KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR NY FOLJD. TREDJE BANDET. 1859, 1860. STOCKHOLM, 1862. P. A. NOESTEDT & SONKK. Kongl. Hoktrycknre. MM! II ALL af TREDJE HAMMli. 1. Bidrag till kannedomen 0111 Skandinaviens Amphipoda Gammaridea; af RAGNAK M. BRUZELIUS (med taflorna I IV.) sid. 1 104. 2. Om Ditferential-Eqvationers Integrering; af C. J. MALMSTEN 1 94. 3. Analytiska undersokningar af Svenska Mineralier, utforda pa Upsala Universitets Labo- ratorium for Mineral-Kemi och med tillampning af theorien om Polymer Isomorphi; sammanstiillda af E. WALMSTEDT . . . . 1 20. 4. Undersokningar i ho'gre Algebran jemte nagra deraf beroende Theoremer i Determinant- theorien; af V. VON ZEIPEL 1 32. 5. Om Justeringen af tva nya Rikslikare for Svenska Langdmattet . . 1 13. 6. Bidrag till Rio Janeiro-traktens Hemipter-Fauna II; af C. STAL 1 75. 7. Skandinaviens Fjadermott (Alucita Lin.), beskrifna af H. D. J. WALLENGREN. ... 125. 8. Bidrag till kannedomen om Krustaceer, som lefva i arter af slagtet Ascidia L.;afT. THOBELL (Med Taflorna I XIV) 184. 9. Om Insekternas extremiteter samt deras hufvud- och mundelar; af C. J. SUNDEVALL (Med Taflorna I IV) 192. 10. Forso'k till uppstallning och beskrifning af Sveriges Ichneumonider. Tredje serien. Fam. Pimplariae; af AUG. EMIL HOLMGREN 1 76. 11. Bidrag till kannedom oin Salpetersyrlighetens foreningar med enatomiga baser; af JOHAN LANG 139. KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLIN. GAR NY FOLJD. TREDJE BANDET. FORSTA HlFTET. 1859. INNEHALL AF TRED.TE BANDETS FORSTA HAFTE. 1. Bidrag till kannedomen om Skandinaviens Amphipoda Gammaridea; af RAGNAR M. BRUZELIUS (med taflorna I IV.) sid. 1104. 2. Om Differential-Eqvationers Integrering; af C. J. MALMSTEN 1 94. 3. Analytiska undersokningar af Svenska Mineralier, utforda pa Upsala Universitets Labo- ratorium for Mineral-Kemi och med tillampning af theorien om Polymer Isomorphi; sammanstallda af E. WALMSTEDT 1 20. 4. Undersokningar i hOgre Algebran jemte nagra deraf beroende Theoremer i Determinant- theorien; af V. VON ZEIPEL 1 32. 5. Om Justeringen af tva nya Rikslikare for Svenska Langdmattet 1 13. BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA AF RAGNAR M. BRUZELIUS. TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 17 MAES 1858. K. Vet. Akad. Uandl. B. 3. N.-o 1. LATEEILLE uppstallde ordningen Amphipoda 1 , forenade ban annu Laamodipoderna, under namn af Cystibranches , med Isopoderna, och skiljde 2 dem forst nagon tid der- efter ifran dessa, 5 det ban af dem bildade en ny ordning, sorn fick sin plats emellan Am- phipoda och Isopoda. Lange bibehollo foljande forfattare de granser nastan oforandrade, sorn salunda blifvit uppdragna for Amphipoda och Laemodipoda, hvilka ansagos vara grun- dade pa vasentliga karakterer, tills H. KROYER', dels genom upptackandet af nya for- mer, som forena bada dessa ordningar, dels genom en noggrannare unders5kning af redan karida arter, hvarvid manga olikheter. fran hvilka man forut hemtat skal for atskiljandet af d'em bada, befunnos vara endast skenbara, visade, att Lsemodipoderna borde forenas med Arnphipoderna, och inom dessa bilda en egen fainilj. DANA 4 , sorn delar Crustaceerna i fern afdelningar, later den andra af dessa, Tetradecapoda, utgoras af tva ordningar: Trilobita och Choristopoda, hvilken sednare sOnderfaller i tre tribus: Isopoda, Anisopoda och Amphipoda. Laemodipoder och Amphipoder upptagas af honorn uti samma tribus under namn af Amphipoda, hvilka ban delar uti tre subtribus: Caprellidea, Gammaridea och Hyperidea, och dessa sOnderfalla ytterligare i flera familiar och subfamilies. Hans subtribus Caprellidea motsvarar salunda MILNE EDWARDS'S Ordre des Lsemodipodes , bans Gammaridea EDWARDS'S Famille des Crevettines, bans Hyperidea dennes Fainille des Hy- perines. I 5fverensst;iinrnelse med KROYER och DANA antager SPENCE BATE *, att Laemo- dipoda ej kunna skiljas sasorn en egen ordning ifran Amphipoda, men tror likval, att Gammarina och Hyperina sta nannare hvarandra an Caprellida?, och anser derfore, att man b5r dela Amphipoda uti tva afdelningar, Normalia och Aberrantia, den forra med tva underafdelningar: Garnmarina och Hyperina, hvilka sOnderfalla i flera familjer, den sednare bestaende endast af en fainilj. Det ar de skandinaviska arter, hvilka tillhora DANAS sub- tribus Gammaridea, som blifva foremal for denna afhandling. Hvad arternas systematiska uppstallning inom denna afdelning betraffar, afvika for- fattarne i flera hanseenden ifran hvarandra. Uti Histoire naturelle des Crustaces delade MILNE EDWARDS " sin Fainille des Crevettines i tva tribus, "sauteuses" och "mar- cheuses", hvilka ban skiljer fran hvarandra hufvudsakligen genom epimerernas olika ut- ' Nouveau Dictionnnire d'Histoire naturelle, T. I, 1816, och CUVIER, Le Eegne Animal distribu6 d'apres son organisation, T. Ill, 1817. 2 Nouvenu Dictionnnire d'Histoire naturelle, T. Till. 1817. och andra upplagan af CUVJEES Le Eegne Ani- mal, T. IV, 1829. 3 Naturhistorisk Tidskrift, T. IV, 1843. 4 United States exploring Expedition during the years 1838 1842 under the command of CH. A\~ILKES. Crustacea. Philadelphia IS') 2. 5 On the British Edriophthalmata, Amphipoda, uti Report of the twenty-fifth meeting af the British Associa- tion for the Advancement of Science, London, 1856, p. 20. " Tom. IIP, p. 103. 4 RAGNAR M. BRUZELIUS. veckling och bildningcn af abdomens tre sista ben par. DANA anser deremot, att Gamnia- ridea bOra delas uti fein familjer, Dulichidae, Chcluridae, Corophidae, Orchestidse och Gam- maridae, af hvilka de tva forsta omfatta slagten, som voro okanda for MILNE EDWARDS, och som ej kunna upptagas uti nagon af de andra familjerna, de tre sista ater dels redan kanda, dels flera nya slagten. Han bildar salunda af slagtena Talitrus och Orchestia, jemte ett par andra, familjen Orchestidae, samt later Corophidae och Gammaridae i det narmaste motsvara MILNE EDWARDS'S "Crevettines marcheuses" och '"sauteuses", men lagger till grund for dem andra karakterer an dem, som af M. EDWARDS anforas. Uti en uppsats om de Britiska Amphipoderna ' delar SPENCE BATE Amphipoda Gammarina uti tva afdelningar: Vagantia, som ej bygga bon, och Domicola, som lefva uti bon, hvilka de sjelfva bygga, men uppgifver ej for dessa afdelningar nagra karakterer hemtade fran djurens organisation. Ofvannamnda uppsats ar blott ett kort utdrag ur ett stOrre arbete, hvarmed han sager sig vara sysselsatt, och innehaller salunda endast mycket ofullstJtndiga diagnoser af en mangd nya bade slagten och arter, hvarfOre jag blott hOgst obetydligt och med den storsta fOrsigtighet har kunnat begagna det. Vid den systematiska uppstallningen bar jag foljt DANA, och delar de Skandinaviska Amphipoda Gammaridea uti fyra familjer: Dulichidae, Orchestidae, Corophidas och Gammaridae, men for dessa tva sednare har jag ansett mig bOra uppdraga andra granser an DANA gifvit dem. o Atskilliga forfattare hafva forut lernnat stOrre eller mindre bidrag till kannedomen om Skandinaviens Amphipoder, sasom H. RATHKE, H. KROYER och VV. LILJEBORG, af hvilka tva sednares undersOkningar mitt arbete vid arternas bestammande och utredande blifvit i ej ringa man underlattadt. De materialier, som jag i och for denna afhandling varit i tillfalle att begagna aro ej obetydliga, och det ar for mig en kar pligt att offentligt betyga rain stora tacksarnhet och fOrbindelse till Professoren SVEN LOVEN, som lemnat mig till undersOkning Riks-Museets h5gst ansenliga forrader, afvensom till Zoologize Professo- rerna F. WAHLGREN och W. LILJEBORG, hvilka med beredvillighet tillatit mig att begagna de at deras vard anfortrodda samlingarna vid Universiteterna i Lund och Upsala. Dels harigenom, dels genom egna insamlingar, har jag kunnat anfora flera for vetenskapen nya arter, samt kommit i tillfalle att granska och jemfora exemplar fran vidt skilda delar af Skandinavien, fran Ishafvet och halfons vestra kust, fran Oresund och Ostersjon, hvarige- nom jag erhallit mangen vigtig upplysning. Bland de forfattare, som behandlat Arnphipodernas natur-historia, har jag begagnat foljande: LINXK: Fauna Suecica, Ed. l:ma. Holmiw, 1746. Ed. 2:da. Holmire, 1761. Systema Naturae, Ed. 12:tna. Holmia;, 1766. Olandska Rcsan, Stockholm, 1745. Skanska Eesan, Stockholm, 1751. DE GEER: Memoires pour servir a I'Histoire des Insectes, T. VII. 1778. PABRICIUS, OTHO: Fauna Groenlandica. 1780. FABRICIUS, J. CH.: Eutomologia systematica, T. II. 1793. MONTAGU, O.: Description of several marine animals found on the south coast of Devonshire; Transactions of the Linnean Society of London, Vol. VII, IX. ') A Synopsis of the British Edriophthalmous Crustacea, Part I, Amphipoda, uti Annals and Magazine of Natural History, Sec. Series, 1857, p. 135. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. LEACH, W. : LATREILLE, N.: LAMARCK : SABINE: DESMAREST: MILNE EDWARDS: RATIIKE, H.: ZADDACH, E. G.: KHOYER, H.: FREY u. LEUCKART: MULLER, F.: Hosius, A.: LlLJEBORG, VV.: BRANDT, J. F.: DANA, J.: BURGERSDIJK, S. A. SPENCE BATE: COSTA, ACH.: A tabular view of the external characters of four classes of animals, which Linnaeus arranged under Insecta, with the distribution of the genera composing three of these classes into orders etc., and descriptions of several new genera and species; Transactions of the Linnean Society of London, Vol. XI. 1813. A Voyage of Discovery etc. by JOIJN Ross, sec. ed. , 1819, Appendix. Genera Crustaceorum et Inseetoruin. 1806. Le Regne Animal par CUVIER, T. Ill, 1817, & nouvelle edition, Tom. IV, 1829. Histoire naturelle des animaux sans vertebres, Tom. V, 1818, & edit, deuxieme, T. V, 1838. Supplement to the Appendix of Captain PARRY'S first voyage. 1824. Considerations generates sur la classe des Crustaces. 1825. Extrait de recherches pour servir a 1'histoire naturelle des Crustaces amphipodes; Annales des Sciences Naturelles, T. XX, 1830. Histoire Naturelle des Crustaces, T. Ill, 1840. Beitrag zur Fauna der Krym; Memoires presented a 1' Academic Imperiale des Sciences de S. Petersbourg par divers Savans, T. Ill, 1837. Beitriige zur Fauna Norwegens; Nova Acta Academue Csesarese Leopoldino-Carolinse naturze curiosorum, T. XX. 1843. Synopseos Crustaceorum Prussicorum Prodromus. 1844. Gronlands Amphipoder; det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs naturvidenskabelige og matliematiske afliancllinger, Deel 7:de. 1838. Naturhistorisk Tidskrift, l:ste och 2:den Riekke. Voyages de la commission scientifique du Nord, en Scandinavie, en Lapponie, au Spitzberg et aux Feroe, pendant les annees 1838 40, sur la corvette la Recherche, publics par ordre du Roi sous la direction de M. PAUL GAIMARD; Crustaces. Beirriige zur Kenntniss wirbelloser Thiere. 1847. Orchestia euchore u. gryphus, neue Arten aus der Ostsee; Archiv fiir Naturgeschichte Ac. Jahrg. 14, Th. I. 1848. Ueber die Gammarus-Arten der Gegend von Bonn; Archiv fiir Naturgeschichte, Jahrg. 16, Th. I. 1850. Bidrag till den hognordiska hafsfaunan; Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens For- handlingar. 1850. Bidrag till Norn Rysslands och Norriges Fauna, samlade under en vetenskaplig resa i dessa lander 1848; Kongl. Vetenskaps-Akademiens Hanlingar, 1850. Norges Crustaceer; Ofversigt af Kongl. Vetenskaps Akademiens Forhandlingar, 1851. Hafs-crustaceer vid Kullaberg; Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandlingar, 1852. Ofversigt af de inorn Skandinavien hittills funna arterna af slagtet Gammarus Fabr.j Kongl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar, 1853. Hafs-crustaeeer vid Kullaberg; Ofvers. af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Forhandl., 1855. Beitrage zur Kenntniss der Amphipoden; Bulletin de la classe physico-math6matique de l'Acad6mie Imperiale des Sciences de St. Petersbourg, T. IX. 1851. Crustaceen; A. TH. v. MIDDENDORFF'S Reise in den aussersten Norden u. Osten Sibiriens, T. I. 1851. Crustacea: United States Exploring Expedition during the years 1839 42 under the com- mand of CH. WILKES. Philadelphia 1852. On the classification of the Crustacea Choristopoda or Tetradecapoda; The American Journal of Science and Arts, Sec. Series, T. XIV, 1852. Annotationes de quibusdam Crustaceis indigenis, Lugduni Batavorum 1852. On the British Edriophthalmata; Report of the twenty-fifth meeting of the Association for the advancement of Science. London 1855. A Synopsis of the British Edriophthalmous Crustacea; Annals and Magazine of Natural Hi- story, Sec. Series, T. XIX, 1857. Ricerche sui Crostacei Amphipodi del Regno di Napoli; Memorie della Reale Accademia delle Scienze di Napoli, 1857. AMPHIPODA GAMMARIDEA, Dana. Cuput oculique magnitudinis mediocris. Thorax in segmenta plerumque septem di- visus et septem paribus peduin instructus. Abdomen non obsolescens, quinque vel sex paribus peduin pneditum. Quinque saltern paria appendicum branchialium, ad bases pe- duin thoracis affixa. Pedes maxillares elongati, labium sternale quodammodo formantes, singulis aut binis laminis et palpis singulis praediti. Fnmille cles Crevettines, M. EDWARDS: Hist. Nat. des Crustac6s: T. Ill, p. 8. Amphipodu (iammaridea, J. D. DANA: Araer. Journal Sec. Series, Vol. XIV, p. 308. Amphinodn Onminnriua, SPENCE BATE: Ann. Nat. History, Sec. Series, Vol. XIV, p. 135. Hithorande Amphipoder hafva hufvudet af medelmattig storlek, mindre Jin Hype- ridea, och ej uppsvaldt sasora hos dessa. Ogonen aro afven medelmattigt stora eller srna, oftast sainmansatta och endast hos hOgst fa arter enkla. Antennerna aro till antalet fyra, tva Ofre och tva undre. De 5fre antennerna, som oftast firo fastade pa den framsta delen af hufvudet, besta af en tjockare del eller skaft (pedunculus) och en smalare del eller svepa (flagellum), saint hafva dessutom hos en del arter en storre eller mindre bisvepa (flagellum appendiculare) ', som ar fastad till den hire sidan af den tredje skaft-ledens framre anda. Skaftet bestar af tre leder, af hvilka den sista stundom ar fOga tjockare an svepans. Denna bestar af ett stOrre eller mindre antal leder, som oftast aro smala och sum, men stundom grofva och starka, samtafsamma storlek som skaftets, da man vanligen kallar antennerna fotlika (pediformes) , isynnerhet om ledernas antal ar ringa. De aro oftast fOrsedda med langre eller kortare borst af olika beskaffenhet hos olika arter. De undre antennerna, hvilka ofta aro fastade mer eller inindre langt bakom de ofre, besta afven af skaft och svepa, men sakna alltid bisvepa. Skaftet liar man vanligen ansett vara sammansatt af tre eller fyra leder, men i de fiesta fall finner man vid narmare undersdkning tydligen fern, och alltid atminstone spar till sa manga. De tva fOrsta lederna aro nemligen mer eller mindre hopvuxna med hvarandra till en tjockare basaldel, hvilkens. yttre sida intages af den forsta leden och den inre af den andra, som ofta forlanger sig pa den undre sidan till en mer eller mindre lang pro- cess. SPENCE BATE 2 pastar, att denna process vanligast utgar ifran den forsta leden, men hos alia arter, der jag tydligen har kunnat afgoru, till hvilken led denna process hor, har jag funnit, att den utgar ifran den leden, pa hvars spets den tredje ar fastad, hvarfore den salunda maste anses for den andra. Stundom tyckes emedlertid den tredje leden vara fastad lika mycket pa bada de tva foregaende, eliuru man andock kan se granserna dessa emellan. Nagon gang aro de inlagda i sjelfva hufvudets framre kant, och mycket nura forenade med denna, sasom t. ex. hos Orchestia. Da man salunda hos en 1 Mnu luir vanligen Biisett del varn nf foga vigt, om bisvepa finnes eller icke, och MILNE EDWARDS siiger sig kunpt veta, om man derpii bor skiljn su niirstiifiidu sliigten som Gammarus och Amphitoe, och har gjort (let, endast enicdan dennn knrakter fir la'tt ntt iakttngn, samt arternas nntal sa stort SPENCE BATE har vttrat en motsatt Ssigt, och anscr ntt det forhi'illandct, att bisvepa tinnes eller icke, star i saraband med mer eller mindre vigtign olikheter uti djurens ofrign organisation. Att delta organ ej fir of s& underordnud vigt, tordc man dessutom kunna sluta denif, ;itt det aldrig felslar fnllkomligt hos imlivider at' de arter, som der- med iiro forsedda. Sa vidt jag har kunnat utslriickn inina undersokningar, har jag ocksa alltid funnit, att de arter, som ega eller sakna denna bisvepa, iiro olikn hvarandra i firm vigtign hansecmlen. 2 On the British Edriophthalmata; Report of the British Association Cor the Advancement of Science, 1855, p. 30. SKANDINAV1ENS AMI'HIPOnA GAMMARIDEA. 7 del arter kan tydligen se dessa fern leder af de undre antennernas skaft, och hos alia finner iner cller mindre tydliga spar till durum femdelning, tror jag, att man bor kunna antaga, att ledernas norrnala antal i de undre antennernas skaft ar fern, och ej tre eller fyra, sasoin de fiesta forut antagit. Svepan bestar oftast af flera smala leder, men stun- dom aritager den en betydlig tjocklek, och ledernas antal tninskas, hvarigenorn antennerna blifva rner eller rnindre fotlika. Lederna aro i detta fall nastan ororligt forenade rned hvarandra, och de yttersta forsedda med klolika taggar. Mundelarne besta af en Ofverlapp (labrum), ett par mandibler (rnandibulae), en under- lapp (labium), tva par maxiller (rnaxillas primi et secundi paris) samt ett par maxillarben (pedes maxillares). Ofverlappen, som intager den nedre delen af hufvudets frarnre kant, ar tunn, skiflik, mer eller mindre rorligt forenad med densamrna, och har den undre kan- ten oftast afrundad, stundorn mer eller mindre inskuren. Mandiblerna utgOras af tva, oftast starka och harda organer, som aro fastade bak- om Ofverlappen och aro de mundelar, som hufvudsakligen anvandas till fodans s5riderde- lande, enar maxillerna och rnaxillarbenen aro af svasrare byjuynad och ofta membranosa. / OO Den undre andan eller spetsen af mandibeln ar oftast delad uti skarpa tander, och endast hos fa arter utgOres den af en tillskarpt kant, som saknar sadana; den ar i detta fall mera bred an vid det vanliga fSrhallandet. Pa den inre sidan af denna spets finnes ofta en annan iner eller mindre bred process (processus accessorius), som ar rorligt fore- nad med sjelfva mandibeln, och uti andan mer eller mindre tandad. Stundom saknas denna process alldeles. Ifran denna gar vanligen en rad af grofva borst eller tornar, som aro af mycket olika beskaffenhet hos olika arter, an slata, an taridade eller i spetsen tva- delade, bort till en hog, vid mandibelns bakre och ofre del belagen knol (tuberculum rno- lare), hvilken ar pa ytan f5rsedd med sma ojemnheter eller tander, samt endast sallan nastan slat. Vid kanten af denna kn5l, som stundom saknas, sitter vanligen ett langre cilieradt borst. Ifran mandibelns spets, hvarrned djuret f5rst sOnderdelar fodoarnnena, foras dessa af den nagot r5rliga biprocessen, understodd af borsten, till den egentliga krossnings- eller sondermalnings-delen, som utgOres af tuggknOlen. Pa den frarnre och ofre delen af mandibeln sitter i de fiesta fall en storre eller mindre palp, sorn vanligast bestar af tre leder. Underlappen skiljer mandiblerna ifran maxillerna, ar bred, oftast tunn, i midten klufven och i kanten besatt med korta borst. Den har ofta vid basen ett par srnarre biflikar, som afven aro besatta med borst. Den fdrsta maxillen ar stSrre an den andra, och bestar af en basaldel, pa hvilken ofta aro fastade tvenne leder, som aro tunna och mer eller mindre skiflika, af hvilka den yttre i de fiesta fall bar pa den yttre sidan en palp. Den inre skifvan ar mindre an den yttre, samt i kanten ofta fOrsedd med flera langa, cilierade borst. Den saknas sallan full- komligt, men stundom finnes i dess stalle endast en liten kn5l eller upphojning. Den yttre skifvan ar i spetsen vanligen vapriad med stora, grofva och nagot bojda tornar, som va- riera mycket, stundom aro delade i tva eller tre grenar, stundom forsedda rned tva eller flera tander uti den ena kanten, och stundom aro alldeles slata. Palpen bestar oftast af tva leder, stundorn endast af en, och endast sallan fattas den helt och ballet. Den andra maxillen bestar af en basaldel och tva tunna, bladlika skifvor, en inre och en yttre, som aro mer eller mindre vapnade med borst. 8 KAGNAU M. nilUZELlUS. M;ixillarbenen sitta liingst bakat af munclelarne, och bilda, enar basal-lederna i mid- ten aro mcd hvarandra forenade, stundom vid den bakre delen alldeles hopvuxna, liksom ett lock for munOppningen eller en bakre lapp (labium sternale enligt M. EDWARDS). De- ras forsta led utskickar oftast at den inre sidan en iner eller mindre bred process, som i de fiesta fall ar tunn och skitiik, och derfore erhallit rianm af lamina interna. Denna ar, i den framre andan, och stundom i den inre kanten forsedd med korta tornar och cilierade borst. Den andra leden ar afven pa, den inre sidan fOrlftngd till en bred, tunn och merendels stor skifva, hvilkens inre kant endast sallan ar slat, utan oftast forsedd med stora, inkilade tornar eller tander af mycket olika form, saint med borst, dels slata, dels cilierade eller tandade. Pa denna skifvas yttre sida ar en palp fastad, som till formen mycket varierar. Vanligen bestar den af fyra eller tre leder, af hvilka den sista an utgSres af en stark klo, an ar liten, konisk och borstbarande, och endast sallan bred och afrundad. Thorax, som ar sammansatt af sju segmenter, af hvilka de tva sista likval stundom Sro hopvuxna, bar sju par extremiteter. Pa den nedre sidodelen aro dessa segmenter forsedda med sa kallade epimerer, som aro storre eller mindre, stundom bildande liksom en stor skOld, under hvilken mundelar och extremiteter aro dolda, stundom nastan all- deles rudimentara, Vid hvarje segment aro ett par extremiteter filstade. De fyra forsta paren aro rigtade framat, de tre sista bakat. De tva eller tre bakre paren hallas ofta af djuret uppat och bakat strftckta, pa sidorna af abdomen. Hvarje extremitet bestar af fern eller sex leder, af hvilka den sista vanligen utgores af en klo. De tva forsta ben- paren aro oftast danade till att gripa med, och hafva da merendels den femte leden upp- svalld och stor, bildande en hand, emot hvars bakre och undre kant klon lagger sig. Der klons spets lagger sig upp till den bakre kanten, sitta ofta nagra grofva tornar eller tander. Stundom lagger klon sig uti en fara eller ett veck pa handens inre sida. Hos en del arter bildas deremot handen af den fjerde leden, som ofta utskickar ifran den bakre kanten en langre process, da den femte och sjette leden tillhopa bilda ett tvaledadt finger. Det tredje och fjerde benparet aro vanligen mindre an de tva forsta, och Ofver- ensstamma med hvarandra i form och storlek. De tre sista benparen, som vanligen tilltaga i langd bakat, hafva i allmanhet den forsta leden bred och tunn, samt mera sallan smal. Alia benparen aro vanligen forsedda med borst och tornar. Abdomen ar sammansatt af fern eller sex segmenter, af hvilka de tva eller tre sista stundom aro orOrligt sammanvuxna med hvarandra, samt bar fern eller sex par extremi- teter. De tre forsta segmenterna aro vanligen storre an de foljande, och den ofre bagens sidodelar skjuta langt ned Ofver den undre, saint aro tunna och skiflika. De tre forsta paren af abdominal-ben besta af en basal-led och tva grenar, som aro delade uti flera korta leder, hvilka bara langa cilierade borst. Djuren begagna dessa extremiteter dels siisom simredskap, hvarfore de blifvit kallade pedes natatorii, dels till att denned under- halla en standig strOm af friskt vatten till respirations-organerna. Man ser dern derfore nastan alltid i r5relse, afven da djuren aro stilla. Med den strom af vatten, som genom dem astadkommes, fores afven till munnen en del fodoamnen, sasom smarre Crustaceer och dylikt, hvilka gripas af de tva forsta benparen och af maxillar-benen, samt foras af dessa jeinte maxillerna till mandiblerna. De foljande benparen afvika i byggnad ifran de tre fore- SKANDINAVIENS AMPIIIPODA GAMMAUIDEA. 9 foregaende, och variera ganska inycket till fonnen hos olika arter. De forsta paren Ofver- ensstamma vanligen med hvarandra i form, saint aro nastan ororligt fOrenade med seg- inenterna. De besta af en basal-led och oftast tva grenar, som aro forsedda med tornar och kortare borst, saint ej delade uti leder. Det sista paret afviker vanligen ifran dessa i form. HOgst sallan utgoras dessa tva extremiteter endast af en led, utan vanligen af en basal-led och tva grenar, samt stundom af en basal-led och en andled. Grenarne bestci vanligen af en led, och hogst sallan af tva. An aro de koniska och mer eller min- dre korta, an plattade och tunna, eller trekantiga, saint f&rsedda med tornar och borst. Abdomen slutar baktill rned ett sa kalladt caudal-bihang, som stundom ar tjockt och knollikt, men vanligen utgores af en tunn skifva, hvilken ar an klufven, an hel och bladlik. Respirations-organerna utgoras af tunna, rnembranOsa bihang, fastade vid basen af extrernitetema, pa thorax, och aro till antalet fern eller sex par. SPENCE BATE' pastar, att de fimias vid alia benparen med undantag af det forsta hos honan och vanligen det sista hos hannen, men jag har aldrig funnit nagra sadana biliang vid det forsta benparet, ej heller har jag observerat den anmarkta skillnaden kOnen emellan, hvad det sista ben- parets branchial-bihang betraftar. Stundom ar ett eller flera par af dessa galar fOrsedda rned ett mindre dylikt bihang vid den inre sidan. Hannarne skilja sig merendels fran honorna genom langre svepor, vid hvilkas le- der ofta srna mernbranQsa, runda bihang aro fastade, saint genom mindre epimerer. De tva forsta benparen hafva ofta en mycket olika form hos de olika kOnen, och hannarnes handcr aro alltid storre an honornas. Honorna hafva pa den undra sidan af thorax ett receptaculum , hvari de bara aggen och ungarne. Detta receptaculum ar bildadt af fyra par tunna skifvor, som aro fastade vid sidan af galarne pa det andra, tredje, fjerde och femte benparet, saint aro bojcla inat. Jag har funnit detta fOrhallande fullkornligt constant hos alia skandinaviska och utlandska arter, som jag varit i tillfalle att undersoka, hvar- fore jag tvingas, att betvifla SPENCE BATE'S" uppgift, att de aro fastade vid de fyra fOr- sta benparen och salunda saknas vid det femte. SIEBOLD 3 pastar, att de utvecklas hufvudsakligen vid brunsttiden, men SPENCE BATE, som sager sig hafva tagit un- der alia arstider honor med fullt utbildade lameller, anser att de, sedan de en gang hos den parningsvuxna honan blifvit utvecklade, aldrig fOrsvinna. Jag har ernedlertid funnit, att de hos individer af en och samma art stundom aro st5rre och stundom betydligt min- dre, da afven de langa cilierade borsten, med hvilka deras kanter vanligen aro forsedda, saknas, hvarfore jag ingalunda anser det osannolikt, att de endast vid parnings- och agg- laggningstiden aro fullt utvecklade, men sedan ungarne lemnat honan, atrophieras till en viss grad, ehuru jag ej tror att de fullkomligt fOrsvinna. Ungarne qvarblifva uti detta receptaculum en tid efter sedan de blifvit utklackta, men om de, sasorn SPENCE BATE icke anser osannolikt, sedan de en gang lemnat detsamma, dit atervanda vid pakomman- de fara, har jag icke iakttagit. Ungarne aro mer eller mindre olika de aid re. Deras antenner aro kortare och tjockare, med farre och langre leder, och skillnaden emellan 1 Report of the Brit. Assoc. for the aclvanc. of Science, 1855, p. 51. 2 L c. p. 54. 1 Lehrbuch der vergleicheiulen Anatomie der wirbellosen Thiere, p. 489. Jag har aldrig funnit fern par skif- vor, sasom SIEBOLD uppgifver antalet hos Gammarina. K. Vet U , I II.,,! 1! B. 3. NO L - 10 RAGNAR M. BRUZELIUS. skaftet och svepan ar hdgst otydlig. De sakna de borst och tornar, som vanligen i iniingd tiuiias pa de ftldre. Afven hvad de tva filrsta benparen pa thorax och det sista af ab- domen betrflffar, visa de ofta oliklieter med de aldre. Amphipoderna lefva hufvudsakligi-n uti haf'vet, och endast fa arter i sott vatten, bland hvilka sednare endast en art hittills blifvit antrilft'ad pa Skandinavien. De fiesta uppehalla sig alltid i vatten, och endast fa aflagsna sig derifran uppa fuktiga och san- diga strander, der de rora sig med langa hopp. LINNE uppgifver derfore, att de af "In- byggarne" kallas "Sandharar" '. Vissa arter forekomma i tallOsa skaror i hafvet. I sina rorelser aro somliga ytterst snabba, och gora langa hopp i vattnet genom starka slag med abdomen., hvars form, och isynnerhet det sista benparets, bar stort infly- tande pa rorelseformagan. Man bar uppgifvit, att de alltid simma pa sidan 2 , men jag bar ej funnit detta vara fOrhallandet bos nagon enda af den mftngd arter, som jag varit i tillfallc att iakttaga. Man finner vftl, att de nagon gang simma pa sidan, men i all- mftnhet rora de sig med ryggen uppatvand. Nagra arter bygga ganska konstigt inrattadc bon, dels af lera, dels af vaxter. De forekomma bade pa grundt och djupt vatten, vid stranderna och langre ut i hafvet, och nagra lefva pa till och med 120 faranars djup. De aro mycket glupska, och fOrtara sa val lefvande djur, hvilka de anfalla och doda, som ruttnande lik. Da de hallas i fangenskap anfalla de stundorn och uppata hvarandra, hvarvid de skona icke ens sina egna ungar. Hos nagra arter bar jag funnit uti tarmkanalen lemningar efter vaxter, hvaraf det synes, att de fortara afven sadaiia. Familia I. DULICHID^, Dana. Corpus lineare, depressum, epimeris perparvis, abdomine quinque tantum segmentis composite et quinque paribus pedum prsedito. Antennae superiores et inferiores subpedi- formes. Denna familj, som blifvit uppstalld af DANA, omfattar de Amphipoda Gammaridea, som hafva kroppen mycket nedtryckt, epimererna sardeles sma, samt abdomen sarnman- satt endast af fern segmenter och forsedd med endast fern' par ben, hvarigenom den skiljer sig mycket ifran de Ofriga. Benen pa thorax aro langa och smala, och de tre si- sta paren hafva ej den forsta leden bred och tunn, sasom det vanligen ar fOrhallandet, utan smal, liksom de foljande lederna. Antennerna hafva ej nagon smal svepa och aro fullkomligt "subpediformes". Man bar hittills af denna familj kant endast ett slagte med en art, till hvilken nu lagges ett nytt, afven med endast en art. Gen. 1. L^TMATOPHILUS 1 , n. Corpus elongatum, gracile. Anterinse longas, superiores flagello appendiculari desti- tutse et processui magno frontali affixse. Mandibuloe palpo triarticulato , maxillae priini 1 C. LiNNk's SkAnska Uesa, p. 125 * LATREILI.E, i COVIER'S, Rogue Animal, T. Ill, p 45, ooh M. EDWARDS, Hist. Nat. des Crust. T. Ill, p. II. Af lattpa och (fiiog SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 11 paris lamina interna inchoata et tuberculi-formi , palpo biarticulato instruct*. Palpus pedum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes prirni secundique paris thoracis maim subcheliformi arniati, articulo quinto in an urn formante, ungue ex uno tantuin arti- culo constante. Reliqui pedes thoracis fere aequales, elongati, graciles, unguibus validis arinati. Pedes abdominales quarti paris elongati, ramis biriis styliformibus instructi, pedes quinti paris e singulis articulis constantes. Detta nya slagte, som tydligen Ii5r till sarnma fatnilj, sorn det af H. KROYEB upp- stallda slagtet Dulichia, skiljer sig likval derifran uti flera vigtiga afseenden. Antennerna aro fastade pa spetsen af en fran hufvudet utgaende stor process, men egentligt rostrum saknas. De tva fOrsta benparens fernte led bildar en temligen stark griphand. Det tredje och fjerde benparet aro foga kortare an de tre sista, som aro ganska langa och hafva alia lederna smala. Deras klor aro langa och starka saint krOkta. De tre fOrsta abdo- minal-segmenterna aro korta, och bara simben af vanlig form, men det fjerde ar mycket langre och smalt, samt bar ett par extremiteter, hvilkas basal-leder aro langa och fOrsed- da med tva langa och smala grenar. Det femte segmentet ar deremot mycket litet och bar pa den undre sidan ett par korta och tjocka rudimenter till ben, som ej visa spar till nagra leder. Abdomen slutar baktill med ett litet caudal-bihang. Branchialbihangen aro fastade vid alia benparen, med undantag af det fOrsta och sista. 1. Lcetmatophilus tuber cidatus , n. sp. Antennae superiores et inferiores fere aequales. Pedes primi paris thoracis articulo quinto fere ovato, et iisdem secundi paris minores. Pedes secundi paris maris articulo quinto fere oblongo-ovali, margine anteriore arcuato, posteriore fere recto; iidem pedes fe- minae manu ovali. Appendix caudalis unica, foliacea, postice rotundata. Dorsuin supra tuberculis parvis. Fig. 1. Habitat rarior in sinubus Bohusiae, e. g. Gullmarsfjorden, et ad insulas Koster di- ctas, ubi in profunditate 120130 org. captus. Beskrifning: Kroppen hos denna art ar starkt nedtryckt och lang, samt bar ryggen bred. Hufvudet, som fir stort och plattadt, forlanger sig framtill raed en bred process, pa hvars spets de olre anteunerna aro fastade; under denna process bildar sidokanten en skarp vinkel, och uti den undre kanten bar bnfvudet en djup inskarning, hvaruti de undre antennerna aro fastade , som salunda sitta nagot bakom de ot're. PS den ofre sidan bar hufvu- det tva sma knolar. Det forsta segmentet af thorax bar den ofre delen mycket bredare an sidodelarne, hvarige- nom ett stort mellanruin uppkommer emellan det forsta och andra segmentet. Tviirs ofver dess ryggsida gar en intryckning, och pa ryggen bar det tv8 sma knolar. Det andra, tredje, fjerde ocb femte segmentet hafva, liksom det forsta, en tvars ofver ryggen gaende intryckning, och tre sma knolar, den ena framtor de tva andra. De aro lika breda vid den ofre och nedre delen. Det sjette och sjunde segraentet, som aro hopvuxna med hvarandra, hafva pa ryggen tv& par knolar. Deras epimerer aro atskilda. De tre forsta abdominal-segmenterna aro korta, och at' dessa biira de tva forsta tva knolar p;\ ryggen. Det fjerde segmentet fir lika langt, som de tvS foregaende tillliopa, samt inycket hoptryckt, men det femte eller sista ar deremot myeket kort oeh litet. Auteiinerua aro ungefar lika langa, samt sakna smala svepor. De ofre, som aro af medclmattig styrka, na ungeffir till det tredje abJominal-seginentets friimre kant, och hafva den forsta leden kort, samt nagot tjockare an de foljande, den andra mer an dubbelt sa ISng som den forsta, samt den tredje oeh fjerde ungefar lika langa ocb af samma tjocklek, sora den andra. Pii den fjerde leden foljer en eller tva mycket korta leder. De undre antennerna hafva basaldeleu, som visar sig vara sammansatt af tva leder, kort, afvensom den tredje leden; den fjerde, femte och sjette aro flera ganger langre nn den tredje, och sinsemellan af samma la'ngd. Pa den sjette le- den ioljer en eller tva korta leder. BSda paren antenner aro forsedda med langa och fina borst pa den undre sidan. Mandibelns yttre gren ar viipnad med a 6, och den inre med 4 5 lander. It'ran denna gar bort till den stora tuggknolen en rad af grofva borst. Palpen ar mycket lang, flera ganger langre an mandibeln; dess forsta led ar liten, den andra liingst och den tredje nagot kortare, saint uti spetsen forsedd med en mangd ISnga, taudade borst. Den forsta maxilleiis inre skifva ersattes af en liten knol, ocb den yttre, som ar af medelmattig 12 RAGNAR M. BRUZELIUS. storlek, biir uti spetsen grofva tornar, hvilka uti den ena kanten iim forsedda mcd ctt par sina tiinder. Palprn nir frnmom den yttre skifvan, och bar den andra Inlm i iindan forsedd med sina 1 tornar. Den andra maxillens skil'vor firo korta, och den yltre Sr bredare iin den inre. OI'verliippens undrc kiint hnr i midteu en svug liugt och den undre lapprn iir bred, i inidten klufven, utliiper hakilt till tvS lilnga processer, samt iir forsedd med tv& storn ovala biflikar. Maxillnrbenens inre skifva niir till palpcns andra led, och ar uti spetsen forsedd med cilierade borst; den yttre skifvnn nar ungefar till hiilften at' den amlra leden af palpen, och har uti den inre kunten smS bugter, uti hvilka sitta korta och grofva torimr. Pitlpens fjerde led iir konisk, och biir uti spetsen grofva och liinga borst. P.I t'nrsta benparet pa thorax ar mycket svagare an det andra, och har den forsta ledcu smal oeh temli- gen ISng samt nfistan rat, den andra och tredje korta och uti den bakre kanten forsedda med borst, samt den tjerde ungefar nf sanima langd som den forsta, men bredare, med den frtimre kanten riit och den bnkre nagot bagbojd orh forsedd med borst. Hnnden fir kortare iin den tjerde leden, men bredare, samt mistnn af tiggruud form och har btida kanterna forsedd a med borst. Klon ar lang och spetsig. Det andra benparet hr storre an det forsta. Hos honan fir den forsta leden (fig. I. b.) Ifing, nedAt nagot bredare iin vid den cifre delen, med den frtmre kanten skarp, samt vid den nedre Sudan utlopnnde uti en spetsig vinkel. Den andra leden iir mycket kort och utskickar (Van den friimre kanten en liten skarp tnnd; den tredje iir storre an den andra och de?s bnkre knnt utloper uti en temligen ISng och spetsig process. Den fjerde leden ar mycket kort, men den t'enite iir mycket stor och la'ngre iin alia de fb'regaemle tillhopa. Dess friimre kant ar jemnt bAgbojtl, snmt forscdd med nagra glesa borst. Dess bakre kant iir riit, lorsedd med l<1nga borst, och har vid den nedre delen en mindre. och en mycket storre tand, hvilka i kanten iiro tint smatnndade. Klon iir mycket lung och stark, samt spetsig. Hos honan iir handen mycket mindre samt af oval form, och pa midteti af den bakre kanten forsedd med en liten tand. Det tredje och Ijerde benparet iiro niigot liingre an de foreg&ende samt smala, och hafva den forsta leden ungefar lika lang med den fjerde, den andra kortast, den tredje niigot liingre iin denna, men kortare iin den fjerde, samt den femte liingst och forsedd med en l&ng, krokt och spetsig klo. De tre foljande benparen aro nfigot liingre, men af 3:1111111:1 form , samt linfva den forsta leden lika smal som de of'riga. Klorna iiro stora och spetsiga. Epimererna iiro mycket smA, och betiicka ulkleles icke den forsta leden. Deras undre kant iir afmndad och de tvS forsta paren iiro mindre an de tvS foljande; de tre sista paren iiro foga mindre an de foregflende. De tre forsta abdominal-segmenternas undre kant iir afrundad. Simbenen aro lAnga och deras basal-leder iiro smala. Det fjerde ahdominal-scgmentets (fig. 1. c.) ben bestS af en basaldcl, som ar smal och nar liiugre bakat iin abdomen, saint tvenne smala och cylindriska grenar, af hvilka den yttre, som ar ungefar af basal-ledens liingd och uti spet- sen bar n&gra borst, .Hr kortare iin den inre. Det femte segmentets appendices iiro mycket smii och betiickas na- stan af caudal-bihanget. De iiro af cylindrisk form, visa ej spar till niigra leder, och hafva en tjockare basis, som ntg8r frSn segmeutets bakre och undre del. Caudal-bihanget ar kort och i spetsen al'rundadt, samt oklufvct. Branchial-bihangen iiro smii, men honans iiggbetacknings-skifvor aro stora och breda, samt i kanterna forscdda med langa borst. Djurets storlek fir omkring fern millimeter. Familia II. COROPHID^, Dana. Corpus aut magis rainusve depressum et latum, aut parum compressutn. Epiniera plerumque parva, interduin inediocria. Mandibulae palpis instructae. Abdomen sex pari- bus peduin praeditum. Pedes abdominales quarti quintique paris birainei, iidein sexti paris rainis plerumque conieis et crassis. Appendix caudalis crassa, tuberculiformis, sa>pe aculeis armata. De till denna familj hCrande slagten hafva kroppen oftast mer eller mindre ned- tryckt och bred. Epimererna aro stundorn mycket sma, och betacka alldeles icke den fOrsta leden af benen; hos nagra slagten aro de stOrre, men uppna aldrig en sadan storlek , som hos vissa slagten af Garnmaridse. Mandiblerna aro fOrsedda med palper, och antennerna aro ofta benlika, isynnerhet de undre. Abdomen bar sex par ben, af hvilka det fjerde och femte alltid aro fOrsedda med tva grenar, men det sjette hos somliga slagten endast med en gren, hos andra med tva. Dessa grenar aro korta, merendels tjocka och koniska, och bilda ej stora simskifvor, sasom hos en del af Gammaridaj. Caudal-bihari- get ar tjockt och knOllikt, ej tunnt och bladlikt. Det ftr ofta pa den Ofre sidan vJlpnadt med taggar. SKANDINAVIEN8 AMPHIPODA GAMMARIDEA. 13 Gransen emellan MILNE EDWARDS'S Crevettines sauteuses och marcheuses, hvilken grupp i det nSrmaste motsvarar DANAS Corophidae, bar aldrig blifvit med bestarndhet uppdragen. De af M. EDWARDS uppgifna karakterer for Crevettines sauteuses: "att kroppen ej ar synnerligen hoptryckt, och epirnererna sina, samt de tre sista paren af abdominal- leden fOrsedda med sma sirnskifvor (lames natatoires) och ej bildande ett hoppredskap," tillhOra ingalunda alia de slagten, sorn af honom blifvit fOrda hit, sasom t. ex. Podoce- rus, Jassa och Erichtonius, hvilkas abdominalben ingalunda hafva grenarne tunna och skif- lika. Den fornamsta skillnaden ernellan Garnmaridse och Corophidse, som uppgifves af DANA, nemligen att de sednare hafva "pedes partim lateraliter porrecti", finnes ej i verkligheten. Deremot ofverensstamma alia dessa slagten (atrninstone de skandinaviska) med hvarandra, hvad bildningen af abdomen betraffar, hvars caudalbihang bar en egen- domlig form, ar tjockt och knOllikt, icke tunnt och skiflikt. Det sista paret af abdo- minalben aro korta, merendels tjocka och cylindriska. Att denna abdomens form maste hafva stort inflytande pa djurens rOrelsefOrmaga, och salunda pa hela deras lednadssatt, ar temligen tydligt. Det ar pa grund haraf, som jag fort Amphitoe till denna familj, ehuru det slagtet, hvad epimerernas storlek betraffar, narmar sig Gammaridae. De slagten af denna familj, som forekomma vid Skandinaviens kuster, skiljas latt fran hvarandra enlist nedanstaende schema: Coro- phidae Pedes abdorainales ul- timi paris singulis tau- tum ramis instructi. Pedes abdominales ul- timi paris ramis biuis instructi. Antennae inferiores non pediformis COROPHIUM. Antennas inferiores pedilbrmes ERICHTONIUS. Antenna; superiores pediforraes, valid* JASSA. Antennas sn- periores non pedit'ormes, et ) Antennae inferiores subpedi- forraes, flagello crasso .... PODOCERUS. culari instructs. \ Antennas inferiores non sub- ( pedifortnes, flagello gracili . . AUTONOE. flagello appendiculari destitutse AMPHITHOE. Gen. 1. COROPHIUM, LATREILLE. Corpus depressum, epimeris parvis. Antennae inferiores pediformes, validae, superi- oribus. flagello proprio multiarticulato instructis et flagello appendiculari carentibus, lon- giores et multo crassiores. Mandibulse palpo biarticulato instructae. Maxilla primi paris lamina interna carens. Pedes primi paris thoracis rnanu parva subcheliformi instructi, iis- dern secundi paris, non subcheliformibus , minores. Pedes abdominales ultimi paris minuti, singulis tantum rarnis instructi. Appendix caudalis supra aculeata. Detta slagte skiljes vid forsta ogonkastet ifran narstaende genorn sina mycket stora och starka undre antenner, som besta eridast af grofva leder, hvilka aro mer eller mindre vapnade med tander och tornar. Mandibular-palpen bestar endast af tva leder, och den fdrsta maxillen visar ej spar till den inre skifva, som vanligen finnes. Det fOrsta benpa- rets femte led, som ar aflang och smal, bildar likval en svag griphand, enar dess nedre anda icke upptages belt och ballet af klons basis. Det andra benparet ar stOrre an det forsta, men saknar griphand. Det femte benparet af thorax ar kortare an de tva fOre- 14 RAGJfAR M. BRUZELIUS. g&ende och det sjette, hvilket ater ar knapt iner an halften sa langt som det sjuncle. Hi -i u -it pa abdomens fjerde och fetnte segment aro forsedda hvardera med tva grenar, men det sjette segmentets ben besta endast af en basal-led ocli en liten gren, sa att de na fOga langre bakat an abdomen. Caudal-bihanget ar litet och odeladt, samt pa den ofre sidan vapnadt med sma taggar. Af detta slagte kanner man endast fa arter, till hvilkas antal har komma tva nya. 1. Corophium lonyicorne (FABUICIUS). Caput inter antennas superiores processu parvo, acuto armatum. Unguis pedurn thoracis primi paris longitudinem marginis inferioris articuli quinti ajquans, idem secundi paris laavis. Pedes tertii quartique paris unguibus articulis quarto quintoque conjunctis brevioribus. Pedes abdominis ultiini paris ramo ovali, in marginibus setis ornato. Seg- mentum quartum quintum sextumque abdominis distincta. Caucer grossipes, I.INM' . Systrma naturre, Ed. 12, n. 80, p. 1035. Gammarus longicoruis, FABRICIUS: Entomologin System., T. II, p. 515. Corophium longicorne, LATRKILLB: Genera Crustac. et Insect. T. I, p. 59. LAMARCK: Hist. nat. des Auim. sans verteb., 6d. 2:ine, T. V, p. 315. LEACH: Transact, of the Linn. Society, Vol. XI, p. 362. DESMAREST: Consid. gener., p 270, pi. 46, fig. M. M. EDWARDS: Kegne Anim., ed. 3, Crust, pi. 61, fig. 1. Hist. Nat. des Crust., Tom. Ill, p. 66, pi. 29, fig. 16. SPENCE BATE: Annals and Magaz. of Nat. Hist., sec. ser., 1857, p. 149. Habitat ad oras Scandinaviae occidentals et orientales, in mari baltico, ut reliqua Amphipoda, minus. Beskrifning af Hannen: Kroppen fir bred och mycket nedtryckt, med ryggen slat. Hufvudet utskickar emellan de ofre antennernas fiiste en liten kort, spetsig process, och dess sidokant bildar en storre afrundad lob eraellan de ofre och undre antennerna, samt har uti den undre kanten en djup bugt for de undre antennema. Ogonen aro smS och runda, och itta vidt skilda, p& de afi-undade sidoloberna. De ofre antennerna aro mycket mindre och svagare an de undre, och hafva den forsta leden lang, med den ofre sidan rund , men den undre plattad, och uti bi'ula kanter vapnnd med flera thnder. Den tredje leden fir kortare an den andra, och bada dessa tillhopa aro lika langa som den forsta. Svt-pan bestar af 12 16 utat af- smalnande leder. De uudre autennerua utmnrka sig geuom sin storlek, samt aro langre an hela kroppen. Ueras forsta och andra led hro lorenade till en tjock basaldel, hvars undre sida ar viipnad med tva stora och bojda tiin- der; den tredje ledeu fir nagot langre, cylindrisk och tjock; den fjerde fir storst, spolformig och pfi den t'ramre andans undre sida vnpnad med tva stora och bojda lander; den i'emte fir langre och mycket smalare an den fjer- de, vid den frfimre findau nSgot tjockare ftn vid den bakre, samt saknar ttiuder; den sjette iir nagot bojd och kortare fin den foregaende, utiit afsmalnande, och p& den frfimre andans undre sida vfipnad med en liten land. Den sjunde och attonde leden, sora fir deu sista, aro mycket korta, och den seduare iir uti spetsen forsedd med en mangel borst och en grof land. Mandibelns yttre gren fir vapnad med 3 4 tander, och den inre med lika manga; tuggknolen ar hog och uti kantcrna viipuad mod skarpa tiinder. Palpeu bestur af txa leder, af hvilka den andra ar mycket smol och biir uti spetsen ett cilieradt borst. Den forsta maxillens plp bestar af tva leder, och iir langre an skifvan, som i spetsen ar vfipnad med grofva och bojda tornar. Den andra maxillens skifvor firo af medelmSttig storlek, och i spetsen vfipnade med borst. Maxillarbenens inre skifva nar till pnlpcns andra led, iir sinal och uti spetsen lor- scdd med nagra mycket liinga, cilierade borst, samt med fina och korta uti den inre kunlen. Den yttre skifvan fir betydligt liingre, och nSr till den tredje leden af palpen, saint biir uti den inre kniitcn liittsittande, grofva borst. Palpn bestiir af I'yrn leder, af hvilka den andra fir liingst, saint den fjerde konisk oeli forsedd med borst. Den ofre lappens uudre kant iir afrundad. Deu undre lappet) iir djupt klufveii i tvennc vidt utskilda fiikar, och har tv.i smarre biflikar. Det forsta ' benparet ftr svagt, och har den forsta leden lang, den andra och tredje korta, samt den fjerde lang, med den fritmn- kauten bagbojd, den bakrc rat och forsedd med tattsittande, laiiga borst. Den femte leden ar nagot bojd, jemnsmal, nagot kortare an den fjerde, samt har den undre kanten tvfirt afskuren. Klon fir kort, 1 PI tguren f delta bcnpnr uti C'UTIEUS Regne Animal, edit. 3, bar bcnet eju leder, med klun, i itiillct for sex. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 15 lika lang med den femte lederis uridre karit, och uti den eoncava kanten fint strierad. Uet andra benparet ar storre an del forsta ocli liar den forsta leden lang, den andra kort; den tredje och fjerde, hvilka aro ororligt forenade med hvararidm, bilda tillhopa ei^ bred led, hvars friimre kant ar rat, och den bakre bagbojd, samt for- sedd raed mycket langa, cilierade borst. Den tredje leden a'r nemligen med hela sin friimre kant iorenad med den fjerde, sorn ar at' triangular form. Den I'emte leden, hvars nedre anda upptages helt och hftllet af den stora, bojda, spetsiga och slata klons bas, fir lang, smul, nagot bojd, och uti den bakre kanten fbrsedd med cilierade, liinga borst. Det tredje och fjerde benparet aro ungelar af snmma la'ngd som det andra, och hafva den forsta le- den liing och temligen bred, den andra kort, den tredje langre an denna och bred, med den friimre kanten nagot bagbojd och den bakre rat, samt den fjerde leden kortare och smalare an den tredje. Den femte ar ungefiir lika liing som den tredje, men mycket smalare, riSgot bojd och nedat afsmalnande. Klon iir toga bojd och ufistan lika liing som den femte leden. Det femte benparet, som iir nagot kortare an det fjerde, liar den forsta leden brcdare jin de olriga, men ej tunri och skiflik, den andra kort, den tredje bredare och mycket langre an den an- dra, med deu framre och nedre vinkeln niigot utdragen, och den bakre kanten lorsedd med glesa borst, samt den fjerde smalare och mycket kortare iin den tredje, med den undre kanten snedt afsknren, samt den bakre och nedre vinkeln nagot utdragen. Snedt ofver den tjerde ledens yttre sida gii tva rader af krokiga och grofva tornar. Den femte leden ar smal och ungefiir lika liing som den tredje. Klon ar kort och stark. Det sjette benparet, som ar nagot langre an det foregaende, ofverensstiimmer med delta uti form, men har den forsta leden bredare och uti den bakre kanten lorsedd med cilierade borst. Del. sjunde benparet a'r betydligt la'ngre an det sjette, oeh har den forsta ledeu bredare iin de tva loregaende paren, snmt de ioljande lederna smala. Epimererna aro mycket liiga och sma. De tre paren af simben aro korta, och hafva bnsal-leden mycket bred, med den undre kanten snedt afskn- ren. Det fjerde paret af abdominalbenen har basal-leden bred och langre an greriarne, som aro breda, lika langa, saint pa den ofre sidan och i spetsen viipnade rned tornar. Det femte paret a'r kortare, men af samma form som det tjerde. Det sjette benparet bestar at' en kort och bred basal-led och en nagot storre, nastan oval eller a'gg- rund gren, som i kanterna bar langa borst. Caudal-bihanget ar odeladt, kort, bredt, i spetsen afrundadt, samt pa den ofre sidan forsedt med tva sma upphojningar, som aro viipnade med korta och krokiga taggar. Branchial- bihang finnas vid alia benparen, utom det to'rsta och sjunde. Djurets storlek iir omkring tio m.m. Honorna aro mindre an hannarne och hafva mycket svagare ocli kortare aiitenner. Den forsta leden af de ofres skaft har den undre sidans inre kant taudad, men tanderua mindre an hos hanuen, och den yttre sidan va'pnad endast med ett par grofva tornar. 2. Corophium crassicorne , n. sp. Caput inter antennas superiores processu parvo rnagis minusve acuto arrnatum. Unguis pednm thoracis primi paris longitudinem marginis inferioris articuli quinti supe- rans; idem secundi paris dente uno acuto arrnatus. Pedes tertii quartique paris thoracis unguibus longitudinem articuli quarti quintique conjunctorum sequantibus. Pedes abdo- minales sexti paris raino ovali. Segmenta abdoniinis quartum, quintum, sextum coalita. - Fig. 2. Habitat ad oras nostras occidentals, ab arcticis inde ad Bohusiarn, rarum. Beskrifning af Hannen: Kroppen iir liksom hos C. longicorne mycket bred och nedtryckt, med ryggen slat. Hufvudets f'riimre kant har i midten en liten spetsig process. Dess sidokanter utliipa emellan de ofre och undre antennerna uti ett ganska langt och smalt utskott. Ogonen aro sma och runda och sitta vid den friimre kanten af hufvndet, vid basen af den emellan de ofre och undre antennerna utgaende processen. Abdomens tre sista seg- menter aro hopvuxna till ett stycke. De ofre antennerna (fig. 2. a.) aro mycket svagare an de undre, och na nagot framotn dessas fjerde skaft- led. Den forsta leden iir mycket grofre iin de foljande tv8, samt nagot langre an den andra; dess yttre och ofre sida ar rund, men den inre och undre iir plnttad. Uti den yttre och undre kanten har den nfigra sma bugler iifvensom nagra fina borst, men uti den undre och inre kanten grofre tornar. Den tredje leden iir mycket kortare an den andra, och svepans leder aro till aritalet omkring sex. De undre antennerna aro kortare, men tjockare an hos den foregaende, och uS ungefiir till den bakre kanten af det tredje abdominal-segmentet. Den stora basaldelen a'r pfi den undre och inre sidan va'pnad med tva stora, bojda ta'nder. Den tredje leden iir kort och den fjerde a'r storst, nastan spolformig, p& den fra'mre a'ndans undre sida va'pnad med tva tiinder, en langre och spetsigare, en kortare. Den femte leden fir kortare och mycket smalare fin den foregSende, och har pa den bakre andans undre sida en kort trubbig tand, samt pa den friimres inre sida en nagot storre, som lagger sig upptill den sjette ledetts inre sida. Den sjette leden iir ungefiir hiilften sa lang som den foregaende, och pfi den undre sidan for- sedd med langa borst. Si'idana finnas a'fven pa den femte leden. Pa den sjette leden fiilja tvS mycket korta le- der, af hvilka den sista ar viipnad med mycket korta och grofva, nastan klolika toruar. 16 RAGNAR M. BRUZELIUS. Mandiblcrna ofverensatammn raed dera af C. longicornc, men pnlpens fig. 2. b.) andra led utskickar frAn den framre iindan CM lAng, spetsig process, soiu uti spetscn bar ett cilirradt borst. Den nndra ledeu ar liingre, myeket smnlare nti den lorslii, och iiiven forsedd i spetsen med i-tt liingt cilierudt borst. Den tors I a inaxillens palp itr sinal , ocli skil'van starkt inAtbojd, samt i spetscn forsedd med grofva tornar. Maxilhirbencns inre skifva iir tillspelsad och vhpnad ined mycket grol'va och ciliernde borst. Palpens fjerde led iir liten, konisk och i spetscn borstbarande. For ofrigt ofverensstiimmn inundelarne med dem hos C. longicorne. Del forsta benparet, som a'r svagare an det audra , har samiim form soin hos den foregAende. Dess ferate led a'r rectangular, nfigot bakiitbojd, vid den nedre iindan nAgot bredarc iiu vid den iifre, med den undre kantcn nSgot bAgbojd och lint tnndad. Klon fir liiugre iin den femte ledens undre knnt, bojd, spetsig, uti den inre hiilf- teu fint tandad och vid spetsen vftpnad med en langre land. Det andra benpnret (fig. 2. c.) ar griifre och liiugre an det forsta, sanit af saroraa form som hos den foregaende arten. Klon ar bojd och spetsig, samt i den eoncava kanteu viipnad med eu skarp laud. Det tredje och fjerde benparet iiro ungot kortare iin det andra, och hiifva samma form som hos C. longicorne, men deras klor aro langre, Atminstone lika langa med den Ijerde oeh I'emte leden tillhopatngna, samt rata oeh spetsiga. DC tre sista benparen oi'verensstainnia i dt;t niirmnste med sum ma benpar hos den loregAende nrten. Ephnererna iiro mycket sinfi, och den forstas framre och nedre vinkcl fnrlanger sig med en lang, i spetscn borsttorsedd process. Den andra ar nagot storre iin de tvA toljuude pnren. Den femte och sjette aro nAgot storre an den andra och hafva den framre delen afrundad och storre an den bakre. Den sjunde epiintTt-n iir inindre iin de tvfl foregaemlf benparens. Simbcnen aro korta, med basal-leden mycket bred och den yttre grencn kortare an den inre. Abdomens fjerde benpar har basal-leden langre an grenarue, som aro korta, grofva, lika lAtiga, pa den ot're sidan oeh i apelseu viipnade med tornar. Det femte benparet iir nngot kortare, men af samma form. Di-t sjette benpnrets basal-led iir nagot kortare an den ovala, i kanterna med borst viipnade greneu. Caudal-bihang^t ar lika med det hos C. longicorne. At'ven hvad brnnchial-bihangen betraffar, ofverensstammer arten med C. longicorne. Dess storlek iir omkring fyra m.m. Honan a'r inindre iin hanneii oth har mycket kortare antenner. Den tredje leden af de undres skaft iir pa den undre sidan viipnad med 3 4 grofva tornar och den fjerde har 10 12 sadana, nAgot grofre, fastade pa en skarp knnt, som gar laugs den undre sidan, men saknar de grofva tiinder, som finnas lios hnnnen. Den femte leden har en grot' torn i stiillet lor den land, som finues vid den bakre iindan pA samma led hos hannen. Bcnen pa thorax hafva lederna nflgot bredare. 3. Corophium affine, n. sp. Caput niargine anteriore truncate, baud processuin emittente. Unguis peduin pri- mi paris thoracis inarginein inferiorem articuli quinti superans, idem secundi paris uno dente annatus, iidemque tertii quartique paris articulos quarturn quintuinque conjunctos longitudiMe superantes. Pedes abdoruinales ultimi paris ramo angusto, fere lineari. Seg- inenta tria posteriora abdominis nori coalita. Habitat in sinu Gullrnarsfjorden Bohusiae, rarius. Beskrifning: Denna art ofverensstammer i de flesta hiinseenden med den foregaeude, fran hvilken den lik- val liitt skiljes derigenom, att abdomens tre sista segmenter icke aro hopvuxna till ett styeke. Hufvudets framkant r rat och utskickar ej nAgot utskott, sasom hos de tva foregAende. Dess sidokanter utlopa uti tvii spetsiga pro- cesser emellan de ofre och undre antennerna. Antennerna aro kortare och smalare an hos de tva foregAende. De ofres forsta led iir lika lang med den andra och deras svepa bestar af sex leder. De undre antennerna, som n;i till det forsta abdominal-segmentet, hafva den fjerde leden, som a'fven hos denua art ar storst, pa den framre a'ndans undre sida ytipnad med tva tander. Den femte leden saknar deremot den land, som hos C. crassicorne finnes pa den undre sidan af den bakre andan, men har en temligen stor land pa den framre iindans inre sida. Den sjette leden ar afveii Iorsedd med en land pa den friimre aiidans undre sida. Smlana iiro antennerna hos haiincn. Hos honan aro de undre Hiitennerna mycket smalare och kortare, saint ej mycket liiugre an de iifre. Den Ijerde skafi-ledcn iir betydligt smalare an hog de foregAende, samt saknar tander, men har pA den undre sidan nfigm grofva tornar; dylika fiiimis afveii pA den lemtc led.-ns undre sida. llvad inundelarne bctriiffar, ofverensstammer denna art fullkomligt uied C. crassicorne. Det forsta benparets fjerde led iir langre och storre iin den femte, som ar smal. Klon fir langre iin den femte ledens undre kant, pA den eoncava kantens inre hfilft fint taudad, saint vid spetsen Iorsedd med en skarp land. Det andra benparet har sainma form, som hos den foregAende urten. Klons land iir eudast nSgot inindre. Al'ven det tredje och Ijerde paret aro lika med dem hos C. crassicorne, men deras klor iiro vida liingrc iiu den fjerde och femte leden tillhopa. Afven de tre foljande benparen och epimererna likua fnllkomligt dem hos den forcgiende. Det SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 17 Det tjerde benparet pS abdomen nar langre bakftt an det femte, oeh bSda hafva smala grenar, sora pS den ofre sidan aro vapriade med smA glesa tornar, men i spetsen med 3 4 ganska ISnga. Det sjette benparets basal- led a'r foga kortare an grenen, som iir jeransmal, i spetsen afrundad, sarat forsedd med glesa borst. Caudal- bilianget a'r fullkomligt lika med det hos den foregfiende. Djurets storlek ar omkring fyra m.m. Gen. 2. ERICHTONIUS, M. EDWARDS. Corpus depressum, dorso lato, epimeris parvis. Antennae fere sequales, non sub- pediformes, superiores flagello appendiculari destitutae. Palpus mandibulae triarticulatus. Maxilla primi paris palpo biarticulato et lamina interna parva instructa. Pedes maxilla- res palpo e quatuor articulis composite. Pedes thoracis primi paris manu subcheliformi; secundi paris manu aut instructi subcheliformi aut cheliformi. Pedes tertii quartique paris articulo primo dilatato. Pedes abdominis sexti paris singulis tantum ramis brevibus et unguiforrnibus instructi. Appendix caudalis supra aculeata. Genom ofvanstaende karakterer skiljes detta slagte latt ifran andra till denna fa- milj hGrande. Antenrierna aro fOrsedda med smala svepor, och de 5fre sakna bisvepa. De tva fOrsta benparen aro fSrsedda med griphander, och det andra paret antager hos han- nen en helt annan form an hos honan, till folje hvaraf detta slagte af H. KROYER' blif- vit forenadt med Podocerus, emedan han anser, att olikheten emellan bada dessa endast beror pa k5nsskillnad. Professor W. LILJEBORG 2 har emedlertid pa goda grunder ater- upptagit detta slagte, hvilket tydligen skiljer sig ganska mycket, isyrmerhet hvad det si- sta benparet betraffar, ifran den art, som utgjorde typen f5r slagtet Podocerus, da detta uppstalldes. Mandibelns palp bestar af tre leder, den fOrsta maxillens af tva, och maxil- larbenens af fyra. De tva sista benen af abdomen hafva hvardera en basal-led och en gren, som ar liten och konisk. Caudal-bihanget ar pa den ofre sidan vapnadt med srna taggar. 1. Erichtonius difformis, M. EDWARDS. Margo capitis lateralis lobum mucronatum inter antennas superiores et inferiores formans. Pedes primi paris thoracis maris et feminse fere sequales, manu subcheliformi, late ovata, iisdern secundi paris rninores. Mas pedibus secundi paris thoracis articulo quarto magno, oblongo-ovato , infra in processum magnum producto, articulo quinto quarto minore, una cum ungue pollicem formante. Femina iisdem pedibus quarto articulo pro- cessum magnum obtusum postice ernittente, articulo quinto manum magnam ovatam for- mante. Erichtonius difformis, M. EDWARDS: Histoire natur. des Crustac. T. Ill, p 60, pi. 29, fig. 12. Podocerus Leaehii, H. KROYER: Naturhist. Tidskr., forste Esekke, 4:de B., p. 163. Erichtonius difformis, W. LILJEBORG: Ofvers. af Kongl. Vetenskaps-Akad. Forhandl. , 1855, p. 129. SPENCE BATE: Annals a. Magaz. af Nat. History, sec. ser., 1857, p. 149. Habitat ad litora occidentalia Sueciae, ab ora Kullensi ad Bohusiam. Beskrif'ning af Hannen: Kroppen ar mycket nedtryckt, med ryggen bred och rundad. Hufvudets frarare kant a'r rat; dess sidokanter bilda emellan de ofre och undre anteunernas fasten en storre lob, sora ar vapnad med en liten tagg. Ogonen, som sitta langt nedSt pS sidorna pa dessa lober, aro temligen stora, och nastan af a'ggrund form. ' Naturliistorisk Tidskrift, forste Riekke, T. IV, p. 163. 2 Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl., 1855, p. 131. K. Tel. Akad. Hand!. B. 3. N:0 1. 18 UAGNAB M. BUUZELIUS. De ofre och undrc anteiinerna iir ufistan likii langa och af hnlfvn kroppens Ifingd. De ofn-s fbrsta led iir tjockare och kortnre an den andra och tredje, som firo lika langa och uti den uiidre kanten forsedda nied langa glesa borst. Svepan iir nagot kortare iin skuftet och bestar af omkring i:i, med langa borst viipnade Icder. De undre anteniHTna iiro t'iistade temligen liingt bakom de ofre och deras andra led utskickar frftn den uiidre sidnn eu temligeu Iflng, spetsig process. l)eu Iredje leden ar kort och tjock, den fjerde mycket liingre iin den tredje, men nagot kortare an den femte, som nar nSgot I'ramora de ofres sknft. Svepan bestilr af omkring 13 leder. Mandibelns yttre gren fir viipnad rood 4 5 tiindcr och den inrc med lika niAnga; tuggknolen fir starkt framstaende; palpen iir ganska lang och smal, med den andra ledeu Ifingst och den tmlji: utiit nagot bredure saint uti den ena kanten I'ors'-dd med langa borst. Den forsta maxillens pulp nar liingre fram (in den yttre skit'vau, sora iir i iimlan viipiiiid med tvSgrenign tornar. Den inre skifvnn ar liten, tillspctsnd, och uti den inre kantcn forsedd med nagra borst. Don andrn maxillen fir af vanlig form. Maxillarbcnens inre skifva iir kort, och nSr o- betydligt framom palpens faste; dm yttre niir till midten af palpens andra led, och liar uti den inre kanten korta och spetsiga tornar. Palpen bestir af lyra ' leder, af hvilkn den fjerde iir konisk och i spetsen viipnad med langa och grofva borst, bland hvilka ett iir mycket groft och tyckes utgora liksom cu fortsiittning at' sjelfva Icdcn. l>en ofre lappens undre kant iir afruudad, och den undre iir djnpt klufven snmt forsedd mod ovanligt stora birlikar. Del forsta benpiiret iir kortare och mindre iin det andra, med den fjerde leden stor, af triangular form samt tatt besatt med borst, och den fcmte leden ellcr handen mlgot kortare an den Ijerde, jiggi-und och pa den storsta deleii af den bakre kanten lint tandad. Klon iir stark snmt lint t.andad uti den concava kantcn Det andra benparet har den forsta leden lang, med en framiitrigtad skarp kant liings den yttre sidan , den andra kort, den tredje langre och liings hela den t'rarore kanten fiistad vid den fjerde, som iir betydligt stor, niist.in aHangt-iiirg- rund och I'rAn det bakre och undre hornet utskickar en stark, temligen lang, spetsig process. Pi den fjcrde le- deiis friimre och undre del sitter den femte leden, som fir mycket mindre, cylindiisk, niigot bojd, och imr obetyd- ligt langre ned an den fjenle ledens process. Klon iir betydligt Iflng, spetsig, bred och forsedd med nagra borst. Det tredje och fjerde bcnparet hafva den forsta leden mycket bred, nastan oinviindt-figgrund och i den friimre kanten forsedd med borst. Klorna firo medelmattigt langa och bojda. Det femte benparet, som ar nagot kortare an de tva fbregfiende, har den forsta leden bred, men smalare an samma led hos de tva forg&eude paren, och at' niistan fyrkantig form. Det sjctte och sjunde benpnret iiro betydligt liingre, och hafva den forsta leden bredare an det femte benparets, samt af rcctangnliir form. Klorna iiro medelmflttigt liing.i samt spetsiga. Epimererna iiro mycket sma; den forsta iir rundad , den andra ar storre an denna samt den tredje och fjerde, sora hafva den undre kanten afrundad; deu femte fir storre an den fjerde, och har den I'ramre delen myc- ket storre an den bakre samt uti den undre kanten forsedd med borst. Den sjette har samma form, och iir min- dre fin den femte, men storre an den sjunde. De tre forsta abdominal-segtnunternas vinklar firo afrundade. Det fjerde paret af abdominalbcn nar liingre bakat an det femte; dess grcnar firo starka, den yttre obetydligt liingre fin den inre, bada uti den ofre kanten fiut tandade och forsedda med u.lgra korta tornar. Nagra siidana finnas afven uti sjelfva spetsen. Det femte benparet ar lika med det fjerde. Det sjette parets ben bestar af en ISng, cylindrisk, utat nagot smalare basal-led, och en enda, mycket raindre, kort, vid basen grof, utat nagot sma- lare och uppntbojd gren, som i spetsen ar fint tandad. Delta benpar nflr langre bakilt an det ferate, men ej sa langt som det fjerde. Caudal-bihanget ar kort och uti den bakre kantens raidt torsedt med en bugt, samt pfi den Bfre sidan med tva sraS, med taggar tatt besatta knolar. Branchial-bihang finuas vid alia benparen, ined undan- dantag af det forsta och sjunde. Storlcken ar vaidigast fern till sex m.m., men stundom traffas exemplar, som firo ej obetydligt storre. Honan skiljer sig Iran hanncn hufvudsakligen genom det andra benparet, hvars fjerde led fir mycket min- dre an den femte och utskickar frfin den bakre och undre kanten en temligen lang, bojd, och i den bakre kanten borstbiirande process. Dess femte led iir dercmot stor och iiggrund, samt forsedd med langa borst. Klon iir lang, stark och bojd. De ofriga benparens leder iiro bredare an hos hannen. En Sggbiirande hona var till fargen grl- gul med graa, pa ryggen parvis stallda fliickar. Ogonen voro morkroda och antcnnerna hvitaktiga med bruna band. I sina rorelser fir denna art temligen snabb, men gor ej langa hopp i vattnet, utan simmar med tiitt pfi hvarandra foljande slag af abdomen. Den bygger sig af. lera ett rorlikt bo. Gen. 3. JASSA, LEACH. Corpus depressum, epimeris parvis. Antennas superiores et inferiores pediformes, robustae, superiores flagello appendiculari destitutae, inferiores validiores. Palpus inandi- bula; triarticulatus, maxillae priini paris biarticulatus et peduin maxillarium e quatuor ar- ticulis compositus. Pedes priini secundique paris thoracis manu sucheliformi annati. Pedes abdominis sexti paris birarnei, articulo basali crasso et ramis binis brevibus, conicis pra-dito. Appendix caudalis indivisa. 1 Det har ej varit mig mojligt, ott hos de exemplar, sora jag undersokt, finna fera leder, sasom det nppgifves af Prof. LILJEBOKG 1. c. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 19 Kroppen ar hos detta slagte nedtryckt och bar ryggen bred samt epimererna sma, dock storre an hos de tva fOregaende slagtena. Bada paren af antenner aro mycket grofva och starka samt "pediformes", och de ofre sakna allt spar till bisvepa. Mandibelns palp bestir af tre leder, den forsta maxillens af tva, och maxillarbenens af fyra. De tva f5r- sta benparen af thorax hafva griphander, som aro temligen starka och bildas af den feinte leden. Abdomens tva sista ben hafva basal-lederna grofva, och aro forsedda, hvardera med tva korta och koniska grenar. Caudal-bihanget ar litet och icke klufvet. Slagtet Jassa, hvilket omfattade, da det fSrst uppstalldes af LEACH, tvenne arter, J. pulchella och J. pelagica, hvilken af M. EDWARDS anses vara identisk med Gammarus falcatus MONTAGU, ' har af de fiesta sednare forfattare ansetts b5ra sammanfalla med slagtet Podocerus, emedan de misstankt, att olikheten berodde endast pa kOnsskillnad. M. EDWARDS, som insag den stora olikhet, sorn fanns ernellan de tva arter, hvilka ur- sprungligen utgjorde typer for slagtet Jassa, flyttade den ena, J. pelagica, till det af SAY 2 uppstallda slagtet Cerapus, och den andra, J. pulchella, till slagtet Podocerus, samt indrog salunda Jassa helt och hallet. DANA 3 anser, att Jassa bOr forenas med Po- docerus, emedan ingen vasentlig, generisk olikhet finnes dem emellan, och samma asigt yttrar afven SPENCE BATE i sin uppsats om de Brittiska Edriophthalmata. Tager man emedlertid i noga betraktande de figurer Ofver nfirnnda tva arter, som M. EDWARDS lern- nat uti Regne Animal, tredje upl., pi. 61, figg. 2 et 3, hvilka blifvit gjorda efter de af LEACH beskrifna och i Brittiska Museum i London fdrvarade original-exernplaren, trorjag, att man skall finna tillrackligt grundade skal for bibehallandet af slagtet Jassa, da man derjemte jemfOr dessa figurer med det, sorn M. EDWARDS yttrar om dessa tva arter uti sin Histoire nat. d. Crustaces. Man firmer genast den stora skilnad, som eger rum emel- lan dessa bada arter i afseende pa antennerna. Hos J. pelagica aro de mycket gr5fre, och de ofre sakna den mangledade, smala svepan, som finnes hos J. pulchella. M. EDWARDS ornnamner val icke, att J. pulchella eger nagon bisvepa, men pa figuren finnes en sadan, hvilket bekraftas af SPENCE BATE, som upptager denna art under narnn af Podocerus pul- chellus. Denna antennernas olikhet tyckes verkligen vara sa stor, att den fullkomligt be- rattigar till bibehallandet af slagtet Jassa, f6r hvilket salunda J. pelagica kornrner att ut- gora typen, under det att J. pulchella tydligen bor harifdras till Podocerus. Huruvida Jassa och Cerapus b5ra fSrenas, tror jag vara svart eller ornojligt att afgora, da man ej eger riagon fullstandig beskrifning eller god teckning af typen, Cerapus tubularis. Den synes emedlertid sta ganska nara Jassa, oaktadt formen af det andra benparet. 1. Jassa capillata (RATHKE). Antennae inferiores superioribus multo crassiores et paullum longiores; utraque paria, prsesertim inferiorum, setis densis instructs. Pedes primi paris manu ovata, iidem secundi par-is majores. manu fere ovali, margine posteriore processibus vel dentrbus duobus armato. Pedes abdominis ultimi paris rarnis conicis, in apice spina crassa arcuata armatis. Podocerus capillatus, H. RATHKE: Nova Acta Acad. Caesar. Leopold.-Caroliii. Nat. Cur., T. XX, 18i3, p. 89, Tab. IV, fig. 8. 1 Transact, of the Linn. Societ., Vol. IX, p. 100, tab. 5, fig. 2. 2 Journal of the Academy of Nat. Sc. of Philadelphia, Vol. I. 3 The Americ. Journ. of Sc. and arts, sec. series, Vol. XIV, p. 309. 20 RAGNAR M. BRUZELIUS. Habitat ad litora Norvegiae et Bohusise, gregaria, nidificans. Beskrifning nf Ifannen: Kroppen bar ryggen bred och slat, utan kol cller tander. Hufvudets framre knnt utskickar etncllan de ofre antennerna en kort spetsig process. Ogouen iiro sra& och figgrunda. Autenuerna firo mycket grofva och visa foga skillnad eraellan skaft och svepa. DC ofres forsta led ar na- got tjockare och kortare an den andra eller tredje, som firo nfistan af sannna langd. Den sednare ar nSgot kor- tare an den fjerde, pa hvilken fiilja tvS mycket korta leder. PA den ofre sidan af alia lederna sitta knippvis grofva och greniga borst, och pi den uudre sidan Ifingre, smalare och i kantcn fint tandade. De undre antennerna, om aro fiistade la'ngt bakom de ofre, aro nagot liingre, samt mycket grol're iin dessa. Deras forsta och andra led bilda tillhopa en stor basal-del, som fran den undre sidan utskickar en spetsig process; den tredje leden ar nfigot langre; den fjerde fir Ifingre iin den tredje och lika lang ined den femte, som iir la'ngre iin den sjette. Pa denna folja tva korta leder. Afven dessa antenner aro forsi-dda med langa och tiittsittande borst. Mandiblerna iiro starka, och deras grenar aro viipnade med 5 6 tander. Tuggknolen iir hog och palpcn mycket grof, med den forsta leden kortast, den andra liingst, samt den tredje i spetsen afrundad och forsedd med en rafingd borst. Den forsta maxillen har den hire skifvan mycket liten samt tillspetsad, den yttre skil'van vapnad i andun med tva klufna tornar och palpen bestaende f tv& leder. Den andra maxillens skif'vor iiro korta och breda. Den ofre lappens undre kant ar al'ruudad, och underliippen , sora ar bred och djnpt klufven, har de bakre processerna temligeu langa och tillspetsade, samt biflikarne af medulmuttig storlek. Maxillnrbencns inre skifva ar kort, samt i findan forsedd med cilicrnde borst och nagra tornar; deras yttre skifva ar uti den inre kanten viip- nad med grofva tornar och uagra borst. Palpen bestar af fyra leder, af hvilka den sista ar konisk och forsedd med grofva borst. Del forsta benparet ar mycket mindre an del andra, dock af stark byggnnd, med handi-n, som bildas af den femtc It-don, iiggrund och temligen stor, samt klon stark, bojd och uti den concave kanten tandad. Det an- dra benparet, som ar mer fin dubbelt sS stort som del foregaende, har den femte leden mycket stor, nastan af oval form och uti den bakre kanten forsedd med tvn djupa, rundade inskiirningar, hvarigenom bildas tvS starka tander. Klon iir mycket stark, bojd och tandad. Det tredje oeh fjerde benparet, som iiro kortare an del andra, aro lika langa och mycket starka. Deras torsta led iir ganskn bred, vid den undre andan bredare an vid den ofre; den andra kort, den tredje liingre och mycket bred, med den friirnre kanten bagbojd, den bakre riit och den undre urringad; den fjerde ar kortare och sraalnre an den foregaende, och den femte ar nfigot langre fin den fjerde, samt nastan af iiggrund form. Klon ar kort och stark. Det femte benparet fir af samma langd som det fjerde, och har den forsta leden bred och af rectangular form, med den bakre och nedre vinkeln afruudad. Dess ofriga leder aro starka och grofva. Det sjette och sjunde benparet hafva samma form som det ferate, men deras forsta led har den bakre kantens undre vinkel spetsig och ej afrundad. Epimererna aro ISga och de fyra forsta paren tilltaga bakut uti storlek. Den ferate fir nfigot miudre fin den fjerde och har den friimre delen mycket storre an den bakre. Den sjette och sjunde firo mindre an den femte. De tre forsta abdominal-segmenteruas undre kant har vinklarna afrundade. Det fjerde abdorainal-benparet ar kort och n&r ej sa la'ngt bakat som det femte; dess yttre gren fir nagot kortare fin den inre och bada firo grofva, samt i den ofre kanten och i spetsen forsedda med tornar. Det femte benparet har samma form. Det sjette paret nar nagot liingre bakat fin det femte och har ba- sal-leden lang, grof, af konisk form och forsedd med tva korta och koniska, nagot uppatbojda, i spetsen med en kort, krokt och grof torn vapnade grenar. Caudal-bihanget ar kort och bakiit tillspetsadt, samt pa den ofre sidan vapnadt med ett par sma, krokta taggar. Branchial-bihangen firo fern par. Lfingden fitta till nio m.in. Honan liknar hannen i det narmaste, men har nfigot svagare antenner samt det andra benparets hand vapnad med mindre tander. Fargen fir brun, pfi ryggen mo'rkare, p;1 sidorna ljusare. Denna art, som forst blifvit tagen af RATHKE vid Norges kust, forekommer vid Skandinaviens vestkust, och traffas uti Bohusliins skargard, stundom uti otaliga stim, ibland alger. Den lefver uti bon, sora den sjelf forfardigar. Ofta trfiffar man hela kolonier af sadana bon; de bestS af vextdelar, som af djuren samman- flfitas till smS cylindrar, hvilkas inre yta fir ofverdragen raed ett segt iimne, som troligen af djuren afsondras. De hafva endast en oppning, uti hvilken djuret sitter med antennerna utstrfickta for att med dessa och griphfin- derna tag.i det rof, som kommer i dess narhet. Man ser det hfirunder hafva maxillarbenen uti standig rorelse, for att dented undersoka de fimnen, hvilka genom den standiga strom af vatten, som astadkommes genom sim- benun, fb'ras till munneu. I sina rorelser fir den icke serdeles snabb. Gen. 4. PODOCERUS, LEACH. Corpus depressum, epimeris parvis. Antennas superiores fiagello proprio multi-arti- culato et flagello appendiculari brevi instruct*. Antennae inferiores superioribus crassio- res, subpediformes. Palpus mandibulae triarticulatus, maxillse primi paris biarticulatus et peduin rnaxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris thora- cis manu subchelifornii. Pedes sexti paris abdominis biramei, rarais brevibus et crassis. SKANDINAVIKNS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 21 Fran det feregaende och de ofriga till denna familj hOraride slagten skiljes Podo- cerus genoiii sina smala Ofre antenner, som aro forsedda med en liten bisvepa och en mangledad svepa, genom de undre antennerna, som aro grofva och starka, genoin de tva forsta benparen, som aro forsedda med griphander, saint genom abdomens tva sista ben, som bara, hvardera, tva korta, grofva och koniska grenar. Mandibelns palp bestar af tre le- der, den f&rsta maxillens af tva och maxillarbenens af fyra. De undre antennerna aro fastade langt bakom de ofre, och hufvudets sidokant bildar emellan de Ofre och undre antennerna en framatrigtad , afrundad lob. Sadant, som slagtet Podocerus har ar uppstaldt, upptager det uti sig afven slagtet Ischyrocerus, hvars nara forvandtskap rned Garnmarina gressoria af H. KROYER ' sjelf an- tyddes, da han val hanfOrde det till Garnmarina saltatoria, men tillika betraktade det sa- som en forbindande form emellan dessa och gressoria. LILJEBORG 2 har redan forut yttrat den asigten, att Ischyrocerus sarnmanfaller med det aldre slagtet Podocerus, hvilket full- komligt Ofverensstammer med det resultat, till hvilket jag koinmit efter noggranna under- sOkningar af de nordiska arterna. Att DANAS slagte Cratophium star mycket nara Podo- cerus maste man medgifva, men af den figur, som finnes ofver Cratophium uti hans stora verk Ofver Crustaceerna, synes det, som om maxillarbenens palp bestod endast af tre le- der, i hvilket fall man torde fa anse dessa slagten sasom skilda. 1. Podocerus anguipes (H. KROYER). Dorsum Iseve; frons obtusa. Pedes primi paris iisdem secundi paris thoracis mino- res, manu subcheliformi, oblongo-ovata. Mas pedibus secundi paris maim magna instru- ctis elongata, subangusta, arcuata, dentibus destituta. Femina pedibus secundi paris manu oblongo-ovata, dentibus carente. Pedes abdominis sexti paris ramo externo fere unguiformi, interno tenuiore, subconico. Ischyrocerus anguipes, H. KROYER: Gronlands Amphipotler, p. 283, tab. Ill, fig. 14. (Mas). Naturhistorisk Tidskrift, torste Ruekke, B. IV, p. 162.' Gammarus Zebra, H. RATHKE: Acta Leopold., T. XX, p. 74, tab. Ill, fig. 4. (Pemina). Ischyrocerus miriutus, (?) W. LILJEBORG: Kongl. Vetensk. Akad. Hand]. 1850, p. 335. Ofversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Forhaiidl. 1855, p. 128. Habitat ad litora occidentalia Scandinavias usque ad oram Kullensem. Beskrifning af Hannen: Kroppen ar nedtryckt och bred samt har ryggen slat. Ogonen aro ovala och rundade och sitta pa hufvudets sidor nara den frainre kanten. De ofre antennerna, som aro nagot langre an de undre, hafva den forsta leden nagot tjockare och kortare an den andra eller tredje, som iiro lika langa. Svepan bestir at' 6 8 leder och ar langre an den tredje leden af skaftet. Bisvepan iir mycket liten och bestfir af en liiug och smal led samt en mycket liten, som i spetsen bar nSgra borst. Pa den undre sidan aro dessa antenner forsedda med ISnga och glesa borst. De undre antennerna aro grbfre an de ofre samt sitta fastade ett langt stycke bakom de ofre. Skaftets tredje led fir kort och den fjerde ar dubbelt sa lang som den fb'regaende, men nagot kortare an den femte. Svepan bestar af 5 6 tjocka leder, af hvilka den forsta ar lika lang med de tre foljande. Mandibelns yttre gren ar bred, och vapnad med 5 6 tander, samt den inre med 4 5; tuggkuolen ar hog och palpen grof, med andra leden storst, samt den tredje kort, bred och forsedd med langa och krokta borst. Den forsta maxillens palp nar langre frara an den yttre skifvan, som uti andan ar vapnad med stora, uti den ena kanten med ett par sma tander forsedda tornar. Den inre skifvan ar liten, bred och tillspetsad. Den andra ma- xillens skifvor aro temligen langa. Underlappen ar bred, och djupt klufven, med flikarne vidt Stskilda och bifli- karne sma. Den ofre lappens undre kant ar afrundad. Maxillarbenens inre skifva ar kort, samt i spetsen forsedd 1 Gronlands Amphipoder, p. 286. 1 Ofversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Forhaiidl., 1855, p. 131. 22 RAGNAR M. BRUZELIUS. med tre korta tornnr och nftjrra borst. Den yttre skifvna nfir ej fullt till pnlpens tredje led oeh biir uti den inre kauten grofva, mlgot bojd a tornnr. Pnlpens fjerde led iir liten ocli konisk, smut i sprtsni foraedd med grofva borst. Del forsta benparet iir myeket mindre tin del andrn, nicd (It- fvrn forsta h-derna af vanlig form ocli den ferate langre un den fjerdc, afliflgt-lggrund, saiut uti den bakrc kanten fursedd med borst och tornar. Dess klo Sr h\ng och uti den concava kanten tinidad. Det andrn benpflteti fdrstn led iir lang, iii'igot bojd, nediit nagot bredare, med den friinire kanten skarp och tunn; den andra leden iir kort och framskickar t'riln den yttre sidan en stor, tunn och skiflik process; den tredje och fjerde ledeu iiro n%ot storre iin den andni, och den femte fir mycket stor, ISngdragm , iui*d den friimre kanten bSgbojd och den bakre inbojd, sanit tiitt besatt med cilierade, grofva borst Vid klons fiiste liar handt-n en liten knol. Klon fir grof, vid basen starkt krokt, hoptryckt och spetsig. Det tredje och Ijrrde bcnparet, som firo kortare iin (let nndra, hal'va den forsta leden tcmligen bred snnit den andra kort; den tredje ar liingre, ne7. Voyages en Scandinavie etc., PI. 11 B., fig. 1. Habitat a Finmarckia usque ad Fretuin sundicum vulgaris. Beskrifning: Hut'vudet bildar ej nSgot rostrum oeh ogonen aro sraa, runda, saint af rod farg. De ofre antennerna aro af medelroattig langd och stark byggnad, samt hafva den forsta leden tjocknre och langre an den audra, som ar langre an den tredje. Svepan bestar af 30 36 grot'va leder, som aro forsedda med teraligen ISnga borst. At'ven de undre antennerna, som iiro kortare an de ofre, aro grol'va och hafva skaftets fjerde och femte led lika stora. Svepan bestar af omkriug sexton leder, som aro rikt besatta med borst. Mandiblerna, som aro starka, hafva den yttre grenen viipnad med 6 7 tander, och den inre med 5 6, tuggknolen af medelmattig storlek och palpen stark, med den tredje leden langre an den andra, samt i kanten torsedd med borst. Den forsta maxillens yttre skif'va ar kort, starkt inatbojd, samt vapnad med grofva tornar, af hvilka nagra hafva mycket sma, tilltryckta tander pS sidorna. Den inre skifvan ar mycket liten, och bar p5 den ena sidan vid basen ett cilieradt borst. Den andra maxillens inre skifva ar uti hela den inre kanten vapnad med grofva, cilierade borst. Maxillarbenens skifvor aro stora, och den yttre har uti den inre kauten smft bugter, uti hvilka sitta stora och grofva tornar. Emellan dessa bugter ar kanten fint tandad. Palpens fjerde led visar en skarp griins emellan den bakre delen och sjelfva spetsen, och synes vara besatt med mycket srafi taggar. Den ofre liippens undre kant ar afrundad, och den undre liippen ar djupt klufven, samt har ett par smfi biflikar. Bada de tva forsta benparen aro af grof byggnad samt nastan lika stora, eller det andra nagot storre an det forsta, hvilket ofta hander hos hannarne. Deras femte led eller hand ar bredt fyrkantig eller af oval form, och det andra parets har p& den bakre kantens nedre del en liten knol. Klorna aro starka och uti den concava kanten vapnade med tander. Det tredje och fjerde benparet aro starkt byggda och lika stora, samt hafva isynner- het okn torsta . leden bred och grof. Den tredje leden ar bredare an de tvS foljande, samt i den undre kanten snedt afskuren. Klon ar kort och fb'ga bojd. Det femte benparets forsta led ar bred och af oval form; dess klo ii.r starkt utat- och nastan bakatrigtad. Det sjette och sjunde benparet har den forsta leden mera aflang an det femte benparet. Klorna aro stora, spetsiga och krokta. Dessa tre benpar tilltaga bakSt uti langd. Epimererna aro af medelmattig hojd och de fyra forsta pareri tilltaga bak8t i storlek. Den fjerde har ej, sasom vanligen iir lorhallandet, nagon inskarning uti den bakre kanten, och den femte har den friimre delen lika stor eller storre an den fjerde, samt den bakre deleu, pS hvilken benet ar fastadt, mycket liig. Det sjette och sjunde paret aro myc- ket mindre. De tre forsta abdominal-segmenternas bakre vinklar bilda ej nagon skarp spets eller tand. Det fjerde och femte paret af abdomens ben hafva grenarne korta, den inre nagot langre an den yttre, samt bada p5 den ofre sidan och i spetsen vapnade med tornar. Det sjette parets grenar iiro mycket korta och grofva, samt af konisk form; den yttre ar i spetsen vapnad med tvS grofva och krokta tornar, och pS midten af den yttre sidan med en knippa borst. Den inre grenen har uti spetsen endast en del borst och nSgra mindre tornar. Caudal-bihanget ar kort, uti den bakre andan vapnadt med tva korta och krokta taggar, samt pa den ofre sidan med nSgra fina borst. Branchial-bihangen aro stora, och saknas endast vid det forsta och sjunde benparet. BSda konen aro nastan fullkomligt lika. Hannarne hafva, sSsom vanligt, nSgot langre antenner och storre hander. De storsta exemplar, som jag sett, voro omkring tjugu m.m. Till fargen ar den gronaktig eller brun, med ljusare, hvitaktiga flackar p ryggen. Denna art, en af de vanligaste langs Skandinaviens hela vestra kust, lefver uti bon, som den bygger af fina vattenvexter, hvilka den sammanflatar och sammanbinder med ett segt amne, som den sjelf troligen afsondrar. llorelserna aro ej sardeles lifliga. 32 RAGNAR M. BRUZELIUS. Efler noggrann jrmfcirelse nf en stor niiiii^d exemplar nf ofvnn beskrifna art med bade K.VTIIKKS bfskrifning och teckniugar af Ainphithoe podooeroides och den af KROVER meddelnde bcskrifningen af Amphithoc albomaculata, och teckningarne af denna art uti Voyages en Scnndinavie etc., knn jag icke tvifla pft att Amph. podoceroidcs RATUKE, och Ainph. albomaculata KROYER aro idcntiska. De -nu olikheter, soin fiirekom- raa i beskrifningarne ofver bSda dessa aro s& obetydliga, att de latteligen forklaras af vnriatiou hos olika indivi- der. Dea uti forteckningeu ofver de af M. \. l>i IJI.N vid Christiansund och Bergen saralade Crustacetr upptagna Araphithoc Pausilipi M. EDWARDS syncs afven tillhora denua art. 2. Amphithoe pygmcea, LILJEBORG. Antennae superiores et inferiores fere aequales. Oculi minuti, rotundi. Manus pe- duin priini secundique paris ovatae, validse, his majoribus. Pedes abdorninis ultimi paris ramis valde inaequalibus , exteriore conico, longiore, interiore inchoate, sed ejusdem formse. Amphithoe pygracea, W. LILJKBORG: Ofversigt af Kongl. Vetensk.-Akad. Forhaudl. for a'r 1852, p. 9. Habitat ad proinontorium Kullen. Beskrifning: Ryggen a'r bred och afrundnd. Hufvudet saknar rostrum, men dess sidokant bildar en spet- sig vinkel emellan de ofre och undre antennerna. Ogonen, sora sitta ta'tt bakom denna vinkel, aro smS och runda. De ofre antennerna, som ml unget'fir till abdomens borjan och aro nfistan kortare an de undre samt af grof byggnad, hafva skaftets forsta led nSgot tjoekare, men kortare an den andra och tredje leden, som aro lika lilngn. Svepan fir nastan kortare an skaftet och bestar af 7 9 ISnga leder. De undres fjerde och femte skaft- leder aro lika Iftnga och langre an den tredje. Svepan, som a'r nSgot smalare an de ofres, bestSr af 7 8 leder. Langs hela den undre kauten aro de ofre antennerna forsedda med ganska l&nga borst. Scldana finnas afven p5 de undrea svepa. Maudiblerna, sora aro starka, hafva grenarne vfipnade raed 4 5 ta'nder, tuggknolen hog och palperna mycket langa och grofva, med den andra leden la'ngst och den tredje i spetsen afrundad, samt forsedd med langa, tandade borst uti den ena kanten. Den forsta maxilleus yttre skit'va a'r i iindan va'pnad med spetsiga tornar; den inre fir liten och af oval form. Muxillarbenens inre skifva a'r af medelmattig storlek; den yttre nar till half- ten af pal pens andra led, och iir i den hire kanten va'pnad med 6 7 breda tornar. Palpen a'r ISng, och den fjerde ledens spots ar smal och mycket la"ng. For ofrigt visa mundelarne ej nSgot ovanligt forhallande. Det forsta benparet a'r mindre fin det andra Hos hnnnsn aro deras bander af a'ggrund form, och hafva i den bakre kantens nedre del en djup, rnnd inskarning, som upptill begriinsas af en liten knol, som i spetsen bar en mangd liinga borst. Honnn har det forsta benparets hand eller femte led af a'ggrund form, ntan nagon inskar- ning uti den bakre kanten, hvilken ar forsedd med borst och tornar. Det andra benparets femte led har deremol en inskarning eller bugt uti den bakre kanten, men som a'r mindre an hos hannen. Klorna aro starka, krokiga och spetsiga. Det tredje och fjerde benparet aro grofva och hafva den tredje leden bredare an de tvS foljande, samt dess undre kant snedt afskuren. Klorna aro spetsiga och af medelmiUtig styrka. Det femte, sjette och sjiiiide benparet, som bakat tilltaga i la'ngd, hafva den forsta leden bred och af oval eller af figgrund form. De fyra forsta paren af epimerer aro temligen hoga, af nastan rectangular form, med den undre kanten afrundad och forsedd med borst, samt tilltaga bakat i storlek. Den femte epimeren iir af samraa besfcafl'cnhtt som hos deu foregSende arten. De tre forsta abdominal-segmenternas bakre vinklar aro afrundade, och det fjerde och femte paret af abdo- mens ben, som u& lika ISngt bakiit, hai'va den yttre grenen nagot kortare an den inre, och bilda viipnade med tornar. Det sjette paret af abdomens ben, som na nastan lika ISngt bakat som de tv& f6reg& ende , har de tvfl grenarne af mycket olika storlek. Den yttre ar nemligen Mug, n3got kortare an basal-leden, trind, smal, nftgot uppatbojd, tillspetsad, och uti spetsen forsedd med ett par grofva och korta tornar. Den inre grenen fir mycket mindre, ej mer fin en femte- eller sjettedel sa lang som den yttre, af konisk form, samt i spetsen va'pnad med ctt par tornar. Caudalbihanget ar kort och tjockt. Dess storlek ar fern till sex ra.m. Fargen ar brunaktigt gra. Familia SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 33 Familia III. ORCHESTID.E, Dana. Corpus compressum, epimeris magnis. Mandibulae palpo destitutai. Maxilla? prirni paris palpis aut instruct* parvulis aut iisdem carentes. Abdomen sex paribus pedum prseditum. Pedes abdominis quarti quintique paris biramei, iidem sexti paris singulis tan- turn rarnis instructi. De till denna familj hOrande genera hafva temligen h5g och hoptryckt kropp och stora epimerer. Mandiblerna sakna den palp, som de fiesta Amphipoder ega. Den fOrsta maxillens palp ar antingen liten och bestar af en led, eller saknas den och repre- senteras endast af en nastan omarklig kriOl pa den yttre sidan af den st5rre skifvan. De 5fre antennerna aro oftast kortare an de undres skaft. Abdomen bar sex par ben, och det fjerde och femte parets aro alltid tvagreniga, men det sista parets hafva endast en gren, som ar liten och kort. Abdomen bildar salunda ej nagot kraftigt simredskap, sa- sorn hos Gammarida?. Orchestiderne tillhora hufvudsakligast varmare klimater, och hittills hafva vid Skandinaviens kuster endast tva arter blifvit antraffade. Dessa tillhOra tva olika slagten. Gen. 1. ORCHESTIA, LEACH. Antenna? superiores pedunculis inferiorurn breviores. Palpus pedum maxillariurn articulo ultimo obtuso. Pedes primi paris maris et femina? articulo quinto magis minusve dilatato, ungue brevi armato, subcheliforrnes. Mas pedibus secundi paris articulo quinto magno, manum subcheliformern una cum ungue formante. Fernina pedibus secundi paris articulo quinto mediocri aut parvo, cum ungue manum parvam subcheliformem formante. Kpimerum quintum quarto parurn brevius. HithOrande Amphipoder utrnarka sig sardeles genom sina mycket korta ofre anten- ner, som aro kortare an de undres skaft, samt genom maxillarbenens palper, hvilkas sista led ar bred och trubbig, icke klolik eller konisk. Fran Talitrus, hvilket slagte star mycket nara Orchestia, skiljes det hufvudsakligen genom det fOrsta benparets femte led, som hos bada konen bildar en griphand, fastan svag, hvaremot den hos Talitrus ar mer eller mindre konisk och tillspetsad. 1. Orchestia littorea LEACH. Antenna? superiores capitis longitudine; inferiores longitudinem tertiae partis corpo- ris sequantes. Oculi rotundi. Pedes secundi paris maris articulo quinto magno, ovali, ungue valido et dentibus carente, instructo; iidem pedes femina? articulo quinto minore, obovato, ungue parvo armato. Pedes sexti septimique paris longitudine fere sequales, iidem septimi paris maris articulis tertio quartoque dilatatis. Appendix caudalis parum emarginata '. 1 Denna diagnos kan ingalunda anses fullstandig, enfir vi sakna tillriicklig kiinnedom af en maugd till detta sliigte horande arter, for att kunna roed siikerhet afgora, hvaruti den viisendtliga olikheten dera emellan bestar. ft. Vet Akad. lljiill. B. 3. S:o 1 v 34 BAGNAB M. BKUZ ELI US. Orchestin littorea, LEACH: Trans. Linn. Soc, XI, p. 356 DESMAREST: Consid., p. 261, pi. 43, fig. 3. (?) MIINF KmvARDS: Hist. Natur. dps Crnstao , III, p. 16. SPENCE BATE: The Annals n. Alagax. of Natur. History, 1857, Ser. 2, p. 136. Orchestia Euchore, F. MiJLLER: Archiv fur Naturgesch. XIV, p. 53, pi. 4, fig. 1 7. Habitat ad oras occidentales et balticas, locis arenosis. Beskrifniug af ffannen: Do ofre antennerna aro af hufvudets liingd och n& ungefiir till de undre antonner- nas sista skaftlcd. Deras svepn bestar af omkriug 8 leder. De undre antennerna, som aro omkring en trudjedel sA lAnga som hela kroppen, hnfva sknl'tet nastan af saroma liingd som svepan, hvilken bestur af otnkring 17 leder. Ogouen aro riinda oeh temligen stora. Maudiblerna iiro stnrka och hafva den yttre grenen va'pnad med 5 6 lander, den inre med 4 5, saint tnggknolen raycket hog och stor. Den forsta maxillen, som saknar palp, har den yttre skifvan uti iiiutan viipnad med grofva, pft den ena .-Man tandade tornar. Den inre skifvau, som iir lang och mycket smal, iir uti spetseu forsedd med ctt par langa cilierade borst. Den andra maxillens skifvor iiro breda, och den inre bar uti awlan, jemte en mangd kortare borst, ett liingre cilierndt. Den 6'fre lappcns undre kant ar afrundad, och den undre lap- pen ar djupt klufven, med flikarne afrundade. Maxillarbenens inre sfcifva, som n&r niistan s;1 ISngt fram som den yttre, fir uti spetsen forsedd med en mangd borst; den yttre skifvan ar liten och uti spctsen saint den inre kan- ten viipnad med grofva borst. Palpen, som bestftr af tre leder, har den andra infit utvidgad, samt den tredje i den fra'mre imdan afrundad. Del fb'rsta benparet, sora iir mycket mindre iin det andra, har den fjerde leden af triangular form, nedat bredast, samt den bakre och nedre deleu fdrsedd med en uppsvald och mjuk kant. Den femte leden har snmrua form som den fjerde, men ar nfigot mera liingdragen. Langs den bakre delen gftr afven pS derma led eu mjuk, uppsviilld kant. Klon ar spetsig, ej alldeles sa lang som den femte ledens undre kant, saint va'pnad med ett par borst. Det audra beuparets hand eller femte led iir mycket stor oeh oval, med den undre kanten starkt bugbojd och forsedd med korta och grofva tornar. Der den undre och den bakre kanten ofverga uti hvarandra, iir den viipnad med en liten trubbig tand eller knol. Klon ar stor, starkt bojd, slat och spetsig. Det tredje och fjerde benparet aro af vanlig form Det femte och sjette benparet hafva den forsta leden mycket bred, med den bakre kanten starkt bSgbiijd, samt de ofriga lederna smala. Det sjunde benparet, som ar laiigre iin det sjette, har af- ven den forsta leden bred liksom de tvS foregaende benpnren, den andra leden kort, den tredje langre och ganska bred, af triangular form, med den bakre och nedre vinkeln starkt utdragen, den fjerde, som iir nSgot liingre iin den tredje, afven bred, och den femte mycket smalare samt langre an den fjerde. Epimererna iiro temligen stora, och den forsta iir mindre iin de tre foljande paren, som hafva den undre kanten afrnndad och forsedd med korta borst. Den femte epimcren a'r foga mindre an den foregaende samt storre an de tvS sista paren. Det fjerde paret af abdomens ben nar liingre bakSt iin det femte och har grenarnc niistan lika Ifinga, cy- liodriska, samt pa den ofre sidan och uti spetsen fiirsedda med grofva tornar. Det t'emte benparet iir kortare, men af samma form. Det sjette paret har endnst en kort, i spetsen borstbarande gren, som iir mycket smalare an basal-leden. Caudal-bihanget a'r kort och tjockt, med den bakre a'ndan afrundad och forsedd med en liten bugt i raidten. Pa den ofre sidan sitta nagra tornar. Branchial-bihangen iir fern par. ffonan liknar liannen, fran hvilken hon skiljer sig hufvudsakligen genom de tvfi forsta benparens form. Det forsta paret har den fjerde leden nflgot bredare iin den femte, som a'r af rectangular form, nJSgot bojd, med den nedre iindan ej smalare iin dcu iifre. Klon, som a'r stark och intager med sin basis ungefiir halften af den femte ledens undre kant, iir pS midten af den coucava sidan viipnad med 2 3 korta tornar Det andra benparets forsta led a'r ganska bred, isynnerhet vid den ofre delen, och har den fra'mre kanten starkt bflgbojd samt viipniid med korta tornar, oeh den bakre rat. Den fjerde leden ar ungefar af samma liingd som den femte, nedat bredare, och langs den bakre delen forsedd med en uppsviilld kant, liksom pS det forstn benparet hos hannen. Deu femte le- den iir liingd ragon, nastan omvandt iiggrund , pa den nedre och fra'mre delen forsedd med en liten inskiirning, uti hvilken sitter eu roycket kort, uti den concava kanten med nSgra borst vapnad klo Afven denna led iir liings den bakre delen forsedd med en uppsvald kant. Det sjunde benparets tredje och fjerde led aro ej breda sSsom hos hannen. La'ngden ar omkring femton m.m. Denna art forekommer pfi Skandinaviens bfide vestra och oslra kust, men dess geografiska utbredning at nofden kan annu icke ausea vara kiind. Den traffas ofta pa sandiga striiiulcr, nSgot bredare samt uti den inre kanten vapnad med nagra borat. Palpens tre forsta leder iiro breda och niistan lika stora; den fjerde ar konisk, och uti spetaen vapnad med grofva och bojda tornar, bland hvilka en isynnerhet ar stor. Det forsta benparet fir betydligt mindre an det andra, men af stark byggnad. Dess forsta led fir langst; den fjerde, som ar storre Sn den andra och tredje, ar nfistan af fyrkantig form och har pS den bakre kanten en knol eller en liten sporre, som ar besatt med nagra borst. Handen fir storre fin den tjerde leden samt nfistan af rectangular form, nedat uagot bredare, med den undre kanten bagbojd och besatl med korta borst. Uti den un- dre kantens bakre horn fir den vapnad med en grof torn. Klon fir stark och bqjd. Det andra benparet har hos hannen den forsta leden nedat ganska bred och utvidgad, den andra kort, samt den tredje nfistan at' triangular form och bakat utlopande till en skarp spets. Den fjerde leden fir afven liten, men den femte fir mycket stor, till formen aggrund, pa en del af deu bakre kanteii forsedd med korta tornar, och ungefiir pu midten af densam- ma med en liteu tand. Klon ar stor orh stark samt ej sardeles spetsig. Hos honor och yngre individer firo det andra benpart-ts ha'nder ej sa stora som hos hanneii och foga storre an det forsta parets, samt hafva aflangt fyr- kantig eller rectangular form. Det tredje och fjerde benparet aro af stark byggnad och vanlig form. Det femte ar kortare an de tva foregaende benparen, mycket starkt, och har den bakre deleu af den breda forsta leden balf- 1 DANA, som nppstallt slagtet Allorchestes, upptager uti diagnosen, att maxillarbenens palper skola vara klo- forsedda. Hos den skanditiaviska arten af detta sliigte fir den sista leden af maxillarbenens palp ej egentli- gen klolik, utan mera rat och konisk samt i spetsen forsedd med borst, hvarfore ocksa BRANDT (Bulletin de la classe Physico-matliematique de 1'Academie Imp. d. sc. de St. Petersbourg, T. IX, 1851, p. 142) hanforde den till ett eget subgetius under Orchestia, som hau benfiinnde Allorchestiua. Da denna art emedlertid tor of'rigt fullkomligt ot'verensstiimraer med de arter, som blifvit forda till Allorchestes, tyckes det ej vara till- rackligt skal, att skilja den derifran endast tilltolje deraf, att den sista leden af maxillarbenens palp fir nagot mindre bojd och spetsig, da man vet, huru snart sagdt omfirkliga ofvergangarne firo ifran den alldeles klolika, korta formen af denna led, till den med spetsen mera utdragna och ifran denna till den form, da spetsen utgores endast af ett grol're borst, hvilket vanligen omgifves af nagra andra smalare. 36 RAGNAE M. BRUZELIUS. cirkelforroig. IVt sjette och sjuude benparet aro langre iin det femte, men i det narmnste afsarama form. Klorrm iiro korta, stnrkn, krokta och mycket spetsiga. Epiraererna iiro temligen stora och de fyra forsta paren, som aro nastan at" rectangular I'orm, med den undre kanten rundnd, aro storre an de tre foljande. Det fjerde paret af abdomens ben n&r langre bakftt an det femte och detta langre fin det sjette. Det fjerde parets grenar aro ganska grofva och likn liinga, fiirsedda med tornar uti spetsen och pii den ol're sidan. Det femte paret fir af samma bcskaffenhet som det foregaende, men det sjette hnr endast en kort, konisk, i palpen med tor- nar vfipnad gren, som fir kortnre an den tjocka basal-leden. Caudal-bihanget fir kort och klufvet, med flikarne tjocka saint nastan af pyramidalform. Branchial-bihangcn firo sma och till antalet fern par. Dess storlek fir nio till tio m.m. Anmdrknmg : Alt RATHKES Amphithoe Nilsoni och KROYERS Orchestia Nidrosiensis iiro identiska med of- van beskrifna art, anser jag vara temligen siikert, da badas beskrifningnr passa fullkomligt for denna. Alt den deremot ej fir iclentisk med Amphithoe Prevosti M. EDWARDS, sasom RATHKE forst ansag, tror jag mig bora antaga, d& det af den figur ofver denna art, som M. EDWARDS meddelat uti Ann. des Sciences natur., sec. se>., Tom. Ill, PI. 14, fig. 11 12, syncs, som skulle den hafva tva grenar pa det sista paret af abdomens ben. Familia IV. GAMMARID^E, Dana. Corpus magis minusve compressum, epimeris plerumque mediocribus, interdum ma- xiniis. raro parvis. Mandibulae plerumque palpo praeditae. Abdomen sex paribus pedum instructum. Pedes abdominales quarti quintique paris biramei, iidem sexti paris plerum- que binis ramis magis minusve complanatis instructi. Appendix caudalis tenuis, lamina- ris, saepe fissa, Denna familj omfattar de fiesta slagtena af Amphipoda Gammaridea. Deras kropp ar mer eller mindre hoptryckt. Epimererna aro aldrig rudirnentara, sasom hos en del Corophidae; merendels aro de af medelmattig storlek, men stundom uppna de en betyd- lig utveckling, sa, att de betacka den stOrsta delen af de fOrsta fyra paren af extremite- ter. Mandiblerna aro hos de fiesta slagtena forsedda med palper. Antennerna aro oftast spensliga, och uppna aldrig en sadan styrka som hos en del Corophida3. Abdomen bar sex par ben, af hvilka de tre f5rsta paren aro, sasom vanligt, simben (pedes natatorii) och for- sedda med tva grenar. Afven det fjerde och femte benparet bara tva grenar. Det sista parets ben hafva antingen en eller tva grenar, som oftast aro tunna och plattade samt fbrsedda med borst, hvilka stundom aro ganska langa. Caudal-bihanget ar alltid tunnt och skiflikt, och stundom djupt klufvet. I sina rorelser aro de fiesta, till folje af abdo- mens bildning, ganska snabba, och gOra langa sprang uti vattnet. Hos intet af de skandi- naviska slagtena ar den femte leden pa de fyra eller fern sista benparen pa thorax utvid- gad sa, att de kunna sagas vara "subprehensiles". Foljande schema framstaller de talrika slagtenas kannetecken. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMABIDEA. 37 GAMMAEID^E. a) Pedes secundi paris thoracis articulis senis compositi. 6) Antennae superiores flagello appendiculari praeditae. c) Caput antice non productum. d) Antennae superiores pedunculo crasso. Pedes secundi paris thoracis manu nulla subcheliformi STEGOCEPHALCS. Pedes sec. paris thoracis manu praediti subcheliformi dd) Antennae superiores pedunculo gracili. Bpimera marg. inf. setis destituta ANONYX. Epimera marg. inf. setis ornata . PONTOPOREIA. Rami pedum abdominis ultimi paris segmentis quatuor ulti- mis conjunctis breviores. Art. quartus ped. sec. paris extremi- tati superiori art. quinti affixus. Mandibulse inter se similes GAMMARUS. Mandibulas dissimiles. Art. quinto ped. primi secun- dique paris manum formante NICIPPE. Art. quarto ped. primi secun- dique paris manum formante PARDALISCA. Art. quartus ped. secundi paris medio margini antico articuli quinti affixus .... EUSIRUS. Eamus alter pedum abdominis ultimi. paris segmentis quatuor ultimis conjunctis longior et biarticulatus ERIOPIS. cc) Caput antice productum et antennas superiores magis minusve tegens PHOXUS. bb) Antennae superiores flagello appendiculari carentes. I Palp. ped. max. ex art. quatuor PARAMPHITHOE. Mandib. palpigerse. < Pedes sep- timi paris reliquis non duplo longiores. Oculi duo compositi. Oculi duo Pedes se- cundi pa- ris manu Pedes sec formi car aut auatxi subche- liformi. chelifon undi pa entes. or simp] Mandibulae palpis ni [ Palp. ped. destitutae . max. ex art. quinis LEUCOTHOE. DEXAMINE. IPHIMEDIA. LAPHYSTIUS. ACANTHONOTBS. HAPLOOPS. ris manu subcheli- Ped. sec. paris manum parvam Ped. sec. paris destituti . - - - art. quinto formante . manu plane Oculi duo [ Oculi quatuor AMPELISCA. Pedes septimi paris reliquis duplo saltern longiores OEDICERCS. aa) Pedes secundi paris thoracis e qvinis tantum articulis compositi BATHYPOHEIA. 38 RAGNAR M. BKUZELIUS. Gen. 1. STEGOCEPHALUS, KROYER. Corpus parum compressum, epitneris insignis inagiiitudinis. Antennae robustse, su- periores pedunculo crassissimo et flagello appendiculari ininuto instructor Palpus rnandi- buhv uniarticulatus, crassus, brevis, dentatus, inaxillas primi paris uniarticulatus, pedum inaxillariuin e quartuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris neque rnanu subcheliformi nee cheliformi instruct!. Pedes abdominis ultimi paris biramei. Fran alia andra hithorande slagten skiljes Stegocephalus latt genom de utomordent- lit stora epimererna, som betacka nastan belt och ballet hufvudet och de frarnre benpa- ren. Antennerna aro mycket grofva och tjocka, och de Ofre aro fOrsedda med en myc- ket liten bisvepa. Mandibular-palpen bestar endast af en grof och tandad led. Afven den fbrsta maxillens palp bestar endast af en led, men maxillarbenens palp ar sammansatt af fyra leder. De tva fOrsta benparens femte led bildar ej nagon griphand, utan afsmalnar nedat. De tva foljande benparen aro af medehnattig larigd och tilltaga bakat. Abdomens sista benpar har tvenne grenar. 1. Stegocephalus inflatus, KROYER. Stegocephalus inflatus, H. KROYER: Naturh. Tidskr., lorste Rrekke, I, p. 150. >> ;n K I en liji'kkc, I, p. 522. u a Voyages en Scandinavie etc, pi. 20, fig. 2. Habitat ad oras Scandinavian arcticas, rarus. Beskrifuing: Kroppen ar ganska tjock och hog, med ryggen slat, utan kol eller tiiuder. Hufvudet, som ftr temligeu stort och utskickar emellan de b&da ofre antennerna en spctsig, nedatbojd, liten process, doljes nastan alldeles under epimererua. De ofre antennerna aro korta och mycket tjocka, med den forsta leden tjockare och dubbelt sfi L'ing som den andra leden, hvilken ar ungefar dubbelt sd lang som den tredje. Svepan bestSr af tolf tjocka leder. Bisvepan bestSr endast af en kort led, som har den fra'mre andan snedt afskuren och forscdd med borst. De undre anteunerna aro nSgot langre an de ofre, men smalare. Deras svepa bestSr af femton leder och ar kortare an skaftet. Muudelarne aro ovanligt stora '. Matuliblernas spets ar delad uti tio smd tander, och palpen bestSr af en enda tjock led, hvars nedre kaut h'r starkt bSgbojd och den ofre forscdd med 13 14 sm& tander. Den forsta niaxilleus palp fir kort och besttlr endast af en smal och i spetsen med nfigra bojda tornar vapnad led. Den yttre skit'van iir bred och nfir lika ISngt fram som palpen. Uti den snedt afskurna andan ar den forsedd nu'd tjocka och bojda tornar, som uti den ena kanten aro vapnade med ett par tander. Den hire skit'van ar nSgot kortare, bred, och liings den inre kanten forsedd med ISnga, cilierade borst. Den andra maxillens yttre skifva ar ovanligt smal, Ifingdragen, samt i andan vapnad med nfigra temligen ISnga borst, som aro mot spetsen bredare och viip- uadu med en bojd och krokig land. Den yttre skifvan ar mycket bred, afrundad, och uti den inre kanten forsedd med en niangd borst. Maxillarbenen hafva basal-leden mycket smal och lang, den yttre skit'van stor, bred och i dcu inre kanten forscdd med smS tornar, den Jure skil'van kortare, af oval form, och uti spetsen samt den inre kanten forsedd rned grofva borst. Pulpen fir kort och bestSr af fyra leder. L&pparne? Det f5rsta benparet ar af stark byggnad, med de tre forsta lederna af vanlig form, den fjerde vid den nedre nndan smalare an vid basen, saint bredare och liingre an den femte, hvilken ar af konisk form, afimalnar nedat, och bildar ej nSgon griphand. Klon a'r stark, foga bojd, och iutager med sin basis hela spetsen af den femte leden. Det andra benparet har saruma form, som del forsta, men a'r langre och smalare. Det tredje och fjerde benparet 6ro Iftngre an de tvS KiregSende, saint af vanlig form. Det femte nr liingre in det fjerde, och har samina rigtning som del sjette och sjunde. Den forsta leden ar ISng och smal. Det sjette och sjunde ben- paret har den fbrsta leden bred, laugdraget fyrkantig, med den bakre kanteu tandad, och de loljaude lederna at' vanlig form. Epimererna aro utomordentligt stora och p& den yttre sidan hvhll'da, sa att den nedre kanten a'r inAtbojd. Den forsta ar nitstan af triangular form, dock med b&de den f rain re och bakre kanten biigbojd ; det andra och tredje paret aro smala, af rectangular form, hogre an den fbrsta, samt hafva den undre kanteu suedt afskuren. Det fjerde parets epimerer aro mycket stora, vid basen smalare, nedSt bredare, med den undre kanten afrundad , 1 Beskrifningen af mundelarne, hvilka jag icke varit i tillfalle att undersoka, anfores efter KKOYER, 1. c. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 39 sarat bSde den friirare och bakre kanten inbnjdn, sft ntt de ffl formpn nastan af en yxa. Det femte parets epime- rer aro mycket mindre, af triangular form, och passa fullkomli^t till den bakre, inbojda kuntun af den fjerde epi- meren, hvarigenora de fern forsta epimererua pit hvarje sida tillliopu bilda ett reguliert cirkel-segment, som ar na- got mindre an en half cirkel. De tvS sista epiraererna aro sm& och af vanlig form. De tre forsta abdominal-segmenternns bakre vinklar utlopa uti korta spetsar och de tre sista paren af ab- domens ben ml lika langt bakSt. Grenarne pa alia beuen aro plattade, lika langa, tillspetsade, och snkna borst eller tornar. Caudal-bihanget ar stort och tillspetsaclt saint klufvet ungcfar till midten. Storleken ar nitton m.m. Af denna art, hvilken larer vara sallsynt vid Gronlands kuster, hvarest deu forst antraffats, har, sa vidt mig ar bekant, endast ett enda exemplar blifvit af Professor S. LoviN taget vid kusten af Finnmarken. Gen. 2. ANONYX, KROYER. Corpus altnm, epirneris magnis. Antennae superiores pedunculo crasso et flagello appendiculari instructor Mandibula processu accessorio vel ramo interne carens, sed pal- po inarticulate instructa. Maxilla primi paris palpo biarticulato, pedes maxillares palpo e quatuor articulis composite. Pedes primi paris ssBpissime rnanu subcheliformi armati, iidern secundi paris manu parva, subcheliformi, ungue parvo, plerumque basi crasso et longitudinem marginis inferioris manus baud superante. Pedes quinti paris articulo prime laminari et dilatato. Pedes abdominis ultirni paris ramis binis instructi. Arterna af detta slagte hafva kroppen hog och forsedd med stora epimerer, hvilka likval aro betydligt mindre an hos det fOregaende slagtet. De ofre antenriernas skaft ar tjockt. Bisvepa finnes. Mandibelns spets iir tillskarpt och saknar nastan tander. Nagon inre gren finnes icke, men palpen bestar af tre leder. Den fdrsta maxillens palp bestar af tva leder, och maxillarbenens af fyra. Det forsta benparets femte led bildar oftast tillhopa med klon en griphand. Det aridra benparet har alltid en sadan, ehuru svag. Dess femte led bar mer eller mindre tiittsittande langa borst, som ofta d5lja klon. Det femte benparets f5rsta led ar bred och tunn. Abdomens tva sista ben bara hvardera tva grenar. Hannarne af detta slagte hafva antennerna ofta forsedda med sma, membranOsa, runda bihang vid svopans leder. Detta af KROYER uppstallda slagte star rnycket nara Lysianassa, med hvilket det mojligen sammanfaller, da skillnaden, hvad det forsta benparet betraffar, fOrsvinner, sa- som KROYER sjelf tyckes antaga, da ban hanfor L. Vahlii till slagtet Anonyx. Det ar emedlertid svart, att sakert afgora detta, utan ett narmare undersOkande af de arter, som utgjort typer for Lysianassa. Till slagtet Anonyx har jag f5rt afven en ny art, som skiljer sig ifran de forut kanda hufvudsakligen genorn det forsta benparet, hvars klo ar rudimentar och nastan alldeles dold af tattsittande langa borst. SPENCE BATE ' synes emedlertid hafva uppstallt ett nytt slagte af en narstaende art, hvilket ban benam- ner Scopelocheirus, men han har dervid mojligen fOrbisett det forsta benparets klo. 1. Anonyx ampulla (Pmpps). Oculi permagni, aterrimi, lageniformes. Pedes primi paris articulo secundo dimidia longitudine primi articuli breviore, articulo quinto, sive manu, fere rectangular! , angulo inferiore et posteriore spinoso, ungue valido armato. Pedes secundi paris articulo prime Annals and Magaz. of nat. History, sec. ser., Vol. XIX, p. 138. 40 RAGNAR M. BRU/ELIUS. secundo duplo longiore. Pecles tertii quartique paris unguibus mediocris longitudinis et articulis quintis brevioribus. Pedes abdoininis sexti paris rainis elongato-lanceolatis , intus setis pluraosis, extus spinis brevibus armatis. Appendix caudalis profunde fissa, laciniis apicibus oblique truncatis, erosis. Cancer ampulla, PHIPPS: Voynge towards the north Pole, 1773, p. 191, tab. 12, fig. 2. nugax, ? Ibidem, p. 192, tab. 12, fig. 3. Gammarus uugax, ? SABINE: Supplement to the appendix of PARRY'S voyage, p. 229. a ampulla, Ibidem. Talitrus nugax, Ross: Appendix to PARRY'S 3:d Voyage, p. 119. ampulla, Ibidem, (iammarus nugax, ? OWEN: Appendix to the second voyage of Capt. Ross, p. 87. ampulla, ? <> Ibidem, p. 88. Anonyx lageua, KROYER: Gronlands Amphipoder, p. 237, tab. 1, fig. 1. (Femina). appendiculoaus, Ibidem, p 240, tab. I, fig. 2. (Mas). Lysianassa lagena, MILNE EDWARDS: Histoire natur. des Crustac., T. Ill, p. 21. appendiculosa, Ibidem. Anonyx ampulla, KROYER: Naturhist. Tidskr , anden Riekke, B. I, p. 578. Voynges en Scandinavie etc., pi. 13, fig. 2. ' Habitat ad oras occidentals ab arcticis inde ad Bohusiam. Beskrifning: Kroppen a'r pS bada sidorna temligen hoptryckt, med ryggen afrundad och sliit. Hufvudet ar af medelmattig storlek, och bildar ej nSgot rostrum. Ogonen firo stora och svarta, och hafva den nedre delen bre- dare, samt den ofre smalare och raera utdragen, hvarigeuom de kunna kallas "flaskformige". Antennerna variera mycket till storlek och form, och man kan i allmiinhet antaga, att hannarne hafva bada paren langre, men isynnerhet det undre, hvilket ofta fir dubbelt s& langt eller annu Ifingre an det ofra. Hos ho- norua hal'va bfida paren uastim samma liingd. De ofres skal't ar mycket tjockt, med den forsta leden mycket storre an de tva audra, hvilka aro ganska korta. Svepan iir ungefar dubbelt sii lang sora skaftet, och bestiir af ungefa'r 16 leder*. Den forsta leden af svepan ftr grof och utat afsmalnande, lika lang med de 3 eller 4 fciljande lederna tillhopa, och har pS den inre sidan hos bSda kouen en mfingd langa, i tvar-rader ordnade, grofva borst, som intaga en oval omkrets. Bisvepan bestar af omkring 8 leder. Hos hannen ar dess forsta led langre an hos honan. De undre autennerna hafva uti svepan omkring 20 leder hos honan, men 40 50 hos hannen. Mandiblerna h'ro ISngdragna, med spetsen temligen bred och mejselformigt tillskiirpt, vid den ena kanten raed en inskarning och en liten knol, vid den andra sidau incd ett par sin 8 lander. Tuggknoleu ar temligen hog, med na'stan fyrkantig yta och tyckes sakna tiinder eller taggar. Palpen ar grof, med den audra luden liingst och den tredje uti den ena kanten forsedd med borst. Den forsta maxillens palp iir langre an den yttre skifvan, som uti den framre andan bar 7 8 grofva, uti den ena kanten med ett par lander vapnade tornar. Uti den inre kanten sitta nagra dylika tornar jemte en knippa h'na borst. Den inre skifvan iir mycket liten, och bar uti spetsen tvS stora borst. Den andra maxillens yttre skifva fir mycket storre iin den inre. Maxillarbeuen aro stora. Deras inre skifva, som nar endast till palpens I'iiste, fir kort och uti andan samt den inre kanten forsedd med ci- lierade borst. Den yttre skifvan, som nar till halften af palpens andra led, har den Jure kanten svagt striernd samt saknande tander eller tornar. Ofverlfippen bildar la'ngs den framre sidan en langsg&ende kiil. Underliippeti ar djupt klufven, och hvarje Hik har en djup inskarning uti den inre kanten, hvarigenom bildas liksom fyra flikai'. Det forsta benparet ar af ganska grof byggnad och mycket kortare iin det andra. Dess forsta led r lang, den andra och tredje smS och korta, den fjerde triangular, dt j n femte niistan rectangular, storre iin den fiiregften- de, med den framre kanten nagot bSgbojd och den bakre inbojd. Den uudre kanten ar snedt afskuren och har den bakre vinkeln skarp, samt forsedd med elt par tornar. Klon iir kort, stark och bojd. Det andra benparet iir af svag byggnad, med den forsta leden mera an dubbelt s;1 lilng som den andra, som iir langre tin den tredje, hvilken ar lika lang med den Ijerde. Den femte leden a'r minst af alia, oval, dock nedat niigot brednru iin vid den ofre andan, uti den bakre kanten samt uti den friimre och nedre vinkeln fursedd med tiittsittandc lunga borst, som aro bojda, uti den ena kanten tandade samt uti spetsen klufna. Klon iir kort, men stark. Det tredje och fjerde benparet arc nil-jot kortare an det andra, men af vanlig form. Klorua iiro medelmiittigt starka och mycket kortare an den femte leden. Det femte benparet iir uagot kortare an de tvii foregaende och har den lorsta leden bred samt nastan rund, och uti den bakre kanten tandad. Det sjette benparet fir langre fin det femte, och har den forsta leden uagot mcra lAngdragen an samma led af det femte paret. Det sjundc paret a'r nfigot kortare an det sjette, men af samma form som delta. ' En del af gynonymicn anfores efter H. KROYER, enar jag icke varit i tillfa'lle all begagnn flera af de anforda fildsta forfattarnes abeten. * KROYEK har raknat 23 leder uti de ofres svepa hos honan och 34 hos hannen. Uti de undres svcpa 32 34 boa honan och 60 hos hannen. Epime- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 41 Epimererna firo mycket liiga ocli den forsta fir stiirre fin den andra eller tredje, men mindre an den fjerde, 8om uti den bakre knnten liar en djup inskiirning for den f'emtc, livilken jemte de tvS foljande fir betydligt min- dre an de fyra lorsta pnren. Del andra och tredje segmentet ;if abdomen linfva del bakre och undre hornet spetsigt. Abdomens fjerde bcnpar, som nar langre bakiit fin det femte, men ej s8 langt som det sjette, bar grenarne lika langa, utat till- spetsade och pa den ofre sidan forsedda med tornar. Sadant iir fii'ven det femte benparet. Det sjette parets gre- nar firo plattade och smalt lancettlika, den yttre i spetsen vfipnnd ined en stor torn; bSda uti den yttre kanten forsedda med tornar, men uti den inre endast med cilierade borst. Caudal-bihanget fir aflangt och klufvet nastan till basen, med flikarne i spetsen snedt al'skurna och vfipnade med en torn. Branchial-bihang, af hvilka finnas sex par, saknas endast vid det lorsta benparet. Denim art, som uti den hogsta nortlen har en vidstrfickt utbredning, forekommer afven vid Skandinaviens vestrn kust, finda ned i Bohnsliins skargard, livarest den likval fir sfillsyrit. I de nordliga hafven uppnar den en betydlig storlek och triiffas der ofta i stor mfingd. Det storsta exemplar fran Skandinaviens kuster, sora jag un- derscikt, hade en storlek af fjorton man. 2. Anonyx tumidus, KROYER. Oculi rnagni, ovati. Antennae superiores inferioribus longiores et articulis secundo tertioque solito productioribus. Pedes primi paris articulo secundo dimidia longitudine articuli primi breviore, articulo quinto elongate, subconico, postice per totain longitudinem serrulate. Pedes secundi paris manu sublunata. Pedes tertii quartique paris unguibus articulis quintis brevioribus. Pedes reliqui robusti, setis aculeisque fere omnino destituti. Epirnerum primum tribus paribus sequentibus rnulto minus. Pedes abdominis ultiini paris ramo externo intus, interno breviore utrinque minutissime serrulate. Appendix caudalis brevis, ultra dimidiam longitudinem fissa. Anonyx tumidus, H. KROYER: Naturhistorisk Tidskr., anden Bsekke, II, p. 16. Voyages en Scandinavie etc., pi. 16, fig. 2. Habitat ad oras occidentals ab arcticis inde ad promontorium Kullense, in Bohusia vulgaris, sajpe in cavitate branchiali Ascidiarurn. Beskrifning: Kroppen fir hos denna art mindre hog, men tjock och temligen bred. Ogonen firo stora och figgrunda, med den undre kanten nastan rat. De ofre antennerna firo korta, och na ungefar till det tredje seg- mentet af thorax. Skaftets forsta led iir val tjock, men smalare och mera langdragen an hos ofriga arter; den uudra jemte den tredje fir afven ovanligt lang. Svepan bestar at' 8 1 1 leder och bisvepan af 5, af hvilka den forsta fir lika lang med den andra och tredje tillhopa. De undre antennerna, som aro kortare an de ofre, hafva omkring 8 smiila leder uti svepan. Mandiblerna aro kortare an vanligt, med spetsen tillskarpt och forsedd med ett par sma tander. Tugg- knolen fir mycket liten och palpen af vanlig beskaffenhet. Den forsta maxillens yttre skifva fir mycket bred och uti iindan forsedd med mycket tattsittande, h'ntandade tornar'. Den inre skifvan har 45 cilierade borst i den inre kauten. Den andra maxillens skifvor aro mycket korta och breda; den yttre fir likval betydligt bredare an den inre. Maxillarbenwi utmtirka sig genora den inre skifvans korthet, hvilken knappt niir till palpens faste; den yttre skifvan ar stor, oval, och i den inre kanten forsedd med nagra fa, mycket korta borst. Palpen visar det ovanliga forhallandet, att den forsta leden fir storre fin den andra, och saknar helt och h&llet borst. Underlappen fir djupt klufvpii, oeh den ofre Ifippen ar nastan af triangular form och har den uudre kanten afrundad samt den framre sidan slilt. Det forsta benparet, som fir af stark byggnad, har den femte leden temligen lang, vid basen bredare och uedat afsmalnaude, med framkaiiten bagbojd och den bakre kanten nfistau rfit, samt forsedd med breda, i findan med sma, korta taggar vfipnade tander. Klon fir stark och krokt. Det andra benparet har den fjerde leden smal och dubbelt sa lang som den femte, hvars framre kant ar mycket bagbojd, den bakre nagot inbojd och den undre snedt at'skuren, med den bakre vinkeln nagot utdragen. Det tredje och fjerde benparet firo starka, och hafva tem- ligen breda leder, samt sakna nastan alldeles borst. Deras femte leds bakre och nedre vinkel utloper i en skarp spets. Klorna aro kortare an den femte ledeu. Det femte, sjette och sjunde benparet hafva den forsta leden bred och nastan af rectangular form. Deras femte leds framre och nedre vinkel utloper i en spets. 1 Den af KROYER observerade tvarf'aran ofver den yttre skifvan, hvarigenom den blifver liksom tvaledad, har jag ej kunnat upptacka. K. Yi-t, Ak.nl. n.iij.ii. B. 3. N:o 1. 3 42 RAGNAR M. BRUZELIU8. Epiraererna visa (let ovanliga forhallande, att den forsta hr mycket litcu, saint myckot mindrr iin de tre foljaude paren '. Den iir trinligen bred, niistan fyrkantig, med den undre kantcn al'rundad eller snedt at'-kuivn , och betacker niistan alldeles icke benets forsta led, som iir fiistad uiira dess ncdre kant. Den andra epimcrcn ,-ir myeket hcigre, rectangular, och nagot smalare (in den tredje. Den fjcrde ftr bredast och af vanlig form. DC tre siaU paren iiro smS. Del audra och tredje abdominal-segmentets bakre och uedre viukel ftr niistan rftt, och det Ijerde pnret nf abdomens ben nar lika ISngt bakiit som det sjette, men nugot liingre an det femtc. Dess grenar iiro tillspetsade och lika lunga, samt pft dun iifre sidan forsedda med tornar. Sudani iir iifven det femte paret. Det sjette parets grenar iiro smalt lancettlika, den yitrr 2 nagot liingre an den inre, saint i spetsen viipnad med en stark torn. Den yttre ar uti den inre kmitcn, och den inre uti Irnda knnterna forsedd med ytterst finn, tfttlsillande lander och etl par korla tornar. Caudal-bihanget or kort, djnpt klufvel och har flikarne i spelsen afslympade saml vapnadc im-d i-ti par smS tornar. Braiichlal-liihang saknas endast pfl del fiirsla benparet. Det sjunde bcnparets brnnchial-hihang iiro niistan rudimentiira. llanucn skiljer sig fran honnn endast geuom liingre antenner. Dess storlek ar 7 8 m.m. Uti Bohuslans skiirgard forckommcr denna alliniinnast bland alia arterna al'sliigtet Anonyx, och traffas liings hela vestra kusten af Skandinavien atminstone till Kullen. Ofta finnes den inuli respiralions-siicken hos Ascidicr. 3. Anonyx nanus, KROYER? 3 Antennae superiores inferioribus breviores. Oculi magrii, reniformes. Pedes prinii paris articulo secundo dimidia longitudine articuli priini breviore, articulo quinto rectan- gular!, elongate, longitudinera articuli quarti sequante. Pedes secundi paris articulo priino articulo secundo plus duplo longiore. Pedes tertii quartique paris unguibus articulis quintis multo brevioribus. Pedes septimi paris iisdem sexti paris paullum longiores. Pedes ab- doininis ultimi paris ratno externo intus setifero. Appendix caudalis elongata, profunde divisa, laminis apice spiniferis. Anonyx nanus, KROYER: Nalurhistorisk Tidskrift, anden Rrekke, II, p. 30. Voyages en Scandinavie etc., pi. 17, fig. 2. Habitat ad oras occidentales Scandinavia?, in Bohusia baud rarus. Kroppen ar hogre an hos den foregaeude och hoptryckt. Ogonen aro stora och njurlika. De ofre aiiten- nerna iiro kortare iin de undre hos bada konen. Skaftet, som ar tjockt, har den andra och tredje leden temligen linga. Svepan beslfir af elfva leder, bland hvilka den forsta iir mycket stor, utfit afsmalnande och pS insidan for- sedd med langa laltsitlande borst. Bisvepan bestSr af 6 9 leder, af hvilka den forsla ar ganska lang. De undre antennernas svepa bestSr af omkring 21 mycket korta leder. SSdana aro antennerna hos honan; hos hannen har jag deremol riiknal 21 leder i de ofres svepa och anda till 35 i de unclres, hvilka voro dubbelt sa ISnga som de ofre. Mandibelns spels iir bred och har en lilen land vid den friimre kanten. Tuggknolen iir stor och af oval form, samt fbrliinger sig mot den fratnre kanten med en al'rundad process, bakom hvilken palpen iir fiistad. Pal- pens andra led ar langst och den Iredje har i kanten en miingd borst. Den forsta maxillens ytlre skifva iir tcin- ligen lang och uti iindan samt en del af den inre kanten viipnad med grofva tornar, som pa sidorna aro lorsedda med storre eller mindre tiiiidi:r. Den inre skifvan ar kort, i spetsen afrinulad och forsedd med ett par cilierade borsl. Ofverliippens undre kant ar afrundad, och underliippen djupl klufven. Maxillarbenens inre skifva, sora sir lemligen I2ng och nSr lill den fra'mre andau af palpens forsta led, iir uti spetsen forsedd med tre korta tornar och uagra cilierade borst. Den yttre skifvan, sora n&r framom palpens andra led, har uti den inre kanten, som iir forsedd med sma bugler, spSr till sm Hinder. I den yttre delen af den friimre iindan iir en liten inskiirning, i hvilken silter ett litet borst. Det forsta benparcl, som iir temligen langstrackt , liar den femte leden lung, smal, rectanguliir, med den framre kanten nagot bSgbojd och den bakre inbojd, samt afsmalnar nedut nSgot 4 . Den fir lika ISug som den Ijerde 1 KROYER beskrifver endast de sex sista paren af epiraerer, och pil teckningen af denua art, i Voyages etc., synes ej den forsta epimeren. 1 KROYER uppgifver all den inre ftr langst. J Det ar med tvekan, sora jug upptagit denna art sasom identisk med Anonyx nanus, KROYER. Den visar nemligen en miingd afvikelser ifriin A. nanus, och na'rmar sig i flcra hanseenden till A. minutus, KKOVKK, hvilka bSda arler mojligen sammanfalla med hvarandrn. Da jag emtdlertid ej har hafl lillgang till lyp- exemplar, har jag ej kunnat afgora delta. 4 Den femle leden ar belydligt liingre och sraalare iin densamma hos A. minutus, att domma efter teckningar- ne ofvcr denna art uti Voyages en Scandinavie etc. SKANDINAVIENS AMFHIPOD A GAMMARIDEA. 43 leden. Klon fir liten, krokt ocli uti den concava kanteii forsedd raed 2 3 borst. Det andrn benparets ferate led fir oval ocb bar den bakre vinkeln utdragen smut spetsig. Dess I'orsta led ar mcr fin dubbelt sti lang som den nndra, och den femte fir betydligt kortare iin den fjcrde. Det tredje och fjerde benparet luil'va den femte leden i den bukre kanteii forsedd nied borst, och vid den nedre andaii med tva krokiga, korta och trubbiga tornar eller tiindcr. Derns klor ftro bojda, spetsiga ocb ej langa eller starka. Det feinte benparots forsta led sir bred och bar den bakre kanteii niistmi balfcirkeH'onnig och lint DSggad. Det sjette ocb sjunde benparet, af hvilka det sjunde ar niigot langre an det sjette, iiro af sainma I'onii som det femte, ocb hafva de fyra sista lederna mycket smala. Epimererna iiro ganska stora och hoga. ' Det torsta abdominal-segmentets bakre och nedre vinkel fir afrundad och det andras niistan Hit, samt det trcdjes utdragen till en kort, m'igot bojd och trubbig spets. Det fjerde paret nf abdominal-benen liar liingst bakat, och det feinte ej alldelcs sa ISngt som det sjette, hvars grenar aro smalt Inncettlika, den yttre nflgot langre an den in re, samt i spetsen viipuad raed en grof torn och uti den inre kanteii med borst. Caudal-hihanget ar aflangt ocli djupt klufvet, med flikarne uti spetsen forsedda med nagra tornar. Det femte och sjette benparets branchial- bihaug iiro vid basen forsedda med secundara, smala oeh langa bibiiiig. Djurets storlek iir omkring tolf m.m. Denua art torekommer vid den vestra kusten af Skarulinavien. Uti Bohusliins skargard har jag triiffat den flera ganger. 4. Anonyx Vahli, KROYER. Oculi inagni, reniformes, aterrimi. Pedes prirni paris articulo secundo dimidia longi- tudine primi articuli breviore, articulo quinto elongate, conico, postice la>vi, ungue minuto, sed distincto. Pedes tertii quartique paris articulis quaternis ultirnis setis raris instructis et unguibus articulis quintis brevioribus. Pedes abdominis ultimi paris rarno externo se- tis plurnosis, raris instructo. Appendix caudalis elongata, usque ad dimidiam longitudi- nem fissa. Anonyx Vahli, H. KROYER: Gronlands Amphipoder, p. 233. Lysianassa Vahli, M. EDWARDS: Hist. nat. des Crustac. , T. Ill, p. 21. Anonyx KROYER: Naturhist. Tidskr. , anden Enekke, I, p. 599. Voyages en Scundinavie etc., pi. 14, fig. I. Habitat ad oras arcticas nostras ad Bergen usque, rarus. Beskrifning: Ogonen aro njurf'ormiga oeh svarta. De ofre antennerna aro korta ocli hafva skaftets andra och tredje leder mycket korta. Svepan bestar af omkring 9 leder och bisvepan af 5 6, med den torsta leden ganska kort. De undre antennerna hafva hos honan ungefar samma liingd som de ofre, men hos hannen aro de dubbelt sii langa eller langre. Hos honan bestar svepan af omkring 10 leder, men hos hannen af 30 40. Mandiblerna hafva spetsen utan trinder, tuggknolen litcn, ocb palpen fastad langt bakat. Den forsta maxil- lens yttre skifva iir ISng och uti spetsen lorsedd med grofva, bojda och uti ena kanten tandade tornar. Afven den inre skifvan fir ovanligt lang och smal, samt i spetsen vfipnad med ttt par borst. Den andra maxiilen och liip- parne visa ej nagon synnerlig afvikelse ifran den vanliga formen. Maxillarbenens inre skifva ar temligen lang, och den yttre saknar tander uti den inre kanten samt har palpen smal. Det forsta benparet, som fir kort ocb af stark byggnad, har den femte leden langdragen , nedfit afsnial- nande och forsedd med en liten klo, som med sin basis upptager hela den nedre a'ndan af den femte leden. Det andra benparets femte led ar kort, bred och niistan fyrkantig. Det tredje och fjerde benparet aro af vanlig form oeh hafva niedelmattigt langa klor, som aro kortare an den femte leden. Det femte, sjette och sjunde benparet hafva den forsta leden bred och aro iifven for ofrigt af vanlig beskaffenhet. Epimererna iiro hoga och af vanlig form. Det tredje abdominal-segmentets bakre och undre vinkel ar al'rundad. Det fjerde paret af abdomens ben nar langre bakat an de tva foljande, af hvilka det femte nar langre an det sjette, hvars grenar iiro temligen breda och utat tillspetsade, den yttre nagot langre an den inre, i spetsen forsedd med en grof torn och uti kanterna med borst. Caudal-bihanget iir aflangt och klufvet nfistan till midten och har flikarne afrundade. De exemplar jag undersokt hade endast en la'ngd af nio m.m. Denna fir ganska sfillsynt vid Skandinaviens kuster, hvars nordligaste delar den tillhor, och har ej blifvit antriiffad sydligare fin vid Bergen i Norrige. 5. Anonyx Holbolli, KROYER. Oculi magni, elongati, reniformes, cinnabarini. Antennae inferiores superioribus per- brevibus plus duplo longiores. Pedes prirni paris graciles, elongati, articulo quinto fere 44 RAGNAR M. BRUZELIU8. ovato, dimidia parte inferiore marginis posterioris serrulate. Pedes secundi paris articulo quinto satis Into, fere ovali. Pedes reliqui unguibus longitudinein articuli quinti fere eequantibus. Pedes septinii paris iisdein sexti paris breviores. Pedes abdominis ultimi paris ramis setis destitutis. Appendix caudalis elongata, profunde divisa. Anonyx Holbolli, H. KROYER: Nnturhist. Tidskr., anden Boekke, II, p. 8. a u Voyages en Scandinavie etc., pi. 15, fig. I. Habitat ad oras nostras occidentales, in Bohusia rarissimus. Bcskrifning: Kroppen iir hos denua art mcra hoptryckt iin hos de forcgfiende. Ogonen firo smala, njur- lika, och liira vara rod a ' De ol're antennerna Sro mycket korta och svepan bar niistan saintna liingd som skaitet, och bestir af 9 leder, af hvilku den iorsta fir mycket lung och tjock saint pfl den inre sidan fbrscdd nud liinga borst. Bisvepan iir mycket smal och bestfir af onikring tre leder. De undre antennerna aro mer iin dubbclt si'i langa som de ofre, och deras svepa bestSr af onikring 20 leder hos honan och 30 hos hannen. Muudelarne aro hos denna art ovanligt smft Mnndibelns spets saknnr lander och tuggknolen iir stor och hog. Den forsta maxillens yttre skifva fir i spetscn vfipnad med grofva tornar, som snknn skarpa och spetsiga tan- der och hafva endast en liten knol vid sjelfva spetsen. Den inre skifvan ar kort och spetsig ooh biir ett par cili- erade borst. Det andra maxillparet och Ifipparne iiro af vanlig form. Maxillarbenens yttre skifva iir uti den inre kanten forsedd med temligen stora, kouiska tornar. Palpen iir stark och nAgot langre an den yttre skifvan. Det forsta benparet, som iir af svag byggnad, har den t'einte leden kortarc an den fjerde, af oval eller aggrund form, och uti den bakre kantens nedre hfilft lint, tandad. Klon iir Iftng, spetsig, slat, och forsedd med ett par borst vid spetsen. Det andra benparet fir liingre och har den femte leden af oval form. Det tredje och fjerde benparet utmarka sig isynnerhet genom sina liinga och smala klor, som iiro ungefiir lika langa som den femte leden. Det femte benparet fir nfigot langre an de tva foregiiende, men fcortare an det sjette, som ar nilgot langre an det sjunde. Den Iorsta leden fir som vanligt mycket bred och i den bakre kanten tint tandad. Klorna aro langa, smala och niistan riita. De tva sista benpareu hafva i det narmaste samma form som det femte. Epi- mererna aro ganska hoga. Det forsta och andra abdominal-segraentets bakre och undre vinkel utloper uti en liten, kort tand, men det tredje segmentets iir utdragen till en ganska lang och krokt spets. Det fjerde paret af abdomens ben nar nii- stan lika ISngt bakut, som det sjette, men langre fin det femte. Det sjette benparets grenar firo smalt lancettlika, den yttre obetydligt liingre fin den inre och i spetsen forsedd med en grof torn. B?ida sakna alldeles borst. Cau- dal-bihanget fir klufvet ungefa'r till midten, och har flikarne bakat afsmalnande samt i spetsen forsedda med en liten torn. Dess storlek fir omkring sju m.m. Denna art, som forst blifvit antraffad vid Gronlands kuster och uppgifves vara siillsynt der, forekommer afven, ehuru mycket sfillsynt, vid Skaridinaviens vestra kust. Den sydligaste lokal, hvarest den blifvit tagen, fir Bohuslaus skiirga'rd. 6. Anonyx gulosus, KROYER. Oculi magni, sublageniformes, cinnabarini. Antennas superiores inferioribus brevio- res. Pedes primi paris graciles, fere lineares, articulo secundo dimidiam longitudinein articuli priini supurante, articulo quinto angusto, rectangulari, ungue inagno bifurcato armato. Pedes secundi paris articulo quinto brevi, ovali. Pedes abdominis ultimi paris ramis elongato-lanceolatis, intus setis plumosis dense arrnatis. Appendix caudalis elongata, angusta, profundissime divisa. Anonyx gulosus, KROYER: Naturhist. Tidskr., anden Rsekke, I, p. 611. Voyages en Scandinavie etc., pi. 14, tig. 2. norvegicus, LILJEBORG: Ofversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl. 1851, p. 22. Habitat ad oras nostras occidentales ad Bohusiam usque. Beskrifning: Ogonen firo stora och hafva na'stan samma form, som hos A. ampulla, eller aro nfistan flask- forraiga. De ofre antennerna firo korta och hafva skaftets forsta led mycket stor, men de tvfi foljande mycket korta. Svepan bestSr af omkring 16 leder och bisvepan af sex. De undre antennerna firo hos honorna n&got liingrc fin de ofre, och hos hannarne dubbelt sS ISnga som de ofre; hos de forra besta deras svepor af omkring 28 leder, hos de sednare af omkring fyrtio. 1 Fargen uppgifves enligt KHOYER. Sjelf har jag cj sett lefvande exemplar af denna art. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 45 Mnndelarne hafva i det niirmaste saitimn bcskaffenhet som hos A. ampulla. Mandibelns spcts saknar tan- der, och den forsta maxillens yttre skifva fir leirsedd med tornar, som pa den inre sidan firo vapnade ined flora taggar. Maxillarbenens yttre skifva sakiiiir tiinder uti deu inre kaiiten, men fir uti den friimre iindnu forsedd med borst. Det forsta benparet utmiirker sig genom sin langd och smalhet. Uess forsta led ar lang och smal, dock bredare an do foljande; den andra ar mera iin hiilf'ten s8 lang som den forsta, och lika Ifing ined den tredje och fjerde tillhopa; den femte ar lang, smal, rectangular, och liar den IViimre kanten riiigot bSgbojd , den bakre nfigot inbojd, sarat den nedre andan snedt at'skuren och fint tandnd. Klon, som ar stark, liar uti den concava kanten en stark tand saint nagra borst. Det andra benparet fir liingre an det forsta, och liar den femte leden oval samt klon uti den concava kanten viipnad ined nagra borst och fina tfindrr. De ofriga benpareu aro forsedda med medel- mattigt langa klor och ofverensstamma i det niirtnaste med dem af A. ampulla. Epimererna aro tetnligen hoga. Det tredje abdominal-segmcntcts bakre och undre horn ar viipnadt med en liten, kort och skarp tand, och (let fjerde och femte benparet af abdomen na lika liingt bakiit, men ej sa langt som det sjette, hvars grenar aro smalt lancettlika, deu yttre nagot langre an den inre samt i spetseu vapnnd med en grof torn, och bada liings hela den inre kanten forsedda med cilierade borst. Caudal-bihauget ar arlangt och smalt, klufvet niistan till ro- ten, med de smala flikarne uti spetsen forsedda med ett litet borst. Af branchial-bihang finnas sex par, och de snknas endast vid det forsta. Vid basen af det femte och sjette branchial-bihangct ar fastadt ett dylikt, mindre och smalt. Djurets storlek fir omkring tjugu m.m. Denria art, som vid Gronland skall vara mycket allrnan, forekomrner afven liings Skandinaviens ktister ancla ned uti Kattegat. 7. Anonyx Kroyeri, n. sp. Antennae superiores inferioribus breviores. Oculi ovales. Pedes primi paris debiles, articulo quinto angusto, rectangulari , ungue minutissiino, setis densis fere obtecto. Pedes secundi paris articulo quinto parvo, fere ovato, ungue crasso. Pedes abdoininis ultimi paris ramis elongato-lanceolatis. Appendix caudalis profunde fissa, laciniis apice rotunda- tis. - - Fig. 7. Habitat ad oras nostras, a Finmarchia inde ad Bohusiam. Beskrifuing: Kroppen ar tjock och gauska hog, med ryggen afrundad och slat. Ogonen aro stora och till formen ovala. De ofre antennerua aro kortare an de undre och hafva skaftet mycket kort och tjockt, med den forsta leden mycket storre an de tva foljande korta lederna (fig- 7, b.\ Bisvepan bestar af 3 4 smala leder, af hvilka den forsta ar langre an de tva foljande tillhopa. Svepau bestar af omkring 15 leder, af hvilka den forsta ar tjockare an de ofriga och lika lang med de fyra eller fern foljande lederna, samt pd den inre sidan forsedd med glesa och langa borst. De undre anteunernas tva sista skaft-leder aro lika lauga, och deras svepa bestar af om- kriug 45 leder hos hannarne, men af 20 25 hos honorna. Maiuliblerna aro langa och smala, samt hafva spetsen bred och tillskarpt, och vid den bakre kanten vapnad med en liten tand. Vid den framre kanten har den pa den inre sidan en krokt och stark torn. Tuggknolen ar liten och palpens andra led ar langst, samt den tredje uti den ena kanten forsedd med nagra borst. Den forsta maxillens (tig. 7, c.) palp nar langre fram an den yttre skifvaii, och ar uti spetsen forsedd med 4 5 i iindan tva- klufna tornar. Den yttre skifvan ar kort, uti andan forsedd med 6 9 uti deu ena kanten fint tandade toruar (fig. 7, d.), och uti den inre kanten med niigra fina borst. Den inre skifvan ar temligen lang, smal, utat tillspet- sad, samt i den inre kanten forsedd med nagra grofva cilierade borst. Den andra maxillens yttre skifva ar uti spetsen forsedd med dels slata dels cilierade borst. Siidana finnas iifven uti den inre kanten af den inre skifvau. Den ofre liippens undre kant ar afrundad, och den undre lappen ar klufven uti tva smala flikar, som bakat lorlanga sig med tva temligen ISnga processer. Maxillarbenen aro starka. Deras inre skifva, som nar till palpens andra led, ar i spetsen forsedd med tre korta tornar och nagra cilierade borst. Siidana finnas afven uti dess inre kant. Den yttre skifvan, som nar till hiilften af palpens andra led, ar uti den inre kanten forsedd med 7 8 framat i langd tilltagande, nSgot bojda tornar. Palpens klo ar stark och vid spetsen viipnad med nagra borst. Det forsta benparet (fig. 7, e.) ar langt, smalt och spensligt. Dess forsta led fir langst, nastan rat, nedat obetydligt tilltagande uti bredd, deu andra ej halften sa lang som den forsta, men langre an den tredje, och den fjerde, som iir nastan af triangular form, dock med den framre kanten nagot bagbojd, niigot langre an den tredje. Den femte, som ar nastan lika Ifing med den tredje och fjerde tillhopa, ar smal och till formen rectangular. Dess viriklar iiro afrundade och vid deu friimre ar den forsedd med en knippa af liinga och krokta borst. Uti den un- dre kantens friimre del ar den forsedd med en liten inskiirning (fig. 7, f.), och p8 det bakre hornet sitta mycket lauga och krokta borst, som nastan alldeles undangomma den ytterst svaga, nastan rudimentara klon, hvilken iir ffistad ett stycke upp pa den bakre kanteu. Klon iir uti deu concava kanten forsedd med 3 4 temligen stora tander. Den del af ledens bakre kant, som motsvarar klon, ar ytterst fint tandad. Det andra (fig. 7, g.) benpa- 46 BAGNAB M. BRUZELIUS. rut ar nastan lika stort, som det forsta, clock kortare, oeh liar den forsta leden liingst, rat och snial, dun andra litiiu're an den tredje, som iir ungefiir lika stor som dun feinte, men iniudre im dun Ijcrde. Den Ijerde ar niistan oniviindt nggrund och den fenite oval, med den bakre och nedre vinkeln utdragen och spetsig (tig. 7, li.). Vid dess f ram re och nedra del sitta nagra IfiugH, ciliermle, grofva borst. Klon fir kort, men stark och vid basen (jock. Pit trrdje och Ijerde benparct firo nagot langre an det andra, smut af vanlig Ibnn. De tre sista pnrcn, som till- taga bakiit nli liuigd, hafva den fursta leden bred och i dm bakre kanteu tint naggad. Epimerernu iiro liiiga och de fvru fo'rsta paren aro stiirre an de tre toljando. Den forsta, som ar sturkt framatrigtad oeh betiicker en stor del ill' hufvudet, ar niistan rectangular, med de IViinire vinklnrne afnindade. Den andra och tredje iiro iil'ven re- ctiingulnrn och mindre an dm Ijerde, som uti deu bakre kantens iifrc del liar en djup bngt lor den fcmte, hvilken ar stor, dock inindrc an de foregaendc, saint nf rundad form. Den sjette oeh sjundu iiro mindre. De tre forsta abdoinimil-segmcnternas bakre horn iiro afnindade. Det fjerde oeh femte paret af abdomens ben na lika langt bakat. Hvarje bens grenar firo lika lAnga, utiit tillspetsade saint pa den ol're sidan lorsedda med korta tornar. Det sjette paret, som niir liingre bakiit (in de tvii foregaeude, liar gramme (fig. 7, i) smalt lancettlika och fiirsedda med korta toruar. Den yttre r nagot langre an den inre. Caudal-bihanget (fig. 7, k.' iir djupt klufvet och har flikarne nti spetscu al'rundade och urnupna, samt forsedda med ett litet borst. Branchial* bihang tinnas vid alia benpareu pa thorax, ulom (let lorsta och sjuude. Dess storlek ar omkring sju m.m. Af denna art har jag endast sett nagra ffi exemplar, af hvilka ett par voro ifrfiii den nordligaste delen af Fiiinmarkeu och de ofrign ifran Bohusliin. Det syncs derfore troligt, att den forekommer liings hela vestra knsten, atminstone anda ued i Bohusliin. 8. Anonyx litoralis, KROYER. Oculi reniformes, cinnabarini. Antennae superiores inferioribus breviores. Pedes primi paris robustissiini, articulo quinto oblongo-ovato. Pedes abdorninis ultimi paris ra- mis in margine interiore setis ornatis. Appendix caudalis brevis, dilatata, postice subsinuata. Anonyx litoralis, H. KEOYER: Naturhist. Tidskr., anden K.ckke, I, p. 621. u " a Voyages en Scandinavie, pi. 13, fig. 1. Habitat ad oras Fininarckiae, rarus. Beskrifning: Ogoneti iiro njnrformiga och af rod fBrg. De ol're antennerna aro lika langa med en tredje- dcl f hela kroppens langd. Skaftets andra och tredje led iiro temligen langdragna, och svepan, som ar betydligt lan'Te iin skal'tet, best&r af omkring 30 leder. Bisvepan bestSr af a 6 leder, at' hvilka den forsta iir lika lang som de 3 4 foljande tillhopa. Du undre antennerna aro nagot liingre iin de olre, och deras svepa bestiir af om- kring 30 leder '. Det lorsta benparet utmarker sig genom .sin starka byggnad, och isynnerhet genom sin starka hand eller ii luti led, hvilkeu ar u.lstan nlliingt iiggrund, och uti den snedt alskurna undre kanten tandad, samt vid dess bakre vinkel forsedd med nagra tornar. Klou fir stark och lika lang raed handens undre kant, samt uti den coueava kauteu viipuad med nagra tiinder. Det andra benparet, som ar spensligt, har den andra leden ungefur hiilfteii sii lang som den forsta, saint den fcmte af oval form. Det tredje och fjerde benparet iiro forsedd a med temligen lan<*a och smala klor, hvilka dock iiro kortare an den femte leden. Det femte benparet fir kortare iin (let sjette, sora ar uagot laiiTe an det sjunde. Deras forsta led iir bred, sasom vanligt, och uti den bakre kanteu tandad. Epimererua iiro hoga, och det forsta parets iiro storre iin de tre foljande, af hvilka det andra och tredje aro niigot mindre iin det fjerde, sora ej har nagou djupare inskaruing uti den bakre kauten, men viil hela denna kant nil- got inbojd. Det andra och tredje abdominal-segmeutcts bakre och nedre vinklar utlopa uti sma korta spetsar, och det fjerde paret af abdomens ben nar langre bakiit an det femte, men ej sii langt som det sjette, hvars grenar aro smalt lancettlika och uti den inre kanten forsedda med nSgra borst. Caudal-bihanget iir kort och bredt, med den bakre andau afruudad. Uti den bakre kanten finnas tre sma bugler, med en liten torn uti hvardera sidobugten. Stork-ken Sr fjorton m.m. Vid Skandinaviens kuster iir denna mycket siillsynt och tillhor den hogsta norden. Ofvaubeskrifna exem- plar ar ifran kusten af den nordligaste Finnmarken. 9. Anonyx Edwardsi, K ROVER. Oculi magni, ovati. Antennae superiores inferioribus breviores et articulo priino pedunculi brevi. Pedes primi paris robusti, articulo quinto elongate, subincurvato, sub- 1 Mundelarne har jag ej varit i tillfalle att undersoka, af brist p& exemplar. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 47 conico, margine inferiore serrulate. Pedes quinti paris articulo tertio dilatato. Epiinera quarti paris postice profundius incisa. Pedes abdominis ultiini paris raino exteriore in- teriore longiore. Appendix caudalis postice in rnedio emarginata. Anonyx Edwardsi, H. KROYER: Naturhist. Tidskr. , anden Uaekke, II, p. I. Voyages en Seanrlinavie etc., pi. 16, fig. 1. Habitat baud rarus ab arcticis oris ad Bohusiam. Beskrifning: Ogonen a'ro stora, aggrunda och uppat nl'smalnaiule. Do ofre antennerna, som iiro korta, hafva skat'tets forsta led lang, men den andra ooh tredje korta. Svepan bestiir af 10 leder, af hvilka den forsta iir mycket kort saint pS den inre sidan forsedd med ovanligt sma borst. Do undre antennerna aro nSgot liingre iiu de ofre och deras svepa bestiir af oinkring 15 leder. Mandiblerna iiro mycket liingdragna och vid hvardera kantcn forsedda med en liten tand. Tuggknolen ar af medelmattig storlek. Den forsta maxillcns yttre skifva ar liing och srnal, saint uti spetsen och den inre kanten forsedda med tandade tornar. Den inre skit'van ar iifven Iflng och i spetsen forsedd raed tva hlnga, cilierade borst. Den andra maxillen och liipparne aro af vanlig form. Maxillarbenens inre skifva nSr till palpens andra led, och den yttre skifvan, som uti den inre kanten ar forsedd med sma knolnr, till palpens tredje led. Palpen ar lang och har den tredje leden nastan lika lang som den andra. Det forsta benparet, som iir af stark byggnad, har den fjercle leden kortare iin di-n femte, som ar lang- dragon, ned;it sraalare an vid den ofre delen och migot bojd bakat, med den bakre ocli undre vinkeln nastan rat, samt forsedd med lulgra grol'va borst. Uen undre kanten iir fint tandad. Kloii ar uti den concava kanten forsedd med nagra tander. Det andra benparet har den forsta leden dubbelt s3 lang som den andra, och den fjerde nagot liingre iin den femte, hvars nedre iinda iir bredast och tvart afskuren. Det tredje och fjerde benparet aro af van- lig form. Det femte benparet, som iir kortare an de tva foregaende, har den forsta leden mycket bred, samt uti den bakre kanten tandad. Den andra och tredje leden aro iifven breda, och den sednare af dessa har den bakre och undre vinkeln temligen utdragen och den undre kanten snedt afskuren. De foljande lederna aro smalare. Det sjette benparet, som ar langre an det femte, har den forsta leden mindre bred, och iifven den andra och tredje smalare an det femte parets. Det sjunde benparet iir nagot kortare an det sjette, men i det niirmaste af samma beskaffenhet. Epimererna aro hoga, och det fjerde parets hafva uti den bakre kanten en mycket djup inskiirning. De tre forsta abclominal-segmenternas bakre och undre vinklar utlopa icke uti nSgon skarp spets, och det fjerde och femte paret af abdominalben na lika ISngt bakat och hafva grenarne korta och tillspetsade. Det sjette parets grenar, som n& nagot liingre bakat iin de tva foregaende, iiro smala och sakna borst. Den yttre grenen ar langre an den inre, samt i spetsen vapuad med en grof torn. Caudal-bihanget ar kort samt ganska bredt, och har uti den bakre kauten en liten inskiirning. Branchial-bihang finnas vid alia beuparen af thorax, utom det forsta och sjunde. Denna art fo'rekommer temligen allmant langs hela Skandinaviens vestra kust iinda ned i Kattegat. Gen. 3. PONTOPOREIA, KROYER. Corpus alturn, epimeris mediocribus, margine inferiore setis plumosis ornato. An- tennae superiores pedunculo crasso elongate et flagello appendiculari perpusillo instructs. Mandibula palpo triarticulato et processu accessorio, sive rarno interne instructs. Palpus maxillaj prirni paris biarticulatus; idem pedum rnaxillariurn e quatuor articulis cornpo- situs. Pedes primi secundique paris manu subcheliformi arinati ; . hi illis minores. Pedes quinti paris thoracis articulo primo parum dilatato. Pedes sexti paris septimis longiores- Pedes abdominis ultimi paris biramei. Detta slagte star temligen nara Anonyx. Kroppen ar h6g och epimererna medel- m&ttigt stora, samt uti den undre kanten forsedda med cilierade borst. De 6fre antenner- nas skaft ar tjockt, men smalare och langre an hos Anonyx. Deras bisvepa ar mycket liten. Mandiblerna aro forsedda med en yttre och en inre gren, samt eri treledad palp. Den fOrsta maxillens palp bestar af tva leder och maxillarbenens af fyra. De tva forsta benparen aro forsedda rned griphander, och det femte benparets fflrsta led ar ej sa bred, som merendels ar forhallandet. Det sjette benparet ar ej obetydligt langre an det sjunde. Abdomens tva sista ben bara hvardera tva grenar. - - Af detta slagte hafva tva 48 RAGNAR M. BRUZELIUS. arter blifvit tagna vid vara kuster, den ena tillliOrande OstersjOn, den andra antriiffad uti Bohuslans skargard. 1. Pontoporeia qffinis, LIXUSTHOM. Oculi nigri, ovales. Antenna? superiores flagello appendiculari triarticulato instructae. Segmentuni abdominis quartum supra Iseve. Appendix caudalis usque ad dimidiam par- ti 'in tissa. Pontoporcia affinis, LINDSTROM: Ofvers. af Kongl. Veteusk. Akad. Forhaiidl. 1855, p. 63. Habitat mare balticurn. Beskrifning: Kroppen ar hog och bar ryggen bred, saint utan lander eller taggnr. Hufvudet bildur ickc nagot rostrum. Ogonen iiro ovala. Antennema nro korta, de ofre nSgot kortare iin de undre. De cifrcs skaft iir tjockt och dess leder aftaga utflt i la'ngd. Svepau, som ar ungefar lika lang soni skal'let, bestar af 8 12 leder. Bisvepan bestar af 3 leder, af hvilka deu forsta ar smal och lika lang nied de tva foljande tillhopn. De undro svepa bcstSr fifven af 8 12 leder. Mandibleruas yttre gren ar temligen bred och tillska'rpt i iindan, men ej delad uti lander; den in re gre- uen ar klufven uti spetsen. Tuggkuolen ar stor och palpens tredje led ar forsedd med en del borst. Den forsta maxillens hire skifva iir ovanligt stor, iiggrund, och uti den inre kanten forsedd med 6 7 cilierade borst. Den yttre skifvaii iir i iiiulun viipnad med grofva, i den ena kanten taudadc tornnr. Afven palpens andra led a'r i spetseu forsedd med tornar. Den andra maxillens skifvor a'ro korta, den yttre bredarc an den inre. Ofverliip- pens undre kant a'r afrundad, och den undre liippen ar djupt klufven uti tva 1 , vidt atskilda flikar, som bakiit for- langa sig raed tvfi korta processer. Vid basen ar den lorsedd med tva sma biflikar. Maxillarbenen aro mycket starka och dcras palper korta. Den inre skil'van nar nSgot framom palpens forsta led, och den yttre, som i deu inre kanten ftr forsedd med l&nga och bojda tornar, nar till palpens tredje led. Palpens klo ar stark. Det forsta benparet ar af stark byggnad, och har den forsta och audra leden af vanlig form. Deu tredje leden har den bakre kanteu afrundad och den fjerde fir kortare an den femte, som a'r aggrund, utan nflgon skarp viukel p& den bakre och ofre delen, samt uti den bakre kanten forsedd med langa borst. Den nedre delen, sora svarar emot deu temligen liinga och bojda, pa tnidten af den concava kauten med nagra borst forsedda klon , ar tint tandad. Deu forsta ledeu ar forsedd med cilierade borst. Det andra benparet, som a'r liingre oeh spensligare iin det forsta, har den forsta leden lang och i den friimre kanten forsedd med l&nga, cilierade borst, den andra kortasl af alia, den fjerde triangular och bredare an den femte, men lika lang med densamma. Den femte leden nr aflang och har deu fra'mre kanten bagbojd och den bakre nSgot iubojd samt dess nedre viukel utdragen. Denna och den fjerde leden aro besatta med tandade borst. Klon a'r kort och stark. Det tredje benparet, som ar mlgot la'ngre an det andra samt af stark byggnad, bar den forsta leden liing, nSgot bojd och i den friimre kanten for- sedd med cilierade borst, den audra le.den kortast, den tredje niistan lika Ifing med den forsta, bred och i bada kanter forsedd med cilierade borst, den fjerde kortare an den tredje, temligen bred och i den bakre kanten for- sedd med grofva tornar, samt den femte liingre och mycket smalare an den fjerde. Klon iir liten och temligen bred. Det fjerde benparet ar lika med tredje. Det femte benparet ar nagot liingre an det tjerde och har den forsta leden aflang, nedat afsmalnande och ej sa bred som vanli^en iir forhallandet. Klon a'r mycket liten. Det sjette benparet ofverensstiimmer med det femte, men har den forsta leden bredare. Dess klo ar temligen linig och spetsig sarat omgifveu af en ma'ngd langa och styf'va borst. Delta benpar iir bctydligt liingre iiii bade det femte och det sjiinde paret. Det sjuude benparets forsta led a'r mycket bred, och uti den bakre, halfcirkelfonniga kanten forsudd med sma bugler och cilierade borst. Klou fir raycket liten. Epimererna iiro temligen hoga och uti den undre kauten forsedda med cilierade borst. Det forsta parets iiro oregi'lbundet fyrkantign, det andras och tredjes rectanguliira och smalare an det forstas. Det fjerde parets epimerer iiro bfedast oeh halva den bakre kanteu nftgot inbojd samt dess undre viukel afrundad. De Ire foljande pareu iiro mindre. Det forsta och andra abdominal-segmentets bakre och undre vinkel ar afrundad, men det tredjes rat. Det fjerde paret af abdominalben har grenarne starka och pS den ofre sidau samt i spetsen forsedda med tornar. Det femte paret ar kortare, men af samma byggnad som det fjerde. Det sjette paret bar grenarue korta och plattade, den yttre uSgot liingre an den inre, saint uti den trubbiga spetsen och den ytlre kanten forsedd med uagra borst. Deu inre greuen iir nagot kortare ocli smalare an deu yttre. Caudal-bihauget iir bredt, klufvet till midten, med tlikarne breda, i spetsen afruudade och vapnade med ett par tornar. Brancliial-biliangeu aro stora, ovala oeh till antalet fern par, saint saknas vid det forsta och sjunde benparet. Storleken ar omkring atta m.m. Deana art har hittills blifvit tagen endast uti Ostersjon. 2. Pon- SKANDINAVIEN8 AMPHIPODA GAMMARIDEA. 49 2. Pontoporeia furdgera, n. sp. Antennae superiores flagello triarticulato instructae. Segmentum abdominis quartum processum magnum, apice furcatum supra emittens. Appendix caudalis fere ad basin fissa. - Fig. 8. Habitat rarissima in sinu Gullmarsfjorden Bohusiae. Beskrifning: Kroppen fir iifven hos denna art temligen hog och bar ryggen slat, med undantag af det fjerde abdorainiil-segraentet, hvilkct pa den ofre sidan bar en ganska stor, p> a Systema Naturae, edit. 12:ma, p. 1055. pulex, LINXE: ibidem. Gammarus locusta, M. EDWARDS: Hist. nat. des Crustac. , T. Ill, p. 44. ZADUACU: Synops. Crustac. Pruasic. Prodromus, p. 4. a Duebeni, LiLJEBORG: Ot'vers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl., I8.il, p. 22. locusta, BuROERSDUK: Annot. de quibusd. Crustac. indlg., p. 18. a LILJEBORO: Kongl. Vetensk. Akad. Handl., 1853, p. 4i8. > mutatus, Ibidem, p. 447. locusta, SPENCE BATE: Annals a. Magaz. of Natur. Hist., 1857, sec. ser. XIX, p. 144. Habitat omnium vulgatissima in mari germanico et baltico. Beskriftiing: ' Kroppen fir hog och nagot hoptryckt, med ryggen afrundad och utau spSr till nftgoi) kiil. Ogonen aro stora och njurlika, med dcu ofre iindan lig^ande nagot mera bak&t tin den ncdrc. Ilufvudets traiure kant bildar ej nii^ot rostrum. Ue ofre antoniierna, hvilka nS till dct forata segmentet af abdomen, aro langn- .-HI de undre, och ot'verskjuta dessa med 4 5 leder. Skaftets fiirsta led af de ofre atitennerna, som ar nAgot tjockan- och langre au dun andra leden, nar lika langt Cram som de tre fursta lederna af dc undre antenuernas skal't. Den andra leden ar myckct langre an den tredje, hvilkeu nftr ungrfiir sa langt Cram som den fjerde Icdeu af de undrcs skaft. Ledernas antal i svepa och bisvepa varierar mycket et'ter djurets storlek och kcin. En stor hanne hade Cyratio ledcr i de ofrcs svepa och nio uti bisvepan, samt sexton i de uudres svepa. Det vanligaste antalet ar likviil oinkring tretio leder i den ofre, 5 7 i bisvepau och 12-15 i den undre svcpan. Den torsta Icdeu af de undre antcnner- nas skaft iir kort, men tjock. Den andra ledeu, hvars yttre sida ar kort och den inre storre, utskickar Iran den undre delens frainre atida en stor, nAgot bujd, i spetscu borstbarande process; den tredje leden iir afven kort, och tjockare an den Ijrrde och fcmte, hvilka tiro langre an den tredje och lika liinga med hvarandra. Biide skaft orh -vcpor iiro forsedda med temligen langa borsl. Mandiblerna, som iiro starka, hafva den yttre och den inre grcnen forsedda med 4 5 grot'va tancler och tuggknoleu hog. Palpen iir lAng och grof; den andra ledeu iir liingre iin den tredje, och bada biira i den ena ' l)a man mycket tvistat om, hvilken art som egcntligen iir I.INNKS Gammarus loeusta, har jag ieke ansett det vara ofverflodigt att meddela en utforlig beskrifuing af individer af denna art tagna vid Gotland, hvarest font observerade sin Gammarus locusta. SKANDINAVIENS AMPHIPODA QAMMARIDEA. 53 kiinten langa borst. Den forsta maxillens irire skit'vn fir aggrund, och bar hela den in re kanten forsrdd raed grofva, cilierude borst. Den yttre skit'van, som iir storre, biir i iindau grol'va, krokta och i den ena kanteu tandade tornar. Pal pen niir liingre fram an den yttre skil'van. Den andra maxillens skifvor aro breda ocli aflanga, samt niistau lika stora, den yttre forsedd i den friimre findau med ISnga och sliita, samt den inre i hela den hire kanten raed grofva och cilierade borst. Mnxillarbenens inre skilva riar sa langt fram som palpens lorsta led, och biir uti den inre kanten borst, samt i den framre iindan, jemte Sadana, tre korta och grofva tornar. Den yttre skif- van, som nSr till midten af palpens andra k'd, har den inre kanten vapnad mcd grofva tornar, hvilka tilltaga i langd mot skifvans frfimre andii, hvarest de ersiittas af cilierade, bojda borst. Palpens andra led ar liingst oeh deu fjerde leden eller klon visar en tydlig griins emellan den bojda spetsen och den bakre grrifre deleu. Alia pal- pc-ns leder firo torsedda med langa grofva borst. De sora sitta pfi den tredje leden iiro i den ena kanten tandade. Den 6'fre lappens undre kaut iir af'rundad, och den undre Ifippen ar bred, samt i midten djupt klufven. De, tva forsta benparen aro starka och till formen lika, men det andra ar niigot storre fin del forsta. De- ras binder (femte leden) aro temligeu stora och piironformiga, samt i den bakre kiinten viipnade med grofva borst och tornar. Alia lederna, isynnerhet den fji-rde, iiro i den bakre kanten forsedda mcd borst. Deras klor aro starka, krokta och spetsiga, samt sakna tander. Det tredje oeh tjerde paret, som aro nSgot liingre an de forega- ende, hafva den forsta leden Ifing, smal och nfigot bdjd, den andra ganska kort, den tredje iiagot kortare an den forsta och liingre an den fjerde, som ar laiigre an den femte, hvilken biir en stark, konisk, i spetsen nagot krokt klo. Alia lederna iiro forsedda med liingre och kortare tornar och borst. Det femte benparct iir nagot langre an de tvfi foregaende, samt kortare iin det sjette, sotn ater ar kortare an det sjnnde. Alia dessa tre benpar ofverens- stiimma i det niirmaste med bvarandra i form, oeh hafva den forsta leden bred, upptill nagot bredare an nedtill, i den bakre kanten fint tandade och forsedda med nagra korta borst. De 6'friga lederna iiro smala oeh bara grofva tornar och borst. Epimererna aro hoga. Det andra och tredje paret aro mindre an dut forsta, och alia tre paren hafva re- ctangular form, med de undre viriklarne afntndade. Det fjerde paret epimerer aro storre an de fb'regSende och hafva uti den bakre kantens ofre del en djup inskarning, hvari den femte epimeren upptages, som iir genom en bugt i den undre kauteu delad uti tvenue flikar, en framre, nagot mindre och en bakre n3got storre. De tva sista paren aro mindre. Abdomens forsta segment har den undre kantens vinklar afrundade, men det andra och tredje segmentets bakre vinklar utlopa uti en skarp spets. Simbenens grenar iiro langre iin basal-lederna. PS ryggen at' de tre sista segmenterna sitta tre sma knolar eller upphojiiingar, som bara tornar och borst. Det fjerde segmentets medlersta knol bar tvS grofva tornar, som omgif'vas af nagra langa borst, oeh sidoknolarne bara hvardera fyra tornar och nio borst. Det femte segmentets medlersta knol ar vapnad med tva tornar och fyra borst, samt sidokuolarne med fern tornar och nio borst. Det sjette segmentet har pii den medlersta knolen tvS tornar, och pa hvardera sidokno- len lika manga '. Dot fjerde och femte paret af abdomens ben mi lika langt bakat och hafva grcnarne lika langa, samt pa den ofre sidan och i spetsen viipnade med tornar. Det sjette parets grenar na mycket liingre bakat an de tva foregaende paren, och iiro plattade, langa, samt temligeu breda. Den yttre grenen, hvilken hos som- liga fir lika lang med den inre och hos andra en fjerdedel liingre an denna, ar uti den yttre kanten vapnad med grofva tornar och langa, knippvis fiistade cilierade borst, men i den inre kanten nastan endast med borst. Uti den bakre iindaii bar denua gren en kort, konisk, grot', i spetsen borstbiirande torn. Den inre grenen ar viipnad med tornar och langa cilerade borst uti luida kanter och den bakre kanten. Hos flera individer aro likviil det sjette benparcts grenar niistau lika langa, och den torn, som sitter uti spetsen pa den yttre grenen, ganska liten. Caudal-bihanget iir klufvet anda till basen, med flikarne aflanga och i midten af den yttre kanten vapnade med ett par tornar och nagra borst. Branchial-bihangen iiro stora och fastade vid alia benparen, utom det forsta. Honorna skilja sig fran hannarne genom kortare antenner, och de tva forsta benparen, som aro mindre och hafva handerna nastan af fyrkantig form. De storsta exemplar fran Ostersjon, hvilka jag varit i tillfiille att undersoka, voro omkring tjugu m. m. langa. Vid vestkusten har jag emedlertid erhallit exemplar, som iiro vida storre. Till fargen iir denna art gron- aktig eller brun. Ungar tagna ur brostsiicken pa en hona, som hade grenarne lika stora pa abdomens sjette benpar, skilde sig i flera hiinseenden il'ran de aldre. Ogonen hade oval form, med mycket farre linser iin hos de aldre. Anten- nerna voro korta, de ofre nagot langre an de undre, samt med fyra leder uti hvarje svepa. Bisvepan bestod af tvS leder. De tva forsta benparen voro !ika stora, med handerna af oval eller niistan rectangular form. Abdomens sista benpar har den yttre grenen mycket langre an den inre, samt bestaende af tvft cylindriska leder, den sista smalare och nagot kortare an den forsta, saint uti spetseu forsedd med uagra borst. Den inre grenen iir nagot kortare fin den forsta leden af den yttre grenen. Denna art ar den, som allniiiiinast forekommer vid Skandinaviens kuster, bade de ostra och de vestra. Den har en mycket vidstrackt geografisk utbredniug, och forekommer vid Gronland och Spetsbergen, vid England* och Frankrikes kuster, i Medelhafvet och i Svarta hafvet, hvarest RATIIKE liar tagit den. Pa de fiesta exemplar ar de tre sista segmenternas bevapning sadan, som den ofvanbeskrifna. Den fir likviil underkastad variationer, hvarfore det ej torde vara riktigt att, i likhet med BURGERSDIJK, upptnga antalet af ryggens tornar uti art-diagnosen. 54 UAGNAK M. BBUZELIUS. AtunarlcniiHj : Att tlrinin art iir LINNES Gammarus locusta tyckes vara tcmligen siikrrt . da den troligeu iir den endu Gamnianis-art, soin fiirekonnnrr vid Gotland, hvurrst I.ISNK triift'ade den, vid Hoburgi-n. Hvad syno- nymii-ns utrediimle brtriiflnr, fflr jag liiinvisa till MIDUENDOKPF'S Sibiriclie Reise, livnniti Doctor F. BRANDT, som biiurbftnt Crustiicicnin, med ntlorlighet afhatidlar (lensaiiinm. Den af LILJEUORG sasoin ckiljn sig bafvudtakligOQ gcmmi grt-nnrne af abdomen* sjctte bcnpar, soin iiro lika storu. Hvad den rn;i grenens storlek i lorhMlandc till dun andrn af abdomens sista benpar bctriilTiir, liar jng neniligrn I'nnnit alia moj- liga ofvergangsformer, ifran unganic, soin visa hiiruti ganska stor olikhct, sasom syncs af ofviinsiiicndu bcskrifning, anda till den form, da dcssa grenar iiro lika stora. Jag anser (U:t derfore snnnolikt, att den yitrc grenens sista led af abdomens sjctte benpar, hvilken fir brtydligl stor hos ungarne, smi'iniiigoin aftager i storlek i den man som djuret tillvaxcr, sS att den hos ganila individer endast utgores af den korta torn, liviirmnl dcnna gren van- ligen iir vnpnad. Bland den stora miingd af exemplar, som jag undersokl, bar jag oeksii aldrig fuuuit miudre in- divider med dessa grenar lika stora. 4. Gammarus pulex (DE GEER). Oculi iniiiores, subovati, antice parum vel vix sinuati. Antennae superiores inferio- ribus longiores, flagello appendiculari circiter triarticulato instructs. Dorsum non denti- bus armatum. Spinn sogirientorum triurn ultiinorum abdominis rninutissirnae. Ranii pe- dum abdoniinalium ultinii paris inaequales. Squille Puce, DE GEER: Memoires pour servir k 1'histoire des Insectes, T. VII, p. 525, pi. 33. Gamuiarus pulex, GEHVAIS: Ann. des Scienc. nat, sec. serin, T. IV, p. 128. a fluviatilis, M. EDWARDS: Hist, natur. des Crust., T. Ill, p. 45. " Regne animal., 6dit. 3:me, pi. CO, f. 1, 2. ZADDACH: Synops. Crust. Prussic. Prodromus, p. 6. pulex, Hosius: Wicgnianns Archiv f. Naturgesch. 1850, T. I, p. 233. BuHGEKSDUK: Aiinot. de quibusdnra Crustac. indigeu., p. 4. LILJEBORO: Kongl. Vetensk. Akad. Hand!., 1853, p. 449. Habitat in aquis dulcibus. Beskrifning: Kroppen fir hos denna art, liksoni hos den foregaeude, hog och hoptryckt, med ryggen afruudad och utan lander. Ogoneu iiro smS, mycket miudre n hos G. locusta, samt af iiggrund eller oval form, och visa hiigst sallan en svag inbojning pa den friimre kanten. De ol're antcnncrna iiro liingre iin de undre, tned sve- pan bestSende af 25 30 leder och bisvepan af tre till fyra. De undre antennernas svepor bestS af 1(1 Irder. Hvad mnndelarna betriiffar, afveusoin i de fiesta andra hiinseeiiden, ofvercnsstiimmer den med G. lotusta Dess forsta benpar ftr miudre iin del andra, och liar handen piironformig samt i den bakre kanten lorsedcl med borst och nagra tornar. Del Ijerde parel af abdomens ben nSr liingre bakiit iin det femte, och bar den yttre grenen nagot liingre an dt-n iure, saint bikla pS den o'fra sidan ocli i spetsen viipnnde med tornar. Det ft-mte pa- ret bar deremot den inre grcnen niistiin kortare iin den yttre. Det sjette paret, som nar liingre bak.'it iin de tva foregAende, liar grenarne teniligen stora; den yttre, som iir liingre och storre iin den iure, bar den yttre kanten viipnad med niigra tornar och langa borst, och deu inre kanten endast med borst, och bar uti spetsen en kort , borstbevapnad torn. Den inre grenen Sr fbrsedd med borst uti biida kanter, saint i spetsen med nagra korta tor- nar. De tre sista segmenterna af abdomen hafva tornarne pii ryggsidan mindre iin G. locusta och till antalet fb'rre. Dess storlek iir tio till sexton m.m. Denna art forekomiiier allmiiut uti sott vatten, i biickar, Sar och insjoar. 5. Gnmmams poecilurus, RATHKE. Oculi reniformes. Antennge superiores inferioribus longiores et flagello appendicu- lari, ex articulis 4 6 composite, instructs. Pedes thoracis primi secundique paris fere aequales, manibus fere ovatis. Kami pedum abdominis ultiini paris valde inaequales, exte- rior major, fere lanceolatus, interior multo minor. Gamraarus poecilurus, H. HATHKE: Acta Acad. Leopold., T. XX, p, 68, tab. IV, fig. 2. a Kroyeri, Ibidem, p. 69, tab. IV, fig. 1. poecilurus, LIUEBORO: Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1853, p. 450. Habitat ad oras occidentales, a Christiansurid inde ad promontoriuin Kullense. SKANDINAVIENS AMPHIPODA OAMMAniDEA. 55 Beskrifning: Denna art, som i allmiinhet iir inindre iin G. locusta, 6'fverensstammer i de flestn liiinseenden ined denna. Ogonen aro njurlika och smala saint svarta. De iifre antennerna, sora aro liingre an de undre, hafva i svepan 25 30 leder och i bisvepnn fyra till sex. De undres svepa bestar af omkn'ng 21 ledcr, soin aro fbrsedda raed nagot langre borst an de ol're. De tvS forsta benparen aro nastan lika stora, eller del aiidra obetydligt storre an det forsta. Deras bander (femte leden) aro mindre an hos G. locusta, nastan aggrunda, stunt uti den bakre kan- ten forscdda med borst och nfigra tornar. Klorna aro starka och knikta. Ryggen saknar alldeles tander, och de tre sista abdominal-segmenternas ined tornar vapnade mcdlcrsta knolar iiro vanligon delade uti tvS upphb'jningar. Abdomens fjerde benpar ni'ir liiugre bakat an det femte, saint nagot langre an dot sjette parels basal-led. Det sjette benparets yttre gren ar temligen lang, oeh i kantcrna viipnad ined grol'va tornnr och liinga cilierade borst, saint i sputsen med en borstbiirande grol' torn. Den inre grenen ar rayckct mindre, pS sin hojd en tredjedel si lang som den yttre, lancettlik, forsedd mud glesa tornar och borst uti kantcrna och i spetsen, snmt nSr endast med spetsen bakom caudal-bihangels flikar. Till fiirgen iir den brungul, med rodaktiga fliickar pS abdominal-segmentenias sidor. De sto'rsta exemplar, som jag tiudcrsokt voro 13 14 m.m. langa. Denna art forekommer endast vid vestkusten, hvarest deri blifvit tagen vid flera stiilleu af Norges kust, sfisorn Trondhjem, Christiansund och Molde, i Bolmsliins skiirgnrd och vid Kullen. Anm&rkning: Denna art star mycket nfira G. Olivii M. EDWARDS och den af RATHKE vid Nikita och Cap Parthenion tagna Gamrnariis gracilis. Den forra tyckes emedlertid skilja sig fivin G. poecilurus derigenom att ogo- gonen hafva nastan lancettlik form och att den inre grenen af abdomens sjette benpar ar nastan alldeles rudimen- tiir. G. gracilis ' saknar tornar p3 de tre sista abdominal-segmcntenui ocli bar caudal-bihangets flikar kegelformiga oeh mera tillspetsade. bb) Segmenta tria posteriora abdominis spinis destituta. 6. Gammarus obtusatus (MONTAGU). Oculi parvi, rotundati. Caput inerme. Antennae superiores inferioribus longiores. Segmentum abdominis secundura et tertium margine postico unidentaturn, quartum quintum- que bi- vel tridentatum. Articulus quintus pedura secundi puris apud marem eodem ar- ticulo primi paris multo major, fere triangularis, margine inferiore obliquo, tuberculato, ungue rnagno, obtuso, compresso. Feniinse inanus (articulus quintus) pedum secundi pa- ris minor, fere ovalis, ungue acuto; lobus anterior epimeri segmenti sexti in duos lobos rninores rotundatos incisura divisus. Pedes abdominis ultimi paris ramo interiore parvo, exteriore rnagno lanceolate. Appendix caudalis profundissime divisa. Cancer Gammarus obtusatus, MONTAGU: Transact, of the Linncau Soc., Vol. XI, p. 5, tab. II, fig. 7. Gammarus maculatus, LILJEBORG: Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl. 1852, p. 10. Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1853, p. 452. Habitat rarus ad Bohusiarn et orarn Kullensem. Beskrifning. Hannen: Kroppen iir iifven hos denna art hoptryckt och hog. Ogonen aro sma, runda och till fargen svarta. De ofre antennerna, som nS till abdomens forsta segment, och aro langre an de undre, hafva skaftets forsta led nastan lika lang som den andra, men mycket grofre. Pa den friimre och undre delen ar deu lorsta leden viipnad med en grof torn. Den tredje leden iir en tredjedel kortare an den andra. Svepan bestar af 22 24 leder och bisvepan af tre till fyra. Den andra leden af de undre antennernas sknft utskickar pa den undre sidan, sSsom ar vanligt hos Gammarus-arterna, en process, som ar ganska lang och nar lika langt I'ram som den tredje leden, hvilken ar mycket kortare iin den fjerde, som iir lika lang med den femte. Svepan bestar af 7 8 leder. Bada paren af antenner ba'ra endast mycket sma och glesa borst. Mundclarne forete ej nagot ovanligt forhallande. Mandibular-palpens forsta led iir temligen stor, dock mindre an den andra och tredje. Den iorsta maxillens yttre skifva ar i deu framre andan viipnad med grofva, i spetsen treklul'na tornar. De tvfi forsta benparen aro mycket olika hvarandra. Det forsta benparet ar betydligt mindre an det an- dra, och liar den femte leden aggrund och i deu bakre kauten viipnad med langa borst. Dess klo iir stark, spet- sig och bojd. Det andra benparets femte led iir mycket stor, niistan triangular, med den undre kanten snedt af- skuren och dess bakre vinkel rat. Den framre delcn af den undre kanten ar forsedd med tva, tre knblar eller tiinder. Pa den bakre delen af handens inre sida sitter en bred land, hvarigenom bildas en grop pa den inre sidan, hvar- 1 Fauna der Krym, p. 374, tab. V, fig. 710. 56 RAGNAR M. BRU/ELIUS. uti klon upptages, (IS den I'Aggca till hntiden. Klon iir bred och hoptryckt, mcd spetsen af'rundnd och bred. Del tredje och Ijerile benparet iiro lika langa, och kortarc an de tre sista paren. Den forsta It-den af dessa tre sista benpar ar bn-d, aflftng, i den bakre kantrn naggacl rller fint tandad Den andra Inlcii iir kort, den tredje liingre och bredare an den fjerde, men kortare iin den t'einte. Klorna arc korta, slnrka, spetsiga och krokta. Ephnerania sro hoga. De tre lorsta paren, af hvilka det forsta ar stiirre an de tvii fbljande, Sro at rectangular form mi-d den undre kantens vinklar al'rundade. D<-t fjerde paret, som iir storst, har uti den bakre kanten en bugt, livari den femte epiiucrcn upptages. Denna iir, jemte den sjette, delad genom en bngt uti den undre kantcn uti tvft lo- ber, nf hvilka deu frainre och mindre gar liingre ned iin den bakre och storre. Deras undre kanter aro afrundade. Den gjunde liar den nndre kanti-n jemnt nfrundad. Det forsta, andra och tredje abdominal-segmentets undre kant utliiper bakat nti en sknrp spets. Det tredje segmentets spt-ts iir liingst, och hela dess bakre sidokaut iir starkt concav. Det forsta scginentuts bakre och ofrt: kant bildar ej ntlgon land, men det andra och tredje iiro forsedda tned en liten tand uti midten af deri bakn- kanten. Det fjerde har tre tiinder uti den bakre och ofre kanten, och det fernte tvjl till tre. Dt't Ijercle paret af abdomens ben nar nagot liingre biikfit iin det femte, och bada na litet liingre iin dtt sjette benparcts basal-led. Grenarne iiro p& den ofre sidan oeh i spetsen forsedda med tornnr. Det sjette parets basal-led iir mijjot kortarc an den yttre, smalt laurel i lika grenen, hvilken i spctsen biir en grot' och spctsig torn, och i kanterna iir viipnad med niigra glesa och korta borst, snmt iir niistaii lika liing som de tva sista abdominal- segmenterna. Den inn; grenen iir dcrcmot mycket mindre, nastan rudimentar, oeh har form af ett litet fjall. Cau- dalbihanget ar klufvet uti tvA flikar, som pa den ofre sidan bara ett litet borst. llonan har kortare anteuuer iin hanncn och ar nSgot mindre. De tvS forsta henparens hiinder hafva samnia form, men det forstas iir mindre an det andra parets. De ftro af oval form och hafva den bakre kantens nedrr del forsedd med nagra sinii knolar ellt-r tiinder, emellan hvilka kanten iir fint crenelerad. Deras klor aro spetsigh och ungefar hiilften sa langn, som handens bakre kant. Det sjette segmentets epimerer visa den egenheten, att deras framre lober iiro genom eu inskiirning delade i tvenne mindre afrundade flikar. Branchial-bihangen iiro stora och till antalet fern par. De saknas vid det forsta och sjunde benparet. Stor- lekeu fir 8 9 m.m. Till fargen iir den hvitaktig, med roda fiackiir. Denna art forekommer sparsamt vid Skandinaviens vestra kust. Den traffas dfi och dS i Bohusliins skar- gSrd. Professor LIUEBORG har tagit den vid Kullen. 7. Gammdms pcdmatus (MONTAGU). Oculi parvi, rotundati. Antennae superiores inferioribus longiores. Mas articulo quinto pedum secundi paris eodem primi paris multo inajore, triangulari, inargine inferi- ore laevi, ungue longo, satis gracili, acuto. Femina articulo quinto pedum secundi paris ovali et lobo anteriore epimeri segmenti sexti in processum longurn deorsum producto. Segmentum abdominis quartum margine posteriore dorsi unidentato, quintum eodem inar- gine bidentato. Pedes abdominis sexti paris ramo interiore parvo, exteriore rnagno, fere lineari. Appendix caudalis profundissime fissa. Cancer palmatns, MONTAGU: Transact, of the Linnean Society, Vol. VII, p. 69, tab. VI, fig. 4. Melita palmata, LEACH: Transact, of the Linnean Society, Vol. XI, p. 358. Gammarus Dugesii, M. EDWARDS: Hist. nat. des Crustac., Tom. Ill, p. 54. a Cuvier, Regne animal, 3:e edit., pi. 60, fig. 3. Melita palmata, FREY u. LEUCKAKDT: Beitriig. z. Kenntn. wirbellos. Thiere, p. 1C2. Gammarus palmatus, W. LILJEBORG: Kongl. Vetensk. Akad. Hnndl., 1853, p. 453. SPENCE BATE: Annals n. Mngaz. of Nat. Hist., sec. ser., XIX, p. 144. Habitat in freto Oresund. Beskrifning: Hufvudet saknar rostrum, och ogonen iiro sma och runda. De ofre nntcnnrrna, som nfl unge- far till det fjerde segmentet af abdomen och iiro betydligt langre iiu de undre, hafva skaftets forsta led tjonkarr iin de tv& foljande och nagot kortare an den andra, men uiistan dubbelt sa lang som den tredje. Deras svepa best.'ir af 26 och bisvepau af tvS leder. Deu fran de undre antennernas andra led utgaende processen iir lika lang som den tredje och nagot uppStbojd. Deraa fjerde skaftled, som iir mycket langre an den tredje, ar iifven nagot liingre iin den femte. Deras svepa bestar af 9 leder. Bada paren af anteuner bara endast fina och korta borst. Hos honan iiro antenuerna nagot kortare an hos hannen. Mandibular-palpen ar ej siirdeles ISng, med den andra leden liingre an den tredje. Tnggknolcn iir hog. For ofrigt iiro mundelarne af vanlig beskaffenhet, sasom hos G. locusta. Den forsta maxillens yttre skifva iir i aiulan vapnad med trcklufna tornar, och dess inre skifva, soin iir nggrnnd, biir nSgra cilierade borst. Det SKANDINAVIKNS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 57 Det forsta benparet ar mindre an det andra. Hos hnnnen ar dess fenite led eller handen kortare fin den fjerde, nastan triangular, och bar uti den undre kanten en djup inskarning eller bugt, som gar bakifran uppat och framiit. Inuti denim bugt ar klon fiistnd. Dess ofre del ar bred och tjock, men den nedre eller spetsen ar be- tydligt sraalare, saint nagot krokt. Den bakre och nedre vinkeln af den femte leden fir afrundad och tatt besatt med borst. Det audra benparet hos hannen har den tredje ledens bakre vinkel utdragen till en skarp spets. Dess femte led, eller handen, iir myoket stor, nastan triangular, raed den undre kanten, som ar slat, langst. Pa dess inre sida finues ett veck eller en fara, uti hvilkeu deu Muga, spetsiga och bojda klon upptages, da den bojes till handen. Pa ledens bakre kant sitta glesa borst. Honans forsta beupar, som ar mindre iin det andra, har den femte lederi kortare an den fjerde, aflang och med den undre kanten tvart af'stympad. Klon ar liten, och lika lang med den femte ledens undre kant. Hennes andra benpar iir betydligt mindre an samma benpar hos hannen. Dess femte led ar aggrund eller oval, och vapnad med en lang och spetsig klo. Det tredje och fjerde benparet, af hvilka det tredje ar nagot kortare an det fjerde, aro spensliga. De tre sista parens forsta led ar bred och i den bakre kanten crenelerad, saint i den friimre forsedd med korta tornar. Epimererna iiro hoga, och i det narmaste af samma form som hos G. obtusatus. Det femte och sjette parcts aro, liksom hos den foregaende, genom eu bugt uti den undre kanten, delade i tva afrundade lober, en friimre och mindre samt en bakre och storre. Hos honan hafva det sjette parets epimerer den friimre fliken nedat utdragen till en lung, bakat bqjd och i spetsen afrundad process. De tre forsta abdominal-segmenternas undre kanter aro fiiit crenelerade och det andras och tredjes bnkre vinkel utlbper uti en skarp spets. Det fjerde abdominal-segmentet har den bakre kanten af ryggen vapnad med en skarp tand. Det femte segmentet har pa samma stalle tvS sma lander, och vid hvardera af dessa ett litet borst. Dot fjerde och femte paret af abdomens ben na lika liingt bakat, och hafva grenarne lika langa samt pft den ofre sidan och i spetsen viipnade med tornar. Det sjette paret nar med basal-leden lika langt bakat som de tvS fore- giicnde parens grenar, och liar den yttre grenen liingre an basal-leden, temligen smal, viipnad med tornar, isyn- nerhet i den inre kanten och i spetsen. Den inre grenen ar deremot mycket liten och i spetsen forsedd med ett par langa borst. Caudal-bihanget bestar af tva korta, tillspetsade, i spetsen och pa den ofre sidan med tornar viipnade flikar. Dess storlek ar omkring tio m.ra. Till fargen iir den brun. Branchial-bihangen forhSlla sig sasom hos den foregaende arten. Denna art har hittills icke blifvit antraffad pa nagot annat stalle vid vfira kuster an uti Oresund. AnmarTcning : A. COSTA ' upptager uti sitt arbete ofver Neapels Amphipoder en art under namn af Melita palmata, som synes ofverensstamma mycket nara med var Gammarus palmatus, med undantag af de ofre antenner- na, som sagas vara unisetre eller utan bisvepa. Ifall detta verkligen ar fo'rhallandet, och icke beror pft mindre noggrann undersokning, enar bisvepan iir liten och salunda liitt kan forbises, blir det svart att sakert afgora, hvil- ken af dessa tva, Melita palmata, COSTA, eller deuna Gammarus palmatus, ar den egentliga Cancer palmatus, MONTAGU. 8. Gammarus Sundevalli, RATHKE. Oculi rotundi, mediocris magnitudinis. Antennae superiores inferioribus breviores. Mas articulo quinto pedtim secundi paris oblongo-ovato , eodern articulo prirni paris multo majore, laavi, valde piloso, dentibus destituto. Femina articulis quintis pedum primi se- cundique paris oblongis et angustis. Segraenta abdominis quarturn et quintum margine posteriore dentibus dorsi ternis aut quaternis acutis arinata. Pedes abdominis sexti paris ramis lanceolatis, fere Eequalibus. Appendix caudalis profundissiine fissa. Gammarus Sundi-valli, RATHKE: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 65, tab. Ill, fig. 2. W. LILJEBORG: Kongl. Vetensk. Akad. Handl. 1853, p. 454. Habitat ad oras occidentales a Molde ad Bohusiam usque, ubi vulgaris. Beskrifning: Kroppen Mr hog och lioptryckt. Hufvudets framre kant utloper icke uti niigot rostrum, men dess sidokant bildar nedtill en afrundad lob, som i midten har en liten inskarning. Ogonen aro runda och af medelmittig storlek De ofre antennerna aro mycket kortare an de undre, och na loga liingre fram an de undres skaft. Den forsta leden af de o'f'res skaft Sr lika liing eller nagot kortare, men tjockare an den andra, samt betyd- ligt liingre iin den tredje. Svepan bestiir af omkring aderton leder och bisvepan af tva. Processen, som utgar fran de uudre antennernas andra led, ar stor och mer an haltten sa lang som den tredje leden, hvilken fir mycket kortare an den fjerde, som ater ar kortare an den femte. Deras svepa bestar af omkring 24 leder, och hela nn- tenneii nfir, om den lagges tillbaka, till abdomens borjau. 1 Memorie della Reale Aecademia delle Scienze di Napoli, 1852, p. 192, tab. II, fig. 4. K. Vet. Akad. lljn 1!. B. 3. K:o 1. 58 RAGNAR M. BRUZELIUS. Mundelarne ofverensslh'mma i det nhrmaste med dem of Gammarus locusta. Den forsla maxillens yttre skifva ar vitpnad med IvAgreniga grofva tornar. Maxillarbenens palper iiro ej snrdeles starka. Det fbrsta benparet hos hannen ar betydligl mindre an drt andra och har den f'umte leden, som ar nagol smalare och liingre iin den fjerde, aflAng, sraal och nagol bojd. Dess klo iir stark ocb i den concava knnten vfip- nad med 5 6 spetsiga tiindrr och nAgra borst. Det andra benparets femte led ar deremot mycket stor, niistnn lika lAng som benets ofriga leder tillhopa, aflangt iiggrund, dock med den friimre kanten rat. I'm bakre kanten, som sakuar lander och knolar, ar jemte den inrc sidan besatt raed en raiingd mycket lAngn och ciliernde borst. Klon ar stor, slat och spetsig, och Ifigges upp till handens inre sidn och ej till den bukre kanten, sasoni det van- ligeu ar forh&llaiidet. Honan, som iir tiAgol miudre iin hannen och har kortare antenner, har det forsta och nndrn benparet uiistan lika stora och deras femte led smnl och aflAng, nf samma form, som snmma led af hauiiens forsta benpar. Det tredje och fjerde benparet iiro af vanlig form. DC tre sista benparen pS thornx hafva den forsta leden ej siirdelcs bred, utan aflAng och i deu bakrc kanten lint tandad. Epimererua iiro ej sA huga som hos de tva foregAende arterna, saint uiistan af rectangular form. De tre forsta segmeuterna af abdomen hafva den bakrc och undre vinkeln utdragen till en sknrp spets. Det fjerde och femte abdominal-segmented hafva ryggens bakre kant i midten lorsedd med 3 4 spetsiga lander, och det sjette segmentct har uti deu bakre kanten ett par liingre tornar. For Sfrigt saknas tiinder eller tornar pa segmenterna. Det fjerde och femte paret af abdomens ben, hvilkas greuar iiro lika langa, nil buda lika lAngt bakat och nAgol utofver det sista parets basal-leder. Det sjette parets grenar, som iifven iiro lika langa, aro gan- ska stora, lancettlika, och i kauterna vfipnade med tornar. Candal-bihanget iir klufvet uti tvenne, niistan iiggrunda tlikar, hvilka i spetsen bara nAgra borst. firauchial-bihung linnas vid alia benpareu utom drt lorsta och sjunde. Dess storlek iiro omkring atta in. in. Till fargen fir den blekgul , ofverallt bestrodd med laltstuende, rodbruna fliickar. PA de 2 3 forsta thorax- segmenternas rygg finnes en storre hvit flack. Antennerna aro hvitaktiga med bruna tvarband. Honans Sgg iiro raiirkbla Uti Bohusliins skiirgArd iir denna art, hvilken RATHKE forst tagit vid Molde, ganska allmiin. Den triiffas ibland tAng, och oftast pa temligen grundt vatteu. 9. Gammarus assimilis, LILJEBORG. Oculi rotundi, mediocris magnitudinis. Antennae superiores inferioribus breviores. Mas articulo quinto pedum secundi paris eodem articulo primi paris raulto majore, elon- gate, fere rectangular!, postice dentato. Segrnenta abdominis quartum et quintum inarginc posteriore dorsi dentibus ternis aut quaternis armata. Pedes abdominis sexti paris ramis lanceolatis fere tequalibus. Appendix caudalis fissa. Gammarus assimilis, W. LILJEBORO: Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl. 1851, p. 23. Kongl. Vetensk. Akad. Hand!., 1853, p. 445. Habitat rarus ad oras Norvegiae et Bohusias. Beskrifning af Hannen: Dunna art stAr mycket nara Gammarus Sundevalli, med hvilken den ofverensstam- mcr i de flesta hanseendcn. De ofre antennerna, som nA foga liingre fram iin de undre antrnnernas skaft, hnfva 20 22 smala leder i gvepan och tvfi i bisvepan. De undre antennernas svepa bestAr af 30 34 leder. Det forsta benparet, som iifven hos denna art ar mycket mindre an det andra, liar den femte leden, eller handen, lika lAng med den fjerde leden, men nftgot smalare, nflftng, niigot bojd, mot den nedre iindan tillspetsad och lorsedd i bAda kanter med lAnga borst. Afven den andra, tredje och tjerde leden iiro vapnade med sAdana. Klon 6r kortare an hiilften af den femte leden, spetsig, och i den concnva kanten viipnad med 4 5 spetsiga ooh ganska stora lander. Vid basen af hvarje land sitter ett fint borst. Det andra benparet har den forsta leden 18ng, stark oeh nodal tilllagande i bredd, den andra och tredje stna, och den fjerde storre iin dessa, af triangular form samt i deu bakre kanten forsedd med borst. Den femte leden eller handen ar mycket stor, lang, niistan rectan- gular, med den bakre kanten kanten nSgot bflgbojd. Deu nedre delen af den bakre kanten fir urha'lkad lill en riinna, uli hvilken spetsen af klon upptages. Den yttre kanten af denna riinna har vid den ofre delen en stor, tvftspetsad land, och ofvergar sedan jemnl lill klons lasle, hvaremol den inre kanlen har en stor IvA- eller trespet- sad land just vid klons faste Der dessa kanler upptill sammantrfiffo, sitter en stor, necliitrigtad land, lr;in hvars spets utgAr en grof torn. Klon ar mycket grof och krokig, men ej snrdeles spetsig. For ol'rigt ofverensslSminer denna arl, sAsom ofvan y Urals, fullkomligl med G. Sundevalli. Hunan har jag ej haft tillfalle all uudersoka. Dess slorlek iir ungetiir lio nun. Gammarus assimilis lyckes vara siillsynt. Framlidne Adjunclen Baron M. DUBEN har hcmfort nagra excm- lar af densamma ifrAn Norriges kusl och uli Bohusliin har jag erhAllil elt par exemplar. Alia individer, som jag sell, lialva vurit hannar. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 59 10. Gammarus Loveni, n. sp. Corpus elongatum, gracile, dorso laevi, rotundato, epiraeris margine inferiore lajvibus. Antennae superiores inferioribus longiores; inferiores longitudinem pedunculi superiorum asquantes. Pedes primi paris iisdem secundi paris minores, articulo quinto sive manu tri- angulari. Pedes secundi paris articulo quinto magno, fere rectangulari, margine inferiore tuberculato. Pedes thoracis quinti, sexti, septimi paris articulo primo angusto, elongate. Pedes abdorninis sexti paris ramis elongatis, subaequalibus. Appendix caudalis profunde fissa. Fig. 9. Habitat in mari Bohusiam alluente, locis profundioribus. Beskrifning: Kroppen fir hos denna art ovanligt langdragen och smal, med ryggen alldeles sliit och utan spar till kol, tiinder eller tornar. Hufvudet iir af medelmattig storlek, och dess undre och framre vinkel vid de uiidrc antennernas bas fir nagot spetsig. Ogonen aro smS och runda. De ofre antennerna, som riS ungefiir till abdomens fjerde segment, aro nastan dubbelt sa langa som de undre. Skaftets forsta led fir lang och smal, men nfigot tjockare och kortare an den andra, som ar mycket langre an den tredje. Svepan, som ar nastan kortare an skaftet, bestar af omkring 30 leder och bisvepan af 7 8. Skaftet och svepan aro forsedda med korta borst. Den tredje leden af de undre antennernas skaft ar kortare och nSgot tjockare an den fjerde leden, som iir ungefiir af samma langd sora den femte, och nar nagot framom de ofre antennernas forsta led. Den femte leden nar ej till den framre andan af de ofre antennernas andra skaft-led. De undres svepa, sora ar nagot kortare an deras femte led af skaftet, bestar af 10 12 leder, och nar ungefar lika langt frara som de ofres skaft. Mandiblerna (fig. 9, b.) aro starka, och hafva grenarnes spetsar vapnade med 4 5 tender samt tuggkno- len hog och palpen ej siirdeles grof, med den andra leden liiiigst och den tredje smal och tillspetsad. Bada dessa leder aro forsedda med glesa borst. Den forsta maxillens (fig. 9, c.) yttre skifva ar smal och nagot in&tbojd, samt i spetsen vapnad med grofva, nagot bojda tornar (fig. 9, d), hvilka hafva vid spetsen en storre och en mindre tand. Palpen nar nagot langre fram an den yttre skifvan. Den inre skifvan ar smal, tillspetsad, och i andan vapnad med 3 4 cilierade borst. Den andra raaxillens (fig. 9, e.) skifvor aro ' aflanga, och uti andarne forsedda med tattsittande borst. Maxillarbenens (fig. 9, f.) inre skifva nar ungefar sa Iftngt fram som halften af palpens andra led, och ar uti andan vfipnad med borst. Den yttre skit'van, som nar nastan till palpens tredje led, liar hela den inre kantcn besatt med grofva, i kanterna tandade tornar eller borst (fig. 9, g.). Palpens andra led ar liingst och jemte de ofriga lederna forsedd med langa borst, af hvilka en del aro i den ena kanten tandade (fig. II, b.). Den ofre lappcns undre kant ar afnnidad, och underlnppen (fig. 9, i.) ar delad i tva stora, afrundade fli- kar, som bakiit utliipa till tvS korta processer. Vid den framre delen iir denna liipp forsedd med tvS smS biflikar. Det forsta benparet (fig. 9, k.), som iir mycket mindre an det andra, har den fjerde leden i del narmaste lika stor som den femte, med den framre kanten foga bojd och riedtill utliipande uti en skarp spets, men med den bakre kanteu biigbojd. PS den yttre sidan saknas nastan alldeles borst, men pa den inre finuas flera snedtgiiende rader af tiittsirtaride, langa, i den ena kanten fint tandade borst, al'vensom af kortare och grofva. Den femte leden ar niistan af triangular form, med den uudre kanten snedt afskuren och vapuad med tattsittande borst ocli korta tornar. Afven i den friimre och den bakre kanten sitta sma knippor af langa borst. Klon ar stark och forsedd med langa och fina borst uti den convexa kanten, men saknar tiinder. Det andra benparets (fig. 9, 1.) fjerde led iir mycket mindre iin den femte, oeh forsedd med tattsittande, tandade borst uti den bakre kanten. Den femte leden ar mycket stor, nastan rectangular, men med den ofre delen smalare fin den nedre. Den nedre kauten, som iir migot bagbojd, fir forsedd med en rad af 7 8 smii knolar eller lander, emellan hvilka sitta kortare tornar och Itingrc borst. Uti den bakre vinkeln sitter en stark, rat och spetsig torn, och den bakre kanten ar vapnad med flera sma knippor at' liinga borst. Klon iir stnrk, krokt och spetsig, samt uti den convexa kantcn forsedd med glesa borst. Det tredje benparet ar niigot langre an det fjerde, med hvilket det for 6'frigt ofverensstammer. Dess torsta led iir lang och smal, den andra mycket kort; de tre sista lederna aro langa och smala , men aftaga utat i liingd. Klorna aro korta. De tre sista benpareu hafva den forsta leden ovanligt smal och lang, vid den ofre delen niigot bredare fin vid den nedre, oeh uti den bakre kanten forsedd med sma tiiiider. Klorna pa alia benpa- ren iiro temligeu starka, bojda och spetsiga. Epimererna aro smii, och de tva forsta paren aro niigot storre iin det tredje och fjerde. Den forsta epi- merens framre och nedre vinkel utloper i en skarp spets, men den bakre fir afrundad. De tre loljande paren hafva dc undre viuklarne afrundade. Det tjerde parets epimerer hafva ej i den bakre kauten niigon inskiirning, och aro mindre an det femte parets, som iitven iiro niigot storre iin de tva sista paren. De tre forsta abdominal-segmenternas bakre och nedre vinkel utloper "i en skarp, bakutbojd spets. Det fjerde paret af abdomens ben, som aro gauska liinga och hafva grenarne lika langa samt pfl den ofre sidan och i spetsen forsedda med tornar, nar langre bakftt an det femte paret, som liknar det fjerde fullkomligt. Det sjette paret (fig. 9, m.) nar langre bakat an de tva foregaende, och har grenarne smala, plattade , nastan lika langa, i 60 RAGNAR M. BRUZELIUS. kauternn orb den trubbiga spetsen forsedda med borst och fina tornar. Caudal-bihanget (fig. 9, n.) fir djupt kluf- vrt, dock ej :uul:i till basen, och bar flikarne vidt skildn, bakflt afsmalnandc, sanit i apetsen forsedda med en li- ten inskarniiig, uti hvilkcn sitter ett kort borst. Branchial-biliungun iiro stora, till autalet fem par, samt saknas vid det forsta ocb dot sjunde benparet. Bida kiinen ofverensstfimma med hvarandra i det niirmaste. Honan bar cndast nSgot kortare antenuer oeh mindre hiinder pd do tvA forsta benparen an hannen. De storsta exemplar af denna art, som jag sett, voro omkring tjugo mm. Ifinga. Denna vackra Gainmarus-art bar endast blifvit tagen uti Bohusliins skfirg&rd, vid Kosteroarne, i Gullmars- fjordeu och vid Vaderoarne. Den synes vara sallsynt och erhfilles endast pft ett djup af 40 CO famnnr. 11. Gammarus Icevis, n. sp. Corpus elongatum, gracile, dorso rotundato et lasvi, epimeris octo anterioribus rriar- gine inferiore magis minusve dentatis. Antennae superiores inferioribus, pedunculum supe- riorum superantibus, longiores. Pedes primi secundique paris articulo quinto (rnanu) fere oblongo-ovali ; hi illis majores. Pedes thoracis quinti, sexti, septimi paris articulo prirno dilatato. Pedes abdominis ultiini paris ramis elongatis, fere aequalibus. Appendix caudalis usque ad basin fissa. Fig. 10. Habitat in locis profundis sinus Gullmarsfjorden Bohusiae. Beskrifning: Afven denna art bar kroppen ISng och smal, samt ryggen afrundad och sliit. Ogonen aro ovala och at' medelma'ttig storlek. De ot're antennerna itig. 10, a.) aro nfistan dubbelt sft ISnga som de undre. Skaltets forsta led fir tjockare an den andra, som fir unget'iir lika lang med deuna. Den tredje leden fir mycket kort Svepan, som fir langre an skaftet, bestar af 40 48 korta leder, och bisvepan af 6 7. Den tredje ledeu af de undre antennernas skal't ufir ungeffir till hfilften af de ofres forsta skaltled. Deras fjerde skaftled fir lika lang med den femtc, som nfir lika langt fram eller Ifingre an de ofres skaft. Svepan, som ar langre fin den Cerate leden af skaftet, bestar af 20 24 leder. Mundelarne likna i det nfirmaste dem af den foreg&ende arten, men aro nagot svagare och spensligare. Den forsta niaxillens yttre skifva fir i spetsen viipnad dels med tornar, som vid spelsen hafva i den ena kantrn endast en storre och en mindre taud (fig. 10, b.), dels med tornar, som i den ena kanten aro viipnade med flora, tfittsittande tiinder (fig. 1 0, c.). Det forsta benparet (fig. 10, d.) fir mindre an det andra, och har den forsta leden lang och temligen stark, den andra och tredje korta, dun Ijerde nflangt figgrund och lika stor eller mlgot storre an den femte leden, som ar nastan af oval form och forsedd med en mangel borst i den bakre kanten och pa den inre sidan. Klon fir stark, spetsig, och saknar lander och borst. Det andra benparet fir betydligt storre fin (let forsta, isynnerhet hos hannen. Hos denne ar d<-ss (h'g. 10, e.) forsta led lang, den andra ganska kort, den tredje langre och bredare iiti den andra, med den bakre kanten vapnad med en stark land, den Ijerde betydligt bredare fin den tredje, och uti den bakre kanten fil'veii vapnad raed en tand, samt handeu eller dun femte leden betydligt stor, storre fin de Ire foregSende lederna tillhopa, aflaugt-oval , oeh i den bakre kanten torsedd med nagra glesa borst. Klou iir myc- ket krokt samt saknar borst. Hos honan fir det andra benparets (fig. 10, I'.) femte led vid den nedre fimlan nil- got smalare fin vid den ofrc, och vapnad med en mycket svagare klo. Det tredje och tjerde benparet ofverens- stamma till forruen med samiua bcnpar af G. Loveuj, men aro nSgot gn'ifre oeh hafva starkare klor. Det femte, sjette och sjunde benparet hafva den forsta leden bred, tnnn, och tnndiid uti den bnkre kauteu, hvars ofre vinkel ar afrundad, men den nedre nastaii rat. Dess framre kant fir vapnad med korta tornar. Epimererna aro medelmattigt stora. De fyra friimre paren iiro storre an de tre foljande. Den forsta epi- meren, hvars framre och nedre vinkel ar spetsig, fir uti den undre kanten tandad. De tre foljande paren hafva den um're kantens vinklar afrundade och firo i densnmma viipnade med mindre tiinder an det forsta parets. Det andra och tredje alulominnl-segmente.ts bakre sidovinke! utloper i en skarp spets, och deras undre kant ar vid denna spets vapnad med 4 6 skarpa tiinder. Det fjerde paret af abdomens ben har grenarne lika ISnga samt pS den ol're kanten och uti spetsen forsedda med tornar, och nftr langre bakilt fin det femte, men ej sa langt som det sjette benparet Det femte benparet ofverensstammer med det fjerde. Det sjette benparets gre- nar aro lika liinga, betydligt langre fin basal-leden, smalt lancettlika, och i kanterna vfipnade med glcsa tornar. Caudal-bihanget, som iir klufvet finda till basen, har flikarne aflunga och tillspetsade, samt uti spetsen forsedda med en inskarning, uti hvilkcn sitter en liten torn. Branchial-bihiingen firo stora, och finnas vid alia benparen af thorax, utom det forsta och det sjunde. Dess storlek fir 12 16 tn.m. Till ffirgen fir den ljusrod med svarta ogon. Af denna art har jag endast erhallit nfigra exemplar i Gullmars-fjordcn i Bohuslan. Den lefver pA lika -tort djup som den foregaende. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAKIDEA. 61 12. Gammai'us dentatus, KROYER. Corpus elongatum, dorso rotundato, et segmentis omnibus abdominis, rnargine po- steriore dorsi, dentibus armatis. Antennae superiores inferioribus longiores. Pedes priini paris iisdem secundi paris minores, articulo quinto ovato et ungue dentato. Pedes se- cundi paris apud rnarem articulo quinto oblongo-ovato et postice tuberculo inagno angu- lato instructo, ungue dentibus carente et setifero. Femina eodern articulo oblongo-ovato, sed tuberculo destitute. Pedes abdominis ulthni paris ramo exteriore elongato, magno, interiore parvo. Appendix caudalis fissa. Gannnarus dentatus, H. KHOYEII: Naturhist. Titlskr., forste Rsekke, IV, p. 159. Habitat ad oras nostras a Norvegia arctica ad Bohusiam, maris Spitzbergici etiam incola. Beskrifning: Kroppen ar smal och temligen hoptryckt. Ogonen aro ovala. De of re antennerna, som aro liingre an de undre, na ungefar till det fjerde segmentet af abdomen. Deras forsta skiif'tled iir lang, tjockare, men nagot kortare an den andra leden, som a'r mera an fyra ganger sa lang, som den tredje. Deras svcpa bestar af 36 46 smala leder och bisvepan af 6 9. Den process, som utgar ifran den andra leden af de undre antenner- nas skat't ar ganska lang. Den tredje leden af deras skaft a'r raycket kortare an den fjerde och femte, som aro lika lauga. Svepan, sora ar kortare an halfva skaftet, bestar af 12 13 leder. Mundelarne af denna art ofVerensstamma uti byggnad med dem af G. locusta. Mandibular-palpens leder iiro temligen smala, och den yttre skii'vnn af den forsta maxillen iir vapnad med tvagreniga tornar. Maxillarbenens yttre skifva ar i den inre kanten vapnad med breda, kniflika tornar. Det forsta benparet, som ar mindre an det andra, har de tre forsta lederna af vanlig form och den fjerde leden nastan lika lang med den femte, och i den bakre kanten forsedd med 10 12 knippor af borst. Den femte leden eller handen a'r a'ggruiid och i bade den t'ranire och den bakre kanten vapnad med borst. Deu nedre deleu af dess bakre kant ar fint taudad. Klon ar stark och i den concava knnten vapnad med tattsittande lander och tina borst. Det andra benparets tredje led har den bakre kanten rat och nedtill va'puad med en skarp tand. Den fjerde leden ar triangular och ganska kort. Den femte leden ar deremot mycket stor och aflangt aggruud. Den ot're delen af dess bakre kant ar forsedd med flora knippor af borst, och den nedre delen, som svarar emot den starka, krokta och i den convexa kanten borstbiirande klou, har en ratvinklig al'sats eller knol litet ofvanfor klons fa'ste, och begransas upptill af en annan stor, nedatrigtad knol, som a'r forsedd smil upphojningar och vapnad med iiilgra korta tornar. Sadant a'r det andra benparet hos hautien, men hos honan a'r den femte leden mindre, och saknar den stora knolen pa den bakre kanten, hvilken har endast uagra smilrre ta'nder eller knolar. Det tredje och fjerde benparet aro af vanlig form. De tre sista benparen af thorax hat'va den forsta leden bred och den f ram re kanten rat, men den bakre bagbojd och tandad, med den of're vinkeln afrundad, men den nedre uastau rat. Epiinererna iiro temligen hoga. Alia abdomens segmenter aro mer eller mindre tandade i den ofre och bakre kanten, men for ofrigt ar ryggen afrundad och sliit. Tanderna variera till antalet och utga it ran den ofre delen af segmenternas bakre kant, iiro plattade och spetsiga, saint ej siirdeles stora. Vanligen har det forsta segmentet tre, det andra och tredje hvardera nio, det fjerde fern, det femte fyra och det sjette sex. Det forsta, andra och tredje abdominal-segmen- tets bakre och nedre vinkel bikini- en skarp spets. Det tjerde benparet af abdomen, hvars grenar aro lika langa, liar lika langt bakat som det femte, och till den bakre a'ndan af det sjette parets grenar. Det femte benparet of'verensstaninier med (let fjerde, och badas ba- salleder iiro uti den bakre iindans yttre kant viipuade med en stor och uppatbqjd tagg. Det sjette benparets yttre gren, som a'r ungefar tre ganger sa lang som den korta, grofva och i den bakre iindan saint den ofre kanten med tornar vapnade basal-leden, iir smal och i kanterua forsedd med tornar, samt i spetseu raed en grofre dylik, kring hvilken nagra borst sitta. Den inre grenen deremot, som ar fa'stad uti en djup inskiirning, pa den ofre och inre delen af skal'tets bakre a'nda, fir mycket liten oeh bar uti spetsen nagra tornar. Caudal-bihanget, som a'r fa'stadt uti en djup inska'rning af det sjette segmentet, ar klufvet aiida till baseu, och har flikarne tillspetsade samt uti spetsen ffirsedda med ett par inska'rningar. Branchial-bihang saknas vid det forsta och sjunde benparet. Dess storlek iir omkring tjorton m.m. Till fa'rgen iir den ljusrod med bleka antenner och ben. Ogonen aro avarta. Denua art, af hvilken Doctor H. KROYER forst erhallit exemplar (Van Gronland, forekommer afven vid Skandinaviens kuster. Uti Gullmarsfjorden i Bohusla'u har jag erhallit nagra exemplar pa 40 60 famnars djup. Professor S. LovfeN har tagit den vid kusten af den nordligaste delen af Finnmarken, alVensom vid Spitsbergen. Deu tyckes emedlertid vara ganska sallsynt. 62 RAGNAR M. BRUZELIUS. 13. Gammaius brevicornis, n. sp. Corpus altum, dorso rotundato, seginentis quinque anterioribus abdominis margine posteriore incdio dorsi unidentatis. Antenna} breves, robustse, superiores inferioribus bre- viores et flagello appendiculari longissimo instructte. Pedes primi secundique paris arti- culis quintis (manibus) niagnis, ovalibus, et unguibus longis, dentatis animti. Pedes ab- dominis sexti paris rainis subaequalibus lanceolatis. Fig. 11. Habitat ad oras occidentales a Finmarckia extima usque ad Bohusiain. Beskrifuing: Kroppen Hr tcinligen hog och hoptryckt, samt liar ryggen nfrumliul och utnn 161. De fern forsta segmentcrna af abdomen hafvn ryggens bakre knnt i midten forsedd med en mycket liten och spetsig land. Hufvudets ofre och framre kaut bildar mellau de ofre antennerna en kort, mlgot fraraskjntande spots, och dess frarare sidoknnt mellan de ofre och undre autennerna en at'rundad flik. De ofre antennerna (fig. II, a.) iiro kor- tare an de undre, som icke nS till abdomens forsta segment. De arc af stark bygguad och hnfva skaftcts forsta led raycket storre an de tva" fiiijande lederna tillhopa, af hvilka den tredje fir kortare iin den andra. Svepan, som ar langre an sknftet, bcst&r af orokring 18 leder. sora i den ofre kanten biira mycket korta och fina borst. Bisrepan , som iir ovanligt Ifing och grof , bestSr af 1 1 leder, och niir till den lUtonde eller nionde leden af tlen egentliga svepan. De undre niitenuerna hafva den tjerdc och fenite skaftledeu lika stora och storre an den tredje, saint svepan sainmansatt af 14 1C ledtr och kortare iiu skaftet. Mandiblcrna (fig II, b.), som iiro smS, hafva grennrne vapnade med 5 7 tiinder och palpen kort, med den tredje leden ganska liteu och forsedd endast med nagra fA borst. Tuggknolen ar ovanligt liten och visar ej uagon egeutlig tuggyta, men bar nSgra grofva borst. Den forsta maxillen (fig. 11, c.' 1 bar den inre skifvan liten och i spetsen forsedd med ett cilieradt borst. Den yttre skifvan bar i spetsen nagra tandade tornar (fig. 11, d.). Palpen fir smal och niir langre fram iin den yttre skifvan. Den andra maxiflens (tig. II, e.) skifvor iiro mycket sma och korta. Den ofre liippens uudre kant ar afrundad, och den undre liippen (fig. II, f.) iir klut'ven uti tvii flikar, sora fit sidorna utlopii i tvii korta processer. Maxillarbenen s fig. II, g.) utmiirka sig genom skifvornas ringa storlek och palpernas liingd. Dun inre skifvan nflr ftiga framoin palpens fa'ste, och den yttre, som ar smal och i den inre kanten forsedd endast med borst, nAr nSgot frnmom palpens forsta led. Palpen fir smal och har den andra och tredje leden niistan lika langa. Klon ar Ifing och spetsig. Del forsta benparet (fig. II, h.), som iir mindre an del andra, har den forsta leden lang, den andra och tredje mycket korta, och den fjerde storre an de tvii fbregAende, men kort, med den bakre kanten utdragen till en Ifing, pS den friirnre sidan nAgot urhiilkad, med borst besatt process. Handcn ar ganska stor, aflfingt oval, med den framre knnten mindre bojd an den bakre, hvars uedre hiilft iir forsedd med liingre och kortare borst, af hvilka en del firo rftta och uti den ena kanten forsedda med ett par skarpa taggar, men en del uti spetsen klolikt bojda fig. II, i ). De aro ganska regelbundet ordnade pA det salt, alt liingre oeh kortare af de rfita bor- sten omvexla med hvarnndra, och att vid basen af hvarje sAdant borst iir fiistadt ett, som iir i spetsen klolikt bojdt. Der dessa borst upphora upptill, sitta 2 3 grofva och spctsiga tornar. Klon iir )Ang, krokt och spetsig, samt uti den roncava kanten viipniid med fyra tiinder. Det andra benparet iir storre an det forsta, men fullkom- ligt af samma form, oeh har klon va'pnad med 7 8 tiinder i den concava saint raed niigra borst uti den con- vexa kanten (fig. II, k .). Di-t tredje och Ijerde benparet (fig. II, 1.) hro ej kortnre an det audra paret, lika stora, samt mycket smala och spensliga. Deras forsta led iir rat och smal samt ungefiir lika liing med de tre fuljandr tillhopa, af hvilka den andra kr mycket kort. Den femte leden fir iiiigot la'ngru iin den fjerde eller tredje, och klon ar ISng, smal samt toga bojd. De tre loljande benparen v fig. II, m.) hafva den forsta leden bred och nastan af oval form, med den bakre kanten tandad. De ofriga lederna aro smala och forscdda med glesa borst och tor- nar. Klorua iiro langa och smala. EpimiTerna aro tcmligen hciga. Det forsta parets, som vid den nedre delen aro bredare iin vid den ofre, iiro storre an det andra oeh tredje paret, men mindre iin det fjerde, hvilka uti den bakre kantens ofre del hafva en inskarning for det femte parets epi merer, som jemte de tvS sista paren firo betydligt mindre. Det andra och tredje abdominal-segmentets bakre horn ar viipnadt med en skarp land och det tjerde paret af abdominal-beuen har basal-leden liingre an grenarne och i den yttre knnten af den bakre nndan viipnad med ett par ISnga och krokta tornar. Grenarne aro lika langa, tillspetsadc, och endast pA den ofre sidan fiirsedda med borst, samt nii lika langt bakSt , som det tjerde paret, men nagot liingre iin det femte, hvilkrt for ofrigt liknar det fjerde fullkomligt. Det sjette parets grenar (fig. II, n.) firo jifven likn lAnga, lancettlika och fiirsedda med nagra f& korta tornar. Caudal-bihanget (fig. II, o.\ som ar nagot liingre an basal-leden af det sjette paret, iir djupt klufvct och har flikarne i spetsen urnupna samt torsedda med ett par borst. Branchial-bihangen aro sex par, och saknas endast vid det forsta paret. De som aro fiistade vid det sjunde benparet iiro mycket siuft. Hannen och honan aro fullkomligt lika, med undantag af antennerna, sora iiro nagot kortare hos honan , och de tvu forsta benparen, som firo mindre hos honan iin hos hmmrn. Deas storlek iir omkring iittu in. in. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 63 Denna art forekommer vid Skandinaviens vestra kust iinda ifran Finnrnarkens nordligaste del, hvarest Pro- fessor S. LOVEN tagit den, ned i Bohuslana skargard. Dea tyckes eraedlertid vara ganska sallsynt. Gen. 5. EUSIRUS, KROYER. Corpus compressum, epimeris mediocribus. Antennae superiores flagello appendicu- lari minuto, uniarticulato instruct. Palpus mandibulas triarticulatus , maxillae primi paris- biarticulatus, pedum maxillariurn e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris articulo quarto rnargini medio anteriori articuli quinti magni manurn subchelifor- mem formantis, affixo. Tria paria posteriora pedum thoracis postice gradatirn longiora. Pedes abdominis ultimi paris elongati, rarnis binis, uniarticulatis. Slagtet Eusirus star i flera hanseenden mycket nara Gammarus, fran hvilket det hufvudsakligen skiljer sig genom de tva forsta benparens form. De 6fre antennernas skaft ar gr&fre an hos Gammarus, och deras bisvepa bestar eridast af en enda led. Mandiblerna aro forsedda med tva grenar, en hog tuggknOl och en palp, som bestar af tre leder. Bada mandiblerna aro fullkomligt lika. Den fdrsta maxillens palp bestar af tva leder och ma- xillarbenens af fyra. De tva fdrsta benparen hafva en ovanlig byggnad. Deras fjerde led faster sig nemligen icke pa den femte ledens 5fra anda, sasom det vanligen ar fOrhal- landet, utan pa midten af den femte ledens framre kant, och ar ganska rorligt forenad med densamma. Handen eller den femte leden ar stor. Bada de tva forsta benparen aro fullkomligt lika. De tre sista benparen af thorax tilltaga bakat i langd. Abdomens sista benpar har grenarne plattade, dock ej sa tunna som hos det foregaende slagtet, saint bestaende af endast en led. 1. Eusirus cuspidatus, KROYER. Segmentum sextum septimumque thoracis et quatuor anteriora abdominis carina dor- sali instructs; sextum septimumque thoracis et primum secundumque abdominis margine posteriore dorsi dentata. Appendix caudalis elongata, postice angustata, lorigitudinem pe- dum sexti paris abdominis asquans, fere ad medium fissa. Eusirus cuspidatus, H. KROYER: Naturhist. Tidskr. , anden Raekke, I, p. 501. Voyages en Scandinavie etc., pi. 19, fig. 2. Habitat ad oras occidentales Scandinaviae. Beskrifning: Kroppen ar medelmattigt hog och hoptryckt, samt har den framre delen af ryggen afrundad och slat. De tva sista segmenterna af thorax och de fyra forsta af abdomen aro forsedda med en svag kol och hafva f med undantag af det tredje och fjerde segmentet af abdomen, ryggens bakre kant i midten vapnad med en tand. De tva sista segmenterna af abdomen sakna bade tander och kol. Hufvudets framre kant bildar emellan de o'fre antennerna ett litet rostrum. Ogonen aro stora oeh aflanga, samt netltill bredare an vid den ofre delen. De o'fre antennerna, som aro langa och smala, na till det tredje eller fjerde segmentet af abdomen, och hafva skaftet mycket kortare an svepan. De o'fre antennernas forsta skaftled ar nSgot tjockare an den andra, men lika lang med densamma. Bada aro uti den framre spetsen forsedda med inskarningar, hvarigenom bildas skarpa tan- der, och pfi den undre sidan hafva de tvarrader af tattsittande, korta borst. Den tredje leden ar mycket kort. Svepan bestar af 65 korta leder oeh bisvepan endast af en led, som ar lika lang med de tva forsta lederna af svepan. De undre antennerna, hvilkas skaft nfir langre fram an de ofres och ar kortare an svepan, aro fcortare an de o'fre. Svepan bestar af femtio leder. Mandiblerna 1 aro korta, med den yttre grenen icke vapnad med tander, men den inre forsedd med 5 6 sndana. Tuggknolen ar stor oeh tiitt besatt med sma tander. Palpen ar lang, och har den tredje leden langst. 1 Beskrifningen af mundelarne ar hemtad fran KEOYERS arbete, enar jag ej egt nagot exemplar till att aondertaga. 64 RAONAR M. BRUZELIUS. Ofverlippfu fir nedfit bredare och bar en bugt uti den undrc kanten. Den forsta maxillens yttre skifva fir uti spetsen forsedd med grofva toriuir, af hvilkn en del firo pft den ena sidan viipnade nied tva tinnier. Den inre skifvan fir figgrund ooh i findan lorsedd mod ett par borst. Palpen fir stor, dess forsta led fir ovnnligt hlng, men nilgot kortare fin den midrn, soin fir aflflngt oval, och uti den inre kanten at' spetsen forsedd med ISnga borst. Den nndra maxillen och den undrc Irtppcn firo af vanlig form. Maxillarbenens inre skifvii fir kort och nfir knnppt frainom palpens friste, sanit fir uti findmi lorsedd med I'yra korta tornar. Den yttre nflr obetydligt franiom palpens forsta led, och fir fiirsedd med grofva borst eller tornar uti den inre kanten. Pnlperna firo sfirdcles lilnga, raed den andra leden langst och uti den frfimre findnns inre kant forsedd med sex tinnier. Klou iir stark och forsedd raed nSgra borst. IV tva forsta benparrn firo fullkomligt lika; det forsta fir endast uSgot mindre an det andra. Den forsta leden fir lilng och bar pS den yttre sidan en uppstaende borstbesntt kant, den andra och tredje firo sra&, men den fjerde fir ISng och smal, samt faster sig med den nedre smala iindan ungcfar pft midten af den I'emte ledens frfimre kant, och icke p3 dcss ofre finda, sAsoin det vanligen fir lorhallandet. FrSn denna leds bakre sida utgSr, tiitt ne- danom den ofre iindan, en ISng, borstbfirande, luigot bojd process, soin lagger sig tfitt upp till den femtc leden, hvilken saluiida omgifves af den fjerde leden bSde pS den storre delen af den frfimre kanten och den ofre. Han- den eller den femle leden ar stor och oval, samt lorsedd med en grof tnnd pa den ofre delen af handens bakre sida. Langs en del af den bakre kanten finnes en iirlialkning, hvari upptages den Mnga, spetsiga, bojda samt slfita klon. Deu bakre kanlen af handen fir torsedd med n&gra korta borst och tornar. Det tredje och fjerde benparet hafva sarama langd, som det forsta benpuret, och ofverensstfimina med hvarandra. De aro smala och fb'r- sedda med starka klor, saint med glesa borst och tornar. Det I'emte benparet fir nagot langre an do foregftende, och bar den forsta leden bred, af oval form och i den bakre kanten tandad, samt uti den framre forsedd med tornar. Det sjette och sjunde benparet firo langre fin det I'emte, men i det nfirmaste af samma form. Epiraererna aro af raedelmattig storlek. Det forsta paret fir storre an det andra ocb tredje, men mindre an det fjerde. De tre sista paren iro mlgot Ifingre fin de fyra forsta. De tre forsta abdominal-segmeuternas vinklar firo afrundade. Abdomens tre sista benpar firo lAnga och smala, samt n4 ungefar lika lilngt bakat. Det fjerde parets grenar firo lika lilnga och tillspetsade, men det femte parets yttre gren ar kortare fin den inre Det sjette parets grenar aro lika l&nga och smalt lancettlika, men ej s& tunna och plattade som bos Gammurtis. Den inre bar uti den inre kanten ett par cilierade borst. Caudal-bihan- get iir gansku langt och uar nfistan lika hlngt bakftt som abdomens sjette benpar. Det fir klufvet iimlu till mid- ten, med flikarne smala, i spetseu afrundade och i dess inre kant urnupna. Branchial-bibang finnas sex par, och saknas endast vid det forsta benparet. Storleken af det exemplar, som jag sett, var sexton m.m. Af denna art, som torst blil'vit tagen vid Gronland och der lar vnra sallsynt, bafva nagra fS exemplar blifvit antraffade afven vid Skandinavieus kuster. KROYEB bar erhallit ett exemplar af densamma alven uti den nordligaste delen af Kattegat. Den synes emedlertid vara mycket sfillsynt. Gen. 6. ERIOPIS, n. gen. ' Corpus elongatum, parum compressum, epimeris parvis. Antennae superiores pe- dunculo gracili et flagello appendiculari perpusillo instructse; inferiores subpediformes. Mandibula? duobus ramis, tuberculo molari et palpo triarticulato instructtb. Maxilla primi paris palpo biarticulato ornata. Palpus pedum maxillarium e quatuor articulis composi- tus. Pedes prirni secundique paris manu (articulo quinto) subcheliformi armati. Tria paria posteriora pedurn tlioracis postice gradatitn longiora. Kami peduin abdominalium ultimi paris valde inscquales; interior brevis, exterior -abdominis longitudinem fere aequans, duobus articulis complanatis instructus. Ofvanstaende nya slagte bar kroppen ej sardeles hOg och hoptryckt, sasom de fiesta Gainmarida;, samt epimererna sma. De Ofre antennerna aro langa och smala, samt fOr- sedda med en liten bisvepa, men de undre aro korta och hafva sma och grofva svepor. Mandibeln ar forsedd med tva grenar, en tuggknol och en palp, som bestar af tre leder. Den forsta maxillen bestar af tva skifvor och en tvaledad palp. Maxillarbenens palper besta af fyra leder. De tva forsta benparen aro forsedda med starka griphander, som ' Eu (letter af .Ijifon ocb Media bildas SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 65 bildns af den fenite leden, och de tre sista benparcn tilltaga bakat nagot uti langd. Det most utmarkande fur detta slagte ar likval dot sista paret af abdomens ben. Den inre grenen ar rudimentar, men den yttre har fatt en ovanlig storlek, ocb ilr nastan lika lang soiu hela abdomen, saint bestar af tva leder, som aro tunna, men ej sardeles breda. Att en siidan ovanlig utveckling af detta benpars ena gren b5r hafva stort inflytande pa djurets rorelsefunnaga, och till fblje deraf pa hela dess lefnadssatt, ar temligen tydligt, och torde salumla ftillt berftttiga till att for detsamma bilda ett nytt genus. 1. Eriopis elongate, , n. sp. Antennae superiores longissirnae, corpore longiores, flagello gracili. Antennae infe- riores superioribus nmlto breviores. flagello articulo ultimo pedunculi breviore. Pedes priini paris iisdcm secundi paris minores. Manns pedum secundi paris oblongo-ovata?. Appendix caudalis profundissirne fissa. - - Fig. 12. Habitat in locis profundis inaris Bohltske. Beskrifuing: Kroppen, sorn fir foga hoptryckt, har ryggen afrundad och sliit, utau tiinder eller kol. Iluf- vudet, som ar at' niedelinuttig storlek, bildar ej nagot rostrum, och har uti det tram re och nedre hornet en smal och djup inskarning. De ofre antennerna, som aro liingrc iin hcla kroppen, hafva skaftet mycket kortare an svepan. Skaftets forsta led iir nagot tjoekare och kortare an den andra, och den tredje ar mycket kort. Svepan bestar af omkritig 40 leder, hvilka ntat afsmalna och tilltaga i langd, och aro pa den undre sidan forsedda mcd korta borst. Bisve- pan (fig. 12, b) ar nastan rudimentar, och bestar at' tva leder, af hvilka den yttre ar i spetsen forsedd rued nagra borst. Den ar cj sa lang som den forsta leden at' svepan. De undre antennerna aro korta, och ungefar lika langa eller nagot liingre iin de ofres skat't. Den andra skaftleden utskickar fran den nndre sidan en lang, spetsig pro- cess, och den tredje leden ar nagot tjoekare, men betydligt kortare iin den fjerde, som iir lika lang med den femte. Svepan fir mycket kort, bestar af fyra tjocka leder, och iir knappt halften sa lang som skaftets femte led. Mandiblerna (tig. 12, c.), som aro starka , hafva den yttre grenen vapnad med 4 5 tiinder, saint den inre med fyra, och tuggknoleu ganska hog. Palpen, som ar ganska lang och smal, liar den andra leden nilgot kortare an den tredje, som i spetsen ar forsedd med niigra borst. Den forsta maxillens itig. 12, d.) inre skifva iir iigg- rund och i den inre kanten forsedd med eilierade borst. Den yttre skifvan ar smal och i spetsen forsedd med tornar, af hvilka en del aro tregreniga (fig. 12, e.) och en del uti den ena kanten tandade (fig. 12, f.). Palpen har den andra leden vapnad i spetsen med 3 -i trubbiga tiinder och niigra i kanterna fint tandade eller naggade tornar fig. 12, g.). Den andra maxillens skifvor tiro af vanlig form. Maxillarbenens itig. 12, h.) yttre skifva, (fig. 12, i.), som nar ungefiir till midten af palpens andra led eller nagot langre, har den inre kanten besatt med korta och krokta borst och bar uti den framre andan nagra langre och eilierade. Palpen ar temligen liing och klon ar spetsig. Den ofre lappens undre kant iir afrundad, och underliippen (fig. 12, k.) iir klufven uti tvii breda flikar, hvilkas bakre processer iiro korta och afrnndade. Den har iil'ven ett par sma biflikar. Det forsta benparet (fig. 12, 1.), iir mycket mind re iin det audra, och har de tre forsta lederna af vanlig form, samt deu fjerde leden langre och niigot smalare an den femte och i den bakre kanten forsedd med langa borst. Den femte leden fir nastan aggrund, dock med en skarp vinkel pa den bakre kanten. Klon ar liing och spetsig, men ej mycket krokt. Det andra benparets (fig. 12, ra.) fjerde led ar mycket kortare och mindre fin den femte leden, samt i den bakre kanten forsedd med niigra borst. Den femte leden ar afliingt aggrund , och i den bakre kanten vapnad med nagra grofva tornar och borst. Klon iir mycket spetsig och lang. Det tredje och fjerde benparet iiro smala och spensliga, samt forsedda med spetsiga och toga bqjda klor. Det femte benparet ar foga langre iin de tvii toregiiende och liar den forsta leden arliing oeh ej siirdeles bred, samt i den bakre kanten tandad och i den friimre forsedd med niigra borst. Det sjette benparet iir liingre an det femte, med livilket det for ofrigt Sfverenssti'unmer. Det sjunde benparet har den forsta leden bredare fin de tvii foregiiende parcn. Epimererna aro temligen laga Den forsta har den framre vinkeln spetsig, men de foljande hafva den undre kantens vinklar afnindade. De fyra forsta paren iiro ungefiir af samma storlek som det femte och sjette, men stcirre fin det sjunde. Abdomen fir lang och de tre forsta segmenterna ganska stora. Det andra och tredje har den undre kanten besatt med nagra borst och deras bakre horn bildar en skarp spets. Simbenen aro korta. Det fjerde paret af abdomens ben nar nagot liingre bakat iin det femte och ungefiir lika liingt som skaftet af det sjette paret, och har grenarne lika langa samt pa den ofre sidan och i spetsen viipnade med niigra tornar. Det femte paret ofverensstammer med det fjerde. Basalleden af det sjette benparet iir kort, men den yttre grenen fir mycket liing och tillhopa med ba- salleden nastan liingre iin abdomen, samt bestiir af tva tunna, langa, jemnbreda och med tornar viipnade leder (fig. K. - Akart. llanill. B. 3. N:0 1. 9 (JG RAGNAR M. BRUZELIUR. IV, n ). IVn sista li-dcn, soiu iir nSgot kortaie iin den fiirstn, iir i den bakre iindnn nfstyinpnd ocli fiirscdd mc.d nilgra borst. Pen inrc gmien iir myckct liten, aHfing och uti spi-tx'n iilvmlrdcs vnpnad ined iii'igra borst. Caudal- bihanget (fig. 12, 0.) fir klnfvrl niistan till rotrn, ined flikarne tillspet>adc ocli loi-M'dda imd na'gra borM pa dm vttiv sidan al' spelson. Hranchial-biliangen, af livilkn tinnns I'cin par, iiro ganska stora. l)t: tn; fiirstn purcn, soni iiro fristado vid drt nndrii, trcdjc ocli fjerde benparet, iiro stone iin de tva sisia. II. inn. -n ocli honaii liknn liviirnndrn fullkoraligt, ined nndantag af storlekcn, ciiiir hounn iir iiiigot iniudre an hanncii. HeniifS brtistskifvor iiro myi-kct liin;j;n ocli sinala. !>/ stiirsta individcr at' dt-nna art, som jag undcraokt, voro oinkring tolf in. in. lilnga. Donna art liar blil'vit tagcn hittills endust iiti Holiusliins skiirgurd, hvarcst den stundom triilTas, ocli alltid pil 40 60 fumnnrs djup. Aimu'irhiiny : A. COST A liar beskrifvit bland Neapt-ls Ainpliipodcr en nSgot liknande form under namn af Gammnrns longicaiidntus, livilken skiljcr sig fran denna genora tjockare och mycket kortarc antcnntr, saint gi-noui di- iva fursta benparen* hiindcr, som hal'va m aiinan form. Gen. 7. PHOXUS, KUOYKR. Corpus ah 11 in. epimeris magnis, inargine inferiore setis ornatis. Caput ti-iungularu, magnum, depressum, antice in rostrum magnum productum. Antennae supcriores lutcri infcriori rostri capitis afRxae, breves, flagello accessorio perlongo praeditae. Mandibula ramis duobus, tuberculo molari et palpo triarticulato. MaxOlea primi pan's palpo uni- aut biarti- rulato. Palpus pedum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundi- que paris manu subcheliformi (articulo (juinto) valida armati. Pedes thoracis sexti paris reliquis multo longiores. Pedes abdominis ultimi paris biramei. Hufvudet hos slagtet Phoxus bar en ovanlig form; det ar nemligen niistan trian- gulart, fran Ofre sidan sedt, enar det forlanger sig framat med ett stort och ncdtryckt rostrum. Ungefilr pa midten af den undre sidan af denna process eller rostrum iiro de Ofre antennerna fastade, hvilkas skaft salunda deraf till en stor del betackas. Deras bi- svepa bar en ovanlig storlek. Kroppen ar hog saint har stora epimerer, hvilka uti den undre kanten aro forsedda med slata eller cilierade borst. Mandibeln ilr forsedd med tva grenar, en tuggknOl och en treledad palp. Den forsta muxillen visar det egna foi'hallan- det, att dess palp hos den ena af de tva hithorande, for Ofrigt rnycket lika artenia, be- star af tva leder, men hos den andra endast af en led. Maxillarbenens palper bestu af fyra leder. De tva forsta benparen aro forsedda med starka griphiinder, som bildas af den femte leden, och det sjette benparet af thorax foreter det ovanliga forluillandet, att det Rr betydligt larigre an de foregaende och det sjunde benparet. Abdomens sista tva ben aro forsedda hvardera med tva grenar. 1. Phoxus jdumosus, KROYER. Omnes fere corporis partes, quae setis praeditaj sunt, setis plumosis ornatae. Arti- culus primus pedunculi antennarum superiorum secundo plus duplo longior. Articuliis tertius quartusque pedunculi antennarum inferiorum aculeis carentes; quartus antice valde dilatatus. Palpus maxilla) primi paris biarticulatus. Angulus posterior lateralis scgmenti tertii abdominis productus et acuminatus. Phoxns plumosus, II. KROYER: Natnrh. Tidskr., Forsle Iliekke, II, p. 152. a tt a a Andcll Kli'kkc, I, p. 163. Habitat in locis profundis Bohusise. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 67 Beskrifning: Ilyggen hos denna art ar slat och afrundad. Hufvudets rostrum fir stort, plattadt och i spetseu dfruridndt. De ofre aiitennerna, som aro starka och mycket korta, hnt'va skal'tets forsta led tjock, cylin- drisk oeh mera an ilubbelt sa lung som den andra leden, livilken fir smalare an den foregaende, mot den framre andan nagot tjocknre och uti den undre kanten forsedd med en knippa af cilierade borst. Den tredje leden ar mycket mindre. Svcpan, som ar spenslig och kortare fin skaftet, bestSr af onikring sex ledcr. Bisvepan fir obe- tydligt kortare iin den egentliga svepan och brstSr af 5 C leder. De undre antennenia aro nSgot larigre an de ol're. De tva forsta skal'tlederna firo niistan utan spiir till skillnad dem emellan, forenade till en stor basal-led, som friin den undre kanten utskickar en smal, niigot bojd process. Den tredje leden fir nagot storre an basal- leden, men mindre fin den fjerde, som liar deu friimre fiudan mycket bredare an den bakre, och lorsedd med en del langa cilierade borst uti den framre och undre vinkeln. Den femte leden ar mycket smalare an den fjerde, saint foga Ifingre, och uti den undre kanten forsedd med nagra cilierade borst. Svepan bestar af 7 8 leder och ar kortare an skaftet. Mandiblerna aro starka och hafva den yttre grenen vfipnad med 4 5 tfinder och den hire med m8nga. If ran denna gar, ssisoni det vanligen ar forhallandet, en rad af borst till en liten knol, som bar uti spetsen ett par langa borst. Palpeu ar temligen liing, med den forsta leden kortast och den andra och tredje lika langa. Deu tredje bar i spetsen nagra borst. Den forsta maxillens palp, som mlr langre frarn an den yttre skif- van, best;"ir af tvfl jemnbreda, temligen langa leder. Den yttre skif'vah fir bred och uti iindau vfipnad med tornar, hvilka i den ena kanten aro forsedda med en eller tvfi tfinder. Den inre skifvan fir kortare och i den afrun- dade spetsen forsedd med tva cilierade borst. Den andra maxillens inre skifva ar kortare och bredare an den yttre. Den ofre och den undre liippen firo af vanlig form. Maxillarbenen utmiirkn sig genom sina korta skifvor och langa palper. Den inre skifvan nar litet framom palpens ffiste, och den yttre till hitlften af palpens andra led. Palpen bestftr af fyra leder. Klon, eller den fjerde leden, visnr en tydlig alsats emellan den bakre och grofre delen samt sjelfva spetsen, som ar lang och smal. Det forsta benparet fir nagot kortare fin det andra, samt af stark byggnad. Den femte leden ar stor, figg- ruud eller oval, och bar den del af den bakre kanten, sorn svarar emot den langa och krokta klon, besatt med borst. Der denna boretbeyapmng upptill slutar, n'nnes pa handens bakre kant en skarp tand. Det andra benparet fir luigot Ifingre och storre an det forsta, hvilket det for ol'rigt fullkomligt liknar. Det tredje och fjerde benparet aro nagot langre fin det andra, samt af stark byggnad. Den forsta leden fir lang, stark, nagot bojd och i den bakre kanten forsedd med langa borst; den andra iir rnyeket liten, den tredje storre, bred och plattad, samt bar den undre kanten snedt at'skuren; den fjerde fir ej halften sa lang som den tredje, men obetydligt smalare, och fir forsedd med cilierade borst uti den bakre kanten. Den femte leden fir langre och mycket smalare fin den fjerde, och, vid fastet af den smala och foga bojda klon, forsedd med ett par grofva och nastan rfita tornar, som aro sma- lare, men ufistan lika lauga som klon. Det femte benparet fir lika langt som det andra, och bar den forsta leden lang och smal, den andra mycket kort, den tredje dubbelt sa lang som den andra, och bada dessa tillhopa unge- fiir lika langa som den forsta leden; den fjerde nagot Ifingre fin den tredje och nedat afsmalnaride, och den femte lika lang som den fjerde, med klon lang, smal och rat. Den forsta och andra leden hafva hvardera ett par borst uti den bakre kanten, ocli de foljande lederna firo uti bada kariter forsedda med tornar och langa cilierade borst. Det sjette benparet ar laiigst af alia. Dess forsta led ar bred, med den framre kanten bagbojd och forsedd med cilierade borst samt den bakre rat; den andra leden fir mycket kort, och dtn tredje, fjerde och femte, som af- smalnn och tillttiga nedat uti liingd, firo forseddn med glrsa borst och smfirre tornar. Klon fir lang, smal och nastan rat. Det sjunde benparet iir ungefiir halften sa luiigt som det femte, och bar den femte leden mycket bred , med den bakre delen isynuerhet stor och uti kanten tandad. Dcss bakre och nedre del gar lika langt ned som den tredje leden. Den andra leden ar kort, men bred, och uti den framre kanten forsedd med cilierade borst, den tredje fir nSgot smalare an den andra, men bredare och langre an den fjerde, som fir lika stor med den femte. Klon iir lang, rat och spetsig. De fyra forsta paren af epimerer aro ho'ga, och uti deu undre kanten forsedda med cilierade borst. Det forsta parets epimerer aro storre an det andra parets, men mindre fin det tredje, som fiter iir mindre an det fjerde, hvilket uti den bakre och ofre delen bar en bugt lor det femte paret. Dessa fyra par firo at' rectangular form, och hafva den undre kantens horn afrundade. De tre foljande 'paren firo mindre. f Det forsta och andra abdominal-segmentets bakre horn fir afrundadt, men det tredjes fir utdraget till en bojd och skarp spets. Pa dessa segmenters yttre sida sitter nfira den undre kanten en rad af cilierade borst. Det fjerde paret af abdomens ben nar nagot langre bakat an det femte, och liar grenarne lika langa, utat tillspetsade, samt utan borst. Det t'emte paret iir i det narmaste likt det fjerde. Det sjette paret nar langre bakat fin det femte, men ej sS langt som det fjerde, och bar grenarne langa, smala och tillspetsade. Den yttre grenen, som fir nSgot Ifingre fin den inre, fir pa sidorna forsedd med glesa borst, och uti spetsen med en grot' torn. Den inre fir spetsigare och uti Sudan vfipnad med ett par borst. Caudal-bihanget. fir klufvet till rotcn, och liar flikarne afrundade, samt uti findan vfipnade med nagra tornar. Branchial-bihangen aro fem par och saknas vid det forsta och sjunde benparet. Djurets storlek fir omkring sex m.m. Hannarne hafva de utidre aiitennerna ej obctydligt Ifingre an de ofre, och de tva forsta benparens bander storre. Denna art fir ej sallsyut uti Bohuslfins skfirgard. Den erhalles oftast pa betydligt djup, pa lerbotten. 68 RAGNAR M. BKU/EL1U8. '2. Phoitmt Holhiilli, KKOYKU. ('nines si-tu- simplices, non plumosw. Primus articulus pedunculi antenna-ruin supe- rioruin secundo non duplo longior. Articulus tertius quurtusque pedunculi antcnnaruin in- feriorum spinis per paria disjiositis ornati; articulus quartus subcylindricus, non dilatatus. Palpus maxilla* prinii paris uniarticulatus. Angulus posterior lateralis segment! tertii ab- doniinis rectus vel obtusus. Phoxus Holholli, H. KnchKic Naturhist. Tidskr, Forstc Riekke, IV, p. 157. a a A mini Btekkv, I, p. 551. Habitat cum praecedente. Beskrifning: Denna art liknar raycket dun forega'ende. De ofre aiiteniicrnas skaft bar den forsta Icdcn tjock och liingre an de tvu foljande tillhopa, men cj dubbelt sa liing som den nndra leden. Pa den friimn; iin- dans ofre sida iir den forsedd med en liten knol eller land, som biir nflgra burst uti spetsen. Svepan bust iir at' oinkriug sju ledcr och bisvepan af turn. De undre antenneruas skaft ar mycket tjockt, ocli dess fjerde led iir be- tydligt liingre och tjockare fin den femte, men ej sil bred, som sarama led hos den foregfiende arten. Dess sprts iir snedt afskuren, och uti den undre kanten ar den forsrdd med mlgra lAnga och grof'va borst, samt pa dm vttre sidan med korta, grofva och parvis sittande tornar. Svepan bestar at' omkring fern Icder. Hos houau iiro do un- dre antennerna foga liingre tin de ofre, men hos haiincn icke s& obetydligt liingre. Mandiblernas yttre gren iir rapnad med tre till fyra tiinder och den inre med lika manga. Tuggknulen iir tem- ligeu stor ocb dess iinda ar oragifvcn med en krans af skarpa tiindcr. Palperna iiro langn och sinala saint fiirsedda med borst. Den fiirsta maxillens palp best8r endast af en led, som uti spetsen biir nagra borst. Den yttre skif- van nir lika langt fram som palpen, iir bred och uti spetsen fiirsedd med grofva, uti den ena kanten tandade tornar. Den inre skifvan ' iir liten, af iiggrund och tillspetsad form, samt fiistad ett litet stycke ifriin den yttre skifvan. Den bar ej nfigot borst. De ofriga mundelanic ofverensstamma i del niirmaste med dcm af den fiiregfi- de arten. Det forsta benparets femte led ar stor, storre an hos den fbregSende, och niistan af fyrkantig form, nedtill nSgot bredare an vid den ofre delen, med den undre kanten nagot b&gbojd, och vid den bakre vinkeln viipnad med en skarp land, som biir en eller tvfi tornar. Klon iir stark, bojd och spetsig. Det andra benparets hand iir lika med det fbrstas, men mera Ifingdragen. Det tredjc och fjerde benparet iiro lika med dem af den fiirrgii- ende arten, men borslerna pa dem iiro icke cilierade och klorna iiro mycket korta, bojda och spetsiga. Det fcmte benparet liar den forsta leden temligen bred och af fyrkantig form, men med afrundade horn. Dess klo iir kort. Det sjetle benparet bar den forsta leden ganska bred, med den friimre kanten bagbojd och forsedd med grofva tornar, samt den bakre kanten niistan rat. Det sjnnde benparets forsta led iir storro an den foregiiende, och gar lika liingt ned som de tv5 foljande lederna. Klorna pa dessa tv5 sista benpar iiro kortare iin hos den I'oregAende arten. Epimererna iiro hoga och uti den undre kanten fdrsedda med sliita borst. Det forsta och anilra abdominal-segmentets bakre horn firo afrundade och det tredjes bakre vinkcl iir niistan rat och bildar ej nagon skarp spets. Det fjerde paret af abdomens ben nSr nagot liingre bakat an det femte. Det sjette parets yttre gren fir betydligt liingre iin den inre, pft sidorna forsedd med borst, och uti spetsen med en grof torn; den inre iir mera tillspetsad. Caudal-bihanget iir djupt klufvet, med flikarne smala och tillspc.tsadc, samt i spetsen ftirsedda med ett par borst. Dess storlek iir omkring sju m.m. Den forekommcr p8 samma stiillen, som den forcgSende arten. Gen. 8. PARAMPHITHOE, n. gen. Corpus coinpressum, epimeris mediocribus aut inagnis. Oculi duo compositi. Anten- nae superiores graciles, articulo tertio pedunculi articulis flagelli crassiore, sed flagello appendiculari carentes. Mandibula palpo triarticulato. Palpus maxilla; prinii paris biarti- culatus, peduin maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundi()ue paris manu subcheliformi instructi. Pedes septimi paris reliquis pedibus non duplo longio- res. Pedes abdominis ultimi paris biramei, ramis elongatis. 1 K HOVER anger sig ej hafva kunnat upptiicka nfigon sSdan skifva. Sannolikt bar den vid maxillens lostagande blifvit bortrifven, emedan den iir fastad pa ett litet afstand ifriin den yttre skifvan. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAKIDEA. 69 De till detta slagte hOrande arter hafva kroppen mer eller mindre hoptryckt och forsedd med rnedelmattigt stora epimerer. De ofre antennerna, sorn aro srnala, sakna full- kornligt bisvepa, och hafva skaftets tredje led tjockare an svepans leder. Ogonen aro sam- mansatta. Mandiblernas palp bestar af tre leder, den f5rsta rnaxillens af tva och maxil- larbeneris af fyra. De tva f&rsta benparens fernte led ar mer eller rnindre stor och bil- dar en griphand. Det sjunde benparet ar ej dubbelt sa langt som de ofriga benparen, sasorn hos Oedicerus. De tva sista benen af abdomen hafva hvardera tva grenar. Bada konen aro nastan fullkomligt lika; hannen har endast nagot langre antenner och nagot storre hander pa de tva fOrsta benparen. Da, sasorn ofvanfGr blifvit visadt, den art, sorn legat till grund f5r slagtet Amphi- thoes uppstullande, afviker i sa vasentlig man ifran en rnangd arter, hvilka af foljande forfattare blifvit fOrda till detsarnma, att de icke ens kunna samrnanstallas i sarnma fa- inilj med denna, har det varit nOdvandigt, att for dessa bilda ett nytt slagte, fdr hvilket jag valt namrret Pararnphithoe. Att, i likhet med A. COSTA, dela detta uti trenne, nemli- gen dem, sorn hafva ryggen slat och afrundad (Arnphithoe), dem som hafva ryggen af thorax rundad, men abdomens kolad, och flera af dess segrnenter, eller till och med de si.sta af thorax forsedda med taggar (Amphithonotus), och dem, som hafva ryggen skarpt kolad och ofta kdlen pa nagra segrnenter utdragen till tander (Nototropis) , torde ej kunna anses nodvandigt eller larnpligt. P A 11 A M P H I T H E. a. Dorsnm magis minusve carinatum, posticum stepe dentibus armatum. Carina dorsi denies non fonnans . panopla. i Segmenta thoracis aculeis non armata Appendix can- Curina dorsi denies fonnans .... pulchelht. dalis iiulivisa. ! Segmenta thoracis quiiKjue seriebus aculeoriim armaia hyslrix. Appendix caudalis tissa compressa. I. Dorsum rotiuidatuiu. Tria segmenta postice dentata tridentata. Duo aut pi ura segrnenta] margine postico dorsali; Duo tantura seg- dentata. I menta postice den- ' iaia \ tata. Ant. super, inferioribus multo longiores . . . bicuspis. Ant. super, inferioribus inulto breviores . . . elegans. Antennae super, et infer, ejusdem fere longitudinis Iceviuscula. Dorsum muticum Anteniue superiores inferioribus multo breviores norvef/ica. a. Dorsum magis minusve carinatum, posticum scepe dentibus armatum. 1. Paramphitlwe panopla, KKOYER. Caput rostro satis elongato, acurninato instructum. Oculi rotundi. Antennae supe- riores inferioribus longiores. Dorsum carinatum vel angulaturn, sed carina non dentes formante. Pedes priini secundique paris subsequales, manu magna ovali et articulo quarto postice calcari armato instructi. Epirnera quatuor anteriora magna. Appendix caudalis indivisa, margine posteriore rotundata. 70 RAGNAR M. BRUZELIUS. Amphithoe pannpln, II. KiioYtai: Gronlands Amphipoder, p. 270, tali. 2, fig. 9. M. KmvAKDS: Histoirc iintur. des Orustaces, III, p. 41. II. KKOYEU: Voyages en Scandinavie etc., I'l. 11, fig. 2. Habitat ad oras Norvegire, a Fiiunarckia hide ad Bergen. llcskri filing: Denna nrt kiinnes liitt pa formen af kroppcn, som iir myekct hog ocli bred, incd ryggen tak- likt hoptryckt ocli liings thorax foraedd mod en kiil, sora dock ickc bildiir na'gra tiinder. PA abdomens fern forsta segmentcr fortsiitter sig denna kol , eluiru svagare, och pft hvardera sidan 0111 dcnua gar en uppsta'cmlc knin, om pa hvarjo segment bakat slutar med en liten land. Hufvudet fir litet, och forliinger sig framiit ined ett temligen stort, ncdiltbiijdt , spetsigt rostrum. Ogouen Hro sma ocli rundn. Antcnnerna iiro kortn och svagn i forh&llande till djurets storlek. De ofre, som tiro liingre an de undrc, liafvn skaftets forsta led tjockare och liingre hn den andra, som iir storre iin dcn tredjc. Svepan, som fir betvd- ligt liingre iin skal'tet, bestar af 30 40 leder '. Dcn andra lodcn af de undre antcnnernas skaft utskickar cnd'ast en svng process eller land friin den undre sidan; den tredje leden a'r kortare iin den fjerdc eller femle, som iiro niistnn lika liinga. Skaftet niir liingre Irani iin de ofrcs, ocli svepan bestar af 20 26 leder. Mandiblcrna iiro stiirka, och haft a den yttre och den inre grenen vapnade ined 7 8 tiinder. Palpen iir grof. Den fiirsta niaxillens inre skifva iir liten, iiggrund, och i spetsen forsedd med ett b'orst; den yttre skifvan iir uti den friimre iind.in viipnad med starkt bojdn tornar, som uti den ena kanten iiro forsedda ined ett par lan- der. Den andrn mnxillens inre skifva iir bredare ocli kortare iin den yttre. Maxillarbenens skifvor iiro ovanligt korta; deii inre nar icke till palpens fiiste, och den yttre knappt till palprns andra led. Uti den inre kanten iir den forsedd endast ined borst. Palperna iiro deremot starkn ocli Iflngn, saint forsedda med en stark och konisk klo. Ofverliippens undre kant fir afrundnd, oeh den undre liippen iir klufven uti tvii vidt skilda flikar. Del torsta oeh andra benparet ofvereiisstiinima fullkoinligt med hvarandra, ined undantag af storlcken; det forsta a'r nemligcn tiagot niiudrc an det andra. Den tredje ledens bakre oeh nedre vinkel utloper uti en skarp spets, och den fjerde utskieknr frun den bakre kanten en liing, nagot bojd, i spetsen och i dcn bakre kiinten borst- biirande process eller sporre, som liiggcr sig jemnt upp till handens bakre och ol're del. Handen iir stor, oval och viipnad med en liing, spetsig, sliit ocli krokig klo, som iir liingre an hk'lften af handens bakre kant. Denna del af handens bakre kant, som motsvarar klon, a'r viipnad med korta oeh fiua borst saint vid deii ofrc delen med tre stora, med tornar vapnade tiinder. Det tredje och fjerdc benparet iiro temligen liinga och smala, saint forsedda med medelmattigt lunga klor. De tre sista beuparen at thorax, hvilka bakat tilltaga uti liingd, men ej iiro siir- deles langa, hafva den forsta leden nastan af rectangular form, med dcn bakre kanten tandad. Borst saknas nii- stan alldeles pa dessa benpar. Epimererna iiro ganska hoga. De fyra forsta paren iiro reetanguliira. Den forsta epimercn har den frfimre kanten iuhojd, och det Ijerde parets epimerer hafva uti den ofre och bakre dclen en halfcirkelformig bugt lor det femte paret. De tre sista paren iiro betydligt minclre, och deras yttre sidor delas geiiom en laiigs^aende kant uti tvfi ytor, en ofre och storre saint en undre och mindrc. Det andra oeh tredje abdominal-segmentets bakre vinkel utloper uti en liten skarp spets. Det fjerde pa- ret f abdomens ben, som har grenarne lika langa, tillspetsade och vapnade med tornar, nar liingre bakat iin det femte oeh sjette paret. Dessa tva par hatva den yttre grenen kortare Sn den iure. Det sjette parets greiuir iiro smala, pii den ofrc sidan plattade och i bada kanter viipnade med tornar saint tillspetsade utat. Caudal-bihanget iir kort, odeladt och i den bakre knnteii al'rnndadt. Branchial-liihaiig saknas vid det forsta och det sjunde ben- paret. Hada konen iiro fullkoinligt lika med hvaraiidra, med undantag af antennernas Ijii'gd och de tva lorstii lienpareii, som iiro niigot storre hos hanneii. De storsta exemplar af denna art, som jag undersokt voro aderton in.m. langa. Deiiua tillhor hufvudsakligen den hogre nordeu, och har vid Skandinaviens kuster icke blil'vit antriiffad syd- ligare an vid Bergen. 2. Paramphithoe pulchella, KROYER. Dorsum carinntum; carina3 segrnentoruin quart! aut quinti, sexti, septirni thoracis et prinii secundique abdotninis dentes magnos fonnaiites. Caput rostro brevi instructutn. Antenna? superiores inferioribus ft-re duplo longiores. Pedes prinii secnndique psii'is tliora- cis fere sequales, graciles, rnanibus oblongo-ovalibus armati. A|ij)(.'iulix caudali.s indivisa, niargine posteriore rotundara. Amphilhoe pulchella, 11. KROYF.K: Voyages en Seandinavie etc., pi. 10, fig. 2. Habitat rara a Fiiunarckia ad Bohusiani. 1 Pu exemplar fran Spetsbergen har jag riiknat uti dc cifre antennernas sve]>or till och med 45 leder. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 71 Beskrifning: Kroppen iir hog och hnr ryggen fb'rsedd med en kol, som pa de friimre segmenlerna iir svag, mini liiltager bakiit i storlrk finda till det tjerde segmentet af abdomen, der den filer blir myckel obetydlig. PS det tjerde eller femte och de derefter foljande segmcnterna nf thorax, samt pa de tvS forsta af abdomen bildar denim kol starka, bukiitrigtadc, nagot Imjda tiinder, hvilka tilltagn bakiit uti storlek. Del Iredje abdominal-segmen- tet liar iil'ven en kol, soin pil mid ten fir nedtryckt och baktill tviirt afhnggen, sii att den ej bildar niigon land. Iliif'vudet, hvars sidokaut bildar emellati de ofre och undre antennerna en spetsig vinkel, fir litet och utskickar framtill ett kort och trubbigt rostrum. Ogonen iiro ovala. De 6fre antennerna iiro Intigrc an hela kroppen, orh niistan dubbelt sa liinga som de undre. Ledcrna af skaftet, som iir kort, aftaga utat i storlek. Svepan bestar at' oinkring 90 korta och smala leder. De undrcs skuft , hvars leder tilltaga utat i liingd, ar laiigre HQ de ot'res. Bada paren sakna niistari alldeles borst. Mandiblernas palp iir mycket lang, och liar den tredje ledeii niistan sabelt'orinigt bojd, samt, jemte den an- dra ledeu, viipiiad med cilierade borst. Den yttre grenen iir vapnad med fern stiirre och I'yra mindre lander och den inre med (i 7. Tuggknolen iir liten. Den torsta maxillens yttre skifva ar vapuad med krokta, myeket fint tnndade tornar. Den inre skif'van iir liten och biir uti spetsen ett borst. Maxiilarbenens skifvor iiro iifven hos drnna art myeket korta. Den yttre, som fir stnal och nflr knappt till palpens andra led, iir uti den inre kanten viipnad med borst, och den inre nar ej till palpens forsta led. Palperua iiro liinga och forsedda rned sinula, liinga, I'iiga bojda och uti den concava kanten tint taudade klor. Ol'verlSppen och uiiderliippen iiro lika med dem af den toregatiule. Det torsta och andra benparct, som hafva niistan samma storlek, iiro af svag byggnad. Den femte leden, som iir niigot liingre fin den tjerde, iir afiiingt oval, (lock med den friimre kanten niistan riit och den bakre bag- bojd samt torsedd med korta borst och nagra tornar. Den bakre, och den undre kanten otVergii jemnt uti hvar- andra, utan niigoii vinkel. Klorna iiro liinga och smala. De foljande benparen firo liinga och grofva samt viipnade med temligen tiittsittande, korta tornar. Deras klor iiro starka, krokta och ganska spetsiga. Det tredju oeh tjerde beiiparet iiro liingre iiu de tva forsta, oeh de tre sista tilltaga uti liingd. Den forsta ledeu af dessa tre par iir bred, niistan oval, dock med den friimre kanten niistan riit och viipnad med tornar, samt med den bakre bilgbojd och tandad. Epimererna iiro hoga och de fyra forsta paren tilltaga bakat uti storlek. Den forsta iir nedat tillspetsad och niistan triangular, det andra oeh tredje paret iiro endast nagot smalare vid den nedre delen an vid den ofre, oeh hafva den undre kanten afrundad. Alia dessii tre par hafva den bakre kanten torsedd med nflgra spetsiga lander. Det fjerde parets epirnerer, som aro slorsl och nedlill bredare au vid den ofre delen, hafva uti den bakre kantens ofre del en bugt for det ferate paret. Det femte och sjetle paret, som iiro betydligt mindre iin de fore- gaende, aro getiom en bugt uti den undre kauten delade uti tvS lober, som aro na'stan lika slora och hafva den undre kanten afrundad. Det sjnnde paret iir ininst och har den undre kanten afrundad. De tre forsta abdominal-segmenternas bakre vinklar utlopa i en skarp bakatrigtad spets, och de Ire sista paren af abdomens ben aro liinga och smala. Det tjerde paret, som niir niigot liingre bakiit iin det femte, har grenarne lika liinga. Det femte paret niir nagot liingre an det sjette och har den yttre grenen kortare an den inre, ocjj bada forsedda med tornar pa den ofre sidan och uti spetsen. Det sjette parets grenar iiro iifven olika; den yttre myeket kortare fin den inre; bada liinga, smala och tillspetsade, samt i kantema forsedda med tornar, men icke uti spetsen. Caudal-bihanget iir kort och har den bakre spetsen afrundad samt forsedd raed ett par korta borst. Branchial-bihangeii iiro t'em par, oeh saknas vid det forsta och sjunde. Dess storlek iir omkring fjorton m.m. At' denna art, ofver hvilken KROYEB meddelat teckningar uti Voyages en Scandinavie etc., hafva endast nagra fa exemplar blifvit antraffade vid Skandinaviens knster, ett par vid Finnmarkens kust, och nagra uti Gull- marstjorden oeh vid Viideroarne i Bohnslan. Fran Amphithoe carinata, som annu icke blifvit tagen vid viira ku- sler, skiljes den liilt genom sina langa ofre antenner, sina svagare hander pii de tva forsta benparen och det okluf- ria caudal-bihanget. Ryggens bevfipning fir afven olika hos dessa bada arter. 3. Paramphithoe hystrix, (OWEN). Omnia segmenta thoracis et tria anteriora abdomiriis quinis aculeis armata. Pri- mum segmentum thoracis prse ceteris aculeatum, processum longurn , sive aculeum, ad ca- put prorninentem gerens. Oculi rotundi. Antennas superiores inferioribus breviores. Manus pedum priini secundique paris fere lineares. Appendix caudalis indivisa, postice emarginata. Acanthosoma hystrix, OWEN:' Append, to the second Voyage of Sir J. Ross, p. xci, pi. B., tig. 4 7. Amphithoe hystrix, H. KEOYEB.: Gronlands Amphipoder, p. 259, tab. 2, fig. 7. 8 " M. EDWARDS: Histoire natur. ties Crustac., Ill, p. 40. Habitat ad Vardoe Finnmarckiae orientalis. Jag har icke varit i tilltalle att begagna denna fbrfatlare, hvarfore synonymien anfores efler H. KROYER. 72 11AGNAR M. BRTZELIUS. lleskrii'ning: ' Deiinn nrt igenkiinnes liitt vid forsta ogonkastet gcnom de rader uf storn taggar eller tiin- der, mod livilka den nr viipnud. Kroppen iir temligen hog och viipiiad med fern ruder nf langa. hoptryckta, hakat rigladc och tillspetsado tnggnr pA alia segmenterna af thortix och de tva forsta jif abdomen. Ku rnd af taggnr jfir Ifings ryggens midt oeh dessa iiro storst. Den andra ocli trcdju radens taggar ntga Iran iiiidtm af segmen- tcrnas l)iikro sidokanter och tilltagn bakat uti atorlck, ocli den Ijerde och feinte radi'na taggar sitta straxt ofvaiifiir epimcrernas taste. Uet forsta segincntet af thorax liar dessntom en bredare och storre tagg, som iir rigtad iVani ofver hufvndet. Det lurstn och andra abdominal-Sfginentet har en stor tagg pii nggeii o-h I'vra tagn tjcrde oeh furate leden niistan lika l&nga. Svepan iir ungetar tre ganger s;"i liing sora skaftet, och bestiir uf onikring 50 leder. Dessa antenner mi ungefsr till abdomens Ijerde segment. Mundeliiriie har jug icke kunnat undersoka. Det forsta oeh andra benparet iiro af svag bvggnad, och niistan lika stora. Den fenite leden filer hamleii iir smal, afliing, nedat nagot bredait:, och har den undre kanten fint tandad. Deras klor iiro starka oeh krokiga. Det tredje oeh fjerde benparet iiro af vanlig form. Det feinte, sjette och sjunde benparet hafvn den fiirsta leden bred och af nagot ovaidig form, eniir (less bakrc kant iir inbiijd oeh (less ofre och nndrc vinkel spet?ig. Epiinc- n-rna aro ej sardelt-s hiiga och rigtade nagot utat, i stallet for att, siisom vanligt, betiieka beneiis I'ii^ta lc-d. Den forstn ar regelbundet lyrkantig oeh (less friimre del ftr utdragen neda't till en spetsig vinkel. Det andra paret iir inindre. nedAt arsinalnande oeh har den undre kanten afrundad. Det tredje paret iir na'got storre, men af samina samma form som det andra. Det tjerde paret, som ar storst, har den nndre och den liakre. kanten djupt urrin- gade. Det feinte och sjette paret, som iiro inindre, hafva en bngt uti deu undre kanten, hvarigtnom epimererna delas uti tva lober, en framre oeh inindre, som iir afruudad, och en bakre och storre, hvars bakre kant bildur p:i inidten en spetsig vinkel. Det fjerde paret af abdomens ben har grenarne liinga ocli smala, den yttre obetydligt kortnre iin den inre. Det fcmte paret fir mycket kortare iin det fjerde, med hvilket det tor ofrigt iir lika. Det sjette paret, som nar liingst bakat, liar grenarne lika langn oeh tillspetsade. Caudal-bihanget iir litet, bakat tillspetsadt, och har i den bakre kanten en liten inskiirning. Storleken af ofvanbeskrifna exemplar iir sju in. in. Af denna art, som tillhor den hogsta nordeu, har jag sett endast ett exemplar, soin blifvit taget vid \Yardon af Professor S- LovfeN. 4. Parampldthoe compressa, (LIL.JKBOKG). Corpus valde coinpressuni, clorso carinato, carina segment! quart! abdominis duos denies magnos fonnante. Caput rostro parvo, acuto, paullum deflexo armatmn. Oculi mag ii reniforines. Antennae mediocris uiagnitudinis, subsequales. .Maims peduni priini secundique paris fere tequales, oblongo-ovales, mediocres. Pedes abdomiiiis suxti paris ra- inis elongatis, a'qualibus. Appendix caudalis fissa, laciniis lanceolatis. Segnientuin (itiin- tum et sextutn abdominis coalita. Amphithoe compressa, W. LILJEBORG: Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl., 1852, p. 8. Habitat ad oras occidentales , a Finnmarckia extima usque ad promontorium Kullen. Bcskrifning: Denna art har kroppcn mycket hoptryckt, och ryggen forscdd med en kol, hvilken endast pA det Ijerde abdominal-9<-gnicntet bildar lander, en inindre, baka'trigtad, i spetsen borstbn'rande land |)ii den friimre (L'len af segmentet, och en storre, uppiitrigtad pi'i den bakre delcn. Den forsta tanden iir ofta lietackt af det fiire- gaenile scgmentets bakre kant. For ofrigt visar abdomen det hogst ovanliga torhiillandet, att det femte och det sjette segmentet iiro fullkomligt hopvuxna med hvarandra, sfi att skillnadcn dem emellan antydes endast af en svag intryckning pii ryggen. Afven dessa tva segmenler iiro fiirsedda med en liteu kol. Hnl'vudet iir viipnadt med ett litet, niigot nedat biijdt rostrum. Ogouen iiro stora, njnrlika och till I'iirgen svarta. Had.-) ' Da jag ej haft att undersoka mer iin etl cnda exemplar, hvilket dessutom iir niigot stympadt, liar jag mast lana en del af beskrit'ningen ifrau KROYEHS arbete ofvcr (ironlands Amphlpoder. 2 KROYER sfiger, att det forsta scginentet har atta taggar, men jag har ej kunnat upptiicka Hera an sex. SKANDINAV1ENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 73 Bada paren nf antenner iiro lika lunga eller ar det undre nagot langre an det ofre. De na ungefar till nbdoraens borjan. De ofres skaft hafva den torsta leden tjockare, men nagot kortare an den andra sarnt nagot langre iiu den tredje. Svepnn bestar af omkring 28 smaln leder. De undre antennernas skaft, hvars andra led utskickar pa den undre sidan en kort process, ar langre an de ofres. Den tredje leden ar mycket kortare an den fjerde, sora Ster fir betydligt kortare iin den Cerate. Svepan bestar af omkring 20 leder. Mandiblerna, som arc stnrka , hafva den yttre grenen viipnad med 7 8 och den hire med 5 6 tander, tuggknolen iir temligen hog och oval samt palpen smal, med den andra och tredje leden lika langa och nastan rata. Den forsta maxillens hire skifva ar bred, afrundad, och uti den inre kanten lorsedd med 7 8 grofva, cilie- rade borst. Den yttre och stoire skifvan biir uti spetsen grofva tornar, som uti den ena kanten aro vspnade med 4 5 tiinder elk-r taggar. Palpen nar liingre fram an den yttre skifvan. Den andra maxilleu och liipparne aro af vaulig form. Maxillarbenens yttre skifva, som ar stor och nar till den tredje leden af palpen, bar den inre kanten vilpnad med grofva och korta tornar. Den inre skifvan biir uti spetsen uagra korta tornar och langre borst. Palpeu iir stark och viipnad med en grof klo. Det forsta benparet, som iir ej sardeles starkt, bar den femte leden aflangt oval, och i den bakre kanten viipnad med tornar och korta borst, samt i den fram re med langre och tandade. Klon ar stark och spetsig. Det andra benparet iir mlgot storre an det forsta och liar handen nagot langre, men ofverensstiimmer for ofrigt med detta. Det tredje och fjerde benparet iiro af vanlig form och forsedda med krokta och spetsiga klor. Det femte benparets forsta led ar nSstan rectangular, raed den bakre kanten naggad och med dess ofre vinkel rat samt den nedre spetsig. Det sjette och sjunde benparet, som tilltaga bakat uti liingd, hafva deu forsta leden bred och i det niirmaste af samma form som det femte benparets. Epiraererna aro hoga och af niistan rectangular form, med den undre kantens vinklar afrundade. De fyra forsta paren tilltaga bakat i storlek och hafva den undre kan- ten viipnad med nagra korta och fina borst. De tre sista paren aro mycket mindre, men iifven uti den undre kanten forsedda med borst. De tre forsta abdominal-segmenternas undre kant ar forsedd med nagra borst, och dess bakre vinkel utdra- gen till eu liten spets. Det tjerde paret af abdomens ben, som nar langre bakat an det femte, men ej sa langt som det sjette, bar grenarne langa, lika stora, saint pS den ofre sidan och uti spetsen viipnade med tornar. Det femte parets yttre greu iir kortare an den inre, men for ofrigt ar detta benpar lika med det foregaende. Det sjette parets grenar iiro niistan lika langa, smala ocli nagot plattade, utat tillspetsade, samt i kanterna och spetsen forsedda med nagra tornar. Caudal-bihanget fir kort, foga langre an basal-leden af det sista benparet, klufvet niistan till roteu, med flikarne utat afsmalnande, i spetsen urnupna och forsedda med tornar. Af branchial-ben fiunas sex par och de saknas endast vid det forsta. Djurets storlek ar omkring atta m.m. Denna art forekommer sparsamt langs Skandinaviens hela vestra kust, ifran deu aldra nordli^aste deleu ned till Kullen. b. Dorsum rotundatum, segmentis duobus out pluribus postice dentatis. 5. Paramphithoe bicuspis, (KROYER). Caput inerme. Dorsum Iteve, segrnenti abdominis primi secundique rnargine po- steriore rnedio dentern parvum acutuni forrnarite. Antennas superiores inferioribus multo longiores. Pedes primi secundique paris manu magria oblongo-ovali. Appendix caudalis indivisa, postice rotundata. Amphithoe bicuspis, H. KROYER: Gron lands Amphipoder, p. 273, tab. 2, fig. 10. M. EDWARDS: Histoire natur. des Crustac., T. Ill, p. 38. Habitat ad oras nostras, ab arcticis usque ad Bohusiam. Beskrifning: Kroppen hos denna art ar langstriickt, med ryggen afrundad och sliit, samt det forsta och andra abdominal-segmeiitets bakre kant i midten viipnad med en liten, spetsig, bakfttrigtad tand. Hufvudets friimre kant bar ej nagot rostrum, men dess sidokanter bilda under de undre antennernas faste en skarp spets eller tand. Ogonen, som iiro stora och rundade, hal'va den friimre kanten nastan rat och den bakre bagbojd. Skal'tet af de ofre antennerna, som aro ungefar lika langa med kroppen och betydligt langre an de undre, iir kort, med lederna grofva och utat aftagande i storlek. Svepau bestar af omkring 60 leder 1 . De undre anten- nernas skaft ar uagot liiugre an de ofres, med den fjerde och femte leden nastan lika langa. Svepan bestar af omkring 30 leder. Bada paren af antenner hafva endast mycket korta och glesa borst. Mandiblerna hafva den yttre grenen bred och viipnad med 7 8 tander, och deu inre med 5 6, tuggkno- len liten och palpen lung och smal, med den andra leden nagot krokt ocb deu tredje uti den ena kauten viipnad 1 KROYEH har riiknat uti de ofre antennernas svepa till och med 70 leder. K. Yet. tk.nJ llj,,M. B. 3. N:0 1. 10 74 RAGNAR M. BKUXELIUR. med cilierade borst. Den forsta maxillcns inre skifvn hr roycket liten och bar uti spetsen endast ett borst. Den vttre skifvnn ar i spetscn vfipnad roed krokta, p8 sidorna taudade tornar. Palpens imdra led (ir i spetsen forsedd med nagra korta toruar. Maxillarbenens skifvor aro mycket kortn oeh den yltre ar uti den inre kantrn \iipnad med r:ita tornar. Det forsta och andra benpnret aro lika stora och af snmina form. Den tredjc Icdcns bakre kant bildnr nedtill en liten skarp spets och den fjerde leden utskicknr IViin sin bakre kant en kort process eller sporre, som, bar i-ii knippa borst, hvilka uti den enn kanten aro tnndade. Htindcrnn nro ganska stora, nf langdraget oval form, med den bakre kauten vfipnnd med tfittsittamlc borst och nagra tornar pS det stiille, hvarest klons spets liigger sig upp till handen. Klon fir langre an hnlfva handen, spetsig och slat. Det tredje och fjerde benparet firo Ifinga och i den bakre kanten forsedda med korta tornar. Deras klor aro starka, krokiga och spetsigu. De tre sista benparens forsta led fir bred, af oval form, i den friimrc kanten vapnad med tornar och i don bakre tandad. Epiinererna aro temligen hoga och de fyra forsta pareu, som bakiit tilltiigu uti storlek, iiro storre nn de tre sista. Det andra och tredje abdomiual-segmentets bakre och nedre vinkel ar utdrngen till en liten, bojd spets och dess bakre kaut fir slfit. Det fjerde och feinte paret af abdomens ben, som na nagot langre bnkat iiu dot sjette paret, liafva grt'riarne langa, den yttre kortare an den inre, och badn ptl den of re sidan och i spctsen for- st-ddn med tornar. Det sjette parets yttre gren fir bctydligt kortare nn den inrn samt tillspetsad och foga plattiid. l>en inre ar mera plattad och spetsig. Caudal-bihnnget fir nfliingt, kortare Sn basal-leden af det sjette benpnrrt, och i den bnkre kanten afrundadt. Branchial-bihnngen iiro sex par och saknas endast vid det forsta benparet. Djurets storlek ar omkring 6 7 m.m. Denna art, af hvilken KROYER forst beskrifvit exemplar fran (irdnlnnd, triiffas vid Skandinaviens kustcr atmiustone sa sydligt sora uti Bohusliius skiirgard. Den fir der af mycket mindre storlek an uti den hogre norden. 6. Paramphithoe tridentata, n. sp. Caput rostro perpusillo instructum. Dorsum rotundatum, laeve, segmenti septiuii thoracis, prhni secundique abdominis margine medio posteriore dentem acutum fortnante. Antennae superiores inferioribus longissimis inulto breviores. Pedes priini secundique paris mauu fere oblongo-ovali, mediocris rnagnitudinis, instructi. Appendix caudalis indivisa, margine posteriore truncate et dentato. Fig. 13. Habitat ad oras Finrnarckiae. Beskrifning: Afven hos denna art fir ryggen afrundad och utan kol. Byggens bakre kant af det sjunde segmentet af thorax och de tvil torsta af abdomen bildar uti midten en spetsig, bakatrigt.ad tand. Hufvudets friimre kant bildar emellan de ofre antennerna ett mycket litet och sputsigt rostrum. Ogonen aro stora och niirina sig nastan till den njurlika t'ormen, men inbojningen pa den f ram re kanten ar svng. De ofre antennerna, som na ungefar till det aiidra eller tredjc segmentet af abdomen och hro mycket kor- tare fin de undre, hafva skaftet kort, med lederna utSt aftagande uti storlek. Svepan, som ar mycket langru iin skafti-t, bestflr af omkring 40 leder, hvilka aro vapunde med mycket korta borst. De undre antennerna, som iiro liingre an hela kroppen, hafva skaltets andra led pa den uudre sidnn torsedd med en temligen stor process. Den tredje fir tjock och kortare an den fjerde, som iir ungelar lika lang med den femte. Svepau bestiir af omkring 80 ledcr. Mandiblernas yttre gren fir vapnad med 6 7 tfindcr och den inre med 5; tuggknolen iir stor och tiitt besatt med smS lander saint i den ena kanten lorsedd med ett cilierndt borst; palpen iir grof, med den andra le- den storst, saint, jerate den tredjc, forsedd med grofva ciliernde borst. Den forsta maxillens iure skifva iir af nie- delmuttig storlek, oval form, och uti den inre kanten vapnad raed 5 6 ciliernde borst. Den yttre ski Iran liar i spetsen nagra grofva, krokta och med tva eller flera stora tiiuder i den ena kanten viipnade tornar. Palpens an- dra led iir uti spetsen lorsedd med nngra grofva tiiuder och borst. Den andra maxillens skifvor iiro nfistiin lika stora, och den inre bar uti den inre kanten borst, af hvilka de nederstn iiro storst och cilierade. Den yttre skif- van fir endast uti spctsen fcirsedd med borst. Lfipparne iiro af vanlig beskaffenhet. Mnxillnrbenen, som iiro starka, hafva den inre skilvan temligen stor, da den niir till palpens andra led; uti spctscn iir den forsedd med tre korta och grofva tornar samt niigra cilierade borst. Den yttre skifvnn iir iifveu stor, och uti den inre kanten forsedd med starka tornnr. Palpirn iir grof och temligen lang. Del forsta och andra benparet aro nastan lika storn och nf samraa form. Den forsta leden fir lang, den andra och tredje korta, den Ijcrde (h'g. 13, b) temligen liing och bred samt nastan nf triangular form. Handen ar ungefar lika stor som den foregSende leden, nastan aflangt oval, dock nedat nagot brcdare iin vid bnsen. Den nndre kanten fir nastan snedt afskurcn och fint tandad. Den bakre och nedre vinkeln iir forsedd med nngra tor- nar. Klon, som ar stark och spetsig, iir uti den concava knnten tint tandad. Det tredje och fjerde benparet iiro af ungefar af sainma liingd, som de Ibregiiendc pareu, af stark byggnad, och forsedda med starka och spctsign klor SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAIUDEA. 75 och raed korta ocli glesa tornnr uti den bakre kanten. De tre sista benparen, son tilltagn bakat uti liingd, hafva den forsta leden bred ocli na'stan af iiggrund form, med den friinire kanten foga bojd och den bakre tandad. De fyra forsta pnren af epimererna aro temligen lifiga, tilltaga bakat i storlek, och iiro iiastan af rectangular form, med den undre kanten al'rundad. Det fjerde paret bar den bakre kanten iribojd, for det femte paret, som iiro iifigot mindre an de foregaende och hal'va en bugt uti den undre kanten. Siidant fir iifven det sjette paret af epi- mcrer, men det sjunde har den undre kimten join nl nfrundnd. Abdomens tre forsta segmenter litifva de bakre sidokanternn taudade, di-t forsta mindre fin de tvfi foljande. Uet fjerde paret af abdomens ben, som nfir ej fullt sil ISngt bakilt, som det sjette paret, har den yttre grenen obetydligt kortare an "den hire, samt bada uti den ol're kanten oeh i spetsen forsedda med tornar. Det femte pa- ret ar lika 'med det fjerde. Det sjette paret har gremirne lika langa , smala, niigot plattade och utSt tillspetsade, samt i biSdn knntcr forsedda med tornar och nfigrn ciliernde borst. Caudal-bihanget (fig. 13, e.l ar aflSugt, utat nngot afsinalnande, och har den bakre kanten al'stympad samt tandad. Dessa tfinder variera nagot; hos somliga individer ar den bakre kanten forsedd med fyra tiinder, tva sma vid sidorna, och uti midten tva storre och bredare, som aro forsedda i kanten raed smiirre taggnr; hos andra hnr den bakre kanten fyra stora och spetsiga tiiudiT. Branchial-biliangen iiro sex par, oeh saknas endast vid det forsta benparet. Dess storlek ar tio till fjortou m.m. Af denna art hafva uiigra fa exemplar blifvit tagna af Professor S. Lovto vid kusten af den nordligaste delen af Finnmarken. 7. Paramphithoe elegans, n. sp. Caput rostro parvo, deflexo armatum. Oculi magni, subovati. Dorsum rotunda- turn, segmenti prirni secundique abdominis margine posteriore medio dentem acutum parvum formante. Antennae superiores inferioribus longissimis multo breviores. Pedes primi secundique paris graciles, subsequales, manibus fere ovalibus. Appendix caudalis in- divisa, postice angustata et margine posteriore rotundata. Fig. 14. Habitat in sinu Gullmarsfjorden Bohusia;, inter fucos. Beskrifning: Denna art, som i flera hiinseenden mycket liknar den foregacnde, skiljes likviil la'tt ifran denna derigenom, att endast tva segmenter, nemligen abdomens forsta och andra, iiro uti den bakre kanten af ryg- gen vfipnade med en spetsig tand. Dess kropp ar temligen Ifingstrackt och har ryggen afrundad och slat, med undantag af de tva ofvannamnda segtnenterna. Htifvudets friimre kant bildar ett Jitet rostrum, och dess sidokant en skarp vinkel under de undre tinteiiiicrnas tiiste. Ogoueu aro stora oeh niistan aggrunda. De ofre antennerna, som aro mycket kortare an de undre, hafva skaftets forsta led storre an de tva fb'l- jande lederna, och svcpnn myeket liingre iin skaftet, samt sammansatt af omkring 20 smala leder, hvilka iiro for- sedda med mycket korta och fina borst. De undre antennernas tredje skaftled fir mycket kortare an den fjerde och femte, som iiro niistan lika langa. Svepan bestar af omkring 60 leder, som iiro smala och forsedda med raycket korta borst. Dessa tva antenner tiro merendels liingre iiu hela kroppen. Mandibelns yttre gren ar va'pnad med 6 7 tiinder och deu inre med 6, tuggknolen Sr hog, och liksom hos den forega'ende tiitt besatt med tander, och uti den ena kanten forsedd med ett liingre cilieradt borst; palpen fir stark, men ej lang, med den audra leden liingst, och jemte den tredje uti den ena kanten forsedd med cilierade borst. Deu forsta maxillens inre skifva fir a'ggrund och uli den inre kanten forsedd med tre cilierade borst. Den yttre skifvans tornar aro i den ena kauten vapnade med Hera spetsiga taggar. Den andra maxillen ofverensstam- raer med den af deu toregaende. Maxillarbenens skifvor iiro stora, deu inre nar till palpens andra led och den yttre ieke alldcles till den tredje leden. Palperna aro starka och vapnade med grofva och spetsiga klor. Den ofre liippens undre kant iir afrundad, och den undre liippen ar klufven uti tva stora flikar, som bakfit forlfiuga sig med tva temligen langa processer. De tvti forsta benparen iiro i det nfirmaste lika. Deras fjerde led (fig. 14, b.) fir niistan lika stor som haiiden, livilken ar niistan afliingt oval ocli i den bakre kanten forsedd med uiigra glesa borst och tornar. Klorna aro spetsiga oeh uti den concava kanten vapnade med niigra tiinder. Det tredje och fjerde benparet iiro af vanlig form, afvensom de tre sista, hvilka tilltngii bakat nagot uti liingd och hafva deu forsta leden bred. Epimererna iiro temligen hoga och de fyra forsta paren tilltaga bakat uti storlek och aro storre iin de tre sista. De tva I'iirsta segmenterna af nbdoinuii liafva den nedre och bakre vinkeln va'pnad med en liten tand, och de bakre sidokanterna sliita. Det tredje segmenting bakre sidokanter iiro deiviuot vapnade med flera (7 9) spet- siga och nAgot bojda tiinder. Det Ijerde paret af abdomens ben, som nar nagot liingre bakat fin det femte och ungef'iir lika langt bakiit som det sjette parets liasalled, har den yttre grenen niigot kortare au deu Jure, samt bada pa den ofre sidan och uti spetsen forsedda med tornar. Det femte benparet fir lika med det fon-gaende. Det sjette benparet har greriarne lika langa och utat tillspetsade, samt mycket smalt lancettlika. Den inre grenen (fig. 14, c.) har vid basin pa deu yttre sidan en utvidgning, och iir i bada kauter vapnad med tornar och cilie- 76 KAiiNAK M. BRUZELIUS. rade borst, ett vid hvarje torn, saint bar dcssutom hela den hire kautcu mycket lint tandad (fig. 14, d.). Den yttre grenen ot'vereiisstamraer raed den inre, men saknar utvidgniiigen vid basen och ar taudad uti den inre kan- ti-n. Caudal-bihanget (fig. 14, e.) ar utSt starkt afsmalnande och bar spetscn afrundad. 1'a sidorna af sjelfva spetsen tinner man otydliga spar till sm& lander. Branchial-bihang tinnas vid alia benparen af thorax, iin-d un- danUig af det forsta. Dess storlek ar fyra till fern m.m. Till fargen ar den mycket morkrod, stundom mod grfiaktiga fliicknr I'- 1 ''}"'' I sina rorelser ar den mycket snabb. DC flesta individcr som jag erhiillit hafva varit aggbiirande honor. Af deuna art bar jag erb&llit eii mangd exemplar uti Gullmarsfjordeu i Bohuslau. Den uppehaller sig bland tang, pa ej sardeles stort djup. c, Dorsum rotundatum, carina et dentibus destitutum. 8. Paramphithoe Icnviuseula, (KROYER). Caput inenne; dorsum Iseve. Oculi inagni, reniforrnes. Antennae superiores et in- feriores ejusdem fere longitudinis. Articulus tertius pedunculi antennarum inferiorum ex- tremitate anteriore infra dente armatus. Mantis peduin primi secundique paris validje, oblongo-ovatae. Pedes abdominis ultimi paris rainis ajqualibus. Appendix caudalis indivisa, oblonga, postice rotundata. Amphitboe Iteviuscula, H. KROYER: Gronlands Amphipoder, p. 281, Tab. 3, fig. 13. M. EDWARDS: Histoire natur. des Crustac., t. Ill, p. 30. Rathkei, ZADDACH: Synopseos Crustac. Prussic. Prodromus, p. 6. Habitat in mari ad oras occidentales et balticas. Beskrifning: Kroppen bos denna art iir medelmiittigt bog och boptryckt, med ryggen afrundad och slat. Hufvudets framre kant bildar icke nagot rostrum, utau endust en liteu viukel emellan de ofre antennerna. Ogonen aro stora och njnrlika. Antennerna, som n:i ungefar till det femte eller sjette segmcntet af thorax, aro niistan lika liinga, saint af stark byggnad. Lederna af de ofres skaft, som aro kortare an svcpan, aftagn utiit i storlek oeh iiro forsedda med glesa borst. Dun tredje ledens undre sida ar vid den framre andari viipnad med en temligen stark land. Svepan bestur af omkriiig 20 leder, hvilka aro vid basen smalare an vid don framre iindan, och hafva den I'riimrc och undre vinkeln spetsig saint forsedd med nagra korta borst. De undre antennemas tvii forsta skaftleder iiro ovan- ligt stora, och fjerde ledeii iir niigot liingre an den femte. Svepan bestiir af omkring 20 leder, som iiro smnlarc an de ofres. Maudiblurnas yttre gren ar viipnad raed 7 tiinder och den inre med 5 fl, tnggkniilen ar hog och palpen grof, med den andra leden storst och den tredje utat afsinalnnndc, smut i den ena kanlen borstbiinuide. Den forsta maxillens inre skil'va ar af medelmattig storlek och i den ena kantt-ii forsedd med fyra cilierade borst Den yttre skifvans tornar iiro bojda, och uti den ena kanten viipnade med 5 6 sprtsiga taggar. Den andra maxilk-n och liipparne aro af vanlig beskaffenhet. Maxillarbenen iiro starka; den inre skifvaii niir lulgot framoin palpens lursta led, och den yttre, som uti den inre kanten iir forsedd med grofva tornnr oeh borst, till biilften af pnlpens tretlju led. Palpens tre forsta leder iiro breda och uti den inre kanten vapnade med borst. Den fjerde leden ellcr klon ar stark, och bar ej, susom ofta iir haudelscu, nagon skarp griins eller afsats emellan sjeli'va spetscn och den bakre delen '. Det forsta och andra benparet aro niistan lika stora och hafva handeii stark, aflfingt iiggrund, mod den bakre kanten besatt med korta borst och 4 5 grofva tornar ungcfar pii inidten, dit spetsen af den kriikta och sliita klon nSr. Det tredje och fjerde benparet aro af vanlig form, och forsedda med starka och skarpa klor. De tre sista benparen hafva den forsta leden bred, med den bakre knnten n;istai> hnlfcirkclfonnig och tandad, isynner- bet uti den nedre delen. Epimererna aro medelmattigt lioga, oeb de fyra forsta paren tilltaga bakiit uli storlek. Abdomens tre forsta segmenter hafva det bakre och ncdre hornet viipnadt med en liten tand. Det fjerde paret af abdomens ben, hvnrs yttre gren ar niigot kortare an den inre, och biida i den ofre kanten och i spetsen viipnade med smu tornar, niir nngelnr lika langt bakat som det femte paret, sora for iifrigt iir lika med det fjerde. Det sjette parets grenar, som aro lika langa, smalt lancettlika, och i kuntcnia viipnade med korta tornar oeh liingre borst, uur liingst bakat. Caudal-bihanget, som iir aflangt, odeladt, ocb niigot langre an det sjette parets basalled, bar den bakre kanten afrundad. Brancbial-bihang Annas vid alia benparen, med undantag af det forsta. Storleken ar utta till nio in.m. 1 Det fir formodligcn delta, som ZADDACH uti det anforda arbetet menar, dii ban siiger: Pcdis maxillosi palpus , iiou quinque, ut in affinibus aniiualibus, sed quatuor tantum articulis compositus est. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 77 Denna art triiffas icke sallan bSde langs Skandinaviens hela vestra kust och uti Ostersjon. AnmOrkiuiig: Den af ZADDA.CH beskrifna Araphithoe Rathkei synes sannolikt vara sarama art, som KHOYERS Ampk. heviuscula, d& tie ofverensstamma med hvarandra uti de fiesta hanseemlen och endast visa sa'dana olikhe- tcr, som kuuna vara en foljd af samraa arts olika utveckling pS sa vidt skilda lokaler, som Gronlands och Preussens kuster. Jag liar varit i tillfalle att undersoka och jemfora exemplar fr&u Skandinaviens hela vestra kust med siidana, som blifvit tagna uti Ostersjon, och jag har icke kunnat upptacka nagon betydligare olikhet dem emellan, utom ett mindre antal leder uti antennernas svepor hos exemplaren fntn Ostersjon, hvarvid man tydligen ej kan fasta nSgon rigt, da man vet, dels att ledernas antal varierar mycket hos exemplar frSn samma stalle efter olika kon och storlek, dels att de arctiska Amphipoderna uppnii i den hogre nordeu en betydligare storlek ooh ega ett storre antal leder uti autennerna an de som finnas pfi sydligare lokaler. 9. Paramphithoe norvegica, (RATHKE). Caput inerme, dorsura laeve. Antennas superiores inferioribus multo breviores. Pedes prinii secundique paris subtequales, mariibus obovatis. Pedes abdominis ultirni paris ramis elongatis, sequalibus. Appendix caudalis elongata, indivisa, postice attenuate. Amphithoe norvegica, H. RATHKE: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 83, tab. 4, fig. 6. Habitat ad oras Norvegia?. Beskrifning: Afven hos denna ar ryggen afrundad och fullkomligt slat, utan tander eller kol. Hufvudet bildar ej nagot rostrum. Ogonen a'ro stora och rundade, men hafva den framre kanten nagot inbojd. De ofre antennerua, som aro mycket kortare an de undre, hafva skaftets leder utat aftagande i storlek, och den tredje leden pa den framre findans undre sida viipnad med en tand. Svepan ar langre an skaftet, och bestir af 20 28 leder. De undre anteunernas skaft, hvars fjerde och femte led aro lika liinga, nar langre fram an de ofres. Svepan bestar af omkring 50 leder. Bada paren af antenner bara endast mycket korta borst. Det forsta och andra benparet, som aro nastan lika stora, hafva den fjerde leden mycket kortare an den femte, som ar nastan oval eller omvandt gggrund. Uti den bakre kanten ar handen vapnad med borst och nagra toniar. Klon ar stark, spetsig och sliit. Det tredje och fjerde benparet aro starka och i den bakre kanten viipnade med glesa borst. Klorna aro starka och krokta. De tre sista benparen hafva den forsta leden bred och nedat nfigot afsmalnande. Epimererna aro temligen hoga. Abdomens tv& forsta segmenter hafva den undre kantens bakre vinkel vapuad med en liten tand. Det tredje har den undre kanten ungefar pa midten viipnad med en liten tand, men dess bakre vinkel fir afrundad. Det fjerde paret af abdomens ben nSr langre bakflt an del femte, men ej sa langt sora del sjette, och har gre- narne smala, langa, pa den ofre sidan och i spetsen vapnade med tornar, samt den yttre grenen nSgot kortare an den inre. Sildant ar afven det ferate benparet. Det sjette parets grenar aro nastan lika liinga, utat tillspet- sade oeh i bfida kanterna vapnade med tornar. Caudal-bihanget ar afliingt, odeladt, afsmalnar bakat, och har den bakre kanten afrundad. Djnrets storlek fir atta till nio m.m. At' denna art, hvilken forst blifvit antraffad af RATHKE vid Christiansund, hafva niigra fa exemplar blifvit tagna vid Norges kust af framlidne Adjuncten Frih. v. DUBEN och hemforda till Lunds Zoologiska Museum. Gen. 9. ACANTHONOTUS, OWEN. Corpus compressurn, epiraeris altis. Antennae graciles. superiores flagello appendi- culari destitutse. Mandibulaj palpus triarticulatus, maxillae primi paris biarticulatus, pe- dum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris filiformes, manu subcheliforrni plane destitute, articulo quinto gracili, fere lineari. Pedes abdomi- nis ultimi paris biramei. Detta slagte star nara Paramphithoe, fran hvilket det likval latt skiljes derigenom, att de tva fdrsta benparens femte led fir smal och svag, och salunda ej bildar nagon grip- hand. Antennerna aro smala, och de dfre sakna bisvepa. Mandiblernas palp bestar af tre leder, den forsta maxillens af tva, och maxillarbenens af fyra. De tva sista benen pa abdomen aro forsedda hvardera med tva grenar. Till detta slagte hora endast fa arter, och bland dem har annu icke vid Skandina- viens kuster antriiff'ats mera an en enda. 78 RAGNAB M. BHUZEL1US. 1. Acanthonotus serra, KKUYEK. Caput rostro satis longo et deflexo armatum. Oculi minuti, orbieulares. Dorsutn carinatuiu; curimu segmentorum triuin vel quatuor ultinioruin thoracis et duorum primo- rum abdoininis denies fonnantes. Antennae superiores inferioribus longiores. Appendix (.audulis indivisa, posticc enmrginata. Amphithoe serra, II. KROYER: Gri'mlands Amphipoder, p. 26G, tub. 2, fig. 8. Habitat ad oras occidentales, a Fininarcliia ad Bohusiam. Beskril'ning: Kroppen iir hog och hoptryckt, snmt fiirscdd nied en kol, hvilkcn pa tie tre eller fyrn slsta segmeutcrna af tliorax och de tva I'iirsta nf abdomen bildar stora, spetsiga och bakatrigtade tiiudt-r. Pa de tre sista abdominal-segmenterna ar kolen mycket svag. Langs hul'vudpls ofre sida gar iifven en upphojd kant tiler kol. Fraiuiit t'iiiliuiger sig hul'vudet med ett stort, nedatrigtadl, pa sidorna hoptryckt, spctsigt rostrum. Ogoneh tiro suia och ruuda. De ofre antcnncrna, som h'ro langre an de undre, nft ungefar till del fenitc eller sjctte segincntet af tho- rax. Lederna af deras skuft, som a'r kortare iin svcpan, aftnga utut i storlek, och svepan best&r af 12 14 leder. Dcu fjerde och femte leden af de undre antcnnernas skaft aro ungcfiir lika liinga och liiugre an den tredje. Sve- pau, som hr kortare iin skaftet, brstiir af iitta leder. Mandiblcrnn aro mycket Itingdragna och utSt tillspclsade, med spetsen vSptiad med 3 4 mycket smfi och trubbiga lander. Nagon inre gren eller Inggknol bar jag ej kunnat unptiicka. Palpen, som a'r lang oeh sinnl, lir~t;ir af tre leder, nf hvilka den andra ledeu iir liingst och den tredje i spetsen forsedd med nagra borst. Den forsta maxillcns palp, som bestftr af tvS, niistan lika stora leder, niir knappt su lilngt from som den yttre skil'van, hvilken ar ovanligt lung och smal, saint i spetsen viipnad med krokta, i den ena kanten tandade tornar. Den inre skifvnn a'r iifven lang och sinal saint i den inre kautcn och i spetsen forwdd med cilierade borst. Afveu den andra maxillens skifvor aro liinga och smala, den yttre nagot langre iin den inre. Maxillarbeuens inre skilva nar till palpens andra led och ar forsedd med cilierade borst. Den yttre, som nar till palpens sista led, ar uti deu inre kanten viipnad med trubbiga och smala toriiar. Palpeus tre lorsta leder iiro smala och ua'stan lika lunga. Klon a'r kort och stark. Liipparne aro af vaulig beskaffenhet. Det lorstn benparet ulmarker sig genom sin spiida och svaga byggnad, och saknar fullkomligt griphand. Den fursta ledeu iir ling och smal, men tjockare iin de toljande lederna; den andra och tredje aro korta; den fjerde och femte iiro lika langa och foga kortare iin den fiirsta, saint afsmalna nagot nedat. Klon iir niistau riii . och upptager med sin basis hela den nedre iindan af den ferate leden. Det andra benparet ar kortare iin det i'iirsta, men mycket grofre. Dess fjerde led ar langre iin deu femte, som afsmalnar niigot nedat, sa att dess nedre iinda helt och hSIlet upptnges af den korta, starka ocb nfigot bojda klon, hvilken vid spetseu ar forsedd med niiirra borst. Det tredje och fjerde benparet iiro smala. De tre sista benpareu, som bakSt tilltaga i liingd, hafva deu forsta leden bred och af rectangular form, med den bakre kanten naggad och dess ol're vinkel afrundail, saint den nedre rat eller spetsig. Klorua pa dessa t'em benpar iiro starka, krokta och spetsiga. De fyra forsta paren af epimerer Sro smala och lioga, samt tilltaga bakat nti storlek. Det fjerde parets epimerer hafva nti den bakre kanten tva" stora bugler, en ofre for det femle paret, och en undre, hvarigewpm bildas tvS spetsiga vinklar, en ofre emellan de bada bugterna och en nedre. Det femle parets epimerer iiro stora, men mindre an de foregaende, och hafva den friiinre kanten af'rundad, men den bakre nedtill forsedd med en skarp viukel. Det sjette paret iir lika med det foregSende, men det sjunde liar den undre kanten jemnt afrundad. Det forsta och andra abdominal-segmentet har den undre kanten forsedd med sm& tiinder och dess bakre vinkel spetsig. Det tredje segmentets bakre kant liar tva djupa bugler, hvarigenom bildas tva stora, bakiitrigtadc processer, af hvilka den ofre iir uti spetsen forsedd endast med tvil taggar, men den nedre med flera sfulaim bade pit den ofre och den undre kanten. De tre sista paren af abdomens ben na lika langt bakSt, och hafva grenarne liinga och smala, samt den yttre n3got kortare iin den iure. Det fjerde och femte parets grenar iiro forseddn med tornar pa den ofre sidan och i spetsen, men det sjette paret saknar sadana uti spetsen. Cniulal-bihanget, som iir niistan af oval form, har uti den bakre kanten en liten bugt. Ol'vanbeskrifna exemplar var iitta m.m. Ifingt. Af denna art hafva ett par exemplar blifvit tagna af Professor S. LOVEN vid Finnmarkeiis kust, och under forra sommaren erholl jag ett uti Gullmarsfjorden i Bohuslitn. Gen. 10. DEXAMINE, LEACH. Corpus compressum , epimeris altis, quarto quinto majore. Antenna? superiores fla- gello appendiculari carentes, articulo tertio pedunculi articulis flagelli paruin crassiore. Mandibula palpo destituta. Palpus maxilla? primi paris uniarticulatus, pedum maxilla- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 79 rium e tribus articulis compositus. Pedes prirni secundique paris manu (articulo quinto) subcheliforrni armati. Pedes abdorninis ultimi paris birarnei. Slagtet Dexamine skiljer sig fran Pararnphithoe hufvudsakligen genom rnundelarnes bildning Kroppen ar hog och epimererna stora. De Ofre antennerna, som sakna bisvepa, hafva den tredje leden af skaftet foga tjockare an svepans leder. Bisvepa finnes icke. Mandiblerna hafva tva tandade grenar och en tuggknOl, rnen sakna palp helt och ballet. Den forsta maxillens palp bestar af en enda led och maxillarbenens af tre. De tva forsta benparen aro fbrsedda med griphander, sorn bildas af den femte leden. De tva sista be- nen af abdomen aro forsedda, hvardera med tva plattade grenar. Det ar pa grund af SPENCE BATE'S uppgifter om MONTAGU'S Gammarus speciosus, hvilken utgjorde typen for det af LEACH uppstallda slagtet Dexarnine, som jag, i likhet med BATE, aterupptagit detta slagte. LEACH lemriar ej nagon beskrifning pa rnundelar- nes bildning, hvarigenom detta slagte skiljer sig fran Paramphithoe. 1. Dexamine tenuicornis (RATIIKE). Segmenta quatuor anteriora abdomiriis carinata, carinis dentes formantibus; segmentum quintum et sextuin abdominis coalita. Antennas superiores inferioribus plerumque longio- res. Oculi reniformes. Pedes primi secundique paris subaequales, manibus ovatis. Kami pedurn abdominis ultimi paris sequales, elongato-lanceolati. Appendix caudalis fissa. Aui|)hitlioe tenuicornis, H. EATUKE: Acts Academ. Leopoldin., T. XX, p. 77, tab. 4, fig. 3. Habitat vulgaris in niari, a Finmarckia inde ad Bohusiarn. Beskrifuing: Kroppen ar hog och har deu f ram re delen af ryggen slat och rundad, men de fyra forsta scgmenterna af abdomen kolade. Pa dessa fyra segmenter bildar denna kol stora, bafcfitrigtade lander. Det ftmte och sjette segmentet af abdomen aro hopvuxna, sa att skillnaden dera emellan tillkiinuagifves endast genom en nedtryckning pa ryggen, hvaruti sitta ett par liingre borst. Den bakre delen af dessa segmenter ar skarpt kdlad, och kolon slutar baktill med en skarp tarid. Hufvudets framre kant bildar emellan de 6'fre antennerna ett kort rostrum. Ogonen aro stora, njurlika och smala. De ofre antennerna ;iro li'mga och mycket smala. Oftast aro de liiiigre an de undre, men stundom hafva de i det niirmaste samma liingd som dessa. Den forsta leden af deras skaft, hvilken ar mycket kortare och grofre an den andra, ar pa den friimre iindans undre sida viipnad med en temligen stor tand. Den tredje leden ar myc- ket kort, oeh knappt grofre an svepans leder, hvilkas antal iir omkring 43. De undre antennerna aro smalare an de 6'fre och deras svepa bestar af omkring 30 leder. Mandiblerna, som aro starka, hafva den yttre grencn viipnad med fyra sto'rre och niigra mycket snia tiinder, oeh den iure raed fyra; emellan denna gren och tiiggknb'len, som ar hog, sitta ett par korta och grofva tornar. Palp silk nas, och i dess stalle finnes pa den friimre och yttre dc-len af mandibeln endast en liten fcnol. Den forsta maxillens palp bestar endast af en stor, framat brcdare och i spt'tsen med nagra lander viipnad led. Den yttre skifvan iir kort och uti den tvart afskurna framre Sudan vapnad med niigra grofva tornar, som uli den ena kan- ten aro forsedda med 2 3 sina lander. Den inre skifvan iir mycket lilen, nastan rudimeutar, och biir uti spetsen ett fint borsl. Den andra maxillen och lapparne iiro af vanlig form. Maxillarbenens inre skifva iir mycket kort och forsedd med borst. Den ytlre ar stor och i hela den inre knnten vapnad med spetsiga och liinga tornar. Palpen iir mycket snial och bestar endast af tre leder, samt nar knappt liingre frani iin den ytlre skifvan. Dcss andra led iir liingst, och den tredje iir i spetsen forsedd endast med borst. Del forsta benparet, som iir nastan lika stort eller niigot mindre iiu det andra, har den fjerde leden nagot kortare iin deu femte, som iir iiggrund och i den bakre kanteu fint tandad, samt pii midten af deiisnmma forsedd mod ett par tornar. Klon iir stark, spetsig, och i den concava kanten fint tandad. Det andra benparet har den fjerde och den femte leden lika liinga, men ofverensstammer for ofrigt med det forsta paret. Det tredje och fjerde benparet iiro af vanlig form, och forsedda med temligen krokta och spetsiga klor. Det femte benparets forsta led ar bred och nastau af iiggrund form, med den bakre och nedre vinkeln afrundad. Del sjelle oeh sjuride benparel iiro la'ngre, men hafva den forsla leden bredare och mera tillspetsad nediit. Epimererna nro lioga, och de fyra forsta paren aro slorre an de foljande, som afven iiro lemligen stora. Det fjerde parets epimercr, som aro storsl, hafva den bakre kanten starkt inbojd eller urringad. 80 RAGNAR M. BRUZEL1US. DC tre fiirsta nbdoininal-srgmeuternis bakre och ncdre horn fir viipiiadt mod on skarp sprts, ocli det fjerde paret nf abdomens ben, hvura grcnar tiro Ifinga, sinnla och likn stora, smt pS den ofre sidaii och uti spi'tscn viip- nade med fina tornar, nnr lika Ifingt bnkAt, aom del sjette paret och nagot liingre iin del feinte, hvnrs inre gren m nAgot liingre iin deu yttre. Del sjutte paret har grcnarnc likn hlnga, smalt lancettlika och mycket liingrc iin basal-leden , i bftdn kanter forseddn mod korta och glesa tornar, samt uli den inre dessutom med nSgra fina liorst. Caudal-bihangct, som fir ISngt och nfir Ifingt bakoin del sjette bcnparets basal-leder, afstmilnar bnkut och iir kluf- vct ungefir till midten. Langs den ofre sidan af hvarje flik, som i spetscu fir tvart alstympml och h'nt tandad, gar en upphojd kant ellur kol, som fortsiitter sig anda till caudal-biliangt-ts bas. P& den yttre sidun nf denna kcil sitta hYra par korta tornar. Brancliial-biliang, som iiro stora, h'nnas vid nlla benpnrcn atom det forsta. De storsta exemplar, som jag undersokt, voro tio till fjorton m.m. liinga. Till fiirgen varierar clciina art myckrt. Ogonen iiro hvitaktiga eller svagt violetta. Storre individer iiro merendcls hvitaktigii, med blekgron an- stnkuing pfi epimerer oeh extremiteter, saint bcstrodda, isynnerhet pa abdomens segmeuter, med stjcrnlika fliicknr nf ljusrod eller blekgul larg. TvSrs ofver den bakre delen af abdomens segmenter ga grona eller riida band. Miu- dre individer iiro vanligen grliaktigt grona med gula punktcr. Anteuner och abdominalben iiro stundom blodroda. Denna art iir mycket allniiiu vid hela den vestra kustcn, anda ilVim den nordligastc delen nt-d i Bohusliin. t'ti sina rorelser ar den ytterst snabb. Honornas autal tyckes vara vida storre an hannarnes. Bflda konen iiro fullkomligt lika. Gen. 11. IPHIMEDIA, RATHKE. Corpus coinprcssuin, epiineris inediocribus. Antennae superiores pedunculo gracili instructse, sed flagello appendiculari careutes. Palpus mandibul* triarticulatus, maxilla} priiui paris biarticulatus, peduiu maxillarium e tribus tanturn articulis coinpositus. Pedes primi secundique paris debiles, chelis perfectis minutis armati. Kami peduin abdominis ultiini paris birainei, rainis elongatis et gracilibus. Kroppen ar hoptryckt och fOrsedd med inedelinattigt hOga epimerer. Antennerna bafva ej nagot tjockt skaft och sakna bisvepa. Mandibular-palpen bestar af tre leder och den fOrsta maxillens af tva, men maxillarbenens endast af tre. De tva fOrsta benparen Ero svaga, men fOrsedda med fullstilndiga chelae, enar den feinte leden nedtill utluper uti en lang och smal process, som tillhopa med klon bildar chelan. Abdomens tva sista ben aro forsedda, hvardera n>d tva grenar. Slagtet Iphimedia uppstalldes forst af RATHKE for Iphimedia obesa, hvilken ban ansag icke kunna hanforas till nagot af de forut kanda slagtena. DANA, som ej tyckes narmare kanua denna art, gaf emedlertid at Iphimedia, 5 det narmaste, samma begrRns- ning, som M. EDWARDS at slagtet Amphithoe, hvilket han skiljde ifran Iphimedia huf- vudsakligen genoni storleken af det feinte paret epimerer och abdomens sista benpar. Pa grund af ofvan anforda karakterer tyckes man emedlertid vara fullt berattigad, att skilja Iphimedia ifran det har uppstallda slagtet Paramphithoe, hvilket har i det narmaste samma omfang, som sliigtet Iphimedia hos DANA. 1. Iphimedia obesa, RATHKE. Caput rostro elongate, acuminato, subdepresso armatum. Oculi subreniformes. Margo posterior dorsi segmenti septirni thoracis et trium anteriorum abdominis dentibus binis arinatus. Appendix caudalis elongata, postice emarginata. Iphimedia obesa, H. RATHKE: Acta Acad. Leopold., T. XX, p. 85, tab. 2, fig. 1. Microcheles armata, H. KROYER: Natnrhist. Tidskr., Anden Riekke, II, p. 58. ''" Voyages en Scandinavie etc., PI. II, fig. 6. Habitat ad oras occidentals , a Nidrosia ad Bohusiam, ubi rara. Beskrif- SKANDINAVIENS AMPIIIPODA GAMMARIDEA. 81 Beskrifning: Kroppen iir hog och tjock, med ryggen slat och utan kol. Del sjunde segmentet af thorax och de tre forsta af abdomen iiro viipnade i tnidten af ryggens bakre kant med tvS stora, bakiltrigtade tiinder. Hufvudets friimre kaut bildar emcllan de ofre antennerna ett stort, plattadt, temligen spetsigt och nedatbqjdt rostrum. Ogonen iiro stora, med den framre kanten nastan rat filler nfigot inbiijd, samt den bakre bflgbojd. Antennerna aro smala, nastan lika ISnga, och nS ungcfiir till (let sjette eller sjunde segmentut af thorax. Ledcrna af di: litres skaft al'taga utat i storlck, och svepan, soin fir myeket langre an skaftet, bestar af onikring VO leder, hvilka uti den ofre kanten aro forsedda med korta borst. Skaftets forsta led ar pa den inre sidan af den framre iiiidan vapnad med en stor tnnd. De undre antennernas skal't, hvars leder tilltaga utflt i langd, ar langre an de o'fres. Svepan bestar af 1C 18 leder. .Mmidclarne utmiirka sig genom sin langdragna form. Mandiblernas spets ar ej tandad, utan endast till- skiirpt och iiuitbojd. PA den inre sidan af denna gren finnes en lAng smal process (inre gren), som i spetsen sy- ncs vara viipnad med nagra ta'nder. Deiina process kan liksom infallas uti en rfinna, som gar liings den inre kan- ten af den yttre grenen. Ofvanfor denna process finnes en svag antydning till tuggknol genom en liten upphqjning. Palpen iir stark, med den andra ledeu liingst och den tredje i findan vapnad med nagra borst, som iiro bredare mot spetsen tin vid basen. Den forsta maxillens inre skifva iir spetsig och uti den inre kanten vapnad med nfigra cilieradc borst. Den yttre skifvan ar i andaii och den inre kanten forsedd med stora, breda och toga bojda tor- nar,. hvilkiis inre kant fir vapnad med ternligen stora taggar. Palpen iir smal, och uSr ej mycket liingre an den yttre skifviin. Den andra maxillens inre skifva fir bredare och kortare an den yttre. Ofverlfippen liar i den undre kanteu en liten bugt. Underlappen iir i midten djupt klufven, och hvarje flik iir genom en inskarning uti den friimvo iindan delad uti tvS raindre flikar, en yttre, smalare och i kanten borstbarande, saint en inre bredare och afrundad. De bakre sidohcirnen utlopa uti spctsiga processer '. Maxillarbenens inre skifva iir lang, nSr till pal- pens andra led och iir uti den inre kanten vapnad med tandade borst. Den yttre skifvan, sorn mlr t'ramom pal- pens andra led, liar den inre kanten viipnad med borst och tornar. Palpen bestar endast nf tre leder, af hvilka den forsta ar storst. Den inre kanten af den andra leden iir utdragen till en bred, afrundad och i spetsen borst- biirande process, som n&r ungefiir till luiHten af den tredje leden, hvilken iir nastan af oval form och i iindan vapnad med borst. Klo saknas alldeles. Det forsta benparet fir mycket spensligt. Dess forsta led ar lang, smal och nagot bqjd framat, den andra och tredje korta och ufistan lika stora, med den undre kantcn snedt afskuren. Den fjerde ledeu fir nflgot kortare fin den femte, som fir temligen lang, jemnsmal, nagot bakdtbojd, och har den bakre kantens nedre vinkel utdra- gen till en smal process, som svarar emot klon , som fir liten. Vid basen af klon sitta tvfi till tre borst, som iiro forsedda med sma, mot basen af borsten rigtade sidoborst. Det andra benparet fir liingre fin det forsta och niigot grofre, men likviil af svag byggnad. Dess femte led iir grofre fin det forsta parets, nedSt nagot bredare an vid den ofre delen, med den bakre och nedre vinkeln ntdragen till en kort och bred process, som motsvarar den korta, krokta och temligen starka klon. PS den femte ledens bakre kant sitta nagra fiua borst. Det tredje och fjerde benparet iiro nagot kortare an det andra, men mycket grofre. Deras klor aro starka och krokta. Det femte och sjette benparets forsta led narmar sig den rectanguliira formen, men hafva den bakre kantens vinklar afrun- dade. Det sjunde benparets forsta led fir i det narmaste af samma form, som samma led af de tvS foregaende paren, men den bakre kantens nedre vinkel utloper uti en skarp spets. Epimererna aro hoga och de fyra forsta paren tilltaga bakat uti storlek. Den forsta iir aflang och har den framre kanten bagbojd samt den bakre iribojd, med den nedre vinkeln spetsig. Det andra och tredje paret hafva niistan gamma form. Det fjerde paret epimerer, som aro storst, hafva den framre kanten b.lgbojd och den bakre forsedd med tva stora, halfcirkelformiga bugler, en ofre, hvaruti den femte epimeren upptages, och en nedre. Ge- nom dessa bugter bildas pS den bakre kanten tva spetsiga vinklar. De tre sista paren af epimerer aro val mindre iin de foregaende, men likval temligen stora. Dft forsta och andra segmentet af abdomen har den bakre och nedre vinkeln spetsig. Det tredje segmen- tet liar den bakre sidokantens nedre vinkel utdragen till en krokt spets, och ar ofvanfor denna vapnad med en stor re och nagot bqjd land. Det fjerde paret af abdomens ben, som nar lika ISngt bak&t som det sjette paret, har grenarne lika langa, smala, utat tillspetsade samt pa den ofre sidan viipnade med tornar. Det femte paret har den yttre grenen nsigot kortare an den inre, men ar for 6'frigt af samma form, som det foregSende paret. Det sjette parets grenar, af hvilka den yttre ar kortare an den hire, iiro langa, smala, nfigot plattade och till- spetsade, samt forsedda med glesa borst. Caudal-bihanget fir aflangt och smalt, med en vinkelformig inskarning i den bakre kanten. Brancliial-bihangen iiro stora, och saknas endast vid det forsta benparet. De exemplar, som jag undersokt, voro sju till atta m.m. Till fa'rgen fir den gulaktig med bruiia tvarband. Denna art forekommer pa Skandiuaviens vestra kust atminstone iinda ifriiu Troudhjem ned i Kattegat. I Bohuslfins skiirgard fir den sfillsyut. Jag har ej kunnat upptiicka att liippen iir, sasom det uppgifves af II. KROYER, delad i tva skifvor. Jag tror inig 'deremot hafva tydligen sett, att det endast fir genom en inskarning, som flikarne frarntill iiro delade. Hans beskrit'ning af mandiblerna ofverensstanuner ej fullkomligt med hvad jag jag fuunit vara forhallaudet hos de individer, som jag undersokt. K. Vcl Akid. Ilandl. B. 3. N.o 1. 11 82 RAGNAR M. BRUZELIUS. Gen. 12. AMPELISCA, KROYER '. Corpus compressum , epimeris mediocribus. Oculi quatuor, simplices. Antennae gra- ciles, superiores flagello appendiculari carentes, inferiores pone superiores affixae. Mandi- bula palpo triarticulato. Palpus maxillae primi paris biarticulatus, pedum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pedes primi secundique paris manu parva subcheliformi prtediti. Pedes tertii quartique paris articulo tertio dilatato, quarto quintoque angustiori- bus, ungue longo, fere recto. Pedes septimi paris articulo primo lato, quinto quarto ple- rumque longiore et dilatato. Pedes abdominis ultirni paris biramei, ramis elongatis, ma- gis minusque complanatis. Segmenta duo posteriora abdominis coalita. Kroppen ar hoptryckt och har medelmattigt stora epimerer samt de tva sista seg- menterna af abdomen alldeles hopvuxna med hvarandra. Antennerna aro smala och de ofre sakna bisvepa. Mandibelns palp bestar af tre leder, den forsta maxillens af tva och maxillarbenens af fyra. De tva fOrsta benparen aro fOrsedda med en liten griphand, som bildas af den femte leden. Det tredje och fjerde benparet hafva den tredje leden bred och tunn, samt den fjerde och femte mindre och smalare. Klon ar mycket lang, rat och smal. De tva sista benen af abdomen aro fOrsedda, hvardera med tva grenar, som aro temligen langa och mer eller mindre plattade. AMPELISCA. Angulus lateralis posterior segment! tertii abdominis muticus. Antenna; superiores et inferiores longitudiue fere tequales nquicornie. Appendix cauda- lis profunde fissa. Anlennre infer, superi- oribus multo lougiores. Pars posterior dorsi abdominis tuberculis pne- dita carinata. Pnrs posterior dorsi abdominis tuberculis de- stituta tenuiconiis. Appendix caudalis parum fissa Gaimardi. Angulus lateralis posterior segment! tertii abdominis in dentem acutuin productus. Articulus tertius pedum septimi paris in processum magnum postice dilntatus laviyata. Articulus tertius pedum septimi paris margine postico I'erc rectus macrocejiJmlit. 1. Ampelisca caquicornis, n. sp. Caput parum productum, antennis superioribus apici affixis et articulo secundo pri- mo multo longiore. Antennae superiores et inferiores longitudine fere aequales, filis longis et raris instructae, inferiores articulo quinto quarto parum longiore. Ungues pedum tertii quartique paris thoracis articulo quarto quintoque conjunctis longitudine fere rcqua- les. Pedes septimi paris articulo tertio margine posteriore fere recto, sexto laminari. Angulus posterior lateralis segmenti tertii abdominis dentem acutum non formans, fere rectus. Pedes abdominis ultimi paris duo paria anteriora longe superantes, ramis lanceo- latis. Appendix caudalis profunde divisa. Fig. 15. Habitat in sinu Gullmarsfjorden Bohusiae et ad DrObak in sinu Christianiensi. 1 Med delta sliigte sammanfnller tydligen del af COSTA uppstiillda slagtet Araneops, Nenpels Amph., p. 177. Delta iir troligen ftfven forhallandcl med del af SPENCE BATE uppstiillda slagtet Tetromatus, 1. c., p. 130. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 83 Beskrifning: Kroppen ar hog, raed ryggen bred och rundad, samt utan kol eller tiindi;r. Hufvudet ar ej siirdeles ISngt och ogonen tiro af medelmattig storlek. De ofre antennerna a'ro oftast lika ISnga och nil ungefar till del fjerde segmentet af abdomen, eller nSgot langre. De ofre (fig. 15, b.), som aro fastade p8 spetsen af hufvudet, hafva skaftets forsta led tjockare an den andra, men ej hall'ten sa Ifmg. Den tredje ar mycket liten, samt fb'ga tjockare an svepans leder. Svepan bestir af 20 - 24 ISnga leder, som aro forsedda med ganska l&nga, men glesa borst. De undre antennernns (fig. 15, b.) forsta och andra led aro smS; den tredje ar fifven kort och nfir framom den fra'mre Jin dan af hufvudet; den fjerde ar mycket langre och nftr ej alldeles till den fra'mre spetsen of de ofres andra skaftled; den femte ar nagot langre an den fjerde. Svepan, som ar betydligt langre an skaftet, bestSr af omkring 24 leder, bvilka aro forsedda med l&nga borst. De undre antennerna aro stundom nSgot langre an de ofre. Mandibeln (fig. 15, c.) fir stark, och har grenarne vapnade med fyra till fern tfinder. IfrSn den inre gre- nen gSr en rad af tornar till tuggknolen, som ar hog. Dessa tornar (fig. 15, d.) aro i spetsen forsedda med tv5 till tre grenar och i den ena kanten fint strierade. Palpen 6r lAng och fastad p& ett kort, cylindriskt utskott ifr&n mandibelns ofre del. Dess forsta led ar kort och den andra nSgot langre an den tredje, som ar forsedd med nSgra borst uti spetsen. Den forsta maxilleus (fig. 1 5, e.) inre skifva ar aflSng och tillspetsad , samt i andan for- sedd med ett fint borst. Den yttre skifvan ar uti andan va'pnad med bojda och spetsiga tornar, som uti den ena kanten iiro forsedda med ett par taggar. Palpens andra led nfir langre fram an den yttre skifvan och ar uti spet- sen forsedd med nfigra ta'nder och borst. Den andra maxillens (fig. J 5, f.) skifvor aro temligen stora Ot'verlap- pens undre kant ar afrundad och forsedd med borst. Den undre la'ppen (fig. 15, g.) ar bred, djupt klufven och forsedd med ett par sma biflikar. Maxillarbenens (fig. 1 5, h.l inre skifva nar nflgot langre fram an palpens forsta led, och ar uti den fra'mre andan forsedd med nSgra cilierade borst och tre korta och grof'va tornar. Den yttre skifvan, som ntlr till palpens tredje led, ar uti den inre kanten (fig. 15, i.) forsedd med smS bugter, hvarigenora bildas sma tander. Vid dessa bugter sitta grofva och bojda tornar, som mot den framre andan tilltaga uti langd och i sjelfva spetsen ersattas af cilierade langa borst. Palpens andra led ar langst, och i den inre kanten besatt raed borst; den tredje leden ar kort, och mot den framre andan bredare an vid basen samt besatt med cilierade eller tandade borst. Den fjerde leden ar sraal och visar en tydlig grans emellan den bakre och grofre deleu samt den sraala spetsen. Det forsta benparet (fig. 1 5, k.) ar nSgot kortare och grofre an det andra. Dess forsta led ar lang och smal, den andra och tredje mycket korta och den fjerde nastan storre an den femte, som ar aflSngt aggrund och bildar en svag hand. Klon ar spetsig och uti den concava kanten forsedd raed nagra fint tandade borst. Den forsta leden ar i bSda kanter vapnad med borst, som i den inre ha'lften aro forsedda med langa sidohfir och de foljaude lederna bfira a'fven en del cilierade borst. Det andra benparet (fig. 1 5, 1.) ar liingre an det forsta och har den fjerde leden mycket lang och smal, med den framre och bakre kanten nastan parallela, samt den ferate leden kortare iin den fjerde och mot den nedre andan tillspetsad. Det tredje och fjerde benparet (fig. 1 5, in.) aro i det niirmaste lika med hvarandra, men det tredje parets leder aro n2got bredare an det fjerdes. Den forsta luden ar lang och smal, samt nedfit nfigot bredare, den andra ar kort, men den tredje har ungefar samma langd som den forsta, och ar betydligt bredare an de tva foljande lederna, med den nedre andan tvfirt afskuren och bSde den framre och den bakre kanten forsedda med langa cilierade borst. .Den fjerde och femte leden aro smS, den sednare storre an den forra, och bada forsedda med nagra cilierade borst. Klon fir smal, fo'ga bojd och langre fin den femte leden. Det femte benparet ar kortare an de foregaende. Dess forsta led fir mycket bred och tunn, nastan oval, med den framre kanten nagot mera bojd fin den bakre och forsedd med nagra cilierade borst. Snedt ofver den nedre och bakre delen af denna leds yttre sida gtir uppat ifran den andra leden en liten, tunn, uppst&ende kant. Den andra och tredje leden aro korta; den fjerde ar langre fin den tredje, samt ungefar lika lang som deti femte, med den bakre kantens nedre vinkel utdragen till en liten, med ett par korta tornar och nagra i den ena kanten tandade borst vapnad process. Den femte leden fir mycket smalare an den fjerde samt ufigot bojd. Pa den bakre delen af dess nedre anda sitter en grof och kort, pfi den convexa sidan raed en stark tagg vapnad klo. Den fra'mre kantens nedre viukel skjnter nSgot ned 6'fver klons ffiste, och fir forsedd med sju till atta hlnga borst. Det sjette benparet liknar det femte, men har den forsta leden af annan form. Den fra'mre delen har nastan form af en ratvinklig triangel, som har basen vfind St ledens langddiameter, och den bakre de- len ar nastan halfcirkelformig. Det sjunde benparet (fig. 15, n.), som fir nagot kortare fin det femte, har en helt annan form. Den forsta leden fir bred och har den framre kanten rat, men den bakre bagbojd och uti den ne- dre delen forsedd med cilierade borst. Dess nedre och bakre del gar nastan lika l&ngt ned som den andra leden, hvilken fir nastan fyrkantig och nagot storre an den tredje eller fjerde, som aro nfistan lika stora och af sarama form som den andra, med bSde den framre och den bakre kanten rata. Den femte leden fir storre an de tva foregaende, aflang och med den nedre andan nastnn tvart afskuren. Den sjette leden ar tunn, at' aggrund form, och har en skarp och kort spets. De fyra forsta paren epimerer aro mycket hoga och uti den undre kanten forsedda med borst. Den forsta fir nSgot storre fin den andra eller tredje och aflang, nedat nagot bredare an vid den ofre deleu, samt med den frfimre och nedre vinkeln afrundad. De tva foljande paren aro nastan rectangulara och det fjerde, som ar storst och af samma form som de foregaende, har uti den bakre och ofre delen en bugt for det femte paret epi- merer, som aro mycket mindre och hafva uti den undre kanten en svag bugt. De tva sista paren aro mindre an det femte. M RAGNAB M. BRUZELIUS. Det forsta och andra abdominnl-segmentets bakre sidovinklar iiro afrundnde och del tredje segmentets nar- raar sig den rata formen, men utliiper icke uti nflgon spcts. Simbenens grenar iiro liingre an basnl-lcdcrnn. Det tredje och fjerde paret af abdomens ben 118 knappt Iftngre bakat an del sjette pnrets bnsnlled. Grrnnrnc iiro lika Unga, nngot kortare an basnlleden, nfigot uppAtbojda och jemnt afsmnlnande utiit emot spetsen samt pft dim ofre sidan forsedda med nSgra korta tornar. Det sjette parets (fig. 15, o.) grenar aro plattade och laneettlika, dm ofre och inre uugot bredare an den yttre och undre, som uti den inre kantcn fir torsedd med nngra glosa borst. Cnudal-bihnnget (fig. 15, p.) ar afl&ngt iiggrundt, djupt klufvrt, med flikarne tillspetsade och i spetsen urnupna. Branchial-bihangcn aro fern par och snknas vid del torsta och sjuiide benpnret. Djurets storlek ar ell'va till tretton m.m. Hminen har nftgot grot're hander p:i det forsta benpuret an honan, och skaftet uf do of re antennernn nftgot storre samt svepan liingre. Denna art har hittills blifvit tagen endast uti Gullmarsfjorden och vid Drobak, ifrfin hvilket sednare stiille Professor S. LoviN hcnifort en maiigd exemplar. 2. Ampelisca tenuicomis, LILJEBORG. Caput productum, apice oblique truncate, et antennis doorsum versis. Antennae superiores diinidiarn longitudinem inferiorum non sequantes, articulo secundo pedunculi priino parurn breviore. Antenna? inferiores longissimae et gracillimae, articulo pedunculi ultimo et penultimo fere ajqualibus. Ungues pedum tertii quartique paris thoracis articulis quarto quintoque conjunctis longiores. Pedes septimi paris articulo tertio, margine posteriore recto, articulorum tertii quartique latitudinem aequante. Angulus posterior lateralis segmenti tertii abdominis non in dentem productus. Pedes abdominis ultimi paris ramis angustis, elongatis, sequalibus. Appendix caudalis profunde fissa. Ampelisca tenuieornis, LILJEBORG: Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl. 1855, p. 123. Habitat rara a Bohusia ad oram Kullensem. Beskrifning: Denna art ofverensstammer i manga ha'nseenden med A. cequicoruia. Kroppen fir hog och har den bakre delen af ryggen kolad. Hufvudet ar langt och dess frfimre iinda ar snedt afskuren, hvarigenom de ofre antennerna aro rigtade nSgot nedAt. Dessa antenuer aro ej hiilften s8 langa som de undre och hafva den forsta leden niigot kortare och mycket tjockare an den andra. Svepan bestar af omkring elfva mycket smala le- der, sora aro forsedda med nagra langa borst, och nftr I'ramom de undre antentieriias fjerde led. De undre anten- nerna aro inycket smaln och langa och aro Ifingre an hela kroppen. Skaftets tredje led n&r knappt sa liingt fram som hufvudets framre finda, och den jjerde leden ar lika lang med den femte. Svepan bestar at' omkring 30 leder. Mundelarne likna fullkoraligt dem af den foregSende arten. De tvd forsta benparen aro fifven lika med dem af A. requicornis, men handen pS det forsta benparet ar nagot mera bred. Det tredje och fjerde benparet hur den tredje leden nflgot bredare och dess nedre iinda tviirt afskuren. Klorna aro liingre iin den fjerde och femte leden tillhopatagna. Det lemte benparet hr i det niirmaste lika med samma ben af A. aequicornis. Det sjette paret har vinkrln ]>;i den framre delen tnibbig och den bakre delen halfcirkelformig. Klorua pa dessa tvS benpar aro korta och i den convexa kanten vn'pnade tned tva taggar. Det sjuiide benparet har i det niirmaste samma form som lios A. iequicornis, men den forsta leden ar bredare och den femte samt sjette liingre och smidare. Epimererna iiro lika med dem af deu furcgaende. Det I'iirsta och andra abdonniial-scgineiitels bakre sidovinklar iiro alrundade och det tredjcs iiro nhst:in rata. Det fjerde och terate paret af abdominalben ol'vereiisstiiuiiner med dem at' A. iequicornis och det sjette pa- ret har grenarne langre och mycket smalare, den yttre i deu inre kantcn I'orsedd med cilienide borst och dm inre uti den yttre. Caudalbihanget ar liingre och smalare saint djupt klufvet, med flikarne i spetsen urnupna. Branchialbihangen iiro lika merf den foregflendes. Honans brostskit'vor aro mycket smala och Iftnga. ]Iannen liar langre antenuer iin honan. Dess storlek iir omkring sju m.ra. Denna art forekommer vid den vestra kusten af Skandinavien vid Knllen och i Bohusliin, hvarcst den iir sallsynt. 3. Ampelisca Icevigata, LILJEBORG. Caput longuin, margine anteriore recto, antennis superioribus non deorsum ver- sis. Antennas inferiores superioribus multo longiores. Ungues pedum tertii quartique paris thoracis longissiini, articulo quarto quintoque conjunctis multo longiores. Pedes septimi SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 85 paris articulo tertio postice in processum magnum , rotundatum , setiferum , laminarem di- latato, articulo quinto quarto rnulto latiore, oblongo-ovali, ungue laminari. Angulus po- sterior lateralis segtnenti tertii abdominis in dentern magnum et acutum productus. Pedes abdominis ultiini paris duo paria antecedentia superantes. Appendix caudalis profunde fissa. Ampelisca lievigata, W. LILJEBORG: Ot'vers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl. 1855, p. 123. Habitat a Norvegia meridionali ad promontorium Kullense. Beskrifning: Denna art, som ar storre an de foregaende, bar ryggen afrundad, med undantag af det fjerde nbdominalsegtnentets, som ar kolad. Hufvudet ar liingt, tillspetsadt och i den friimre iindan tviirt al'skuret. De ofre antenncrna aro raycket kortare an de undre, fastade pa sjelfva spetsen af liufvudet och ej nedSt- rigtade. Deras forsta skaftled ar tjockare an den andra, och nagot mera an hiilften sa lang som denna. Svepan bestftr af 1820 leder hos hannen och nfir framom de undre antenneruas skaf't, men hos honan endast af 7 9, och nar ej framom den fjerde skaftleden af de undre antennerna. De undre antennerna, soin hos honan n3 unge- t'fir till abdomens borjan, hafva skaftels treclje led nastan alldeles betackt af den forsta epimeren. Denna led nar ej sa liingt frarn som hufvudets spots. Den fjerde skaftleden ar betydligt langre an den femte, och svepan bestSr af 25 smala leder hos houan, men hos hannen af omkring 50. Hos denne aro de undre antennerna ungefiir lika liinga som ht'la kroppen. Hvad mtlndelarne betraffar, liknar denna arten A. sequicornis, och det behofver endast anmarkas, att man- diblcrnas tuggkiiol fir storre, och att maxillarbenens yttre skifva bar bugterna i den inre kanten mindre och tor- namc storre, vid basen smala och utat breda, saint spetsiga och nastan kniflika. Det forsta benparet har den femte leden langdraget oval, och det andra benparct har den fjerde leden dubbelt sa lang som den femte, hvilken ar smal och nedat nAgot tillspetsad. Det tredje benparet har den tredje leden mycket bredare an hos de tvS foregaende arterna, med den nedre andan snedt afskuren, sa att den friimre och nedre vinkeln ar starkt framstSende. Den fjerde leden ar mycket kort, och hiilften sS lang som den femte, hvilken afsinalnar nedat. Klon ar smal och nastan dubbelt sa lang som den fjerde och femte leden tillhopa. Det fjerde benparet ar nagot langre och har lederna smalare an det tredje, men bredare an hos de foregaende arterna. Det fetute benparet 6't'verensstiimmer i det niirmaste med samma benpar hos de tva foregiiende. Det sjette benpa- ret har den forsta leden mera langdragen, och dess bakre del ej sa rundad, utan mera niirmande sig den rectangu- lara formen. Det femte och sjette benparets klor iiro vid basen mycket tjocka, afsmalna sedan hastigt, och sakna taggar, i hvilkas stiille de hafva endast ett par" borst. Det sjunde benparet ar af annan form iln hos de foregaende. Den forsta leden, som ar bred, har den friimre kanten rat, men den bakre delen tilltager nediit i bredd, och dess uudre kant ar nastan rat. Den andra leden ar kort och fyrkantig, men den tredje ar baktill utdragen till en bred, i spetsen afrundad och i den bakre kanten med cilierade borst viipnad process, som nar lika langt ned som den fjerde leden, hvilken ar nastan triangular, och har den undre kanten snedt afskuren. Den femte ledeu ar mycket stor och atminstone lika lang, som de tva foregaende lederna tillhopa, oval och mot bSda iindar starkt afsnialnande. Den sjette leden fir smal, dock plattad och temligen lang, samt slutar med en framatrigtad spets. Epimererna aro stora och hafva i det narmaste samma form som hos de foregaende. Det forsta och andra abdominal-segmentets bakre sidovinklar iiro afrundade, men det tredje segmentets iiro utdragna till eu skarp, nagot uppatbojd s'pets. Det fjerde och femte paret af abdomens ben aro langre och sma- lare an hos de loregaeude, och na ungefiir till hiilften af det sista parets grenar. Det sjette parets grenar aro lancettlika, den yttre nagot kortare an den inre Uti den inre kanten ar den viipnad med ciliernde borst och bak.1t slutas den med en skarp, nagot iniitbojd spets. Den inre grenen ar trubbigare, och uti den yttre kantens bakre del viipnad med cilierade borst. Caudal-bilianget iir aflangt och djupt klufvet, med flikarne i spetsen ur- nupna. Bi'anchial-bihangen ofverensstamma med dem af dc foregaende arterna. Till storleken varierar denna art mycket. De storsta individer, som jag sett, voro omkring fjorton m.m langa. Ungar, som tagas ur honans brostsiick, hafva samma form pa det sjunde benparets leder som de fullvux- na, med hvilka de fullkoniligt olVerensstiimma, med undantag af antennernas liingd, hvilken ar mindre. Deuna art lorekoramer pa Skandinaviens vestra kust, ifran den sydliga deleu af Norrige ned till Kullen. 4. Ampelisca macrocephala , LILJEBORG. Caput longum, antennis superioribus margini anterior! oblique-truncato affixis et deorsum versis. Antennte superiores inferioribus inulto breviores, articulo pedunculi se- cundo primo fere duplo longiore. Articulus quartus pedunculi antennarum inferiorum quinto multo longior. Ungues peduin tertii quartique paris .thoracis articulo quarto quintoque conjunctis longiores. Pedes septimi paris articulo tertio margine posteriore recto, non 86 RAGNAR M. BRUZELIUS. dilatato, articulo quinto lato, sed quarto non latiore. Angulus posterior lateralis segment! tertii abdominis in dentem acutum productus. Pedes abdoininis sexti paris duo paria an- tecedentia superantes. Appendix caudalis profunde fissa. Ampelisca macrocrphala , LILJEBORO: Ofversigt af Kongl. Vetensk. Akad. Forhaudl. 1852, p. 7. Ibid. 1855, p. 137. Habitat cum prsecedente. 'Beskrifning: Hufvudet ar mycket lAngt och tillspetsadt samt dess framre h'ndn sncdt afskuren, sA att de ofre antennerna firo rigtade nedAt. De arc raycket kortnre an de undre, ocli hafva sknftets forsta led tjockare och uiigcfar halften sA lAng som den andra. Hos honan nA de$sa antenner fbgn liingrc frnm an de undres skaft, och Iiafva 10 12 leder i avepnn; hos hannen nA de framora de undres skaft med 8 10 leder, och hafva uti svepan 20 24. De undre antennerna firo hos hannen nh'stan lika lAnga sora hela kroppen; hos honan nSgot kortarc. Den tredje ikaftleden nAr ej sA lAngt fram som hufviidets friimre spets, och den fjerde ledeu ar betydligt liingre an den femte. Hos hannen bestAr svepan af 40 45 leder, och hos honan af omkring 25. Mundelarne ofverensstfimrna fullkomligt med dera af A. Itevigata. Del forstn och andra benparet firo lika med dem af den foregAende arten , och det tredje och fjerde pnret hafva den tredje leden nilgot smalare, men for ofrigt af samma form, som hos den foregAqnde. Klorna aro mycket lAn^a. Det sjette benparets forsta leds bakre del bar en form, som stir midt emellan den halfcirkelrunda hos A. tenuicornis och deir rectangulara hos A. Irevigata. Det sjunde benparets forsta och andra le.d haj'va ungefar sam- ma form som hos A. lievigata, men den tredje fir icke bakSt utdrngen till nAgon process', Utah hat den bakre kanten rat, och dess nedre vinkel spetsig samt nagot utdragen. Den framre kantens nedre 'vinkel ar iifvcn spetsig. Den femte leden ar val lika lAng som de tvA foregflende tillhopa, men den ftr pA midten ej synnerlig.cn bredare an vid bAda andnr, och ar niistnn smalare an de tvA foregAende lederna. Den sjette leden ar smal och lang, samt slutar med en fin spets. Epiraererna hafva samma form som hos A. Itevigata. Det tredje abdominal-segmentets bakre kant bar tvA stora bugler, och den nedre vitikeln utdragen .till en skarp spets. Det fjerde och femte paret af abdomens ben aro lika med den foregAendes. Det sjette parets grenar aro lancettlika, den yttre forsedd med cilierade borst i bAda kanter, den inre endast uti den inre kauten. Caudal- bihanget ar bredare 'an hos A. Iwvigata, samt djupt klufvet. Dess storlek ar omkring femton m.m. Till fa'rgen ar den hvitaktig. Den forekoramer pA samma stallen, som den foregAende arten. Anmdrkning: Den af H. KROYER beskrifna A. Eschrichti skiljer sig frAn denna och ofriga hiir upptagna arter genora flera olikheter. De ofre antennerna Sro rigtade framAt och ej uedAt, samt hafva den andra skaftleden nastan tre gAnger sA lAng som den forsta. Den fjerde leden af de undre antennernas skaft ar mycket langre an an den femte. Det sjuude benparets forsta led ar bredast pa midten, sAsom hos A. tenuicornis. Den andra och tredje leden hafva samma former som hos A. macrocephala, och den fjerde liar den framre och bakre kanten riita samt uti den forra en djup inskiirning, uti hvilken sitta nAgra grofva tornar. Den femte leden ar betydligt sma- lare an de foregAende ledertia, jemnsmal och lika lang med den audra och tredje tillhopa. Den sjette leden ar vid basen bred och afsmalnar nedAt. Det tredje segmentet af abdomen bar den bakre sidoviukeln utdragcn till en skarp spets. Langs den bakre delen af ryggen gAr en liten kol. 5. Ampelisca Gaimardi, KROYER. Caput parum productum, margine anteriore recto. Antennae superiores non deor- sum versae, inferioribus inulto breviores, articulo secundo pedunculi primo plus duplo longiore. Articulus quartus pedunculi inferiorum quinto longior. Pedes septimi paris ar- ticulo tertio margine posteriore recto, quinto quarto rnulto angustiore, fere linear!, ungue recto, cylindrico, apice setifero. Angulus posterior lateralis segment! tertii abdominis rotundatus. Pedes abdominis ultimi paris duo paria antecedentia baud superantes. Appen- dix caudalis brevis, lata, parum fissa. Ampelisca Gairaardi, H. KROYER: Voyages en Scandinavie etc., pi. 23, fig. I. Habitat in sinu Gullmarsfjorden Bohusise, profunde. Beskrifning: Den bakre delen af ryggen Hr bos dcnna art forsedd med en kol. Hufvudet ar mycket min- dre utdraget an hos den foregAende, och framAt foga afsmalnande, med den framre a'ndan tvfirt afskuren. De ofre antennerna aro rigtade fritmAt och hafva skaftets forsta led ganska tjock, och ej halften sA lang sora den audra. Den tredje leden ar grbl're an vanligen ar forhiillandet, och antalet af svepans leder iir omkring SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMAE1DEA. 87 26 hos hannen och 18 20 hos honan. De nil n&got langre fram an de undre antennernas skaft. Den tredje leden af de undre antennernas skaft nar nagot langre frara fin hufvudets frarnre spets; den fjerde leden ar langre an den femte. Svepan bestar at' omkring 50 leder hos hannen, samt nSgot fiirre hos honan. Mundelarne ofverensstamma i det niirraaste med de foregaende arternas. Maxillarbencns yttre skifva liar i den inre kanten stora och breda tornar, och palpens klo ar mycket Mug och spetsig. Mandibularpalpens tredje led ar mycket sraal. Det forsta benparet har den femte leden kortare an den fjerde, oval och forsedd med en ganska lang klo. Det andra benparet liar den femte leden mycket smal, halften sS lang som den foregaende leden, och forsedd med eu lung och spetsig klo. Det tredje och fjerde benparets leder firo smalare iin hos de foregaende arterna. Klorna iiro starka och foga langre an den femte leden. Det femte benparets forsta led ar mindre bred, och af oval form, och det sjette benparets forsta led har den frfimre kanten jemnt bagbojd, samt ej forsedd med en sSdan vinkel som hos de foregaende arterna. Klorna iiro smala, afven vid basen, foga bojda och af medelmattig liingd. Den bakre och nedre delen af det sjunde benparets forsta led gar lika langt ned som den andra och tredje leden. Den bakre och den undre kanten af den forsta leden iiro niistan riita. Den andra leden ar mycket kort; den tredje ar stcirre och har den framre och den bakre kanten niistan rfita. Den fjerde fir langre och smalare an den tredje. Den femte ar nagot kortare an den fjerde, samt finnu smalare. Den sjette fir ISng, rat, cylindrisk, och i spetsen forsedd med nagra borst. Epimererna aro bredare an hos de foregaende arterna, och det fjerde paret har hela den bakre kanten urringad eller inbojd. De tre forsta segmenterna nf abdomen hafva den bakre sidokantens nedre vinkel afrundad. De tre sista paren af abdomens ben n& ungefar lika langt bakat, och det fjerde samt femte parets grenar aro temligen grofva, utat tillspetsade och pS den ot're sidan forsedda med tornar. Det sista parets grenar aro vid basen temligen breda och afsmalna ntat. Den inre grenen ar liings en del af den yttre kanten fint taridad, och har uti den inre kanten en rad af tornar. Den yttre grenen ar tandad p& en del af den inre kanten, och forsedd med tornar uti den yttre. Caudal-bihanget fir kort, bredt och icke alldeles till halften klufvet. Storleken ar omkring femton m.m. FrSn alia de andra har upptagna arterna skiljer sig denna derigenom, att ogonen aro svartaktiga och trakten omkring dem graaktig. Hos de andra iir trakten kring ogonen Ijusrod. Kroppen ar for ofrigt hvitaktig, med Ijnsrod anstrykning. Af denna art har jag erhallit en mfingd exemplar i Gullruarsfjorden, pS lerbotten och 40 60 famnars djup. 6. Ampelisca carinata, n. sp. Caput parum productum, antennis superioribus non deorsum versis et articulo primo secundoque pedunculi in latere inferiore pectinato-hispidis, priino secundo breviore. An- tennas inferiores superioribus multo longiores, gracillirnse et corpore longiores. Segmentum abdominis quintum sextumque coalita, in latere superiore tuberculis duobus parvis. Ungues pedurn tertii quartique paris thoracis articulo quarto quintoque conjunctis longitudine fere acquales. Pedes septimi paris articulo tertio rnargine posteriore fere recto, sexto la- minari. Angulus posterior lateralis segmenti tertii abdominis non acutus. Appendix cau- dalis profunde fissa. Fig. 16. Habitat in sinubus profundis, ad Drdbak Norvegia?, et in sinu Gullmarsfjorden Bohusiaj. Beskrifning: Den framre delen af ryggen ar rundad, men den bakre ar kolad. Det fjerde abdominalseg- mentets ryggkol ar hog, men har pa midten en djup nedtryckning. Det ferate och sjette abdominalsegmentet haf'va afven kiileu pi midten nedtryckt, och iiro pa hvardera sidan om denna nedtryckning forsedda med en liten knol. Hufvudet ar ej langt ntdraget. De ofre antennerna, som aro halften sS langa som de undre, na till det tredje eller fjerde segmentet af abdomen. Den forsta leden af de ofre antennernas skaft (fig. 16, a.) ar temligen lang och tjockare an den andra, som ar obetydligt langre an den forsta. De tva forsta lederna aro pa den undre sidan forsedda med tviirradcr af korta och styfva borst. Den forsta leden af svepan ar grot're och nagot langre an de foljande, sa att det ser nii- stan ut sora om skaftet vore sammansatt af fyra leder. Pa den undre sidan fir denna led forsedd med en knippa aHAnga borst. Svepan bestSr af omkring 20 leder, hvilka afsmalna mycket utat. De undre antennernas tredje skaftled, som fir kort och tjock, nar nagot framom hufvudets framre anda. Den Ijerde fir smalare och mycket langre fin den tredje, och obetydligt kortare iin den femte. Den tredje och den fjerde leden aro pa den ofre sidan forsedda med dylika tvfirrader af korta, knippvis fastade, styfva borst, som de ofre skaftens tv& forsta leder hafva pS den undre sidan. Svepau fir betydligt lang, och afsmalnar mycket utat, sa att spetsen iir nastan harsmal. Den bestar af omkring 80 leder. Mundelarne ofverensstamma fullkomligt med dem af A. jequicornis. SS BAGNAU JI. BRUZELIUS. Dct ftirsta benpnret liar dm fmitr K-don nfigot brcilure an hos A. luquicornis , och klon uAgot liingre. Den fcmte leden iir knappt mcrn an hiill'ten s8 lang som dm fjerdo, och Banska snial Dm tivdjc Irdcn af det Iri'iljc och fjerde bmparet fir nfigot brcdare iin sainma led lios A. irqiiioornis, och dct fcmle bcnparct. (lijf. 10, c.) bar don friimre delen bredaru iiii dm bakrc, med dess kaut jcinnt biigbojd och forscdd iricd niigra cilicrade borst. Yid di'ii cifre delm f den bakre kantcn limit's ett stort, brrdt, tunnt och nh'stan rectanguliirt utskott. Dm andra leden iir kortn.it. den tredje nfigot litiigre iin denna, men kortare iin den femtc, som liter iir kortare iin dm Ijerde. Det sjette och sjuiidis benparet ro lika med sainma bunpar at' A. ii-quicornis. Epimerernn iiro hoga. IVt fiirsia <><-li andrn nhdominalscgmcntots link re sidovinklar iiro afrundade, och det tredje segmentets fir ej utdragen till nSgon skarp spets. Det fjerde och femte paret af abdomens ben nA niistan lika langt bakut, som det sjette paret. Grenarne pA livarje ben af dessa tvA par firo lika Ifingfl, utat tiHspetsade, ocli i den olre kantcn fiirscdda med borst. Dct sjette parets grcnar (fig. 16, d.) firo lanoettlika, den yttre uti den in re kantcn I'orsedd med cilierade borst, och den inre uti den yttre kanten. Caudal-bihanget ar iiggrundt och djupt klufvet (fig. 1C, e.). Af denna art hiir jag sett endast tvfi exemplar, det ena, som fir tolf m.m. liingt och storst, tagct vid Drobnk pS 5000 faranars djup, det andra i Gullraarsfjordt-n pa ungclar lika stort djup. Gen. 13. HAPLOOPS, LTLJEBORG. Corpus cornpressuia, epimeris altis. Oculi duo siinplices. Antennae superiores gra- cik-s, flagello appendiculari carentes. Palpus mandibularis triarticulatus, maxillae priini paris biarticulatus, et pedum maxillarium e quatuor articulis compositus. Pede.s priini se- ctindique paris manu parva subchelifornii arrnati. Pedes tertii quartique paris thoracis articulo tertio dilatato, quarto quintoque angustioribus, ungue longo recto. Segnientum quintum sextumque abdominis coalita. Pedes ultimi paris abdominis biraraei, ramis com- planatis. Detta slilgte, som latt skiljes fran Ampelisca genom Ogonens antal, hvilka iiro tva och enkla, bar kroppen hoptryckt och epirnererna hoga. Mandibularpalpen bestar af tre leder, den fbrsta maxillens af tva, och maxillarbenens af fyra. De tva f5rsta benparen firo forsedda med en svag griphand, som bildas af den femte leden. Det tredje och fjerde benparet hafva i det niirmaste samma form som hos Ampelisca; den tredje leden ar ganska bred, och de tva foljande rnycket sinala, samt klon lang och fOga bojd. De tre fbljan.de benparen hafva den fbrsta leden bred, och det sjundes femte led llr liten och mindre an den fjerde. Det femte och sjette segmentet af abdomen aro hopvuxna liksom hos Ampe- lisca, och de tva sista benen af abdomen aro forsedda, hvardera med tva grenar. 1. Haploops tubicola, LILJEBORG. Antennae superiores et inferiores fere sequales, pilis longis et raris ornatae. Articu- lus quartus pedunculi antennarum inferiorum quinto parum brevior. Segmentum abdo- minis quart urn supra tuberculo obsoleto. Kami pedum abdominis ultimi paris apicibus obtusis, exterior utrinque pilis plumosis ornatus, interior intus spinis, et in apice tantum pilis plumosis. Ampelisca Eschricbti ?, LILJEBORO: Ol'vers. af Kongl. Vetensk. Akad Forhandl. 1852, p. 6. llaploops tubicola, LIUEBORO: Ibidem, 1855, p. 134. Habitat vulgaris in fundo limoso a Norvegise rneridionali ad oram Kullensem. Beskrit'ning: Kroppen iir hog och har ryggen at'rundad och sliit, med undantag af det fjerde abdominal- segmenteta, som pft d(;n bakre delen har en liten knol. Hufvudct fir kort, och 6'gonen sitta vid den frnmre kan- ten ofvanfor de 6'lre antennernas fa'ste De mid re anteiinerna, som firo lika liinga filer nagot kortare fin de undre antennerna, hafva skaftets forsta led kortare och tjockare fin den andra. Den tredje leden iir grofre iin svepans, hvdkas antal fir omkring 28. De undre antennernas Ijerdu skui'tled fir nAgot kortare an den femte, och dents svrpa licstSr af omkring 45 leder. Hoa honan iiro antennerna spcnsligare och kortare, med omkring 25 leder uti de ofrcs och de undres svepor. Mandi- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 89 Mandiblerna, som firo starka, hal'va den yttre grenen vfipnad med fern tfinder oeh den inre med fyra; tuggknolcn fir hog och palpeu Ifing, fBstnd p& ett litet utskott ifrSn mandibeln, raed den andra och tredje leden ungefrir lika langa och uti den ena kanten tbrsedda med cilierade borst. Den forsta maxillens inre skifva ar tem- ligen Ifing, tillspetsad och forsedd med ctt cilieradt borst. Den yttre skifvan ar uti spetsen vfipnad med grofva och taudade tornar. Den andra maxillens skil'vor iiro tt-mligen Ifinga. Den ofre liipperis undre kant ar afrundad, och den undre liippen ii,r bred saint djupt klufven. Maxillarbenens inre skil'va ar smal, i den inre kanten samt i spetsen forsedd med cilierade borst, och nSr nagot frainom palpens forsta led. Den yttre skifvan ar uti den inre kanten tb'rsedd med grofva och kniflika tornar. Palpens andra led ar langst och den tredje bredare mot den I'riimre findan an vid den bakre. Den fjerde leden visar en tydlig griins emellan den bakre och grofre delen samt den langa och smala spetsen, som ar omgifven af nfigra fina borst, 'fastade vid spetsens bas pS den bakre och grofre delen af denna led. Det forsta benparet ar kortare och nSgot grofre an det andra, med den forsta leden l&ng, den andra och tredje korta, samt den fjerde nagot liingre an den temte, hvilkeu ar figgrund och i bada kanter forsedd med ISnga tnndade borst. Klon fir stark och krokt. Det andra benparets leder aro nagot smalare och la'ngre iin det tbrstas, men for of'rigt iiro dessa biida benpar lika. Det tredje och fjerde benparet hal'va den forsta leden mycket lang, den andra kort, den tredje mycket lang och bredare fin de tvS foljande, mycket korta lederna, af hvilka den femte ar liingre an den fjerde. Klon a'r liing, och lederna rner eller mind re besatta med cilierade borst. Det fjerde benparet iir nagot liingre fin det tredje. Det femte benparet ar kortare iin de tvS loregaende, och har den forsta leden bred och nfistan oval, den andra och tredje korta, den fjerde liingre och nedat tilltagande uti bredd, med den bakre och nedre vinkeln utdragen och besatt med krokta taggar samt nagra Ifingre borst. Den femte leden iir ungefar lika ISng med den fjerde, men smalare. Klon ar kort, bo'jd och slat. Det sjette benparet 6f- verensstiimmer med det femte i det nnrmaste. Det sjunde benparets forsta led iir lang, men ej sardeles bred, och afsmalnar nedat. Den bakre kanten ar iiiigot inbojd, och den bakre och nedre delen gar lika langt ned som den andra leden, hvilken ar mycket kort. Den tredje leden iir betydligt langre an den andra, bred och nfistan af triangular form, i den bakre kanten forsedd med cilierade borst, samt i den f'riimre och nedre delen med nSgra korta tornar. Den undre kanten ar starkt urringad. Den fjerde leden ar kortare an den tredje, na'stan af figg- rund form och forsedd i den frfimre och bakre kanten med smft bugter, uti hvilka sitta korta tornar. Uti den nedre hndau liar den en djup inskiirnitig. Den femte lederi ar mycket smal, linear och rat, samt kortare an den lorega- ende. Den sjette leden har samma form, men fir kortare, och bar uti spetsen ett par fina borst. Epimererna aro hoga och uti den undre kanten forsedda med cilierade borst. Det forsta paret ar storre fin de tva foljande, men mindre iin det fjerde, som uti den bakre kanten har en djup inskfirning for det femte paret. De tre sista paren epimerer iiro mycket mindre an de foregaende. De tvA forsta segmenterna af abdomen hafva den bakre och nedre vinkeln afrundad, men det tredje bar densarama nfistan rat. Det fjerde och femte paret af abdomens ben na ungefar lika lAugt bakSt, och det fjerde parets grenar Sro tillspetsade och nagot uppfitbnjda, den yttre, som saknar tornar, nagot langre fin den inre, som fir forsedd nied uiigra glesa borst eller tornar. Det femte parets grenar aro lika Ifinga, och p& den ofre sidan vap- nade med tornar. Det sjette parets grenar, som nS langre bakSt an de tva foregaende paren, aro lika langa, plattade, aflanga och i spetsen trubbign, den yttre i bida kanter forsedd med cilierade borst, den inre i den inre kanten med tornar och i spetsen med cilierade borst. Caudal-bihanget ar kort, temligen bredt, i den bakre kan- teu djupt klufvet och afrnndadt. Branchial-bihang finnas vid alia benparen utom det. forsta och det sjunde. Djurets storlek fir omkring tolf m.m. Dess farg fir hvitaktig och pa ryggen nagot violett. Ogonen aro stora och roda. Pa huf'yudet finnas storre eller mindre roda flfickar, och stundom hafva benen en rodaktig farg. Aggen aro morkblaa. Aggbarande honor liar jag tagit i Juli och Augusti mSnader. Denua art ar mycket allmau vid kusten af det sydliga Norrige, Bohuslan och vid Kullen. Den lefver uti lerror, som den sjelf bygger ', och finnes endast pa lerbotten. I sina rorelser fir den temligen snabb. Det femte och sjette benparet hallas alltid uppfit och bakfitrigtade, men det sjunde paret nedSt. 2. Haploops carinata, LILJEBORG. Dorsuin anticura rotundatum, posticum carinatum. Antennae inferiores superioribus fere duplo longiores, gracillimse, corpore longiores. Antennae superiores articulo primo secundoque infra pectinato-hispidis; inferiores articulo tertio quartoque supra pectinato- hispidis, quinto quarto inulto longiore. Kami pedum abdominis ultirni paris subulati, utrinque setis plumosis dense ornati. Ampelisca Eschrichti? Mas, LILJEBORG: Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Forhandl., 1852, p. 6. Haploops carinata, Idem: ibid., 1855, p. 136. Habitat cum praecedente, rarior. 1 Professor S. LOVEN har uti Ofversigten af Kongl. Vetenskaps-Akaderaiens Porhandlingar, 1852, p. 42, lemnat beskrifning pa dessa lerrors konstruction. K. Vet. Ai.ni. iijuJ.. B. 3. N:o 1. 1 - 90 RAGNAB M. BRUZELIUS. Beskrifniug: Denna art liknar mycket den fbregSende, mcu kroppcn in- smalare och mera l&ngstriickt. Den t'riimri- delen af ryggeu iir afruudad, men det fjerde abdomiual-segineiitct bar en hug kol, som i den bakre spet- sen bar nAgra borst. Det fumte och sjctte segmentet bafvu pil ryggens sidor fyra knolar, tva pa bvardera sidau oin deii svaga kolen. Antennerna aro langa och smnla. De ofre aro mycket kortare an de undre och hnfva den furstn skaft- leden tjockare och kortare an den aiulra, och bildn pa den undre sidan lorscdda med tvarrader af korta och styfva borst. Svepan bestar af 45 50 sinala leder, af hvilka den forsta iir tjockare och langre hn dc fuljande saint, pa den undra sidan forsedd med liinga borst. De undra nntennerna aro langre an hela kroppeu och hafva skal'tets tredje led mycket kortare an den fjerde och bada pa den ofra sidan fiirsedda med dyliku tvarrader af borst, som de ofres tva forsta ledcr hafva p& den undra sidnn. Den femte leden ar mycket langre an den fjerde, och forsedd med glesare borst. Svepan bestar af omkring 80 mycket smala leder. Mmidelarne iiro fullkoiuligt lika med dem af H. tubicola. De tvft forsta benparen hafva den femte leden mera Ifingdragen, och det tredje och fjerde benparet den tredje leden bredare an pa samma benpar af H. tubicola, men for ol'rigt aro de fiillkomligt lika tned dennes. De tre sisla benparen ocb epimcrerna aro afven lika med dem af den loregaende arten. De tva forsta Hbdominal- seginenternas bakre och undre vinkel iir afrundad, men det tredje segmentcts iir rat. Det fjerde och femte paret f abdominalben ofvereusstamma med dem af den foregfiende arten i det niirmaste. Det sjette parets grcnar, som 11. i Itingst hak.it, iiro lungn, smala, plattade, spetsiga, och i bada kanter forsedda med la i in a. cilierade borat. Caudal-bihnnget iir liingre an bos den fbregilendc arteu, i audan afrundadt och djupt klufvet. Storleken iir om- kring tolf in. in. Denna art, af hvilken jag eudast sett hunnar, ar mycket sails) ut, men triiffus stundom pii samma stiillen, som den forrgacnde. Gen. 14. BATHYPOREIA, LINDSTROM. Corpus parum compressum, epimeris mediocribus, inarginibus inferioribus setis or- natis. Antennae superiores articulo podunculi primo permagno et flagello appendiculari parvo instructae. Palpus mandibularis triarticulatus, maxillae prirai paris biarticulatus et pedum maxillariuin e quatuor articulis compositus. Pedes primi paris perbreves, debiles, 111:11111 minutissima, subcheliformi armati. Pedes secundi paris multo majores, unguibus plane destituti. Pedes tertii quartique paris unguibus brevibus instruct!, sed pedes quinti paris unguibus plane destituti. Pedes abdoaiinis ultiini paris birarnei, ramo interiore mi- nuto, exteriore magno, biarticulato. Detta slagte skiljer sig i manga hanseenden ifran alia Ofriga. De Ofre antennernas forsta skaftled ar tjock, stor, och i den framre andan snedt afskuren, sa att den Ofriga delen af antennen sitter nedatrigtad. Bisvepan ar mycket liten. Mandibularpalpen bestar af tre leder, den forsta maxillens af tva, och maxillarbenens af fyra. Det fSrsta benparet ar mycket kort och af sardeles af svag byggriad, men har likval en liten griphand. Det andra benparet ar mycket stOrre och starkare, men bestar endast af fern leder, emedan det saknar klo. Det tredje och fjerde benparet aro vapnade med klor, men det femte saknar sadan helt och hallet. Det sjette benparet ar langre an det sjunde, och bada dessa aro vapnade med mycket sma klor. Abdomens sista benpar har grenarne olika, den inre grenen mycket liten, men den yttre stor och sammansatt af tva leder. Han- narnes antenner aro langre an honornas, och svepornas leder aro hos de forra forsedda ined sma runda bihang. 1. Bathyporeia pilosa, LINDSTROM. Dorsum rotundatum. Segmentum quarturn supra tuberculo parvo spinifero instructurn. Bathyporeia pilosa, LINDSTROM: Ofvers. af Kongl. Vetensk. Akad. Forhandl., 1855, p. 59. Habitat ad oras occidentales et balticas. Med delta slagte sammanfaller troligen det af SPBNCE BATE' uppstiillda sliigtet Thersites. Brit. Edrioptbalm. Crustacea, Annals of Natur. History, 1857, p. 146. SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 91 Beskrifning af ffannen: Kroppcn Sr temligen tjoclc, med ryggen slat oeh endast det fjerde abdominal-seg- mentet a'r tb'rsedt pa den bakre delen med en kno'l, p8 hvilken sitta tvS korta tornar och ett par borst. Ogonen aro sammansatta, medelmattigt stora och liat'va niistan en njurlik form. De ofre antennerna firo korta och hafva skaftets forsta led tjock, storre an de tvS foljande lederna till- hopa, med den t'rainre andari grofre och snedt afskuren, sft att dess 6'f're del skjuter betydligt utofver den andra leden, som ar liten ooh ffistad niistan pS den nndre sidan af den forsta ledens snedt afskurna iinda. Den tredje ledeu ar mindre an den andra. Svepan bestar af omkring elfva leder och ar la'ngre an skaftet. Bisvepan bestir af tva leder, den forsta dubbelt sS lang som den andra. De undre antennerna variera mycket uti langd. Ol'tast aro de laiigre an kroppen. Deras tredje led fir mycket kort, den fjerde mycket liingre an den tredje sarnt tjock, och den femte nagot kortare och smalare an den fjerde. Svepans leder, hvilkas antal ar omkring 50, afsmalna utAt betydligt, sa att sjell'va spetsens aro niistan harfina. Mandiblerna aro ISnga och smala, med spetsen tillskarpt och endast med svag antydning till tander. IfrSn denna greu gar till tuggknolen, som ar hog, en upphojd knnt, pli hvars midt sitta tiara tillhopa tre mycket grofva tornar. Nagon inre gren har jag ej kunnat upptiicka. Palpen iir fa'stad pa ett utskott ifran mandibeln och har den forsta leden liten. Den andra leden, som utgSr ifrSn den forsta, under en rat vinkel, ar bred och forsedd med glesa borst. Den forsta maxillens palp bestar af tvS leder och ar langre an den yttre skil'van, som uti spetsen iir forsedd med toruar, hvilka uti deu ena kanten aro vfipnade med tiittsittande, mycket fina tander. Den inre skifvan ar temligen stor, iiggrund och uti den inre kanten forsedd med tre till fyra cilierade borst. Den andra maxillen och liipparne aro af vanlig form. Maxillarbenens inre skif'va nSr nagot langre fram an palpcns forsta led och iir uti spetsen forsedd med nagra korta tornar och borst. Den yttre skifvan nar till hiili'ten af palpens andra led och ar uti den inre kanten vfipnad med grofva och bojda tornar. Palpens forsta led a'r kort, den andra der- etnot stor, bred och plattad, niistan af rectangular form, samt uti den inre kanten forsedd med borst; den tredje leden iir fa'stad uti en inskarning i den andra ledens yttre sida, smal och inatbojd, och den fjerde leden ar liten, konisk och uti spetsen forsedd med ett par borst. Det forsta benparet ar mycket litet och svagt; dess forsta led fir lang, starkt bojd och nedat nagot bre- dare an vid den ofre delen. Den femte leden fir nagot kortare an den fjerde, af figgrund form och viipnad med en stor och lang klo. Det andra benparet fir mycket storre an det forsta och har den forsta leden Ifing och vap- nad med imgra cilierade borst uti den nedre och bakre viukeln, den audra leden liten, den tredje storre an den andra, men kortare an den fjerde, som fir bred och har den framre kanten rat samt den bakre bagbojd. Den femte leden, som fir uagot kortare och smalare an den fjerde, har den framre kanten rat samt den bakre bagbojd och fir uti den undre kanten forsedd med 13nga borst. Det tredje och fjerde benparet aro lika hvarandra, och hafva i dot niinnaste samnia langd som det andra, men aro spensligare an delta. Deras forsta led ar laiig, den andra kort, den tredje storre an den andra, gariska bred, nedat tilltagande uti bredd och med den undre kanten snedt afskuren. Den fjerde leden fir kortare fin den tredje, aflangt oval, och uti den bakre kanten forsedd med liinga borst. Den femte leden ar langre an den fjerde, mycket smalare, och forsedd med en liten, kort och starkt bojd klo. Det femte benparet fir nagot kortare an de tva foregaende paren, och har den forsta leden bred, tunn, nflangt oval och i den bakre kanten naggad, samt forsedd med glesa borst. Den andra leden ar liten; den tredje ar stor, bred, oval, i den framre kanten forsedd med flera langa och cilierade borst, samt i den bakre endast med ett par sadana; den fjerde leden fir mycket smalare och kortare an den tredje, nastan linear, uagot bojd, med den nedre och bakre vinkeln utdragen; den femte leden har i det narmaste samma form och storlek som den fjerde och saknar klo helt och ballet. Det sjette benparet fir liingst af alia, och har den forsta leden bred, med den framre och bakre kanten bagbojd a, den andra leden kort, den tredje storre, med den framre kanten rat, den bakre bagbojd, oeh bada forsedda med borst. Den fjerde och femte leden aro smala, och den femte a'r viipnad med en mycket liten och rat klo. Det sjunde benparet har den forsta leden mera aflang fin det sjette parets; dess femte led fir forsedd med en liten, foga bojd klo. Epimererna aro sma och i den undre kauteu forsedda med fina borst. Abdomens fjerde benpar nSr langre bakat fin det femte och har den yttre grenen n3got langre an den inre och bSda pa den ofre sidan samt i spetsen forsedda med tornar. Det femte benparet Sfverensstammer med det fjerde. Det sjette paret nar betydligt laugre bakat fin de tvS foregaende och har basalleden kort; den inre grenen mycket liten samt den yttre storre och sammansatt af tv& leder, af hvilka den forsta ar ISng och nastan lancettlik, i den inre kanten fint naggad och forsedd med cilierade borst, i den yttre med korta tornar. Den andra leden fir ungefar en fjerdedel sa lang som deu forsta, syllik och uti den inre kanten och i spetsen borstbiirande. Cautlal-bihanget fir klufvet nastan till roten, med flikarne afrundade samt uti andan och den yttre kanten forsedda med borst. Branchial-bihang fiuuas fern par, och saknas vid det forsta och det sjunde benparet. Djurets storlek ar omkring sex m.m. Af denna art har jag sett tre nflgot olika former. l:o) Den ofvan beskrifna; alia exemplar af denna form som jag undersokt voro hannar. 2-.o) En som skiljer sig ('ran den forsta derigenom, att antennerna firo korta, de ofre med tio leder i svepan och de undre vida kortare an kroppen, med 40 50 mycket korta och grofva leder. Af denna form har jag icke sett honor med brostskif'vor. 3:o) En form med mycket kortare antenner fin de tvft forsta. De ofre antennerna incd sju till atta leder uti svepan, och de undre, som aro nSgot litet langre an de ofre, med endast tio leder i svepan. Af denna form har jag sett Sggbarande honor. Med undantag af dessa 92 RAGNAR M. BRUZELIUS. olikheter pi antennerna ofvercnstftmraa dessa tre former fullkomligt raed livnrandra, hvarfore jag ar bojd tor att anse dem til I bora en och snramn art. Denna art forekommer liings hela Skandinaviens vestra kust, anda ncd i Bohuslans skiirgard. Den fore- kommer afveu i Ostersjon, hvarest den bar blifvit tagen af LINDSTROM. Gen. 15. OEDICEROS, KRSYER. Corpus parum compressum, epimeris mediocribus, marginibus inferioribus setis or- natis. Antennae superiores flagello appendiculari carentes. Palpus mandibulae triarticula- tus, maxillse prirai paris biarticulatus et pedum maxillarium e quatuor articulis cornposi- tus. Pedes primi secundique paris manu (articulo quinto) magna subcheliformi arinati. Pedes septimi paris longissimi, pedibus reliquis duplo saltern longiores, articulo sexto longissimo, recto, styliforini. Pedes abdominis ultiini paris biramei, ramis complanatis. Oediceros skiljer sig vid forsta Ogonkastet ifran narstaende slligteri genom det sjunde benparet, soin i lilngd betydligt ofvertraffar de Ofriga benparen och bar den sjette le- den lung, rat och smal. Kroppen ar foga hoptryckt och epimererna af medelmattig stor- lek, samt i den undre kanten fbrsedda med borst. Mandibelns palp bestar af tre leder, den andra maxillens af tva och maxillarbeuens af fyra. De tva fOrsta benparen aro fOr- sedda med en stark griphand, sora bildas af den femte leden, och abdomens tva sista ben aro forsedda, hvardera med tva grenar, som aro plattade. 1. Oediceros obtusus, n. sp. Margo anterior capitis rectus, non in rostrum productus. Pedes primi secundique paris subaequales, articulo quarto postice processum longum emittente, articulo quinto ovali. Pedes tertii quartique paris thoracis unguibus lutis, laminaribus, armati. Appendix cau- dalis brevis, lata, margine posteriore subsinuata. Fig. 17. Habitat in locis profundis sinus Gullmarsfjorden. Beskrifning: Kroppen ar foga hoptryckt och hog, med ryggen afrundad och slat. Hufvudets friimre kant ar tviirt afskuren och bildar ej nagot rostrum. De ofre antennerna, som iiro nagot ISngre iin de undre, 118 nri^e- far till abdomens forsta eller andra segment. Deras forsta skaftled iir teniligen lilng, men mycket kortare iin den andra, som ar nagot smalare. Den tredje leden iir ininst och svepan iir mycket kortare an skaftet och saminnn- satt af 12 14 ledcr. Pa den friimre Sndan af den andra och tredje skaftleden sitter ett par Ifingre, ciliernde borst. De undre antennernas tredje skaftled iir mycket kortare an den Ijerde och femte, sora aro nngefiir lika lauga. Svepan ar mycket liingre an den femte leden och bestar at' oiukring 28 leder. De undre aiitenncrnas skaft ar betydligt kortare an de ofres. Mandiblerna iiro korta och grofva, och dcras spets tyckes ej vara viipnad med tiinder, utan trubbigt afrun- dad. Pa den inre sidan af denna gren sitter en liten, i spetsen klufven process, fran hvilken eu rad af borst gar bort till en hog tuggknol (fig. 17, b.). Palpen ar ISng, mt-d den forsta leden mycket kort, den andra brtydli^t liingre, starkt bojd och i den concava kanten fbrscdd med nagra borst, samt den treiljc leden mycket smalare an den foreg&ende , rat, tillspetsad och mlgot kortare an den andra leden. Den lorsta maxillens (fig. 17, c.) palp har den forsta ledeu kort, men den andra ganska stor, i andan afrundad och viipnad med en miingd sliita oel) fina borst. Den inre skifvan nar ej sS langt fram som palpen och ar uti spetsen forsedd med nagra grofva tornar, som i den ena kanteu iiro forsedda med ett par smS tiinder (fig. 17, d.). Den inre skifvan iir aflSngt iiggrund, i spetsen forsedd med nagra cilierade borst och i kanterna med fina har. Den andra maxillens skifvor iiro korta och breda samt af vanlig beskaffenhet. Maxillarbenen (fig. 17, e.) aro mycket grofva och starka. Den inre skif- van iir liten, nfir foga framom palpens faste, och iir uti spetsen oeh den inre kanteu besatt med tandade l)orst. Den yttre skifvan nSr nastau till palpens tredje led, och ar uti den inre kanten forsedd med stora cylindriska och Toga spetsiga tornar. Palpens andra led ar stiirst, och klou iir biijd samt spetsig. Liippnrne aro af vanlig be- skaffenhet. Det fiirsta benparet iir nfigot kortare an dct andra samt af stark byggnad. Den forsta leden iir 18ng, smal och rat samt forsedd med glesa borst; deu andra och tredje aro korta; den Ijerde iir storre och niistan af triarigu- SKANDINAVIENS AMPHIPODA GAMMARIDEA. 93 lar form med den bnkre och nedre vinkeln utdragen till en lang, nedSt tillspetsad process. Den femte leden ar ungefiir lika lung som den fjerde, oval, med den bakre kantcn starkare bagbojd an den framre och uti den nedre hiilften fint tandad och forsedd med fina titttsittande. korta borst. Klon ar lang, krokt, spetsig och uti den con- cava kanten fint strierad. Bet andra benparet ar lika med det forsta, men dess leder aro smalare och nfigot langre. Det tredje och fjerde benparet iiro lika langa med det audra paret samt at' stark byggnad. Deras forsta led ar nfigot bojd, lang och temligen bred; den andrn leden iir kort, den tredje deremot niistan lika lang med den forsta, nedat tilltagande i bredd och i bade den framre och den bakre kanten forsedd med langa borst; den fjerde leden ar ej hillt'ten sa lang som den tredje, smalare, med den framre kanten riit och den bakre bagbojd och forsedd med langa borst. Den femte leden bar ungefar sanuna liingd som den foRgfiende och ar forsedd med borst endast uti den framre kantens nedre vinkel och den sjette leden ar niistan lika liing som den femte, bred och tunn saint mot bada andar atsmalnande och bar salunda ej form af en klo. Det femte benparet iir nagot kortare an de foreg&ende. Dess forsta led fir bred, med den framre kanten rat, den bakre bagbojd oeh bada for- sedda med langa cilierade borst; den andra ledeu iir kort, den tredje mycket langre och bn-d, den tjerde kortare och smalare an den tredje, samt den femte lika lang med den fjerde, men smalare tin denna. Klon bar samma form som pa de tva foregaende benpareu. Det sjette beuparet bar samma langd och form som det femte, men den fiirsta leden afsmalnar nedat. Det sjunde benparet ofvertraffar de foregaende mycket i langd, nSr langre bakat an hela kroppen, och iir mer an dubbelt sa langt som det sjette. Dess forsta led ar bred, och bar nastan form at' en med spetsen nedatrigtad triangel, och ar forsedd med borst uti den bakre kanten. Den andra leden ar mycket kort, men de tre ioljande aro langre, smala, och sins emellan lika langa. Den sjette ledeu ar langre an den femte leden, smnl och rat. Epiraererna iiro af medelmSttig storlek oeh i den undre kanten forsedda med borst. Det forsta paret af epimerer hafra den 6 Ire delen mycket smalare an den nedre, sa att den undre och framre delen skjuter langt fram pii sldorna af hufvudet. Det andra paret epimerer aro smala och af rectangular form. Det tredje paret ar bre- dare, med den b.ikre och den undre kanten nagot inbojda. Det fjerde paret iir storre iin det foregaende och bar deu undre kanten bagbojd. Det femte paret epimerer iiro ovanligt langa, nagot liigre an det foregaende paret och hafva en bugt i den undre kanten. De tvS sista paren aro nagot mindre iin det femte. De tre forsta abdominal-segmenternas undre kant bar bada vinklarne afrundade, och de tre sista paren af abdomens ben na nastan lika langt bakat och iiro ganska langa. Det Ijerde parets grenar iiro lika langa, smala, tillspetsade och pa den ofre sidan viipnade rued tornar. Siidana iiro af'ven det femte parets grenar. Det sjette parets grenar (fig. 17, f) aro smala och utat tillspetsade. Caudal-bihanget ifig. 17, g.) ar mycket kort, bredt och bar en svag bugt uti den bakre kauten. Braiichial-bihangen iiro stora, ocb saknas endast vid det forsta och det sjunde benparet. Djurets storlek ar nderton m.m. At denna art hafva endast tva exemplar erhallits uti Gullmavsfjorden pa 60 famnars djup. 2. Oediceros affinis, n. sp. Caput antice in rostrum magnum, obtusum productum. Antennae superiores inferi- oribus multo breviores. Pedes primi paris articulo quarto postice processum magnum, obtusum emittente, articulo quinto fere obovato. Pedes secundi paris articulo quarto postice processurn longissimurn , longitudinem articuli quinti aequantem emittente. articulo quinto angusto, fere rectangulari. Pedes tertii quartique paris thoracis unguibus parvis, subconicis armati. Fig. 18. Habitat ad oram Bergensern Norvegia?, etiam maris Spitzbergici incola. Beskrifnirig: Afven hos denna art fir ryggen afrundad och utan kol eller tander. Hufvudet (fig. 18, a.) ftr temligen stort och bildar framtill en stor, pii ofre sidan hviilfd process, som har den framre kanten afrundad. Ogonen aro samiuansatta, ovanligt stora, ovala, och belagna pa den stora processen, samt mycket niira hvarandra, sa att de inre kanterna nastan berora hvarandra. De ofre antennerna aro korta och ej starka. Deras forsta skaftled ar ungefar lika lang med de tva tol- jande lederna och svepan iir liingre iin skaf'tet satnt bestar af 10 leder. De undre antennerna aro langre an de ofre och hafva skaftets femte led langre an den tjerde, och svepan sammansatt af ornkring 50 korta leder lios han- nen och 20 30 hos honan. Mandiblerna iiro af annan form an hos den foregaende arten. Den yttre grenens spets ar bred och vap- nad med 4 5 tfinder, och den inre iir mycket mindre, men vapnad med fern tander. Tuggknolen iir hog och palpen grof, med den andra leden liingst, nagot bojd och i den ena kanten forsedd med grol'va borst. Den tredje leden ar iit'ven i den ena kanten vapnad med borst. Den forsta maxillens inre skifva iir temligen stor, i spetsen afrundad och forsedd med ett langt, cilieradt borst, och den yttre skifvan ar bred samt i spetsen forsedd med grofva tornar; en del af dessa iiro i den eua kanten tandade och en del aro tvagreniga i spetseu. Palpen iir lang. 94 RAGNAR M. BRUZELIUS. Don andra maxillen iir af vanlig form. Den ofre lappens undre kant iir afrundad, och dun undre liippen iir djupt klufvcn och brcil, in.-, I flikarne vidt iUskilda och forsedda raed ett par storn och brcda biflikar. Maxillarbeiien tiro mycket starkn raed deli hire skifvan kort; den yttre m'ir till liiilt'ten af palpens andra led, ar smal och i den inre kanten torsedd mcd l&nga och spctsiga tornar. Palpens atulra led iir mycket bred och forsedd med tiittsittan- de, grofva borst. Klon ar stark, bojd och spetsig. Det fbrsta benparet (fig. 18, b.) ar korlare och starkare an det andra. Dess forsta led iir Ifing och smal, den andra kort, iifvensom den tredje, hvars bakre kant lu-diill iir forsedd med en liten borstbiinuide process; den fjerde leden iir storre an dun tredje, och utskickar Iran den bakre kanten en aflang, stor, i spetsen afriindad och borst liiirande process, som ar liingre an sjelfva leden. Den femte loden iir mycket storre an den fjerde, niistan om- va'ndt iiggrund, saint i den nedre hiilften af den bakre kanten tiitt bcsatt med borst, och pa inidtcn viipnad med ett par grofva tornar. Klon iir l&ng, krokt och spetsig. Det andra benparet (fig. 18, c.) har den forsta ledeu smal och l&ng, den andra ocb tredje mycket korta, den fjerde n;iaris uniramei. Leucothoe clypeata, II. KROYER: Naturhist. Tidskr., Fiirste lliekke, IV, p. 157. Idem: Anden Kaikke, I, p. 545. Idem: Voyages en Scandinitvie etc., pi 22, fig. 2. Habitat ad oras nostras, a Finmarchia extima ad Bohusiam. Beskrifning: Kroppen fir temligen hoptryckt och liar ryggen sliit och nl'niiidad. DC ofre antenncrna Sro hos storre inilivider liingre an de nndre, men hos mindre iiro bad a pnren af nntenner nngrfSr lika Ifinga. Skaftets tredje led ar myrket ininiln: rin de tvft torsta, och foga storre an svepans leder, hvilkas antal hos iildre skall v;ir;i omkring 25, men hos yngre individer iir mycket mindre. Be uudre antennernas svepa ar liingre iin den sistn le- den af skaftet orh beslfir af omkring 12 leder lios storre, men 6 7 hos mindre. Ogoncn iiro runda och sma. M:indiblernas spets synes vara viipnnd med 6 8 tiinder, oeh palpen ar liten och tyekes vara saniniiinsatt af tre leder'. Dm forsta itiaxillens palp bestSr af endast en led, och den yttre skifvan, som ej nfir sS ISngt Irani som pulpen, iir uti spetsen forsedif med bojda ooh spetsiga tornar. Uen iure skifvan ar liten oeh afrundad. Den inre maxillens skifvor iiro sma, men temligen breda. Maxillarbenens palper a'ro mycket langa, och saminansatta at fein leder, men skifvorna firo mycket smft och rudimentiirn. Del fbrsta benpnrel af denna art atviker nagot ifrftn den form, som sammn benpar har hos den af KROYER beskrifiiH L clypenta. Den tredje leden iir icke raycket utvidgad baktill och bildar ej siidan stor process som hos L. clypenta, och dm fjerde leden iir mycket kortare och foga bredare iin den fcinte, som ar ISng och afsmalnar nediit, sa att dess nedrt: anda intages helt och hiillet af den sjette leden, som iir klolik och uti den bakre kanten viipuad me2. dtntatui 61. lavii 60. loauta 52. l.nrnii 59. obtutatta 55. palmatut 56. poecilitrus 54. pulex 54. Sabini 50. Sundevalli 57. HAPLOOPS 88. cnrinata 89. tubicola 88. JASSA 18. capillala 19. IPHIMEDIA 80. obesa 80. LAPHYSTIUS 98. gtnrionis 98. LAETMATOPHILUS 10. tuberctUatu* 11. LEUCOTHOE p. 95. articulota 97 . clypeala 96. norvegica 96. NICIPPE 99. tumida 99. OEDICEROS 92. affnit 93. oMuma 92. taginatuy 94. ORCHESTIA 33. litorea 33. PARAMPHITHOE 68. bifuspis 73. compressa 7 !?. elegant 75. hyatrix 71. li-iiisfiiln 76. norvegica 77. panopla 69. pulchella 70. tridentata 74. PARDAL1SCA 101. cuspidata 101. PHOXUS 66. Holbilli 68. plumoms 66. PODOCERUS 20. anguipca 21. calcnratua 22. PONTOPOREIA 47. affinia 48. furdgera 49. STE60CEPHALUS 38 inftatut 38. * A IvVetenskAkad. Harullingar. ffl NL Tt. firuzelius. Amphipoda Gammaridea,TafLI. Fig. 1. La-lmatrrpliTlus lul)eri:iilaliiri n. Fig. 2. Coropluum. eras sic orne n ig. 3. Aulonoe panclala Fig. 4. Autonoe tiTinmala (R?) Fig 5. Aulonne grandimana n. Fig. 6. Autonoe roacronyx tog). K Vetensk Aka d H andlinga r III N? 1 . 7a, R. Biuzelius Amplnpoda Gammaridca Tafl.II. Tk. 10. a. 6ym n . Fig. 8. Pnntoporeia furcigera n. Fig. 9. Gammarus Loveni . Fig. 10. Gammarus Isvis K.Vel.-.nsk .Akiid ll;iLi(lliii rt ;ir III NH. . R. Bruzelius Amphipoda Gammvmdea Tatl III. in. H. 11 1, Fi^s.ll. (.Tammanis brevicornisn Fig. IX. Ennpis eloii^ata m. Fig .13. Riramphitlioe trideiitata Fig. 1-1 l^ramphitlioe elegans n K Vrtensk. Akad Handlingar I1I.NM. R.Bruzelius Amphipodu Gammaridea Tail IV IS. a IS. m i IS d is r i^updi.sca aBquicornis n ri.cj.lfi. Ainpclisca rariiwtn.,, Fi^. 11 Oedicems ,,l,tus u .s Fi.q. W. Oediceros af finis n. Fig 19 Nicippe tumida r, OM DIFFERS NTIAL-EQVATIONERS- INTEGR BRING, AF C. J. MALMSTEN. TILL K. VET. AKAD. INLEMNAD D. 12 OCTOBEE 1858. K. Vet Akad. Handl. B. 3. N:o 2. INLEDNING. Det theorem, som JACOBI i sin Theoria novi multiplicatoris cequationum differentialium Cap. I. 11 framstallt, ar utan tvifvel ett af de markvardigaste, som den nyare analy- aen bar att uppvisa. Det konstituerar en belt och hallet ny princip for differential-eqva- tioners integrering, hvilken den illustre fOrfattaren benamner le prindpe du dernier mtdti- plicateur, och hvilken i sina tillampningar oppnar for oss tilltradet till fOrut inom detta gebit belt och hallet okanda resultater. Sasom bekant ar, larer oss namnde theorem att, om X, Xi, X 2 ..................... X n aro funktioner af **/ f ' i t f ..................... : di, y> it ............... y> n som y 1( y 2 ............... V- aro funktioner af x, Xj., x 3 ............ x n . Det inses utan svarighet huru mycket generellare eqvationssystemet (3) ar an systemet (1). For det speciella fallet sammanfalla de bada till ett. Narvarande afhandling sOnderfaller i 3:ne afdelningar. I den forsta framstalles det ofvannamnda generella theoremet I. Vi deducera det fOrst sasom ett transformationsresultat utur den berOmda Jacobiska satsen, och gifva sederrnera derpa ett annat mera direkt och fristaende bevis, hvilket ar fullkomligt oberoende af den theorie du dernier mtdtiplicateur, hvarpa det Jacobiska beviset hvilar. I theoremet II gifva vi en annan form at sainma generella sats, ur hvilken vi afven deducera de tvenne theoremerna III och IV, hvilkas vigt och betydelse for integreringen af hOgre ordningars differential-eqvationer utan sva- righet inses. Sarskildt torde det tillatas oss fasta uppmarksamheten pa de utur dessa theo- remer harledda korollarier, hvilka lara, att, om i allmanhet

(x, y') f \ och Men den tillkommer icke endast dessa eqvationsforrner, hvilka bada aro af 2:dra ordnin- gen. I en mernoire af LIOUVILLE: Remarques sur une classe d' equations differentiettes , som finnes inferd i Journal des math, pures et appliques Tom. XIV p. 225, bar det lyckats ho- nom genom ganska ingeniOsa transformationer, att afven hos denna eqvation af 3:dje ordningen framvisa samma fOrut icke kanda egenskap (se pag. 231). Men bade denna eqvation och den annu generellare, hvilken fOrfattaren i slutet af sin afhandling omnamner, aro endast speciella fall af en ganska vidstrackt grupp af differential-eqvationer af 3:dje ordningen, ined hvilka samma forhallande eger rum. Ty korollarierna till de af oss framstallda theo- rem erna VII och VIII lara, att man endast behofver kanna en fOrste integral till eqva- tionerna och ' = y" dx ^ for att i allmanhet deras kompletta integrering ^educeras till vanlig qvadratur. Med tillhjelp af de i denna afdelning framstallda theoremer, har det varit oss moj- ligt att fullstandigt integrera eqvationerna (c + mz) = cii ry x 2yy" ax + b + cz m) (a + 2by' + y' 2 )* der u = ax 2 + *2bxy + cy* + %ex + 2fy + g och a, b, c, e, f, g, m, n, r aro konstanter hvilka som heist; afvensa har det lyckats oss att fullstandigt solvera tvenne ratt kuriOsa geometriska problemer, nemligen att finna den kurva , hvars radius curvaturaj ar en funktion hvilken som heist af radius vector, och att finna en sddan kurva att for hvarje punkt produkten af ordinatan , subtangenten och developpatans radius curvaturce ar en funktion hvilken som heist af normalen. 6 C. 3. MALMSTEN, P& det forra hade jag redan for langre tid tillbaka funnit en solution, som jag meddela- de*) Professor A. SVANBERG, hvilken derefter i Nova Ada Regice Societatis Upsaliensis pa ett belt och ballet annat satt verkstallde integreringen. Det sednare problemet framstal- les bar, sa vidt jag vet, for forsta gangen, och leder till en differential-eqvation af 3:dje ordningen, om hvars kompletta integrering man vid forsta paseendet icke gor sig sa sar- deles stora forhoppningar. I den 3:dje och sista afdelningen behandla vi differential-eqvationer af forsta ordnin- gen. Med tillhjelp af theoremerna IX och X, som omedelbart resultera ur de foregaende V och VI, och hvilkas riktighet utan ringaste svarighet later verifiera sig, hafva vi inte- grerat ett icke obetydligt antal sarskilta grupper af differential-eqvationer, hvilkas integra- ler icke forut, stl vidt vi karma, hafva blifvit framstallda. En sedan lange kand method att integrera differential-eqvationer af forsta ordningen bestar i differentiering. Man differentierar den gifna eqvationen , och erhaller pa sa satt en eqvation af 2:dra ordningen. Om det da lyckas att till denna sednare finna en anruxn forste integral an den, pa hvilken differentieringen blifvit verkstalld, erhalles den sokta generella integralen genom eliminering af y mellan de tvenne salunda bekanta forsta integralerne. Det var pa detta satt, som CLAIRAUT' i Memoires de I' Academic des Sciences de Paris 1734 integrerade den sedermera under bans namn kanda differential-eqvationen y - *y' = och afven till andra analoga eqvationer, sasom y - y - y-Vl+y* = der forsta derivatan y ingar under implicit form, later denna method med fordel anvanda sig. Men den ar dock inskrankt till de fall, der differentiations-resultatet blir af en sa enkel form att Ja separation des variables ar mera i Ogonen fallande. Den utstrackning, som vi i theoremerna IX och X gifvit at denna method, bestar hufvudsakligen deruti, att vi differentiera den gifna eqvationen icke for att underkasta det erhallna resultatet en ny omedelbar integrering - - utan for att med dess tillhjelp finna en passande integrations-faktor. Hvad sjelfva integreringen af qvadraturen seder- mera angar, kan den ofta vara forenad med sa stora svfirigheter , att man val behofver en pa forhand gifven visshet om att den maste lyckas, for att ej afsta fran forsOket att verkstalla densamma. Da man erinrar sig hvilket ringa antal differential-eqvationer, der y forekommer under en mera implicit form, man lyckats integrera, och da man tillika tager i betrak- tande att flerfaldiga geometriska problemer just leda till eqvationer af sadan form, torde de applikationer vi gjort af de oftanamnde theoremerna IX och X icke bdra anses utan vigt och intresse. Med deras tillhjelp bar det lyckats oss integrera omkring 20 sar- skilda klasser af differential-eqvationer, hvilkas integraler vi icke sett nagonstades fram- stallde. Hvad de 6 forsta betraffar, innehalla de solutioner af lika manga geometrisku ) Se Nov. Act. Reg. Societ Up*. Scr. III. Vol. I. DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 7 problemer, och aro tillfolje deraf icke sa generella som de foljande. Och ibland dessa tillata vi oss sarskildt fasta uppmarksamheten pa fbljande xy' + my _ .fxy' + ny (y') s ax + by + yy' ,f xy' y ax + by + yy' hvilkas form ar af den egendomliga art, att de synas val fOrtjenta utaf en sadan upp- marksamhet. 8 C. J. MALMSTEN, I. BctCCkningar. Lat

t , ..................... y> n vara functioner af I det efterfoljandc hafva nedanstaende tecken fbljande betydelse: dx n dx n dx n dx* (4) (5) dx* .(6) D IFFE KE NTI AL-EQV ATI NEBS INTEGRERING. . Om Wi aro funktioner af y>i och y>i sa ar, om w r = (f> /t , w r y> k

i, 2 SP B ), _ , , (14) saint for korthetens skull satter U = :^ + TX I -^L + T3- 2 .J^- + +^.52^. (15) dx dy>i ' dy> 2 ' di dy>2 d(p n afvensom i' dy>2 dy> n l t)u n+ i c)M n + l dy> 2 dy> n II C. J. MALMSTEN, sa blir den i:te aterstaende integralen till eqvations-systestemet (12) 'N j{U n+l du n - U x du n+l } = Const (17) da N ftr en expression hvilken sora heist, som satisfierar t + 2 k - - = o for k = 1, 2, 3, . dx di,y>* ...y> uttryckas i constanterna a lt z ...ce a _ 1 och de nya variablerna u n och w n+1 , {U K +idu n - U n du n+l } blir en exact differential-expression. Latom oss nu i denna Jacobiska sats i stallet for de gamla variablerna y>i,

n ' ifbra nya variabler aj t , x* ... x n , hvilkas relation till de fOrra aro gifne medelst eqvationerna .(19) (f n = y n (x, och lat genom insattningen af dessa varden i tr och u, dessa ofverga respective i y ocn w, sa att ITT til \ V V W T 1 " 1// 1 "~" T J\ J 1> 2? ^n/ ~" Tl i$ : i ^^iz^'^'iE::::^;::-:::^ ( 2 ) och / ( \ __ = W?2 \*^J *^l } ^2 > *n/ "~ (21) W n (x, Xi, Xi, #) = W n X-) == W. "n/ och saledes fonnlerna (12) och (13) Ofverga till (8) och (9). Vi skola nu efterse, hvad som blir af P, U n , C7 n+t sarnt eqvationen (18), om ur dem med tillhjelp af (19) man eliminerar t L dx ' dxi dx n P = rr-r ~~ """i * ")w n+i dw n+ i 3M> n +i dx dxi dx n 2:o. Hvad vidare U n och Z7 n+1 betraffar, anmarka vi forst, att genom partiell dif- f'erentiering af (19) i afseende pa k dx n d(p k dxi d

\> /7 T ' fl m* f?f . fJt> dx' dx r dx r +i dx n o, c r+ i dx n och genom summering f5r k= 1, 2,...n, om man iakttager beteckningen (6) och der gor afven hvadan genom ytterligare summering for ? = 1, 2, ... y ~d x * ( _^ ^ ^r = T r " y ~ dx' dx' d< dx' dx r d) hvadan foljer d. v. s. med tillhjelp af (23) dy>, (24) U = dx d, uttryckta i x, x it x%...x n , insattas. Utaf formeln ** = Vk(x, 'Xi, # 2 ...#) erhalles omedelbart d(f k 1 r dx r d(f k och saledes k samt med tillhjelp af (23), om deri utbytes ^ ' -; a r dy> ~\ "\ *\ ^ ax ' dx r dx r Saledes, om vi med Jf beteckna hvad som blir af JV da med tillhjelp af formlerna (19) deri insattas vardena pa y i} y 2 ...... n , uttryckta i x, x lt x 2 ...... n , foljer af (18) att M skall vara sadant, att det satisfierar (28) Pa grund af de salunda funna formlerna (22), (25), (26) och (28) foljer af den of- van anf5rda Jacobiska satsen, att, om till eqvations-systemet .(29) d(f n = y n der . f ... , aro runktioner at x, %i, x ........ x n blifvit funne (n-1) integraler och man efter behag valjer tvenne andra funktioner af x, Xi x n , nemligen Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 2. 3 18 C. J. MALMSTEN, eamt later P, U H och U*+i betyda de i (22), (25) och (26) framstallda cxpressioner, och M tillika &r sadan, att den sutisfierar eqvationen (28), sa blir M p{ ,+i w.- ?+!>- den aterstaende n:te integralen till systemet (8). Denna sista integration later alltid re- ducera sig till vanlig qvadratur, alldenstund M blir en exakt differential-expression, om med tillhjelp af (13) och (21) de i M, P, U n och U n+ i ingaende variablerna x, x t , x a x n exprimeras i konstanterna i, _! och de nya variablerna w n och w, + i. Antages nu = Xi, W n +i = X, *\ ^ hvadan - - = for r> och = 1 , dx, ax erhalles ur (22), (25) och (26) f JJ _ -* If P -A-i\ och vart theorem 1 ar med detsamma bevisadt. 6. For att emellertid gOra Theorernet 1 fullkomligt oberoende af den Jacobiska satsen, hvilken vi i det fOreg2 dx n = o i + y^** 7 + -fdxt + (30) borteliminera daii, dx % daSi-idXi+i dx n ; harigenom erh&lles, f5r bestaramandet af den aterstaende w:te integralen (31) hvarest Xi, x 2 i_i, ,+i x n aro att anse, pa grund af (9), sasom kanda funktioner af och Xi. .Ponera N vara den faktor som g5r denna eqvation integrabel; den maste da vara sadan, att *) eller, hvilket ar detsamma, dx dlog^ = o dx = 0. (32) Men, om med < k betecknas summan for k=l, 2, i 1, i+1 n inses utan svarighet, att _ 9 ^(y) ^a-^(y)_3a? t dx dx k dx hvilket insatt i (32) gifver , , dx k dx , dx k _ o _ (33) ') Om u ar en funktion af x, x, , ...... x- ...... x n och z, , ...... *; i, ^i + l ...... x aro ft'nktioner af a; och x-, mena vi med be- teckningen partiell derivation af i afseende pa x, icke blott sa tillvida som x explicite forekommer i u, utan afven sa till vida som det implicite finnes * *i ...... "- * ...... i- dx t Vj dx k 20 C. J. MALMSTEN, Utaf relationen (9) erhalles "3 "^* ~*~ 3 dx* == v I ^"^ "*" ~~i ^ /' cro! t a^ \ a* *w i 3z0,,_ l /'3w n -cuc t + H j- dx n = [ - dx t dx n \ dx hvarur, ora jag f5r kortheten skull satter f ' r ''[ ( f , / ___ J Cfclt'i -(- 1 \.ltjL n a = CltiCi '''', i Of 2?( + 1 CttC, :::::.::::::::::::: (35) /"/ "T* /I 0* /7 7 1 ( ( ((/ U<4/ 4. 1 tt<( t^ _ j t . i UvUif a. i Ctt-C'i (36) erhalles och saledes DIFFERS NTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. adx k = A t (i)dx A k 21 (36J) hvilket insatt i (33) gifver a + a r^ + a dx dx Ora nu med tillhjelp af formlerna (30) och (31) vardet pa dx k och dx i insattes i (36i), erhalles hvadan genom partiell differentiering i afseende pa x k die) dx k hvilket, om det insattes i (37) och man koramer ihog att dx dx a-dloga- gifver a-dloga- A(o hvadan Kalla nu vidare dx dx k W| lAV^, 9 ?M 9a %34(J( / JT i ^i/ i i " ^" ^Q. / \ v\ dxJldXi dx k ) dx dx n n dx k ~i da; r da; <* dx k dar d ? d ; -- - ; - = dx i dx t 9w?i (hffi D^i Dzi Da foljer af Lemma 2 att y ^ i v _ ^*v~i^ i = 0' dx n + (-!)'.- ^ = o- (38) Men for W B = a;, ftr pa grund af (54) och (35) DIFFERENTIAL-EQVATIONEKS INTEGRERING. 23 3.0*,) = (-l)" + 'a 3,fo) = o 3^ = - (-ir '+%() hvadan fOljer efter bortdividerandet af faktorn ( l)" +i 3a a ax dx = k Om man har permuterar dx och dor,, sa, emedan derigenom a blir ofbrandradt och Ofvergar till A k (i), erhalles W = ............................................................. (41) Pa grund af formlerna (39), (40) och (41) erhalles ur (38) efter bortdividerandet af a t . dx i dx k d. v. s. till folje af Lemma 3 1 K dx i der sasom vanligt , dy d 2 y ,_ 1 . dx ' dx 2 och man antager i = 1 , samt . / * iJ II" fj t It sa blir eqvations-systemet (8) icke annat an differential-eqvationen af n:te ordningen der (fi och V'l ar funktioner af i a f n i) Utan svarighet inses, att 1,0, , 0,1,.. , 0,0, 1 , K. Vet. Akad. Handl. B. 3. N:o 2, 4 26 C. J. MALMSTEN. y' , o , o , o y", 1 , . . , y uy ' (n - 1) , o , i , o AfvensS. erhalles F~ Xr (]=o for r och y vara tvenne funktioner af x,y,y y - 1 ', och lot till differential-eqvationen af n:te ordningen dy> = ydx (43) (n 1) sarskildta forsta integraler hafva blifvit funne, nemligen *\ r y f y * "* y / da blir, efter skedd eliminering af y, y" y (n " 1) > en exakt differential, och = Konst. DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGBERING. 27 kompletta integralen till (43), om M dr en solution, hvilken som heist, till dy dlogM Dt// t)y> df-^ ' ~Tx~ f ~df^ ~ df^ = (44) eller, hvilket dr detsamma, om / (*** -. t a.\ dy ( ' M = e Korollarimn. Om (f och ^ aro sadane att hvilket alltid intraffar da y ar en funktion af x, y, y y (n ~ & \ y (n ~ l] \ V x, y, y y ( "- 3) , y (n ~ 2} ; sa ar tydligt, att ar kompletta integralen till (43), hvilken saledes i detta fall alltid kan finnas, sa ofta (n 1) forsta integraler blifvit funne. 9. Antag i foregaende theorem, att (f endast ar funktion af x, y ( "~ 2) , y (n ~ v> och att V = y ( "- 1} f lt der fr ar funktion af x, y, y ...... y (n ~ l \ hvadan antag vidare ^, erhalles ur (44) ~ ng C. J. MALMSTEN, och med tillhjelp af (43) eller afven d- log Mi ty _j/L- = /,. " Vi erhalla saledes, om fr utbytes mot V ch M, mot Jtf foljande Theorem IV. Om y ar en funktion af x, y (n "*\ y (n ~ y &r en funktion af x, y, y ...... y (n " och man till eqvationen af n:te ordningen d M 3y dy - ydx en exakt differential, och kompletta integralen titt (45), om M ar en solution, hvilken som heist, titt _ " H korollariuiu. Om 3cp dy y'dx -r-, 77 T = Konst. ar kompletta integralen till (45), hvilken saledes i detta fall alltid kan finnas, sa ofta (n 1) fdrsta integraler blifvit funna. De tvenne theoremerna (III) och (IV) och framfor allt deras bada Korollarier anse vi, till folje af deras stora generalitet, icke utan vigt och intresse for theorien om hOgrc differential-eqvationer. II. .frog* : 10. .--. ;"\ Vi vilja nu specielt sysselsatta oss med differential-eqvationer af 2:dra ordningen, och g5ra fordenskull i theoremerna (III) och (IV) n = 2. Det ar tydligt att for detta fall blir 9

och y aro tvenne funktioner hvilka som heist af x, y, y', och man till differential-eqvationen af 2:dra ordningen ' funnit en forste integral wi(*, y, y'} = i ............................................................ (47) sa blir, efter skedd eliminering af y', D#> M- (dy - y'dx) en exakt differential och /t)

................................. endast x och y, blir, om med tillhjelp af (47) y elirnineras en exakt differential, och /dy -j(dy y'dx) = Konst.- d&i korapletta integralen till (46). Theorem VI. Om y och y tiro tvenne funktioner hvilka som heist af x, y, y', och man till differential-eqvationen af 2:dra ordningen *-- .................................................................. () ax funnit en forsta integral wi(ar, y, y'} = i; (49) sa 6?zr, e/ier siec?(i eliminering af y', en &rafo differential och CM dy, I -(dy ydx) = Konst. y y dccS kompletta integralen till (48), om M ar en solution, hvilken som heist, till dy dlogM dy ar detsamma dy dy> ) . """" f * V \ M=e DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 31 Korollarium. I det fall att hvilket alltid intmffar, om

= Konst kompletta integralen till (48). 11. Vi skola nu applicera de har framstallda theoremen V och VI pa nagra speciella ex em pel. Exempl. 1. Att finna den kurva, hvars radius curvaturce dr en funktion hvilken som heist af radius vector. Problemet leder till denna differential-eqvation eller hvilket ar detsamma For att finna kompletta integralen till denna eqvation anmarka vi forst, att efter multiplikation med y den samma kan sattas under denna form hvadan, om har appliceras theoremet (VI), blir 1 7 VI och V = 2/(^ 2 + ^ 2 ) ...................................... (51) ;\-> C. J. MALMSTEN, och saledes d Dy Allt beror saledes pa att finna en f5rste integral till (50). For att finna en sadan latom oss multiplicera (50) med x + yy'; hvadan (i + y ) ' och genom integrering ^L f =f>(x* + /) + >, ................................................... (52) Vl + y' da i ftr den arbitrftra konstanta och /i to Men formlerna (51) och (52) gifva d! c/y' dtti x + yy hvadan enligt Korollariura till theoremet (VI) fbljer att f J x + yy ar den sOkta kompletta integralen till (50). F6r att verkstalla integreringen i (53) behofva vi endast der insatta vardet pa y ' , taget ur (52), nemligen, om vi skrifva / 2 i stallet for /i(^' 2 + y 8 ) + i , xy /2-p . - ^: y = ^^/r> da for korthetens skull sattes p ^ VJ+y'-tf. ..................................... . (54) Haraf erhalles och kompletta integralen blifver (55) Ora taljare och namnare har multipliceras med px+f*y erhalles med fastadt afseende pa (54), efter bortdividerandet af faktorn x 3 - DIFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGREBING. 33 /(P* * f y)dy - (py +/ 2 as) da i 2 , - = Konst. p(J+Y) d. v. s. f, d(^+/> d. v. s. kompletta integralen till (50) blir CA-iClCJ ~ X JL yu/ i u f 1*2 da for kortheten skull sattes f^^^== = F(z), och ! och 2 aro de arbitrara konstanterna. 13. Ex em pi. 2. Att finna kompletta integralen till di/erential-eqvalionen , i^-- 1 ~ = ~ j 7 (56) ry c + my 1 -* der ax + ny 1 ~ T C-J- vnt/ ~~ *" i^ / II/U och a, c, m, n och r aro konstanter hvilka som heist. Genom att multiplicera med c + my 1 -* kan formeln (56) sattas under denna form = , + m/~ r \ ~ y ' 1 - 2 ' + my 1 -'/ ax (c + my 1 -) 2 ' hvadan, om man vill anvanda theoremet VI, K. Vet Akad. Haudl. B. 3. N:o 2. 34 och saledes C. J. MALMSTEN, m + cy ~ och , (c + my 1 -')* my Haraf fOljer enligt Korollarium till theoremet VI att, om jag blott kan finna en fOrste integral till (56), kompletta integralen till densamma erhalles genom vanlig qvadratur. For att nu finna en sadan fOrste integral, differentiera vi z och satta for korthetens skull dz_ a(c + my 1 -') + (1 - r)y r y'(cn - amx) __ = Latom oss skrifva eqvationen (56) under denna form (y'T* (^r(f + my 1 -) - cy\ = F(z) \ / ' och multiplicera densamma med Bdx = dz; da erhalles Kalla for korthetens skull y l ~ r y'(cn amx) + ay(c p = (c + my 1 r ) Genom differentiering erhalles pa grund af (58) dP -L yy" = J3 (y ) r cy r(c dx vy hvilket jemfordt med (59) gifver dp = - F(z)dz, och, om jag satter fF(z)dz = - F(z, genom integrering och insattning af vardet pa P, y 1 -' y'(cn amx) (c + my 1 "} (yj hvilket ar den sOkta fOrste integralen till (56). Nu gifver Korollariet till Theoremet VI kompletta integralen till (56) DIFFERENTIAL-EQVATIONEES INTEGEERING. 35 d. v. s., emedan med tillhjelp af (57) och (60) dy> 3$p Dy' (1 r}y u dcti dy dai ay r (c + my l ~'} + (1 r).- y'(cn amx)' kompletta integralen till (56) blir /dy y'dx iy r (c + my l ~ r ) + (1 r) y (en amx) da 2 ar en arbitrar konstant. For att verkstalla denna integration, latorn oss satta T = log[(c + my l ~ r )(cn - amx)], ............................................. (62) hvadan T + #2 = u + log[(e + my l ~ r }(cn amx}], och genom differentiering du _ dT m[a(c + my l ~ r ) (1 r) (en amx} y~ r y] dx dx (c + my l ~ r } (en max} hvilket Jifven kan skrifvas under denna form du _ d T m[a(c + my 1 ~ r ) + (1 - r) (en - amx) -y~ r - y] a(c + my 1 ~ r ) - (1 - r)(cn - amx) -y~ r -y dx dx (c + my 1 ~ T )(cn max} a(c + my l ~ r } + (\r}(cn-max}-y~ r -y" eller, orn jag f5r korthetens skull satter en max a = , c + my afven du = dT _ . a--r-3. (63) G a + (1 r)o y ' ' y Men den funna f5rsta integralen (60) kan afven sattas under denna form ' fn o\ a+y-'-y G = (y~ r y )*' {F( + ^}, \ iHt / hvarur, genom solution kan finnas 3T'-y>/(*i hvilket insatt i (63) gifver da 2a do du = dT -\ r r , cr a + (1 -r) a -/(a,^) G och genom integrering, om jag for korthetens skull satter 36 C. J. MALMSTEN, 1 da slutligen raed tillhjelp af (62) _ /en arnx \ log (en - amx) - oFi( - , !=, \c + my 1 ) hvilket ar kompletta integralen till (56) raed de tva arbitrara konstanterna i och 14. Ex em pi. 3. An finna kompletta integralen till differential-eqvationen ry* V(ax + b) 3 + 2cz (ax + m) + cV' da for korthetens skutt sdttes och a, b, c, m, r tiro konstanter hvilka som heist. Kalla f5r korthetens skull R + az + b-cz = V(ax + 6) 2 + 2cz(ax + m) + c*2?, (65) hvadan utan svarighct erhalles (B - 2cz)(R + 2ax + 2b) = 2c(m - b) z, (66) och, om man tager logarithraerna a Omse sidor och dercfter differentierar, -26 y d. v. s. efter verkstallda reduktioner dR y R- 2cz (dR - = (1 r) JB - + dx y R + 2ax + 26 \ dx eller, hvilket ar detsamma (dR 2a)(l+- )=rz 1 1-+ r. ( 67 ) Differential-eqvationen (64) kan afven sattas under denna form I5IFFERENTIAL-EQVATIONERS INTEGRERING. 37 _ , a^jfj> + cz R + 2ax + 2b ry 5 + ax + b cz ~~ R + ax + b' cz' hvadan ry' 2 E 2cz yy" ~ f R + 2ax + 26' hvilket insatt i (67) gifver l _ R-y r-y och genom integrering 2ay + R -y = ^(yj , ......................................................... ( 69 ) cler j ar en arbitrar konstant. Formeln (69) ar en forste integral till eqvationen (64). Latom oss nu skrifva eqvationen (68), hvilken ar densarnma soni (64), under denna form _ rf (?) = Jl . R + %ax + 2b dx 2y R + ax + b cz och latom oss for att finna kompletta int